View tracker

Julias sten har kommit och den är så fin som den bara kunde ha blivit. Men också blev det verkligt på ett annat vis. Man inser för en stund hur det verkligen ligger till och jag saknar henne så himla mycket varje dag.

Är det något man har lärt sig efter detta jäkla halvår är det att det är så viktigt att prioritera. Att tänka efter vad som verkligen betyder och vad som är viktigt. Att umgås med dom som får ens dagar att bli de bästa och att aldrig ta något eller någon för givet. Julia kommer alltid finnas med oss men önskar att jag hade fått krama om henne igen. Känna hennes lukt och höra hennes röst, hennes skratt och se henne komma in genom dörren. Jag vet att hon väntar på oss och att en dag ses vi igen. Jag längtar efter den dagen Julia, men tills dess ska vi leva för dig och aldrig någonsin ta något för givet.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ett inlägg till ännu en ängel.

Det är så svårt att förstå vilken värld vi faktiskt lever i. Att de finns små oskyldiga människor som mår så pass dåligt att de väljer att avsluta sig själva, att sluta kämpa, att sluta orka. Fast egentligen är det ju inte de själva som väljer det. Jag tror inte det. Det är mörkret. Mörkret som tagit över dessa vackra och fantastiska människor. Det är de som tar valet. Valet som ingen människa någonsin ska behöva ens fundera över. Det ska inte finnas på världskartan. Vi måste ta hand om varandra, vi måste se efter varandra, för sådant här ska inte hända, ingen människa ska behöva må så dåligt. 

Vila i frid Jolene, du fattas 

Likes

Comments

View tracker

När orden inte räcker till och det gör ont, inte bara i hjärtat utan i hela kroppen, vad ska man då ta sig till? När något som inte får hända händer och det känns som att hela livet stannar upp och faller isär, Hur tar man sig då framåt? Du var tjejen som levde livet och som alltid var glad. Tjejen som kunde lösa de flesta problem och alltid hade svar på alla frågor. En extra mamma utav dess like och tjejen som ville väl. Du var tjejen som jag lärde känna för knappt 3 år sedan och nu får vi inga fler år ihop och det är så obegripligt att jag väljer att inte tro på de orden, att vi inte kommer ses det vill jag inte acceptera. Så många avtryck du lämnat i mitt liv, så många gånger du ställt upp och så många minnen du gett. Alla skjutsar hit och dit, allt bakande och allt matlagande. Alla gånger jag sprungit upp på ditt rum och sedan kastat mig under täcket för att ditt rum alltid var så kallt. det där duntäcket som jag var så avis på. alla gånger vi lyssnat musik i bilen och du sjungit med högst av alla. Eller alla gånger i stallet med du och Elvira där jag mest bara varit rädd eller myst med kisse Tacos. Eller ridturen i somras när jag nästan började gråta och du försökte hjälpa men mest bara skrattade åt mig för jag var så töntig. Eller bara alla kvällar när vi alla suttit hemma hos dig med varsin mobil och inte gjort något speciellt alls. Men fika fanns det alltid hos dig. Du var tjejen som skulle få barn först av oss alla och du var tjejen som förmodligen skulle varit allas våra framtida barns favorit. Och inget gör mer ont än att i framtiden måste berätta om dig som ett minne av något som fanns men inte längre gör. För du kommer alltid att följa med, vart jag än är så finns du där, Men jag är i alla fall glad att du fick ta studenten och jag är glad att du fick jobba uppe i Hemavan, så bra som du trivdes. Jag är glad att jag hann hälsa på dig en sista helg där uppe. Jag är glad för allt jag upplevt med dig.

När jag tänker på allt som var kvar, allt som skulle upplevas blir jag så arg. Varför våran Julia? Vi skulle åka på biltur nu innan bal, yran och studenten, du vet vad jag menar för tur. Du skulle vara där och fota på balen och yran som du var så taggad på, som du sa "yran kommer rocka". Sedan studenten, Du var den här personen som jag skulle tvingat att locka mitt hår tidigt på morgonen. Och jag som var sugen på att säsongsjobba i Hemavan jag med men inte ville fara själv och då tänkte att jag ändå kunde fara för du skulle kanske jobba en säsong till. Du skulle ha hjälpt mig just nu med gymnasiearbetet och senare hur man gör ett cv. Du var min slalomkompis och jag saknar dig. Du var ju den som alltid skickade snaps och som alltid svarade på massutskicken. Som vi alltid sa också "Julia är allas nummer 1 på snap, men ingen är 1:a på hennes". I vardagen så är det så mycket som påminner om dig och folk säger att tiden läker alla sår och att det blir lättare. Men det är nu som det faktiskt märks att du inte längre finns, på riktigt. Jag har bara tänkt att du är uppe i Hemavan och jobbar. Men jag vill kunna ringa dig, prata med dig om allt och ingenting. Som Elvira sa "nog klarar man sig kanske en vecka, men ett helt liv utan Julia det går inte". Allt med dig har blivit saker som jag saknar. Till och med alla gånger du tvingat mig och Elvira att plocka undan efter vi ätit, även om du varit den som lagat all mat och fixat så bra. hur jag och Elvira alltid sa att "men vi bad ju inte om det" haha. Du var verkligen en ängel redan långt innan du togs ifrån oss. Så mycket jag hade offrat för att få dig tillbaka. Fina tjejen, fina Julia.

Men som sagt, orden räcker inte till för att förklara hur fruktansvärt mycket jag önskar att du vore här, hur mycket vi alla hade velat ha dig här. Det är Maj nu och det var denna månad du skulle kommit hem,

Tack för att du alltid fanns där. Tack för du var fantastisk.

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

Hallå hallå! Inte skrivit här sen gud vet när. Men så blir det ibland, sommaren tog upp all tid och jag har njutit till fullo. Har självklart hänt en hel del sen sist. Jag har till exempel hunnit gå ut tvåan, varit i Stockholm och hälsat på mamma med min fina. Jag har jobbat väldigt mycket. Hade för övrigt grymt bra sommarjobb!
Har också varit utomlands med min mamma en vecka på gran canaria!

Så, sommaren var riktigt bra, mycket jobb men har hunnit bada och sola och umgås med fina människor en hel del också. Även vilat upp mig inför ett sista år på Tannbergsskolan.

Sedan skolan har börjat har jag tränat en del, varit mycket med vicktor och börjat komma in i pluggandet igen. Fotbollssäsongen börjar även lida mot sitt slut. Det är 2 matcher kvar men tyvärr inga för mig då jag bröt ett nyckelben i söndags på hemmamatchen. Kommer inte ihåg mycket mer än att jag skulle täcka bollen och tjejen som kom bakom mig var mycket större än mig vilket resulterade i att jag flög.

Var dock tvungen att klippa upp matchtröjan efter hela sidan så måste sy ihop den lite snyggt hehe.

Just nu halvligger jag då i soffan och kan inte sova. Har otroligt ont och kan inte riktigt röra mig. Ha de bra allihopa!








Likes

Comments

Jag och Elvira körde lite taxi igår mellan Rusksele och Lycksele så vi var hemma hos henne först vid 6 på kvällen och åt middag. Fixade hästarna och bara tog det lugnt.
Idag var vi uppe och iväg kl.5 för att åks på tävling, vilket även Julia skulle med på. Det var roligt att få se!

Nu är vi på väg hemåt och ikväll vet jag inte vad jag ska hitta på, men har ett paket att hämta ut och sen tror jag det lutar mot att vi skulle grilla och sådant med några.
Blir bra.
Ha en bra dag!


Likes

Comments