Fredag och vi inleder höstlovet! (!!!) Jag är naturligtvis så glad över detta, så lyxigt att få vara lediga tillsammans. Visserligen är to-do listan väldigt lång, men också rolig. Vi började ledigheten med en kaffe på Skorpan (är du i jeppis, så gå dit!) och ett snabbt loppisbesök. Som vanligt blir jag helt galen och plockar vagnen full med åh-jag-bara-måste-ha saker, men när jag gått igenom hela loppiset så börjar samma procedur fast tvärtom. Jag går och lämnar tillbaka det ena och det andra för att jag inte riktigt kan rättfärdiggöra att jag skulle köpa det. Men lite hittade vi som fick komma med hem!

Sen sken solen och vi körde till mammas för att hämta upp vår lille son. Som sin vana trogen blev överlycklig över att se oss och klappade i händerna och var allmänt super gullig. Jag är så tacksam över att mamma ställer upp och sköter de tre dagarna som jag studerar. Tack mamma!

Denna höst har jag nästan dagligen kämpat med mitt sockerberoende. Begäret efter att sjunka ner i soffan med en påse lösgodis har nästan varit för stort. Min hjärna skickar tankar på tankar om hur det inte är farligt, om hur jag nog klarar av att bara ta lite, att jag verkligen är värt det, att det skulle vara så trevligt, alla andra kan ju äta godis och så vidare i all oändlighet. Jag vill så gärna kunna leva normalt och äta lite socker nu som då. Men jag känner mig själv, jag vet att det inte går. Lite socker leder till mycket socker. Som leder till trötthet, dåligt humör, ingen ork, viktuppgång, dåliga matvanor osv. Finns verkligen inga positiva bieffekter med att äta socker för mig!

Jag äter lchf och det passar mig utmärkt. Jag hålls mätt och det är det viktigaste. Hunger leder alla gånger till sug efter snabba kolhydrater, och just det känslan vill jag inte ha. Är jag mätt så kan jag också lyckas stå emot sockerbegäret som kommer, om jag bara lyckas börja tänka på något annat. Det positiva är att vi väldigt sällan har godis/bulla här hemma.

Men i skolan är jag omgiven av nybakt bulla. Kanske inget som en "normal" person tänker på, men när det doftar nybakt bulla så får jag aktivt tänka på något annat. Om jag dessutom sitter med mina klasskompisar som äter den omtalade nybakade bullarna, så håller jag hårt i min kaffekopp och tänker intensivt på hur dåligt socker är. för mig. Det är alltid med lättnad som jag stiger upp och lämnar cafeterian! Det här kanske låter som en främmande värld för någon, men välkommen till min tankevärld. Världen är full av frestelser, och just socker är den jag kämpar med.

Snart har det gått ett år sen jag sa hejdå till socker. Så stolt över mig själv! Men också sorgsen. Jag vill må bra! Men jag vet också att det innebär att jag inte kan leva "som alla andra". Nu är det ju verkligen inte synd om mig, jag får ju må bra! Jag känner en stor skillnad inombords, sen jag slutade med sockret. Jag känner mig klar, som om någon polerat mig. Svårt att förklara! Men det är sällan jag känner mig seg. Så som jag ofta kände mig förr. Som att leva i sirap, hehe.

Nog om sockret! Vi ska ha en trevlig kväll, äta lite tortillas! Det är vår (och alla andras kanske?) fredags tradition. Men det är ju så gott! Hoppas ni får en fin fredagskväll! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hur blev det så här? En månad av bloggtystnad. Jag vet nog, det förra inlägget var så tungt och jobbigt att skriva så jag har haft en paus, en återhämtningspaus. Jag har haft en månad av förnyelse på ytliga plan! Nya kläder har hittat sin väg in till min garderob och treorna i skolan har färgat mina ögonbryn och ögonfransar. Så nöjd! Och senast igår besökte jag frisören och kom ut med en mycket kortare frisyr. Har nu beklagat mig till höger och vänster, om hur det blev att se ut. Men nu får min dåliga attityd ge vika, det ska nog gå att få denna frisyr att se bra ut och se ut som mig. Har ni tänkt på hur fint det är att man vet direkt när något inte "känns som mig"? Ni vet, man provar ett klädesplagg och vet direkt om det är ens stil eller inte. Eller får en ny frisyr och det känns som pricken över i:et eller inte. Just nu får mitt hår mig att känna mig tio år äldre och det är inte något jag strävar efter.

Vem vet, kanske det kan bli riktigt bra med en sån här frisyr också! ..?

Hoppas ni får en bra vecka!

Likes

Comments

Nu har det gått ett år och lite till sedan jag blev mamma! Vilket år ändå. Det här är en text jag har funderat på en ganska lång stund. Inte bara funderat utan också påbörjat, och raderat ett antal gånger. Så svårt att lägga ord på hur det känns. Särskilt eftersom jag knappt minns något från den första bebistiden. Sömnbrist can do that!

Men om vi spolar tillbaka tiden nio och en halv månad innan Matheo föddes, så sitter jag på wc och har just kissat på stickan. Jag sitter där och håller stickan i handen och ser två streck komma fram. Jag läser instruktionerna igen, och där står det att två streck betyder bebé. Jag sitter stilla väldigt länge och bara stirrar. Två streck. Tydligt och klart. Ingen tvekan. Jag är gravid. Jag känner hur mitt liv tar slut. Just där och då på wc tar mitt liv slut. Det liv jag hade innan dessa två streck kommer aldrig mera igen. Det är en stor sorg och jag är milt sagt förtvivlad.

Vi ska resa till Filippinerna om en vecka och vi är i chock. Jag ringer till barnrådgivning och berättar förtvivlat att vi ska ha barn! Hon gratulerar och jag säger att det visst inte alls är något roligt. Hon låter lite förvånad, och jag berättar att vi ska resa bort och vara bort mer än en månad. Det här är inte alls bra. Vi beslutar att berätta åt min familj, fastän det är tidigt. Så reser vi iväg, och den resan som vi väntat så länge på, den blir inte alls som vi hade tänkt oss. Jag är så hungrig jämt. Jag äter och äter, men är ändå hungrig. Jag är sugen på saltgurka och rågbröd. Det är långa veckor. Vi åker på utflykter, men i bakhuvudet finns tankar på säkerheten. Jag är gravid och trafiken på Filippinerna är milt sagt galen. Vi känner oss begränsade, och vi är stressade. Jag är så arg att vi inte var mera försiktig, tydligen KAN man bli gravid.

Min graviditet var inte svår. Jag mådde knappt illa, och tröttheten gick om ganska fort. Men glad och förväntansfull var vi inte. Det tar flera månader innan vi ser framemot att bli föräldrar. Eller, om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte om vi gjorde det? Vi såg mest framemot att graviditeten skulle vara över. Att bli föräldrar kunde vi inte ens föreställa oss. Det är jobbigt att de som vi berättar åt blir så glada och överlyckliga. Det är en normal reaktion, att bli glad när en får höra att ett barn ska komma till världen. Men vi är ju mest förtvivlade. Vi sörjde att våra liv som vi trivdes så bra med tog slut.

Sen kom Matheo. Vår son. Nu började ett nytt liv för oss, vi är tre. Jag blev mamma och Genesis blev pappa. Vår son visade sig vara en mycket missnöjd bebis. En riktig gnällunge. Som inte ville sova. Som grät för att han hade luft i magen. De första veckorna minns jag knappt något alls av. Det jag minns är inget positivt, eller inbäddat i rosa lyckliga fluffiga bebisbubblor. Det är gråt och dystra tankar.

Amningen gick inte bra. I en och en halv månad ammade jag, och det var en plåga. Det var stunder jag fruktade. När jag just ammat var det en skön känsla. Nu skulle det ta åtminstone 30 minuter innan nästa gång. Då kunde jag andas ut. Jag ogillade starkt känslan av att vara den enda som kunde ge mat åt Matheo. Det ansvaret låg helt på mig, och det orkade jag inte bära. Dessutom gjorde det ont och jag hade hela tiden känslan av att jag inte riktigt lyckades amma korrekt. Det var en stressituation, som tack och lov inte höll på så länge. Matheo började släppa bröstet efter några minuter och gråta. Så höll det på, tills vi började flaskmata. Då drack han duktigt och blev mätt. Och jag slapp ha hela ansvaret.

Jag gick ständigt omkring med en känsla av att vara en dålig mamma. Jag må kanske inte ha visat det utåt, men så kändes det. Jag var dålig därför att jag inte ville vara mamma. Jag ville ha tillbaka mitt gamla liv, mitt fria liv. Jag ville inte vara bunden vid en bebis. Det var ju min bebis, men det tog länge innan jag kände det så. Det vara en bebis som jag skulle ta hand om. Det kan hända, att om Matheo hade varit en dröm bebis (dvs, sover, äter och sover. Trivs i famnen, gråter sällan. Sover på nätterna och är gullig på dagen.) ja, då kanske jag hade känt annorlunda. Men jag visste inte hur jag skulle få Matheo nöjd. Han var missnöjd när han var hungrig, missnöjd när han var mätt. Han sov tjugo minuter, vaknade och grät och gnällde. Jag gick omkring i lägenheten med en gråtande bebis och tittade på klockan. När var skoldagen slut så att Genesis kom hem? När klockan närmade sig hans hemkomst stod jag i köksfönstret och tittade. Sen gick jag till dörren och väntade. När han klev in genom dörren fick han genast ta Matheo. Då hade jag haft en ensam dag, full av gnäll och gråt. Jag var trött (det var vi båda.) och jag var förtvivlad. Ska det aldrig ta slut? De ändlösa dagarna av bebisgråt.

Tiden gick och Matheo blev mera medveten om sin omgivning. Nu kunde han ligga en liten stund på golvet ensam och leka i sitt babygym. Men oftast blev han missnöjd efter en stund och ville upp i famnen. Det var inte långa stunder jag fick för mig själv. Man lär sig kissa rätt så snabbt när man blir mamma. Jag vantrivdes med att vara hemma, och ibland blev det långa stunder inom lägenhetens fyra väggar. Får man ingen sömn på natten så lockar det inte att gå ut och träffa folk, även om det är just det som är nödvändigt att göra! Att få prata med en annan vuxen, beklaga sig och dela sina bördor gör susen!

När Matheo blev åtta månader började han krypa. Nu slapp han dit han ville och vår lilla missnöjda unge blev mycket nöjdare. Nu höll det också på att bli vår, och livet blev ljusare. Jag hade också börjat gå hos en psykolog, för att reda ut mina tankar och det hjälpte verkligen. Fortfarande hade vi inga hela nätter, men på något konstigt vis så vänjer man sig med att inte sova så bra. Två-tre gånger per natt skrek Matheo och skulle ha flaskan. Det pågår än idag, men nu har vi allt oftare hela nätter. Tack Gud för det. Älskar att sova.

Matheo är nu ett år och snart en månad. Borta är den gnälliga ungen vi fick, och nu är han glad och ganska lätt att ha att göras med! Jag studerar tre dagar i veckan och älskar att vara bort hemifrån. Det skulle ha varit bäst för mig om jag hade fått den möjligheten tidigare. Alla trivs inte med att vara hemma med bebis. Om det blir ett syskon till Matheo i framtiden, så är det inte jag som är hemma. Det behöver inte bli på samma sätt, men jag vill inte riskera mitt mående igen.

Den motvilliga mamman, det var jag det. Nu känns det inte så längre! Men det känns ändå viktigt att ha skrivit ner det här. För min egen skull, men kanske känner någon igen sig? Nu ska jag njuta av min mammalediga måndag, dricka en kopp avsvalnat kaffe och äta lite kaka som lämnat över sen ettårs-kalaset i lördags! Det lämnade mycket kaka kvar, eftesom att ingen annan tog av min supergoda lchf choklad kaka.. mer åt mig! Vi hörs!

Likes

Comments

Vi har en hästkastanj i vår trädgård!

Nu har vi flyttat. (Djup utandning.) Lägenheten är inte helt tom, och ännu ska vi städa den. Men till 97% har vi flyttat och det känns bra. Stressigt, hektiskt men så skönt.

Jag ska inte ljuga, det finns många skavanker pådetta hus! Det visste vi nog, och hyresvärden var tydlig med att hen inte kommer att fixa upp något. Så, vi kommer att försöka hitta förmånliga lösningar så att vi trivs här! Nya tapeter och lite målarfärg står på listan. Men för nu får vi bara försöka göra stället så mysigt som möjligt! Dessutom går vi mot mörkare tider och då ser man inte alla fel lika tydligt!

Imorgon är det onsdag och då hinner vi inte fixa så mycket, så till helgen tar vi nya tag.

Likes

Comments

Vardag och bebis

Jag skriver nu på min telefon, vilket alla vet är ansträngande! Men m sover och jag vill inte stiga upp för att hämta datorn. Solen skiner, men molner skymmer ibland, så ljuset växlar mellan mörkt och ljust. Det stör hans sömn (inbillar jag mig) och jag skulle så gärna ta bort molnen just nu. Kontrollfreak!

Idag och imorgon är jag skolfri och en alldeles vanlig hemmamamma. Skönt med kontraster! Redan efter en skolvecka inser jag att dethär är alldeles rätt för mig. Jag uppskattar mina dagar med M så mycket mer. Jag hinner sakna honom, och det är bra.

Denna vecka är minst sagt busy. Vi har ettårskontroll idag, imorgon har vi tid till fysioterapeuten. Ons-fredag är det skola som gäller och på fredag får vi nyckel till vårt nya boende! So excited! ..men någongång denna vecka ska vi alltså hinna packa ihop vårt hem. Idag är det måndag, flyttlådorna har anlänt och det är bara att sätta igång.

Det blir nog en del kaffe innan denna vecka är över!

Likes

Comments

Det är tyst i vår lilla lägenhet, M och G sover middag. Älskar stunder som dessa, när jag till och med hinner få tråkigt innan de har vaknat. Men nog finns det att göra, minsann! Nu har jag tagit tag i mitt foto-problem. Så här är det; jag fotar med en app som heter VSCO. Det har jag gjort en tid nu, gillar den appen. Tyvärr tar den upp så mycket utrymme att jag nog blir tvungen att ta bort den. Så då måste jag nu radera de bilder jag inte vill spara, och föra över de bilder jag vill spara till datorn. Ni kan ju tänka er vilket jobb! Men ett ganska roligt sådant, hittar godbitar från Matheos första månader. Åh, att tiden har gått så fort! Imorgon kl. 10:53 har det gått exakt ett år. Ett sånt turbulent år! Ska skriva ett maffigt inlägg om det, kanske i helgen?

Ikväll är det Arne Alligator på torget, såklart vi ska dit! Matheo (och vi hehe) är ett stort fan och jag hoppas att han kommer att bli glad av att se Arne live. Om han fattar? Ja, vi får se.

Snart har min första skolvecka gått, och jag trivs bättre för varje dag. Idag var första riktiga dagen, och vi pratade om grunderna till varför vi behöver kosmetologer. Mycket intressant! Efter skolan gick jag en sväng på stan. medan jag väntade på att G skulle bli färdig. Jag hittade lite kläder åt M, och en klänning åt mig! En jeans/hängsel klänning från H&M. På rea! Lyckan är stor. Det är sällan jag köper kläder åt mig själv, som dessutom är nya. Oftast blir det second hand. Men efter detta året som mamma, så är jag helt enkelt värd lite nya kläder, haha. Nej skämt åsido, min garderob behöver förnyas. Så det är ett projekt som är på gång. Lite i taget, och efter mycket övervägande. Har varken pengar eller utrymme att köpa kläder jag inte använder! Jag vill ha en liten, men effektiv garderob. Förstår ni? Allt som finns där ska användas, och används det inte så åker det bort. Det jag söker efter i kläder är 

- förmånligt.

- materialet ska kännas hållbart. 

- jag ska kunna se mig själv använda plagget med andra plagg jag redan har. 

- jag ska veta i vilken situation jag kommer att använda plagget. 

- det ska uppstå kärlek till plagget. Om ovanstående punkter stämmer, men ingen kärlek finns, så kommer plagget att lämna i skåpet. 

- jag vill ha plagg som jag inte behöver justera medan jag bär det. Bekvämt med andra ord. Allt för kort och allt för urringat åker bort. Det må vara snyggt, men jag vill inte oroa mig för hur kläder ter sig på kroppen. 

Lite sånt! Hur tänker ni vid inköp av kläder?

Likes

Comments

Friends, min hjärna är mos idag. Så mycket information, så många nya namn, så många nya ställen att minnas. Vi har en trevlig klass, och en supertrevlig handledare. Jag vaknade väldigt tidigt, pirrig i hela kroppen! Jag var så bra-nervös och njöt av den känslan. Vi har idag fått bekanta oss med utrymmena och klassrummet. Druckit kaffe och pratat lite med klasskompisarna. Vi är tolv stycken, varar tre är över tjugo (hurra! jag var inte ensam!) och alla vi tre har barn under tre år. Roligt med nya bekantskaper!

Nu sitter jag i mitt soffhörn, med ett kaos runt mig. Det är inte riktigt någon av de vuxna i huset som orkar ta itu med att reda upp röran, som kommer när man lever. Plocka, plocka, plocka. Det är svaret på hur man ska få det att se respektabelt ut. Men just plockandet får vara till en annan kväll. Det finns en gräns för hur mycket vi orkar på en dag. ...så finns det också en liten röst inom mig som viskar ni ska ju snart flytta och packa ihop allt det här, vad är vitsen med att städa? Så sant kära inre röst, men man behöver inte snubbla på leksaker och smutstvätt för det. Ja, ibland undrar jag om någon annan kan ha det lika råddigt som vi kan! Men orken! Den finns ibland inte. Prioriterar att få ungen badad och matad, mig själv duschad, maten lagad och maken pussad. Finns det ännu energi efter det, ja då tar jag fram handarbetet. Blundar för råddet.

En sak jag stör mig på så fruktansvärt, det är mitt otekniska sinne. Jag är så ointresserad av allt vad telefon och dator heter, så jag kan knappt de mest basic funktionerna. Just nu sitter jag med en telefon som har slut på utrymme, en ny dator dit jag kunde överföra diverse skrot, men jag vet inte riktigt hur. Ja, ni hör ju, kom och hjälp. Jag skyller lite på att jag är så trött i hjärnan just nu, det är säkert superlätt bara mina hjärnceller vore vakna.

Nu ska jag tigga netflix-lösenord av min bror, och stänga av mig från omvärlden. En stor applåd till denna hemma-mamma som klarat av en så intensiv dag som denna!

Likes

Comments

På äldre dagar har jag börjat stortrivas på hösten. Jag längtar efter den. Jag njuter av den. Det är något med att livet startar upp på nytt och man får en andra chans att styra upp sin vardag. Förra hösten var en höst jag aldrig kommer att glömma. Åh, det är så bitterljuvt att minnas tillbaka till hösten 2016. Matheo föddes och mitt liv förändrades för alltid. Så dramatiskt! Det var så underbart och så skrämmande på samma gång. Tack och lov blir man bara förälder för första gången, en gång. Det är nämligen en upplevelse jag inte vill vara utan, men inte heller uppleva igen. Nu har jag varit mamma i 355 dagar! Det ska jag skriva mera om sen. 

en mama

en rolig och envis pojk

Denna höst är inget undantag. Det är förändringarnas vindar som viner kring knutarna hos oss. Så mycket spännande och roligt för oss alla!

1. Jag ska börja studera deltid. Min familj ävertalade mig att söka in till kosmetolog. Det gjorde jag, lite på skoj bara. Nu är det inget skämt längre, på måndag börjar jag! Denna vecka ska jag träffa handledaren och diskutera oss fram till en lösning, jag vill/kan inte studera fem dagar i veckan. Matheo ska vara hos sin mommo de dagar jag har skola.

2. Vi ska äntligen flytta! Vi har hittat ett litet hus att hyra här i stan. Med en lummig trädgård och nära till allt. Vi har sannerligen väntat på att hitta det rätta huset att bo i. Färsta september lämnar vi lägenhetslivet! Hurra!

Så, nu tar vi en dag i taget. Från nästa vecka är inget sig likt. Vi hörs!

Likes

Comments

Vardag och bebis

Sommaren 2017. Vi har det bra i vår lilla semesterbubbla. Detta är första gången sedan Matheo blev född som vi är lediga tillsammans. När Matheo var nyfödd, började G studera. Vi försöker ta det så lugnt som möjligt, vilket inte är så svårt när kassan ekar tom! Heh.

Jag har länge tänkt skriva och berätta hur vi har det, men det är alltid något som kommer emellan. Just idag är det mulet, som det har varit stärsta delen av sommaren. Men mig gör det inget, vi storstädar nämligen. Imorgon ska vi fira min älskade syster som fyller år! Det ska bli så roligt att få ha familjen här på brunsch. Jag håller på att baka en tårta, den får ni se på instagram sen!

Matheo växer och utvecklas. Det är e fröjd att följa med i hans vardag. Han har humör, och är solsken och åska på samma gång! Tror han släktas på mig lite. Just nu sover han, och vi njuter av lugnet.

Från och med hösten blir vardagen annorlunda, så det gäller att ta vara på dessa lata dagar. Vi mår bra, det är bara värmen som fattas.

Adios amigos!

Likes

Comments

Vardag och bebis

Våren kom. Äntligen! Har ni någongång gjort ett riktigt vårskrik? Det gjorde jag för några år sen, på en sten i skogen med en vän. Skrek för full hals. Skönt! Men se nu till att skogen inte är nära nån bebyggelse! För tillfället håller Matheo på att skrika. Han kan skrika vår son. Nu är han för trött, så nu skriker han. Vi vet att han snart somnar, men en vill ju så gärna få tyst på honom. Hans sovturer håller på att ändra, från tre till två. Det gör honom förvirrad och ledsen, men det är nödvändigt. Han är inte så liten längre, och vi önskar att han skulle sova två längre pass istället för tre korta. Åh, detta skrik han får till. Han tar i från tårna och det måste göra så ont i hans hals.

När stora lilla Matheo vill mysa i famnen, då måste det förevigas! Vår busunge. Alltid påväg någonstans! Nu har han somnat och jag ska också vila mina trötta ögon.

Hoppas ni har en skön fredag!

Likes

Comments