Hej allihopa,

Idag är det exakt en månad sedan jag sa hejdå till min familj, satte mig på ett flygplan och landade i New York. Kan börja med att säga att jag känner mig väldigt hemma som om jag har spenderat betydligt längre tid här, samtidigt som det känns som att jag åkte för knappt en vecka sedan. Tiden har verkligen bara svischat förbi och det känns alldeles galet när jag tänker på det. För en månad sedan var jag i New York (åh vad jag saknar det) och fick den bästa starten på året man kan tänka sig, och tiden efter det har vart spännande minst sagt. Jag har fått uppleva så mycket den här månaden och har fått lära känna så många nya människor, och jag är så taggad på vad resten av året kan ge mig.

En sak som det pratas väldigt mycket om innan man åker som utbytesstudent, och som öven min lokala koordinator har pratat med oss utbytesstudenter om, är känslo-kurvan under året. De säger att utbytesstudenter ofta upplever att livet är på topp i början då allt är så nytt och spännande, men att man efter denna fas av exaltering upplever en "kulturchock" och saker istället börjar kännas jobbiga. Det sägs att den jobbiga perioden börjar några veckor in på ens resa, men det är väldigt olika och vissa upplever den inte alls. Jag måste säga att jag känner mig liten som i en gråzon mellan de här två perioderna. Jag har ännu inte upplevt att jag känner mig nedstämd i vardagen utan anledning eller att jag drabbats av rejäl hemlängtan, samtidigt som jag inte är alldeles till mig och exalterad lika ofta som i början.

Jag vet inte om det här kanske är min fas av kulturchock, även om den inte passar in exakt i beskrivningen, eller om det bara råkar vara att jag börjar vänja mig vid livet här... Det är så svårt att veta när man inte har någon aning och vilka känslor som komma skall. När man dessutom nästan i princip blivit tillsagd i förväg vilka känslor man kommer uppleva och när blir det även svårt att skilja på de känslorna och sina egna. Jag känner och tänker allt och ingenting, på en och samma gång, men samtidigt helt enskilt.

Åh, jag vet att det låter så rörigt alltihop men det är den bästa förklaringen jag kan ge er för tillfället. Jag mår i alla fall bra. Jag saknar er där hemma men är så glad för allt jag får uppleva här och ser fram emot allt som komma skall. Om nio månader syns vi, men innan dess ska jag leva (det amerikanska) livet här!

Kram på er alla,
Hanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej allihopa!

Så... då var första dagen på High School gjord! Har så mycket känslor kring dagen samtidigt som jag inte känner alls lika mycket haha. Jag har i alla fall med mig en positiv känsla efter dagen och är taggad på att gå tillbaka imorgon - och det är väl ändå huvudsaken!

Imorse gick jag upp vid 6, och därefter gjorde jag i ordning mig, fixade lunchlåda (macka med kalkon, och en nöt-bar) och gick till skolbusshållplatsen alldeles vid huset vid 6.50. Min värdsyster Faith skulle också till skolan, men hon var tvungen att vara där betydligt mycket tidigare än mig då hon är med i cheerleading laget och skulle uppträda på assemblyn. Bussturen gick bra! Folk plockades upp lite här och var, i den typiska amerikanska gula skolbussen, s det tog ungefär 25 minuter att komma till skolan.


Min första lektion satte igång efter att skolklockan (som inte alls låter som en klocka?) ringt två gånger - en gång fem minuter innan lektionsstart och en gång vid lektionsstart. Efter lektionens slut var det en assembly i idrottshallen och wow, där kan vi verkligen snacka om high school spirit! Hela skolan var samlad och folk hade klätt sig i skolans färger (gul/guld och blå). En orkester stod och spelade medan alla ställde sig ihop med sin årskurs (freshman, sophmore, junior eller senior). När alla var på plats drog cheerleadingen igång sitt uppträdande och alla började sjunga skolans sång (som en nationalsång). Resten av assemblyn bestod i princip av att några från årskurserna tävlade mot varandra, maskoten kom in, folk hejade vilt, orkestern spelade, dansgruppen dansade och ännu mer cheerleading.

Därefter hade jag två andra lektioner och vid lunch mötte jag upp Faith och en av hennes kompis och åt. Efter lunchen hade jag tre lektioner till, och när dagen var slut tog jag skolbussen hem ihop med två andra utbytesstudenter, en tjej från Italien och en kille från Spanien, som bor i samma värdfamilj alldeles i närheten av där jag bor. Det kändes skönt att hitta några som var i samma sits som en själv, haha!

I princip alla lektioner under dagen bestod av "lära känna", då det är ny lärare och ny klass för varje lektion, så det är svårt att säga redan nu hur klasserna är. De flesta av dem kändes ändå väldigt bra! Det enda jag inte fick lika goda vibbar av var dock dramaklassen. Det var nog den klass jag sett mest fram emot så det kan ju bero på undermedvetna förväntningar, men det kändes inte riktigt som att jag passade in bland de andra eleverna där. Dessutom består tydligen inte kursen av endast agerande, vilket är det jag verkligen vill göra, utan även av allt kring produktion av föreställningar: manus, scensättning m.m. Ja ja, vi får väl se om det känns bättre efter några gånger, annars får jag byta!

I övrigt känns det som att de andra klasserna passar mig! Lärarna är väldigt trevliga, och eleverna verkar schyssta. Ingen visste dock om att jag var utbytesstudent när jag kom in till varje klass så folk ställde inte massa frågor eller intresserade sig på det sättet. Fick dock berättat de för vissa klasser, och i andra klasser endast för några fåtal elever, och då verkade de intressera sig lite grann och de verkade tycka det var rätt coolt haha. Några tjejer från fotbollslaget hälsade på mig under dagen och frågade hur allt gick, och det var så snällt av dem.

Nu ska vi strax äta middag och efter det väntar fotbollsträning! Vi hörs!

/Hanna

Likes

Comments

Hej allihopa!

Jag sitter i skrivande stund i min säng och ska alldeles strax gå och lägga mig. Klockan är strax efter nio, vilket vanligtvis inte innebär läggdags för mig, men sedan jag kom hit till USA har den här tiden blivit läggdags. Jag märker verkligen av att alla nya intryck tar på krafterna, och sedan spelar nog jetlagen fortfarande en liten roll i min trötthet. Det är skönt dock att göra det till en vana redan nu att lägga mig såpass tidigt då skolan snart drar igång och jag kommer behöva gå upp strax efter sex varje morgon! ;)

I alla fall... Idag har jag varit på min allra första fotbollsträning! Några av er vet säkert om att det har varit lite strul med när jag skull komma och träna o.s.v. eftersom de hade uttagningar redan innan jag kom. Pratade med tränaren förra veckan och mailade henne, och av någon anledning så rörde jag ihop det med tiderna så jag kom till planen fullt redo en kväll då det inte ens var träning. Gissa hur trött jag blev på mig själv? Hur som helst så gick jag till träningen idag i hopp om att det var okej för tränaren (hon hade inte hunnit svara på mitt mail angående det) - och det var det! Så idag hade jag första träningen!

Jag fick värma upp ihop med Varsity-laget (snäppet bättre skulle man kunna säga). Sedan fick jag spela första timmen med JV-laget (junior varsity) och andra timmen med Varsity. Två timmar sammanlagt alltså! ...i 30 graders värme, dessutom utan att ha tränat på två månader - kan lova er att det var aningen tufft. Men, jag tog mig igenom det, och det kändes ändå helt okej! Det var hur som helst väldigt kul! De andra tjejerna var väldigt snälla, och aningen imponerade över att jag kom ända från Sverige. En av tjejerna började kalla mig för "Sweeten" (Sweden+sweet) vilket var lite kul, haha!

Ska tillbaka och ha samma träningsupplägg imorgon mellan 6-8pm, och sedan får vi se om de har bestämt sig vilket av lagen jag passar in i! Det känns som att det blir bra oavsett, men självklart hade det var kul att spela med Varsity då det i princip är där alla seniors och juniors spelar. I övrigt är planen för morgondagen att jag ska åka och köpa en ryggsäck inför skolstart, och sedan får vi se vad som händer däremellan och fotbollsträningen!

Vi hörs!
/Hanna

Likes

Comments

Hej på er!

Igår var jag med Amy (v-mamma) och Faith (v-syster) på skolan där jag ska börja för att välja ut mina klasser, och jag måste säga hur extremt mycket den skiljer sig från min gymnasieskola hemma i Göteborg (med ca 500 elever i en kontorsbyggnad). På skolan där jag ska gå - Southridge High School (SHS) - går ungefär 1600 elever mellan 14-17 år gamla. Skolan är med andra ord rätt stor elevmässigt, men även gigantisk till utseendet. Det finns två våningar, och varje våning har tre vingar (A-C). Det finns även en källarvåning där alla omklädningsrum är. Skolan har sina sina egna idrottshallar (!) i byggnaden. En stor, en lite mindre och två små för brottning och sånt. På skolan finns också  idrottsplaner för t.ex. tennis, softball, soccer, football och track & field. Skolans lagnamn är "Suns" och färgerna är mörkblå och guld/gul. Maskoten ska även tydligen vara en gorilla kallad Sunny.

skolans märke

skolan från lärar/föräldrar-parkeringen, huvudentré till höger (inte min bild)

den stora idrottshallen med hopfällbara läktare (inte min bild)

På onsdag (30e) börjar jag skolan och jag kommer att gå från 7:45-14:20. Varje dag kommer att bestå av exakt samma lektioner och tider. Däremot har en olika klasskamrater för varje lektion, då alla elever handplockar individuellt sina klasser (kurser) för året. Jag kommer att ha 6 perioder med klasser och varje klass är 55 minuter lång. Mellan klasserna är en rast på 5 minuter, endast för att kunna förflytta mig mellan klassrummen, och sedan har jag även en kort lunch mellan tredje och fjärde perioden.

1st period - Debate (engelskaklass - obligatorisk - med inriktning tal)
2nd period - Student Leadership (planera skolans event, typ elevkårsaktigt)
3rd period - Drama
LUNCH
4th period - Photography
5th period - Interior Design
6th period - US History (obligatorisk)

Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd med mitt schema! Med tanke på att det här utbytesåret inte kan tillgodoräknas som ett skolår i Sverige så har jag i princip kunnat välja precis vilka kurser jag vill, vilket innebär att alla kurser jag valt känns roliga. Så för tillfället är jag SÅ taggad på att få börja skolan, träffa massor av nya personer och komma igång med rutiner! Det ska även bli riktigt kul att få gå på skolans fotbollsmatcher och uppleva allt runtomkring det med cheerleaders och the "high school spirit". Jag följde med Faith på hennes cheer practice igår och det var så coolt verkligen. Så typiskt amerikanskt! Jag är så taggad på vad året har att erbjuda!

Vi hörs!
/Hanna

Likes

Comments

Hallå allihopa!

Just nu sitter jag på sängen i mitt rum och tar det lugnt så jag tänkte att jag kunde passa på att skriva ett litet inlägg om vad jag har gjort de senaste dagarna. Så, efter flygresan från Denver till Pasco i söndags hämtade min Local Coordinator (kontaktperson) och hennes familj upp mig på flygplatsen. Som nämnt tidigare sov jag första natten hos dem då min värdfamilj inte skulle komma hem förens på natten samma dag. Nästa morgon kom däremot min värdsyster Faith och hämtade mig hos min LC, och så körde vi hem till familjen. Jag fick packat upp mina saker, och sedan åkte jag och Faith för att lämna min värdmamma Amy på hennes jobb. Efter det åkte vi ner till floden och jag prövade Snow cones för första gången. Det var definitivt kul att testa, men smaken var inte jättespeciell haha. Där träffade vi även några av Faiths kompisar. Lite senare följde jag med Faith till ett hus en bit bort för att passa två små barn. Vi spelade bland annat tv-spel och lekte kurragömma. De var så söta!!

Påväg hem släppte Faith av mig vid min LC´s hus, då där var en träff med alla utbytesstudenter som har henne som LC (ungefär 8 stycken). Vi gick igenom en massa papper och sedan åkte vi även till en frozen yoghurt-bar. Det var kul att träffa dem alla. Tre av dem ska gå i min skola så vi kommer förmodligen att ses en del!

Efter utbytesträffen var jag riktigt trött, så jag gick i princip och la mig direkt när jag kom hem vid halv 10. Inatt var första natten jag sov i min säng för de kommande tio månaderna. Sov gott hela natten! Jag vaknade dock rätt tidigt, men jag antar att det beror på att kroppen inte har ställt in sig på tidsskillnaden än.

Idag på morgonen åkte jag med Amy till min nya skola fö att skriva in mig. Så spännande och galet att jag kommer gå runt där i flera månader framöver haha! Jag fick ta en titt på alla klasser som finns att välja mellan, men tack och lov behövde jag inte bestämma mig på plats. Det fanns så EXTREMT mycket olika klasser att välja mellan. Allt från matte och vetenskap till inredning, barnpassning, kör och yearbook. US History och en engelskaklass är obligatoriska för mig att ta, men utöver det får jag välja fyra ämnen helt fritt själv. Önskar nästan att jag kunde välja fler för det är så många klasser som verkar roliga!

Utöver klasserna på skolan funderar jag på att gå med i fotbollslaget, eftersom jag spelar fotboll hemma i Sverige. Det skulle även vara riktigt roligt att gå med i Drama Club. Tycker att skådespeleri är så himla roligt men har aldrig riktigt tagit mig i kragen och testat det hemma i Sverige, så det här känns som en bra möjlighet att ta!

Efter mötet på skolan åkte jag med Faith och några av hennes vänner till ett temporärt nöjesfält här i Kennewick. De hade olika åkattraktioner, matstånd och där var en massa folk som visade upp sina hästar, kort, får osv. Det var kul åka dit och se allt! Däremot tog värmen, som är extrem här jämfört med i Sverige (över 30 grader), rejält på krafterna så jag blev upphämtad av Amy efter ett tag. Vi åkte hem till min värdpappa Mike och värdbror Mikey och åt middag (mums!), och nu sitter jag här på rummet. Är rätt trött för tillfället, men jag antar att det beror mycket på alla nya intryck och att en måste prata engelska hela tiden. På tal om engleskan: redan under dagarna på campus i New York märkte jag hur mina hjärna automatiskt kopplade över till engelska när jag var påväg att säga något. (även till svenskarna ibland haha). Riktigt coolt!

Jag tycker i alla fall väldigt mycket om det här. Min värdfamilj är supersnälla och det känns verkligen som att jag kommer att trivas. Jag är så taggad på att få lära känna dem, staden och andra personer härifrån!

atm i mitt rum

/ Hanna

Likes

Comments

HEEEEJ!

Sitter på flygplatsen i Denver nu och väntar på att boardingen på planet som ska ta mig till Pasco, WA vilket dock inte är förens om 1,5 timme. Är så taggad just nu, och helt upprymd efter dagarna på campet i New York. Wow alltså, vilken stad!!!

Avresedag
I torsdags bar det av mot Landvetter där jag sa hejdå till familjen och satte mig själv på planet mot Köpenhamn. Flygresan var så kort så det gick väldigt smidigt. Väl framme i Köpenhamn träffade jag upp ledare från STS och flera andra som skulle åka som utbytesstudenter. Träffade de fyra andra svenskarna som skulle åka - Adam, Maja, Sophie och Fabian. Så snälla! Från Köpenhamn till Newarks flygplats i New York tog flygresan ungefär 8,5 timmar. Jag satt jämte en av ledarna och en tjej från Franrike som också skulle åka, men jag pratade knappt med dem så fördrev tiden på planet genom att kola på film, lyssna på musik och bara ta det lugnt. Var rätt tacksam sen när vi kom fram dock kan jag säga! På flygplatsen tog vi alla 46 sedan en buss som tog oss till The College Of New Rochelle (ca 1 timme från NYC) där vi skulle bo. Eftersom vi kom fram väldigt sent gick vi i princip och la oss direkt.

Dag 1
Nästa dag drog igång tidigt pga av jetlag. Vi åt frukost på campet och efter det hade vi infomöte och lite lära-känna övningar. Måste bara nämna att vädret var det sjukaste jag vart med om då. Har aldrig vart med om att det regnar så mycket som det gjorde. Helt galet. Eftersom det var varmt ute också var det som att stå i duschen när vi tvingades stå ute på gräsmattan vid brandövningen haha. Sedan fick vi pröva på amerikansk fotboll och cheerleading, vilket var SÅ kul. Vi fick pompoms, göra en liten pyramid typ och jag och Adam, en av svenskarna jag lärde känna, ledde en omgång till och med haha. SÅ kul!

Sedan tog vi tåget in till Grand Central New York City (!!). Vi fick sedan välja mellan att shoppa i SoHo eller att promenera över Brooklyn Bridge. Jag och de andra svenskarna valde Brooklyn Bridge och det gjorde vi SÅ rätt i. Grymt coolt!

Sedan träffade vi upp de andra på Times Square, vilket var grymt coolt, och efter ett tag där gick vi ner till hamnen och tog en 2-timmars lång båttur runt Manhattan. Det började regna och blixtra precis när vi skulle åka. Lite jobbigt att bli blöt kanske, men WOW vad coolt det var att se blixtrarna över Manhattan. Vi stod uppe på däck och bara njöt av vinden i håret, värmen och kvällsutsikten över Manhattan. Alldeles magiskt.

Dag 2
På förmiddagen hade vi två lektioner, bland annat en lektion i US History, vilket var väldigt intressant faktiskt. Vid lunch tog vi en buss vi beställt in till Central Park, och där åt vi lunchpåsarna vi fått med oss. Efter det fick vi gå runt i Central Park i en timme och bara njuta av miljön. Det var riktigt vackert faktiskt! Men SÅ varmt och svettigt haha. Innan vi tog bussen vidare mot Ground Zero (9/11 memorial) gick vi även förbi John Lennons memorial i parken. På väg till Ground Zero passerade vi både 5th Avenue och andra coola ställen (bland annat platser där de spelat in Gossip Girl). Ground Zero var riktigt fint men självklart lite surrealistiskt. Det är så svårt att ta in det hemska som faktiskt har hänt på den platsen...

Efter Ground Zero tog vi bussen tillbaka till campet där vi hade en liten barbeque. Resten av kvällen chillade vi, hade individuella pep talks med våra ledare och förberedde oss för morgondagens avresa vidare mot värdfamiljerna.

Idag

Så, inatt vid 3 ringde väckarklockan och det var dags att åka från campet. Eftersom vi hade väldigt olika avresetider åkte vi i fyra olika omgångar, och då mitt flyg skulle gå vid 6:20 åkte jag med den tidigaste gruppen. Som tur var så åkte även Adam samtidig. På flygplatsen checkade jag in direkt och sedan gick jag till gaten då mitt flyg gick först av allas. Efter ca 4 timmar på planet och två timmar på flygplatsen sitter jag nu här och väntar vid min gate. Vi bör boarda om en halvtimme. Då bär det av mot Pasco (2,5 timme flyg) där min lokala koordinator plockar upp mig! Ska sova första natten hos min lokala koordinator eftersom min värdfailj kommer hem vid midnatt då de har hälsat på deras äldsta son på college i New York (sådant sammanträffande!). Är så taggad nu på att få se Kennewick!

Vi hörs!
/Hanna

Likes

Comments

Hej allihopa!

I lördags hade jag äntligen min avskedsfest för alla mina vänner, som jag sett fram emot så länge. Trots att vädret inte var på vår sida (det regnade i princip hela kvällen) så blev det hela så otroligt lyckat! Hade bjudit in både vänner och kusiner, och hela familjen var hemma, så vid ett tillfälle var vi sammanlagt 42 personer. Pappa hade grillat och vi hade fixat potatis och sallad som vi bjöd på. Trots vädret lyckades vi faktiskt sitta utnyttja även altanen utomhus, tack vare markis och tält, och det blev riktigt bra. Till efterrätt hade min lillasyster bakat kladdkaka och jag hade även fixat tårtor som jag dekorerat amerikanska flaggan på med blåbär och hallon. Det blev super! Hela kvällen var i ständig rörelse. Med tanke på att vi var så många gjorde folk lite vad de kände för. Folk spelade bland annat pingis, lyssnade på musik, spelade kort, löste rubriks kub och spann fidgets (en trend som fortfarande är vid liv haha).

Mina underbara klasskompisar överraskade mig rejält med dekorationer i USA-tema och bilder på Harry Styles i mitt rum. Så jädra roliga! Från ingenstans gav de mig också två presenter. De hade alla tillsammans köpt ett så himla fint berlockarmband med en berlock till, och så gav de mig också en liten bok där alla hade skrivit personliga hälsningar till mig inför resan. Hur snälla är dem inte? Det var nog några av de mest betydelsefulla presenterna jag någonsin fått. Läste igenom alla hälsningar på kvällen och blev så otroligt lycklig. Är så tacksam att jag fått dela ettan i gymnasiet med så fantastiska människor, och även om vi inte går i samma klass när jag kommer tillbaka känns det som att jag har skaffat vänskaper som kommer hålla. <3

Fick även några presenter av mina andra vänner och kusiner. Bland annat trådlösa hörlurar (som kommer underlätta flygresan rejält<33), superfina örhängen, godis och lite pengar. Förväntade mig inte alls att de skulle köpa presenter till mig så det var så himla snällt av alla.

Som många andra som ska åka iväg nu hade jag fixat en Sverige-flagga som folk fick skriva saker på, som jag tänkte ta med till USA. Nästan alla skrev små fina hälsningar och det känns så kul att ha med sig den och kunna läsa allt som står när hemlängtan sätter in.

Med tanke på att allt fortfarande känns så surrealistiskt, och att det är så svårt att greppa att jag ska vara utan alla vänner i tio månader, gick den största delen av kvällen väldigt bra känslomässigt. När folk däremot började gå hem senare på kvällen och en var tvungen att säga hejdå började det dock bli lite jobbigt, och när i princip de sista gänget skulle gå brast det totalt. Usch vad jobbigt det var. Hur i hela friden säger man hejdå till någon för tio månader framöver? Många och långa kramar blev det i alla fall.

För att sammanfatta det hela: Otroligt fin kväll. Jag var så lycklig hela kvällen och kunde inte mått bättre. Jag är så tacksam över att få dela livet med så otroligt fina vänner. Det suger att behöva lämna dem i nästan ett helt år, men de finns alltid kvar. Och ÅH vad kul vi ska ha när jag kommer tillbaka.

/ Hanna

Likes

Comments

Hej allihopa!

Nu är det bara tio dagar kvar tills jag sätter mig på flyget från Göteborg och påbörjar mitt tio månaders långa äventyr. Jag har verkligen börjat inse att tiden är knapp nu och jag får allt lite smått panik när jag ser över vad det är jag måste hinna få gjort innan avresa. Som tur är har jag fått checkat av 1½ sak av grejerna på min lista idag! Jag har tagit min tredje och sista dos av vaccin mot Hepatit A+B och har även fått köpt några presenter till värdfamiljen (inte klar med alla). Hade gärna delat med mig av vad jag köpt om det inte fanns en liten risk att någon i min värdfamilj läser det här inlägget haha. Vill att det ska bli en överraskning!

Tio dagar kvar till avresa vilket innebär att det är tio dagar kvar tills jag landar i New York med fyra dagar framför mig i staden. Har mest haft värdfamiljen och Washington i tankarna så har nästan glömt av att jag faktiskt ska på Welcome Camp i New York i fyra dagar. Åh vad kul det ska bli! Har aldrig varit i New York tidigare när jag varit i USA, utan bara på den amerikanska västkusten, så det ska bli riktigt spännande att få uppleva "the big apple".

(inte min bild)

De kommande tio dagarna kommer troligen vara fullspäckade av saker som dels måste göras, men också många saker för nöjes skull för att ta vara på det sista av sommaren här hemma för i år med vänner och familj. På listan av saker som måste göras är bland annat: köpa necessär, köpa extern hårddisk och köpasista present till familjen, fíxa med dator att ta med, föra över bilder från mobilen, skicka in några sista papper och även beställa bilder från FUJI.

En av de sakerna som jag däremot ser fram emot att göra nu innan är att ha en avskedsfest för mina vänner. Har kollat ut lite fina partdekorationer i USA-tema jag tänkt beställa hem och pynta med, vilket jag ser fram emot! Får förhoppningsvis lite hjälp av bästa vännerna med den delen, och det ska vi nog fixa galant. Har en tendens att lägga lite för stort ansvar på mig själv när jag har kalas och sådana tillställningar, men jag ska verkligen försöka den här gången att inte tänka för mycket utan bara försöka njuta av kvällen tillsammans md mina vänner. Oavsett väder och vice versa tror och hoppas jag att det kommer att bli en kväll att minnas länge! <3

Vi hörs! /Hanna

Likes

Comments

Hej allihopa!

Sitter just nu på tåget från Stockholm påväg hem till Göteborg med min mamma och lillasyster. Precis som alla andra som åker på ett utbytesår vart jag tvungen att ansöka om ett visum, vilket delvis innebär ett besök på den amerikanska ambassaden. Hade fått en tid igår och kom dit tillsammans med min mamma och lillasyster vid 8:40 och vi ställde oss i kön direkt. Hade hört från många andra innan att det allra bästa är att vara där ännu tidigare på morgonen för att minimera risken för lång kötid, men vi bestämde oss för att vara där vid halv nio ändå då vi inte hade några specifika planer för morgonen/förmiddagen ändå och kände att det var värt någon extra timmas sömn.

Hur som helst - vi stod i kö i ungefär en timme innan jag ensam fick fortsätta till vakterna. Först fick jag visa mitt pass och de kollade att jag inte hade något under fotsulorna, sedan fick jag gå in och gå igenom en säkerhetskontroll (ungefär som på flygplats). Efter det gick jag ut och vidare till en annan byggnad och där inne fick jag ta en kölapp och kort därefter fick jag lämna in mina ansökningspapper. När de väl var inne fick jag bara sätta mig på en plats i väntrummet (fullt med sökande i olika åldrar) och vänta på min tur att bli uppropad. Hade bokat tid klockan 9, men blev inte uppropad förens strax efter 11 så de verkade inte gå efter de tiderna när man väl hade kommit in. Något officiellt kösystem verkade inte heller existera då turordningen kändes helt ologisk haha. Men fick tillslut efter 1,5 timme gå fram till en lucka. Blev frågad vart jag skulle åka, vem som betalade resan, om jag skulle bo i värdfamilj och hur länge jag skulle vara borta, samt scanna mina fingeravtryck. Kort därefter sa kvinnan i luckan till mig "Your Visa is approved" och sedan fick jag gå därifrån. YEY! Det kändes (och känns) så otroligt gött att hela visum-processen är klar och att jag slipper oroa mig över det mer.

Amerikanska ambassaden

Nu ska jag bara fixa klart det sista med vaccinationerna och sedan är jag så gott som redo att åka! Eller ja, i alla fall om man kollar på allt pappersarbete som ska göras, haha. Det praktiska med packning och sådant är jag far away från klar med, men jag har ju trots allt lite mindre än en månad på mig så det ska nog fixa sig! Tror i alla fall att jag äntligen att jag har fått ett bra hum om vad jag ska köpa för present till var och en i min värdfamilj att ge dem vid ankomst, så det känns bra. I övrigt är det mycket blandade känslor. Det är så svårt att förklara hur det hela känns, och tror inte att någon annan än de som åkt tidigare år eller är inne i processen just nu kan förstå riktigt. Ena sekunden är jag otroligt taggad, en annan känns det jobbigt att lämna allt och ibland tänker jag inte på det direkt. Men det finns ändå alltid med undermedvetet i tankarna. Så svårt att beskriva! Men men...

Med tanke på att vi ändå skulle åka hela vägen upp till Stockholm passade jag, mamma och lillsyrran på att åka upp en dag tidigare och även stanna en extra dag för att utforska staden. Enda gången jag vart i Stockholm tidigare (om man inte räknar med när jag var så lite att jag knappt minns) var i slutet av nian när vi åkte dit med klassen, så lite extra kul har det allt vart. Vi har promenerat runt i hela stan, shoppat en aning, åkt sightseeing buss runt i staden, gått på Skansen, ätit på restaurang, njutit av sommarkvällar på Stockholms fina gator och dessutom självklart besökt amerikanska ambassaden. Jag fattar faktiskt inte riktigt hur vi har hunnit med allt, men vi har haft riktigt mysigt och skrattat gott! Stockholm är en riktigt fin stad och längtar redan tills jag ska dit igen

Skansen / Mina favoriter / Shopping / Middag i Kungsträdgården / Sergels torg / Riksdagen

Som sagt - superbra dagar i Stockholm. Är tacksam! Glad att även visumet är ordnat!

Vi hörs väl snart igen! /Hanna

Likes

Comments

Hej allihopa!

17 juli. Exakt en månad kvar tills jag lämnar allt som innebär trygghet för mitt största äventyr hittills. 10 månader utan familj och vänner. Först tre dagar i New York, sedan väntar värdfamiljen i Washington. Hur många gånger jag än nämner det är det fortfarande lika svårt att förstå vad det faktiskt är jag ger mig in på. När jag pratar om det hela känns det som att jag berättar om ett äventyr som väntar någon annan och inte mig. Det faktum att jag inte har greppat det hela ännu har gjort att att nervositeten inte börjat komma på riktigt än.

Ibland slår det mig dock hur länge jag faktiskt kommer vara ifrån min familj och mina vänner, och då är det svårt att inte gripas av en jobbig känsla. Men mestadels är jag bara så otroligt taggad på att åka. Samtidigt som allt känns så surrealistiskt kan jag verkligen inte föreställa mig hur det skulle vara om jag inte skulle åka, utan istället börja skolan som vanligt, så på något sätt måste min hjärna ha förberett sig en liten aning.

FaceTimeade med min värdsyster Faith, som är ett år yngre än mig (01:a), häromdagen vilket så kul. Hade bara pratat med henne och min värdmamma tillsammans innan, så att prata med henne själv kändes riktigt roligt. Vi pratade bland annat om skolan, hon visade mig runt i huset (känns så galet att se platsen en ska spendera kommande 10 månader på), och hon nämnde platser som hon ville visa mig när jag kommer. Blev så himla glad av att prata med henne och är så exalterad för att komma dit och träffa dem alla att det inte går att förklara! Har velat göra en sån här resa ända sedan jag var liten och att det nu faktiskt ska hända på riktigt, och dessutom om inte mer än en månad, känns alldeles galet. Jag är så taggad!!!

Är för tillfället iväg på husvagnssemester med min familj, vilket är kul! Jag trivs bra med att cykla, ta promenader, bada, njuta av solen och bara vara. Självklart är det dock svårt att inte längta efter vännerna ibland, haha. Ser fram emot min avskedsfest för mina vänner, och har börjat planera lite smått. Att säga hejdå för tio månader framåt blir nog allt annat än lätt, men det ska bli så kul att träffa så många av de jag tycker om på en och samma gång och bara ha kul ihop. <3

Bilder från de senaste dagarna

Vi hörs snart igen! /Hanna

Likes

Comments