Kl. 8:00 Morgongröt! Inte det godaste som finns enligt Matheo. Hälften lämnar på tallriken och en stor del hamnar på golvet/ansiktet/händerna. Dagen var ännu ett oskrivet blad. Jag fick förfrågan om jag ville hänga med på mamma-barngrupp i en annan by, men eftersom jag var utan bil så bestämde jag mig för att inte försöka ta mig dit. Istället skickade jag och frågade om grannen ville leka!

Kl 9:00 På väg! Det blåser svinkallt, men det är bara jag som har för lite kläder på mig. Åh, sån optimist jag är! Vill vara utan jacka redan, men får väl inse att det är roligare om man inte fryser. Matheo var iallafall nöjd.

Kl 10:00 Vi gick till parken och Matheo fick prova på bebisgungan för första gången. Han var måttlig imponerad. Mest intresserad av att titta på när hans lilla kompis Leo gungade. Dessutom var det dags för en första sovtur.

Kl. 11:00 Medan Matheo sov lekte jag med Leo! Theo och Leo, hehe. Matheo har för första gången verkat förstå att Leo är en liten kompis. Han ville så gärna krypa upp på honom, men det tyckte inte Leo var så roligt. Tur då att han redan kan gå så att han kan springa undan när Matheo blev för närgången!

Kl 12:00 Vaken och på humör för att leka! Vilken lyx att få leka med andras leksaker. Dessutom kom morbror Daniel och hälsade på hos Leo och hans familj. Många bra människor på ett och samma ställe! Leo hade en rolig tunnel som man kunde krypa genom. Åh, en sån vill vi ha! En tur till Ikea, någon?

Kl 13:00 När man ha lekt blir man trött. Så då vandrade vi den korta biten hem, åt banan på balkongen och somnade sedan. Då passade jag på att skriva så här långt och nu ska jag slänga mig på soffan en stund!

Kl 15:00 Nu hoppade vi tydligen över en timme. Mommo kom in på en snabb kaffekopp och sen lade jag mig på golvet, the usual spot. Matheo vaknade lagom tills att mommo sku fara hem, så dit for underhållningen. Vi har så stökigt just nu, leksaker precis överallt. Blöjor, både använda och icke använda, massis ytterkläder, ...och nämnde jag leksaker? Så en liten del av mig ville städa upp allt, men den delen som ville ligga på golvet och se Matheo krypa hit och dit vann.

Kl 16:00 Så fort Genesis, Matheos favoritmänniska, klivit in genom dörren så for jag på mamma-semester. Till affären! Kom inte på något annat än ost och jordgubbar.... blommorna lockade lite. Vet inte om jag ska riskera att lägga pengar på balkong blomster, när vi har en liten blomförstörare i familjen?

Kl 17:00 När jag kom hem hade Matheo passligt nog somnat, så jag slängde ihop en sats lchf bröd. (Har hittat ett så gott recept!!) Medan jag väntade på att det skulle bli färdigt slängde jag mig på kökssoffan med Gensen. Vi ser verkligen slitna ut? Nu förklarar jag denna dag färdig. Inget mera kommer att hända, förutom att någon ska laga kyckling, städa upp det värsta råddet, få en liten gosse att somna för natten och sen gissar jag att vi båda ligger som slagna hjältar på soffan, med varsin skärm. Älskade vardagskväll!

Det var min dag! En ganska vanlig tisdag. Vi hörs!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

På söndagen (valborg) har vi varit gifta i tre år, och tillsammans i fyra. Hjälp!? Känns som evigheter sen. Jag är så kär i min man? Fast just slängde jag grötskeden på honom i ren ilska. Håhåjaja. Jag vann på lotto när jag träffade honom, en riktigt lyckoträff. Han däremot får stå ut med mycket. Men vilket tålamod han har, min karl. Ett lugn som jag behöver. Han är min fasta punkt i tillvaron, en famn att krypa in i. Jag är en tyfon och han är en mild bris på sommaren.

Jag minns så väl när jag blev kär. I denna snygga man. Det tog en tid innan jag ville erkänna mina känslor, men där fanns dom och lämnade mig inte. Jag gjorde min praktik på Filippinerna, och bodde hos hans familj, numera min familj! Han var den ansvarsfulla storebrodern, som bara fanns där och gjorde att jag kände mig trygg de sju veckor jag spenderade hos dem. Oväntat blev vi vänner och hade väldigt roligt tillsammans. Jag trodde hela tiden att han redan var upptagen, så mina känslor förträngde jag, och mitt mantra var bara vänner bara vänner... Nå, tji fick jag för innan de sju veckorna var slut så fick jag ge mig, känslorna fanns för att stanna. Vilken lycka när det visade sig att de var besvarade! Sen tog mina underbara sju veckor slut och jag var tvungen att resa hem till ett somrigt finland. Åh, vilken sommar. Ständigt väntande på whatsapp meddelande från min pojkvän. Tre månader stod jag ut med långdistans, sen fick det vara nog. Jag fick en chans att resa tillbaka, jag tog den, och the rest is history!

Att vara älskad och få älska. Vilken gåva! Mycket har vi gått igenom, min man och jag. Tillsammans, starka! Jag hoppas och ber att vi ska få många bröllopsdagar ännu. Att vi ska skratta, gråta, bråka, kramas och vara tacksamma över vår kärlek. Jag är så glad att vi vågade, att han vågade, att jag vågade. Vi vågade tro att det kan funka, fastän vi kommer från så olika bakgrunder, som natt och dag. Vi tvekade och funderade, men kärleken vann! SÅ GLAD.

Likes

Comments

Min älskade mamma föreslog att Matheo skulle sova en natt hos henne, innan vi beslutar om sömnskola är något att fundera på. Sagt och gjort! Inatt har lillmassi sovt med sin mommo, och vi föräldrar har sovt en hel natt! Eller nu ljuger jag. Riktigt sammanhängande sömn blev det inte, eftersom Matheo hade lite nattliga skrik-äventyr, och mamma ringde och funderade vad hon skall göra när ingenting hjälper. Men vi kom fram till att det är samma för oss, så det är nog inte mamma eller pappa som behövs. Så efter lite vridande och vändande i sängen, somnade jag om. Måste släppa kontrollen, Matheo lider inte av att sova hos mommo. ...och imorse skickade mamma en bild på en glad liten kille. Skönt!

Men mommo, som har lång erfarenhet av småbarn, fyrabarnsmor och jobb på rådgivningen, började googla. Det visade sig att Matheos panikgråt på natten faktiskt har ett namn! Det kallas nattskräck, och det finns ingenting som man kan göra för att få barnet att lugna sig. Förstår ni hur skönt det är att få höra det!?

"Nattskräck

En mer dramatisk variant av sömnstörning är det som brukar kallas nattskräck. Barnet tycks fullständigt skräckslaget och kan skrika hysteriskt. Attackerna varar ofta mellan tre till tio minuter, men kan vara både längre och kortare. När det hela är över ser barnet plötsligt helt normalt ut igen. Det förstår sällan självt vad som hänt och somnar lugnt om. Nattskräck är inte lika vanligt som förvirrings­tillstånd, men ändå drabbas upp till vart femte barn. Allra vanligast är det i förskoleåldern men det förekommer i alla åldrar, från spädbarn till vuxna. För föräldrar kan det här vara en mycket obehaglig upplevelse, men det finns sällan någon anledning till oro, säger Berndt Eckerberg.

– Även om barnet beter sig som det vore skräckslaget så är det inte det. Det upplever egentligen ingenting och efteråt har det inget minne av vad som hänt. Attackerna är inte på något sätt skadliga för barnet, men det är naturligtvis bra om man är i närheten och ser till att det inte gör sig illa på något.

Som förälder vill man försöka mildra attackerna genom att lugna och trösta. Men sådana närmanden får oftast motsatt effekt och experternas råd är att försöka motstå frestelsen att krama och smeka." text härifrån.


Nu kan denna mamma lugna sig. Det finns inget vi kan göra. En sömnskola skulle knappast hjälpa, nattskräck växer bort. Det enda "fel" vi har gjort har varit det som kännts mest naturligt, att försöka trösta och lugna. Med motsatt effekt.

Nu ska jag googla lite mera om nattskräck. Kunskap ger ökad förståelse! Hoppas ni får ha en skön söndag.

Likes

Comments

Vardag och bebis

Imorse gjorde jag något jag aldrig hade trott att jag skulle behöva göra. Jag ringde till barnpoli i jakobstad och ville ha information om sömnskolan de har där. Det var en vänlig människa i andra änden som berättade hur det går till. För det första behöver man en remiss. Inga problem, sade jag, det var vår barnläkare som föreslog att vi skulle prova på sömnskolan. Men när hon berättade hur det går till, jag hade nämligen ingen aning, så grät jag nästan. Det hela går ut på att barnet ska sova på barnavdelningen i sju nätter. Föräldrarna ska sova hemma. Vi ska natta Matheo där, sedan ska vi åka hem. Följande morgon ska vi hämta vår lille son och så upprepar vi proceduren. Tanken på att lämna bort Matheo i sju nätter får mig att gråta. Ska han sova med främmande människor, ensam, i sju nätter? Hon berättade att någon kommer att sitta bredvid honom så att han känner att han inte är ensam. Men de tar int upp honom, de tänder inte lampan, de matar honom inte. Say what? Dom vet säkert vad dom gör. Men jag känner vår son.

Nu kan ni inte veta hur Matheo är på natten. Men en typisk natt vaknar han ca en gång i timmen. Han vrålar och skriker och är otröstlig. Vi lagar en flaska mjölk varje gång, eftersom det är det som oftast hjälper. Ibland hjälper det inte. Ibland, som inatt, fortsätter han vråla, vrida och spänna sig. Att ta upp honom och vagga honom hjälper inte. Tillslut ger vi upp, tänder lampan och så småningom slutar han gråta och börjar leka. Ja, jag vet, det löser ingenting. På natten ska man sova. Men om ni skulle vara i vår situation, så skulle ni göra det samma. Hans vrål får våra öron att slå lock på sig. Vi blir desperata och hör inte vad den andra säger. Jag blir arg på Matheo och förtvivlad då ingenting hjälper. Vi känner oss som dåliga föräldrar när vår älskade unge inte kan sova, och hans vrål väcker våra grannar. (det hörs väldigt bra här i huset. Vi hör när någon hostar på natten, när någon lägger på micron osv.)


Så tanken på att få¨hjälp med våra nattliga problem är väldigt lockande. Men att lämna Matheo i någon annans vård en hel vecka? *gråtsmiley*. ...men tanken på att få sova varje natt en hel vecka? *gråtsmiley*. Ingen lätt ekvation.

Har någon av er provat på sömnskola? Eller känner ni någon som har gjort det? Har det hjälpt? Nu har vi inte bestämt oss, utan vi ska fundera. Inget lätt beslut, som ni kanske förstår. Vi hoppas innerligt att det löser sig av sig självt...men efter åtta månaders mer eller mindre dålig sömn så är det hoppet väldigt litet.

Gravid och lyckligt omedveten om den sömnbrist som komma skall. Men också omedveten om vilken guldglimp jag gick och bar på!


Mvh hälsningar en trött mamabear. Som helt bra kunde gå i ide.

Likes

Comments

Okej, så vi har världens fulaste balkong. Vi bor på första våningen med utsikt över en parkering. Under oss finns garage, och ett av garagen tillhör en gubbe. Alla garage tillhör gubbar i detta hus, verkar det som. Men den ena gubben lever för att skruva med sina gamla mopeder. Jag är inte bitter, men det är så irriterande på sommaren när han håller på och gasar med sin gamla moped. All avgas kommer upp på vår balkong! Grr. Nåväl. Än är vi inte där. Can't wait, hehe.

Men! Ändå älskar jag att pyssla på med vår balkong. Jag älskar balkonglivet! Det är några kvadratmeter av freedom. Förstå mig rätt, drömmen skulle vara en egen trädgård. Men nu har vi inte det, så då är det balkongdrömmar jag får nöja mig med. Åh, att äta frukost på balkongen! Vi har morgonsol, så det gäller att passa på och njuta av den lilla sol vi får. Vet ni vad jag också njuter av? Att drömma och planera. Iår blir balkongen barnvänligt inredd... minimalt med blommor, maximalt med kuddar och myshörnor!

Yes please. Jag kan verkligen se mig själv på dessa balkonger. Plus en vild snart ettåring som drar ner allt som kan dras ner och klättra upp på allt som går eller inte går. Mm, njutningsfullt! Bilderna stulna från pinterest.

Nu ska denna rastlösa mamma ta sin lilla familj på en loppisrunda!

Likes

Comments

Tillbaka till vardagen efter en skön påskhelg! Roligaste var att få träffa familjen på söndagen, äta supergod mat och dricka gott kaffe. Jag hade bakat två kakor, denna kaka som enligt familjen var supergod, och en annan som var sockerfri men också to die for. Jag är så glad att jag fortfarande tycker att mitt sockerfria liv är toppen! Saknar inte beroendet av socker. Jag är glad att jag ännu kan baka och sitta tillsammans med andra som äter kakor utan att det är svårt. Men allra roligast är det förstås om jag också har något gott att äta. :)

Ja ni ser ju hur god den ser ut! Vitchoklad/grädde/lemoncurd på mandelbotten. Ska definitivt baka den flera gånger.


Nu sitter jag här med mitt morgonkaffe. Matheo underhåller mig på pianot. Genesis har börjat sin sex veckor långa praktikperiod idag, så han smög iväg tidigt. Matheo är riktigt pappas pojke nu, och blir alltid så ledsen när Genesis ska iväg. Det är stor förtvivlan och tårar när han märker att pappa är borta. Det går om sen efter en stund, men det känns lite jobbigt när Matheo inte kan förstå att pappa nog kommer tillbaka. Jag ser riktigt hur han känner att nu har pappa försvunnit för gott. Ibland känns det nästan lite tråkigt att vara den förälder som inte duger! Men jag vet ju att sådant ändrar.

Men så länge det är bara jag och han hemma, så då duger gamla morsan riktigt bra. Men så fort pappa kommer in genom dörren.... bye bye mamma. Han har lärt sig att krypa och säga mamma! Så stolt över min son. Men dessvärre betyder mamma inte mamma...mera pappa. Hehe.

Idag blir han åtta månader! Det har han firat med att ta superlånga tupplurer! Det har alltså gått några timmar nu, och snart kommer Genesis hem. Längtar! Tycker nog om mitt dagssällskap...men det är alltid nice att få svar på det man pratar om. Plus att G dreglar mindre ;)

Har ni en bra vecka? Hoppas det! Vi hörs!

Likes

Comments

1. Vi borde få upp våra bröllopsfoton på väggen. Men vet ni hur dyrt det är med snygga ramar. Söker med ljus och lykta på loppis, men vill ju helst ha 6 st snygga likadana i rätt storlek. Håhåjaja.

2. Av någon anledning så har jag tänkt att vi snart ska flytta, så vi behöver nog inte skruva upp några hyllor och tavlor och sånt. Men nu har vi bott här i snart tre år, och ännu har vi inte några planer på att flytta. Tavlor på väggen gör hemmet till ett hem. Tycker jag.

3. Igår besökte jag villan för att söka efter just ramar och tavlor. Där har jag så mycket av mina tillhörigheter  (eftersom jag bodde där en tur när jag var hjärtekrossad och ville bo ut i skogen, ensam, utan rinnande vatten och bara ett kallt dass) som gjorde mig alldeles nostalgisk. Inget fel med att minnas det som har varit, men jag mår bäst när jag får gå vidare i mitt liv utan att gräva ner mig i minnen. Som jag gjorde igår.  Åh. Livet!

4. Nu kommer våren och den årliga rastlösheten. Jag vill möblera om, flytta, byta frisyr och klädstil. Helst vill jag börja med nya projekt, skapa saker, ändra på fungerande koncept. Ja, ni hör ju, jag är ganska jobbig att leva med. Jag blir alldeles prillig om jag inte får utlopp för min kreativitet. Men det går inte att ändra på allt. Ibland behöver jag lugna min själ och inse att det är bra precis som det är. Men det är som att få Nykarleby älv att rinna åt andra hållet. En meningslös kamp.

5. Nu sover M sin första tupplur och jag ska passa på att borsta håret, lägga på mig vettiga kläder och dricka morgonens andra kopp kaffe. Hej!

Likes

Comments

Matheo sitter bredvid mig och vill så gärna skriva han med. Kanske han har något viktigt att berätta? Vi ska se.

Hej alla! Äntligen får jag skriva nåt! Mycket har hänt sen sist, mamma har inte orkat skriva så mycket, hon tycker jag tar upp all tid. Kanske det! Men världen kretsar ju kring mig just nu. Jag älskar nämligen när mamma och pappa har mig i famnen! Helst vill jag vara med överallt. Särskilt när de lagar mat. Det låter så roligt i stekpannan! Av någon anledning får jag inte känna med mina händer på vad som hönder där. Det är mycket annat jag inte heller får. Jag får inte tugga på mammas telefon, inte heller på det goda tidningspappret. Suck. Ibland är mina föräldrar riktigt tråkiga. Ibland tittar de hellre på sina telefoner än på mig. Då blir jag riktigt irriterad! JAG är ju mest intressant! Av allt! Titta på mig! Skratta med mig! Får jag bita på din hand, bara lite? Mina tänder kliar så. Jag har två stycken nu. Två små vassa riskorn. Mamma ropar AAJ när jag får tag i ett finger och biter. Vad annat har hänt? Jag har börjat sova tidigare på kvällarna. Klockan åtta. Det storgillar föräldrarna. Men bara för att bråka lite så beslöt jag mig för att somna halv tolv förra natten. Dom får ju inte bli för bekväma heller. Så då skrek jag och ville fara i famnen. Sen kunde jag inte hålla mig när dom bar omkring på mig så då skrattade jag. Haha, jag har dom allt lurade. Jag behöver bara göra mina värsta gråtljud så gör dom allt jag vill. Vilket ju förstås är att leka. Det som gör mig mest frustrerad nu är när jag inte kommer framåt. Jag vill ju fram! Hur jag än sparkar med benen så går det inte. Åh. Hjälp mig nån. Jag övar en hel del varje dag. På att ta mig fram, men också på att sätta mig upp. Det är så svårt! Jag kämpar och kämpar men kommer mig inte upp. Föräldrarna matar i mej mycket mat varje dag. Det är gott. Särskilt frukt! Då gapar jag stort. Men kan jag få hålla i skeden själv, tack? Den är så rolig att tugga på. Majsbågar är också roliga att tugga på. Sen när jag har ätit halva så slänger jag dem på golvet. Allt är roligt att slänga på golvet! Nu måste jag sluta, jag har nåt bus jag ska hitta på. Vi hörs!

Likes

Comments

Hej, long time. Är så trött så jag borde verkligen inte lägga tid på att formulera meningar. Men, vill bara berätta om hur jag är när jag är för trött. Intressant läsning, visst?
När jag är för trött blir jag oerhört ljudkänslig. Särskilt sportljud (tänk er basketmatch, folk hejar och skorna gnisslar (?)) ja, det skär mig i öronen och jag vill helst slänga ut källan till oljudet* genom fönstret.
Jag får också benvärk. Det är oftast första tecknet på att jag har hunnit bli för trött. Nu värker mina knän, så snart är det dags att call it a day.
Mitt tålamod blir millimeter kort. Går det inte som jag vill, eller om min bättre hälft (stackarn) inte fattar vad jag menar så då snäser jag. Blir riktigt irriterad över småsaker.
Min mage börjar krampa. Jepp. Har ingen aning om varför, men blir jag för trött så krampar min mage och det är rätt obehagligt.

Ja det var väl ungefär allt. Förutom att jag blir en allmänt odräglig och småsint människa. Bäst för mig och min omgivning om jag får vara utvilad!

*min mans telefon.

Likes

Comments

Vardag och bebis

Hej vänner! Sitter vid köksbordet, med tända ljus och en tekopp. Måste slappna av. Är så spänd i mina axlar och i mitt huvud. Vill bara sjunka ner i ett badkar och ha någon massera mitt hårbotten. Åh. Nåväl, en tekopp och vetskapen om att dagen är över får räcka. Har ni haft en bra vecka såhär långt? Är det bara jag som tycker att måndag och tisdag är de två längsta dagarna på veckan? Sen snurrar det ganska fort.

Vädret har strålat idag. Vi har haft det roligt idag, jag och Matheo. Han har insett att han kan få mig att skratta bara genom att han själv skrattar.... så nu skrattar han, tittar på mig, väntar att jag ska skratta....så sitter vi här då och skrattar. Sämre kan man ha det.

Nu ska jag slötitta på något och låta min hjärna koppla av. Min man och jag har snusat lite på kdraman. Den senaste vi såg fanns på netflix, med urdåligt betyg. Men jag tänkte att vi skulle ge den en chans. Nej nej nej. Sånt slöseri med min tid. Urgh. Den var alltså inte dålig dålig. Bara poänglös. Slutade så... mitt i? Man bara jaha......vad? Hur? I vanliga fall gillar jag ett oväntat slut, men inte nu. Hade väntat mig något mer. Men nu har jag googlat lite, så nu har jag lite koll på vilka koreanska draman man skall lägga sin tid på.

Hej! Vi Hörs!

Likes

Comments