Hej

Nu har det gått några dagar sen jag uppdaterade här sist och det är väl främst för att jag sovit till kl 13 varje dag för att sen gå till jobbet och jobba 10 h. Har inte gjort något mer än att jobba kan jag säga, men oj vad bra jag mår när jag får jobba med mina kära kollegor och i den miljön, love it. Feeling just nu är att livet är fan jävligt bra just nu, tror jag har slut på tårar så skrattar istället och känner mig allmänt taggad på livet. Har insett att jag är trött på att må dåligt och att vara negativt inställd till allt typ. Vill tillbaka till hur jag var förut, ensam och stark eller? Haha, nej men typ sant. Inte haft mardrömmar på typ några dagar nu vilket känns underbart och känner mig allmänt ganska trygg, svårt att förklara men känns typ som att min inställning ändrades över en dag, vilket är ganska sjukt men underbart skönt. Det kanske är så man känner, att man till slut inte ens fattar varför man är så ledsen längre och självklart kommer dagarna vara upp och ner ibland men that´s life.


Oavsett vad så har jag så många planer och roliga saker jag vill göra vilket får mig taggad, vill typ försöka göra så mycket saker som möjligt för att sysselsätta mig, kanske därför jag verkligen vill jobba varje dag, tar gärna dem längsta passen också, passar mig perfekt just nu. Måste få ut överskottsenergin, haha.


Aja, ett extremt rörigt inlägg men så är ju mitt liv typ jämnt.

Puss & Kram

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Tankebubblan

Idag är ingen bra dag alls. Om det är nån som vet vad sömnparalyser är så förstår ni, jag hade några stycken inatt men aldrig varit med om att dem varit så hemska som just inatt. Jag skakade, fick ingen luft alls, hela känseln i kroppen var borta så länge. Så man kan ju undra om jag sov bra inatt, nope det gjorde jag inte. Drömde en mardröm som inte vill ta sig ut ur mitt huvud, var så trovärdigt att jag inte ens vet om det var en mardröm eller inte.

Dagens tankar är att jag inte kan sluta tänka på att jag ligger här i min säng med tryck över bröstet och tårarna rinner längs mina kinder så jag knappt kan se tangenterna just nu. Det som gör så jäkla ont idag är att jag inte kan sluta tänka på att han är med sina vänner, att han varit ute hela helgen och att han kommer vara och varit med andra tjejer som att inget har hänt. Medans jag ligger här som en sorglig person i min säng och inte kommer orka ta mig ut ur hemmet idag heller. Det gör så fruktansvärt ont att det är jag som ska må såhär och att han inte kommer vilja ha någon kontakt med mig förens jag kanske är på benen igen, när nu det blir. Det värsta jag känner just nu är att han kommer hitta någon som han vill vara tillsammans med och att hon duger för honom men inte jag. Att han kommer vara med massa andra stör mig inte på samma sätt men att han skulle få känslor för någon annan tjej och vilja ha henne är det som gör så himla ont.

Jag känner mest att jag tydligen är så lätt att byta ut, det gör ont. Att säga att han kommer inse vad han förlorat går inte ens att säga, för han vet exakt vad han förlorat men det gör inget för honom för det är ändå inte något han vill ha.


Puss & kram

Likes

Comments

confession time

Tredje inlägget för idag, börjar bli tjatigt nu haha.

Men vad ska man göra, det här är mitt sätt att få mina känslor på plats. När jag skriver och försöker sysselsätta mig med något så gråter jag i alla fall inte för en stund.

Men vi kan väl ta och börja med varför jag mår som jag gör just nu, det handlar inte bara om allt tidigare utan det handlar om att jag älskar en kille som inte älskar mig tillbaka och hur ont det gör.

Det här har ju väldigt många varit med om, att få sitt hjärta krossat och det känns tryggt att man inte är ensam om det, men är det egentligen någon som vet hur man tar sig vidare? Att låta det göra ont så länge man behöver känns inte direkt skönt att få höra men det är väl så det är antar jag.

Jag tänker inte hata mer på honom för att han inte vill ha mig, jag vill inte gråta mer för att han inte känner samma som jag gör men jag tänker ta och gråta så länge det behövs för att jag någon gång ska få känna glädje igen, att få skratta så att jag får kramp i magen och att jag kan få känna det där pirret i magen till någon annan som kan älska mig för den jag är.

Även om jag bara har velat skriva ut allt det där som hänt mellan oss, allt där han har gjort så många fel och jag med som respons på det hela så tänker jag inte göra det mot honom, för att jag har ändå kvar någon slags respekt och omtanke om honom att jag inte vill hänga ut honom på det sättet, även om det kanske hade varit den ultimata hämnden för alla gånger som han sårat mig, struntat i mig och mina känslor och visat mig noll respekt.

Så tänker jag i alla fall visa att jag har respekt och bryr mig om honom.

Jag blir arg på mig själv samtidigt som jag blir ledsen på mig själv att jag kunde låta det gå så långt, att jag inte sket i honom när han gjorde mig ledsen första gången, att jag gång på gång accepterade saker som bara skadade mig själv. Att få höra att man är perfekt, allt han vill ha och att vem som helst skulle älska en av just den man älskar är inte det man vill höra när han inte älskar en tillbaka.

Jag skäms just nu för att jag skriver allt det här, jag skäms så otroligt mycket men jag gör det ändå för att jag vill att ni som undrat hur jag mår ska få läsa och se att jag kanske inte är helt psycho som jag har betett mig på senaste utan att allt som hänt finns det anledningar till. Jag vill få förklara mig samtidigt som jag inte vet varför jag känner behovet att göra det.

Men allt det här har bara gjort att saker från förr har kommit tillbaka, jag har känt i några månader att jag inte kan lita på honom, att jag inte känner mig så trygg med honom men har intalat mig själv att jag bara har svårt att lita på människor vilket jag har. Men att känna brist på tillit och en osäkerhet har gjort att jag har känt mig värdelös och inte tillräckligt bra för honom. Jag har bara velat vara perfekt för att bli älskad och inser hur sorgligt det låter men det är tyvärr sant.

Jag är en glad, snäll och positiv tjej som tar mycket plats, jag älskar uppmärksamhet och att få vara i sociala sammanhang och jag bryr mig om människor. Jag kanske har verkat ha ett starkt självförtroende men nej, det är tyvärr inte alls sant. Händer något mig som att ha fått mitt hjärta krossat så bryts jag ihop, jag visste att det skulle hända mig någon gång och nu har det gjort de. Jag kan inte äta, jag har tur om jag kan sova en hel natt, mardrömmarna finns där hela tiden och jag orkar knappt ta mig upp upp ur sängen. Jag känner absolut ingen motivation alls till att orka ta mig igenom det här. 

Känsla just nu är att hade jag fått legat i min säng hela livet hade jag gjort det.



Likes

Comments

Det här kanske var svårare än jag trodde men jag måste få ut det jag känner.

Det är så många saker som hänt att jag knappt vet vart jag ska börja. Men bästa är väl att bara ta och berätta från början så att ni som kommer lösa det här, eller förhoppningsvis att någon löser det här haha, kan förstå bättre.

Okej, jag har trott att jag är så stark som klarat av att ta mig ur min anorexia och senare följt av bulimi, men jag tog mig förbi det efter år av samtal med olika psykologer, att ha varit inlagd på en ätstörningsklinik och haft min fantastiska familj vid min sida jämt och ständigt.

När jag ändå talar om min familj så kan jag ta och ge dem en stor eloge till att dem har funnits där för mig hela tiden och finns inga ord som kan beskriva hur bra min familj är, jag vill faktiskt säga att min familj är fantastisk, det förtjänar dem att få efter allt dem gjort för mig. Känner ett dåligt samvete för att jag ofta har gjort tvärtemot vad dem föreslagit och sagt att jag borde göra och att dem sedan har fått plocka upp alla bitar av mig och pusslat ihop igen med kärlek. Så tack till min familj och självklart till mina vänner som funnits och finns där på ett sätt man inte ens kan begära av någon att dem ska finnas på och bry sig.

Jag måste ta och inse att man inte alltid kan vara stark när livet tar och vänder på ett sätt som är helt obeskrivligt. Ni som har haft ätstörningar och/eller självskadeproblem vet att det redan är jobbigt som det är ibland och tyvärr så har det för mig visserligen varit positiva erfarenheter att jag har förstått vad livet har att erbjuda och jag har förstått att alla har sina problem i sina liv som är jobbiga, don´t judge a book by it´s cover, om det ens makes sense haha.

Men det dåliga med det jag varit med om är att det alltid finns med mig på ett sätt, jag tar extremt hårt på kritik och att händer något som gör mig ledsen så finns det med mig och påverkar mig kanske starkare än vad det skulle gjort om jag inte hade varit med om allt som jag varit med om tidigare.

En mängd dåliga beslut har gjorts när jag varit ledsen som att gå till en klubb och dricka massa alkohol så att problemen och ångesten försvinner för ett tag men hur har det hjälpt? Inte på något sätt, men jag förstår dem som använder alkohol för tro mig det har jag själv gjort och då är jag bara 19 år gammal. Vad har det lett till då? Jo att allt jag känt har kommit ut på en och samma gång, tårar, ilska och extremt dåliga beslut som resulterat i ännu mer ångest dagen efter. Man kan kalla allt detta en enda ond spiral som aldrig slutar snurra.

Jag har så många tankar som bara är ett virrvarr i hjärnan, så att få det här tydligt och konkret är inte det lättaste. Men vi tar och börjar med det här. Lär uppdatera den här bloggen flera gånger om dagen.



Puss

Hanna


Likes

Comments

Hanna heter jag och är en 19-årig tjej som bor i Stockholm.

Ja, hur ska man börja?

Jag har velat ha en blogg väldigt länge för att få skriva av mig mina tankar och känslor, så nu har jag äntligen kommit igång. Jag kan säga direkt att den här bloggen i alla fall inte för tillfället kommer att vara särskilt glad och inte handla om vad jag åt till lunch eller vad jag har för outfit för dagen. Utan den här bloggen kommer att få handla om mitt mående just nu, hur jag försöker ta mig igenom varje dag. Just för att mina känslor är all over the place just nu och jag känner att jag behöver få dela med mig. Jag vet att jag inte är ensam om att må som jag gör just nu och att ni som känner likadant som mig kan kolla in här och känna igen er, känna att ni inte är ensamma. Jag kommer berätta sjuka berättelser som hänt mig, som man kan få skratta åt eller bara kanske känna igen sig i, jag kommer dela med mig av mina känslor och det kan bli en del riktigt djupa texter. Jag kommer även försöka att motivera mig själv och om jag motiverar någon annan också så är det ett plus. Så lite rörigt kan det bli men det är ju så livet är just nu.

Så stay tuned, man vet aldrig vad som kan dyka upp här..



Puss & Kram

Hanna

Likes

Comments