Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Likes

Comments

Likes

Comments

(09.00) Idag har jag tyvärr inget roligt att komma med som italienskan har sagt, men jag tycker fortfarande att vi kan ta en sekund och tänka på att en av de sakerna hon saknar mest är att tvätta sin rumpa.
Dagens aktivitet var "Pimp The Leader", där vi skulle köpa produkter till våra ledare som de senare skulle få bära hela dagen. Jag, Nathalie och Ida bestämde att vi skulle vara en grupp, vi fick 50 min på oss, så vi skyndade oss att
köpa saker till Elena så vi sedan kunde hitta saker till oss själva, egoistiska svenskar. Vi hittade en billig kjol till Elena på H&M barnavdelning och sedan spenderade vi resten av den utsatta tiden på att shoppa själva. Jag köpte två par skor, sockar och en grå t-shirt som jag ska använda i Sverige, eftersom det hade bildats lökringar direkt pågrund av värmen här.
Efter 50 min samlades vi med Millhouse och gick bort mot en av Hastings alla parker. Ledarna satte på sig våra kläder, och jag kan garanterat säga att Nikkis blev värst, han fick bl. hundkoppel, rosa läppstift och en tandläkarprodukt som man använder när man vill ta bort tandköttet. Alfonso, eller Alfonsa som han senare fick heta, blev väldigt nöjd över sin dräkt och gick runt och tryckte upp sina låtsasbröst och svängde med kjolen.
När vi hängde runt i parken efter alla bilder varit tagna, bad Mattia och hans gäng mig att skjuta bollen till honom, som de höll på att spela med. Jag sprang fram till bollen och insåg inte riktigt att en av killarna sprang fram emot bollen, precis framför mig. Så jag när sköt bollen, det hårdaste jag kunde, sköt jag den rätt i magen på honom. Dock fortsatte han bara efter bollen och när jag bad som ursäkt svarade han inte. Men Mattia blev förbannad och han har hatat mig sedan innan. På tal om hata, frågade vi faktiskt Simone varför han är så irriterad hela tiden och Simone svarade att "Mattia hatar alla er, men alla hatar Mattia också". Så där var mina känslor om att han inte gillar mig besvarade.

(13.00) Under eftermiddagslektionen fick vi vara ute i värmen. Våra två klasser gick ner mot stranden men både Max och Biff för att filma in klipp till vår video. Vi gjorde alla klipp vi behövde och sedan tog vi det lugnt. Jag och Arianna gick bort mot en restaurang med skugga medans svennarna valde att stanna kvar i solen. Jag pratade med Arianna ang värmen i Italien, men sedan la jag ner mitt huvud på ett av restaurangbordet och vilade i 5 min. Svennarna ville sedan ner mot stranden så jag och Arianna hängde på, vi gick sist så Emil kom och pratade med oss också. Han började komma igång, sådär på eftermiddagen med sina dåliga skämt som han alltid drar. Vi satte oss under piren och Emil lät mig kolla på hans samling av dåliga skämt, det han inte visste var att jag kopierade hans anteckningar och skickade till mig själv, vilket han nog aldrig kommer förlåta mig för nu ;).
När vi väntade på Mattia och Sebastiano, som alltid kommer 15 min senare än den utsatta tiden, satte sig Aurora och Ciara bakom mig och pratade. Det känns som att fler personer kommer fram och pratat nu, när jag inte hela tiden är med Marta. Bland annat Alessia, som jag åker tåg med ibland, kom fram idag bakom mig när jag satt på en parkbänk och började pilla i mitt hår. Dock tycker jag det är jättemysigt att de är så närgångna, typ som när jag satt och vilade mitt huvud på Auroras ben, eller när Edo tar i mina händer när han pratar med Mig, men jag gillar inte när de kommer upp från ingenstans och gör sånt.

(18.00) Nu ikväll var det dags för disko igen, det var tyvärr inte lika roligt helt ärligt. Jag föredrog de diskon när vår grupp var här samt franska gruppen, för då var vi inte så många så man kände och kunde dansa med flera. Nu har det kommit så många nya, så man har nya ansikten varje gång och det är så sjukt packat med människor. Dock hittade jag Oh Yeah igen så vi körde loss under Despacito, som alltid spelas minst 2 gånger på alla diskon. I slutet av diskot hittade jag även David, killen som var lite lost under söndagen när han samlats en timme före sin grupp. Jag ropade även på honom häromdagen i Colleget och han förstod inte riktigt vem det var som ropade. Efter att han kollat runt och letat efter vem som ropade en stund, såg han mig och blev ganska förvånad men vinkade ändå tillbaka med ett leende. Idag såg jag honom på dansgolvet och ropade tjena, sedan var han med lite på utkanten av våran grupp och hängde med på rörelserna.
När diskot var slut, skulle vi svenskar vara ute igen, så efter att ha tagit en sväng till busstationen för påtryckningar av andra ledare, gick vi sedan hela vägen tillbaka och in på donken. Vi tog med oss maten och satte oss på samma ställe där vi åt picknick häromdagen. Emil fortsatte berätta sina dåliga skämt och vi fortsatte mobba honom för hans Öländska.

(22.00) Runt 10, mötte vi de härliga STS-människorna som skulle med samma tåg. Det första jag gjorde när jag såg dem var att sätta händerna framför Sofias ögon, och jag var helt bombsäker på att hon inte skulle förstå vem det var, vilket hon inte heller gjorde. Men när hon vände sig om blev jag positivt överraskad och både jag och Anja fick var sin kram.
Kvällen spenaderade jag på övervåningen i Anjas rum, snapade med Mike. Det är lite jobbigt att snapa med honom, eftersom jag aldrig minns vad jag har skrivit och jag blir typ förvånad varje gång det står skriver på engelska och jag måste översätta. Dessutom är jag så rädd att jag ska skriva någonting som han missförstår och tar illa upp, eftersom att engelskan inte är någon av vårat modersmål.

Likes

Comments

(09.00) Imorse pratade jag med Giuila igen, ang att hennes pojkvän hade åkt hem och ifall hon saknade honom. Det gjorde hon självklar och hon berättade även att han hade börjat skicka bilder på saker som hon saknade i Italien. Han hade skickat bilder på hennes stad, den italienska maten samt något annat som jag inte hört talas om innan. Jag frågade vad det var för något och hon visade en bild på någonting som såg ut som ett liten handfat, så jag frågade ifall hon saknade att tvätta sina händer (?) men det var inte vad det var till för. Jag såg på hennes ansiktsuttryck att hon började inse att detta kommer bli ganska svårt att förklara och jag förstod att det kanske var lite utanför ramarna. Jag frågade därför ifall det var en modern typ av pissoar, men då svarade hon med att det inte är en sån man tvättar händerna i utan ... samtidigt pekar hon på sin rumpa och jag utbrister högt: ASS!!. Fatta att när hon tänker på saker hon saknar med Italien, tänker hon på hennes stad, maten och en jävla rumptvätt, det är ju beundransvärt.
Alla vi tre tjejer tog sedan följe till stationen för att ta tåget till Hastings, när vi precis hoppat på tåget ser vi hur de svenska killarna står utanför en av dörrarna och försöker öppna dem. En av passagerarna pekar till dem så att de ska ta den andra dörren istället, eftersom det var fullt vid vår. Precis när de står utanför den andra dörren börjar tåget rulla och en av killarna höjer upp sina armar frustrerat. Jag och Anja kollar på varandra och skrattar åt situationen, dock inte för högt eftersom att alla på tåget såg vad som hände och tyckte väll lite synd om dem.

Idag började vi med lektionen med snygg-Max. Vi pratade om fashion och fick göra en typcial-Biff övning, när man springer fram till en tavla och skriver upp ord ang ämnet. Vi svenskar vann lätt över italienarna även om vi var färre, vi är väll helt enkelt bättre på att fuska än dem.
När vi kom ut från lektionen fick vi flertal blickar från de andra studenterna, eftersom vi hade målat touchfärg i ansiktet på varandra efter vi avslutat vår lektion. Max hade bara skakat på huvudet och bett oss att vara försiktiga med hans pennor, hade vi haft Biff vet jag inte riktigt ifall vi fortfarande hade levt.

Vi gick ner till stolarna på bottenvåningen och käkade upp våran lunch, eller de andra åt sin lunch, för jag hade redan ätit min på rasten. Vi anmälde oss även till att åka till Brighton på Söndag, när det är dags för vår Choiceday. Sedan gick vi tillsammans ner till mötesplatsen och mötte upp de andra. Vi gick till stranden tillsammans med Millhouse-gruppen och spenderade eftermiddagen där. Vattnet var alldeles blått och det var stekande varmt med 22 grader. Jag trodde jag skulle brinna upp, men efter ett dopp i det svalkande havet var det lugnt, även om mina ögon inte kunde sluta rinna av det salta vattnet. Efter doppet solade jag på stranden och lyssnade på spansk/italienska sånger, endast eftersom att typ alla därifrån endast lyssnar
på sån musik. Kanske en anledning till att de inte hör så mycket engelska i deras hemland??

(16.00) Runt 4 följde jag och Anja efter Nikki som ledde oss till vår tågStation, St. Leonards Warrior Square, dit vi åker varje dag. På vägen dit föreslog Anja att vi skulle ha picknick, så vi låtsades att det inte var vår slutstation. Vi åkte istället tillbaka till Hastings för att gå in på PoundLand och köpte mat till vår picknick. Vi mötte Ida, Emil, Nathalie & Ida, så de joinade oss till en gräsplätt där vi satt och åt bland annat godis, frukt och kakor. Emil berättade om hans kära Öland och att han var förbannad över att någon konstig by hade vunnit året By på Öland under skördefesten. Vi andra skrattade hysteriskt när han skulle förklara för oss vad en skördefest var på hans värsta öländska.

Under kvällen samlades alla Simpson grupperna i parken för att köra Capture The Flag. När vi väntade på att resten av vår grupp skulle komma, såg jag att Victor (finnen som absoluta inte var vloggare) och ropade "Hej Victor", varv att han vände sig om och gav mig värsta bitchnicken. Under lunchen hade han kollat åt mitt håll flera gånger men när jag kollade på honom vände han bort blicken fortare än blixten. Jag vet inte riktigt varför han håller på så, för igår verkade han väldigt glad över att få berätta att han hade haft det kul på holi-festivalen, men jag antar att man inte riktigt kan räkna med finnar.
Alltså Capture the flag, är verkligen inte min grej, jag försökte tänka smart och låsas vara med i det andra laget, men det funkade sådär. Dessutom är det svårt att fä ett fungerade lag när man är typ 50 st i vardera. Jag och Nathalie försökte iallafall ta oss bakvägen till flaggan genom flertal buskar. Precis när vi hade tänkt ta flaggan, ser vi att Fernando springer fram till den och kutar över till vår sida av planen och vinner. Jag fick ett tillskott av skrapmärken från buskarna i på mitt lår i onödan men det viktigaste var ju ändå att vi vann. Det är faktiskt en av de frågor som jag har fått besvara flest gånger "Oj, vad har hänt?" "vad har du gjort på ditt ben"
"Har det hänt här i Hastings?!". Varje gång har jag svarat att jag bara vakant upp med massvis av särmärken, eftersom att jag inte känner av när jag skadar mig, förutom idag då.

(21.00) När första omgången var över, hörde jag några engelska ungdomar ropa åt mitt håll, jag kollade på dem & pekade på mig själv, för att se ifall de menade mig. De gjorde dem och sedan vinkade det dit mig och Ida. De började prata med oss samtidigt som de satt och rökte, de erbjöd oss, men det var inte jättelägligt eftersom att alla ledare satt 30 m bort. En av tjejerna sa plötsligt till mig "han här vill lägga till dig på snapchat" men jag förstod inte riktigt om hon skämtade, för hon var lite all Over the place, så jag skrattade bara bort det. Lite senare kom resten av svenskarna och satte sig med oss, dock satt vi några meter framför dem, eftersom de inte var lika intresserade av oss efter en stund.

(21.00) Sedan gjorde jag det som jag gör varje kväll, tar tåget hem med Ida och Anja, skillnaden var bara att vi hade ett riktigt deep-talk. Tidigare har vi bara snackat om ganska ytliga saker, som vad som hänt under dagen osv, men nu pratade
om saker jag endast berättat för få
Personer hemma i Sverige.
Vi fortsatte vårt samtal på FaceTime när vi kom hem tillsammans med resterna från dagens picknick.

Det kändes verkligen som vi känt varandra i flera år, och eftersom att de bor i en annan stad, kan jag säga mina ärliga åsikter om folk och de kommer ändå inte sprida det vidare. Vi tre har verkligen kommit bra överens och jag hoppas att vi gör som vi lovat och träffas under loven, när denna resan är slut.

Likes

Comments

(07.30) Idag vaknade jag upp med smärta i halsen efter allt skrikande i söndags samt all gråtande igår. Jag vaknade själv i mitt rum, eftersom min rumskamrat Giuila åkte iväg runt 5 imorse för att säga hejdå till sin pojkvän som också bara stannar här i 2 veckor. Som jag nämnde igår ska Marta inte med det första flyget, så jag hinner träffa henne innan hon åker hemåt.
Jag och Anja åt vår första frukost tillsammans och sedan vandrade vi tillsammans ner till tåget. Där träffade vi svenskarna som jag pratade om igår, som jag hade sagt var stela. Hahahah, det var det enda jag tänkte på när jag pratade med dem, att deras kompis troligen hade sagt sagt att jag tyckte de var stela, men jag får väll skylla mig själv. Egentligen var de inte stela, de ville nog bara inte prata med mig.

(09.00) Jag och Anja tog följe till hennes mötesplats och därefter gick jag sista biten själv mot vår mötesplats. Idag var det egentligen tänkt att vi skulle till EF arenan och säga hejdå till de som skulle med det sena flyget hem till Italien, men istället mötte de upp oss där. Vi fick en timme ledigt så jag, Ida, Nathalie, AnnaLena, Simone, Sebastiano, Mattia, Marta, Emil och Paolo gick mot stranden. Vi hängde en timme i den stekande solen och underhöll oss med att kasta stenar på varandra, jag hann även ringa ett samtal till pappsen.

(10.00) Runt 10 mötte vi upp de andra i vår grupp och jag körde volleyboll med gänget. Efter en stund när jag insett att fotbollen vi använde inte ville samarbeta när jag servade, drog jag med mig Emil för att sola på stranden med Ida, Nathalie och AnnaLena. Vi satt och gjorde röster till de som surfade, och mitt i alltihop kom Edoardo och hällde vatten på mig, men jag gav ge igen på honom senare under kvällen.

(12.00) Efter en stund var det dags för de som skulle åka hem, att bege sig mot Arenan. Vi hade ännu ett kramkalas och jag sa hejdå till Federica, Greta, Elisa, Eleonora, Gabriele, Paolo, Giovanni samt Marta. Fatta att jag aldrig mer kommer få träffa dessa personer igen, vi får göra som Edoardo sa, att allihopa får åka tillbaka under samma datum nästa år igen.

Påvägen tillbaka mot colleget mötte vi hela gruppen ännu en gång, så alla ropade bara nej med tårar i ögonen, eftersom vi skulle behöva säga hejdå igen. Marta och jag kunde inte kolla på varandra utan att bli ledsna. Vi gav varandra en sista kram innan fortsatte upp för en av backarna.
Jag och Emil gick och satte oss utanför PoundLand för att jag ville äta min lunch på en av bänkarna.
Jag fick ringa ett hedersamtal till Emils vän som fyllde år idag, och vi låtsades att jag var spansk, så jag sjöng låten på spanska. Han lät inte jätteimponerad och han fattade nog inte vårt skämt när Emil förklarade att jag var svensk, men skämtet var inte så fantastiskt ändå.

Vi ropade till oss Anja, Agnes, Ida, Johan och Vera med att ropa "Sug kuk", som har blivit ett internt skämt i min aktivitetsgrupp sedan Chema ville lära sig svenska svärord igår. Så nu skriker Emil och jag , främst Emil, det varje gång vi ser någon svensk. Sedan tog vi en tur till PoundLand för att köpa glass och vindruvor.

(13.00) Under vår lektion idag var vi färre personer än vanligt, eftersom att 6 pers lämnat. Istället fick vi sällskap av 6 andra elever vars lärare var sjuk idag. Vi skulle göra filmer om hälsa så jag, Aurora, Elisa och en finsk kille vid namn Viktor gjorde en film om varför det är viktigt att sova. Viktor hade värsta kameran så jag frågade ifall han var professionell eller vloggare, men svaret var nej på båda frågorna. Ida och Nathalie arbetade med två av de nya killarna som såg intressanta ut, så det är så himla synd om Nathalie, eftersom att hon och Simone har kommit så himla bra överens på sista tiden, så att säga 💏

(16.00) Medans jag väntade på att Anja skulle sluta sin lektion träffade jag på den andra klassen från min aktivitetsgrupp, där bland annat Chema går. Han sa hej till mig genom att säga: "Sug kuk" och jag svarade detsamma tillbaka. Sedan fick jag en jättedum tanke, jag frågade Chema ifall han kunde gå fram till ett av bordet där svenskar satt, bland annat Wille satt och sätta sig med dem, för att sedan säga "Sug Kuk". Självklart trodde jag aldrig att han skulle göra det, men innan jag hunnit reagera sitter han hos dem. Jag ser hur han öppnar sin mun och en av de svenska tjejerna ger honom värsta blicken, innan jag måste böja mig framåt innan jag dör av skratt. Det vad kul för stunden men nu i efterhand var det ganska dumt gjort, de verkade som sagt inte jättenöjda. Men jag har sagt det så mycket nu att jag inte riktigt reflekterar över hur otrevligt det är på svenska, så jag hoppades på att få träffa Wille ikväll så jag kan be om ursäkt.

(17.00) Med en liten ångestklump i magen tog jag tåget hem med Ida och Anja. De var ganska förvånade när jag berättade vad som hänt men sedan när jag började tänka långsiktigt vad svenskarna kommer tro, sa de endast att jag gjort en för stor grej av det.
Jag och Anja satt sedan på hennes rum och åt godis, laddade telefonen och tog en powernap innan det blev dags för mat med värdfamiljen.

(18.30) Vi tog tåget tillsammans mot Hastings och sedan möttes vi upp våra grupper. Hela kvällen spenderade vi på stranden och spelade volleyboll tillsammans med de andra aktivitetsgruppen. Jag var med i samma lag som vanligt tillsammans med bl.a Nikki, Javier, Edo, Emil och Chema. Varje gång Emil missar bollen har vi lärt allihopa att skrika "Bra Emil" ironiskt. Samt varje gång Edo missar bollen skriker alla på honom och han skriker förtvivlat på italienska att det inte var hans fel. Chema håller fortfarande på med att säga Sug kuk hela tiden till alla han ser. Idag under volleybollen kom han på en ny grej, han ropade mitt namn och sen lutade han sig bakåt och förväntade sig att jag skulle fånga honom, första gången missade jag honom så han ramlade pladask ner i sanden, men andra gången lyckades jag fånga honom.

(21.00) Vi svenskar gick sedan mot en italiensk restaurang som en av ledarna rekommenderade starkt, för att köpa pizza. När vi gick in till restaurangen hörde Ida hur en av gästerna sa "Åhh swedish" och Ida vände sig om skitsnabbt och gav henne värsta blicken, precis som jag lärt henne att hon INTE ska göra, hahaha antar att det är svårt att bryta gamla vanor.
När vi satt och väntade på pizzorna gick Viktor förbi, finnen som jag gjorde en film med idag. Han var lite osäker på ifall han skulle säga hej eller inte, men jag vinkade till honom och frågade ifall han hade haft kul på Holi-festivalen, och det hade han haft även ifall det varit kallt.
Vi tog med oss pizzorna upp till en av bergen för och åt kvällsmat där samtidigt som solen gick ner bakom staden. Det var en sak som ljag önskat att få göra under hela resan, men eftersom vi inte får vara ute efter vår kvällsaktivitet har det inte varit möjligt förens nu. Jag och Anja mötte upp Mathilda vid stationen och köpte sedan med oss godis till hemresan. På vägen hem berättade jag för Anja att jag tyckte att det var så synd att Mike åkt hem så tidigt, för jag brukade alltid gå hem från kvällsaktiviteterna och vara så glad för att jag åkt tåget med honom och hans franska grupp. Hon övertalade mig om att fråga om hans snap, för egentligen vem bryr sig om jag blir dissad eftersom han bor i Frankrike och jag kommer aldrig träffa honom mer. När jag skulle borsta mina tänder fick jag ett svar tillbaka där det stod "Yes I do, add me 😉", då sprang jag in till Anja och vi blev nästan lika glada som när vi fick reda på att Anja skulle flytta hem till mig.

(23.00) Innan jag somnade Smsade jag Marta och frågade ifall flygresan gått bra, det ledde sedan till att vi båda grät för vi saknade varandra. Hon hade tillochmed börjat gråta inför sin mamma när hon berättat om mig och det gjorde att mitt hjärta brast ännu en gång. Det är verkligen synd att hon åkte hem en vecka innan jag.

Likes

Comments

Idag under lektionen var det väldigt sorgligt. Vi började med att arbeta i vår bok, men vi lyssnade främst på musik och umgicks den sista tiden vi hade kvar tillsammans. Efter rasten kom även resten av vår aktivitetsgrupp till vårt klassrum. Vi möblerade om så att det blev som sittplatser till vår graduation. Sedan kom en efter en av de som skulle lämna oss, fram till våra lärare och fick tillbaka sina prov samt tog kort till ljudet av våra applåder. Det kändes ganska overkligt att de redan åker, nu känns det som att tiden har gått fort igen. De första dagarna kändes det som att allting gick alldeles för fort, men efter fjärde dagen kändes det som att vi redan varit här i 2 veckor. Men nu när de skulle åka, kändes det som att tiden har gått alldeles för fort. Jag blir ledsen när jag inser att det endast är en vecka kvar, detta har varit de 3 bästa veckorna i mitt liv och jag vet inte hur många gånger jag per dag som jag säger att jag vill leva här för alltid...

(09.00-12.00) Vi fortsatte lektionen med att sjunga och dansa tillsammans, när de som skulle åka gjorde en recension över sin upplevelse här skrev vi andra brev till dem. Jag skrev ett långt brev till Marta om bland annat hur glad jag var att fått träffa och kära känna henne, samt att hon skulle lova mig att vi skulle ta en trip till Norge för att kolla på alla Skam-locations.
När jag fick Martas brev läste jag en mening innan det brast. Jag inte hålla tillbaka mina tårar längre och började gråta, eftersom att Marta satt på golvet och skrev klart breven till de andra tjejerna, grät jag i Idas och Nathalies famnar. Jag fortsatte att läsa brevet och när Marta såg mig kramades vi om och grät tillsammans ända tills vi intalade oss själva att lämna tårarna till diskot. Vi torkade tårarna och gick nerför trapporna, där nere mötte jag Anja och jag såg direkt att hon var ledsen, dock var det inte för att folk hade sin graduation, utan för att hon troligen inte skulle få byta värdfamilj eftersom det var ett ganska stort projekt. Dock hade jag inte tid att trösta henne, för Marta kom och kastade sig i mina armar gråtandes eftersom hon hade läst mitt brev. Vi stod och grät, och jag såg att Anja blev tröstad av Ida och Agnes. Sedan bjöd alla de italienska tjejerna med mig och Emil till McDonalds för en sista lunch tillsammans. Medans de beställde sin mat gick jag in i en butik i närheten och köpte ett armband till Marta, eftersom hon köpt ett till mig häromdagen och bestämde mig för att ge det till henne senare under dagen.

(13.00) Som aktivitet idag gick vi till någon lokal nära stranden tillsammans med en av de nya grupperna. På vägen dit pratade jag med Chema och han ville gärna lära sig några svärord på svenska, eftersom vi svenskar kan massa nu på både italienska och spanska. De orden som fastnade var "Sug kuk" och "Sug fitta" (och ja alla ni som tänker som Nathalie, man kan inte suga fitta, men han hade redan lärt sig ordet sug och man förstår vad han menar). Så under hela promenaden dit ropade han till alla han såg att de skulle suga kuk eller fitta, speciellt roligt var det när han sa det till de svenska i gruppen eftersom de förstod vad han menade. Både Emil, AnnaLena och Nathalie skrattade, men värst skrattade nog jag och Ida.
Under eftermiddagen körde vi några lekar, lyssnade på musik, körde volleyboll och hängde på stranden. En av killarna från den andra gruppen såg jättesvensk ut, med den moderna hockeyfrillan tillochmed, så när han stod bakom mig, sa Ida till mig högt "Är han svensk?" Varv han själv svarar "ja". Han berättade att han var själv svensk i sin grupp, så han hängde mest med ett gäng spanjorer, även om det oftast pratade spanska. Det var så sjukt roligt när Emil skulle fråga Oscar någonting, och Oscar log lite smått och nickade. Jag frågade då ifall han hade förstått
vad Emil sa, eftersom Emil pratat Grov Öländska och Oscar bara skakade på huvudet och skyllde på att musiken var så hög. Emil är väldigt utsatt mellan oss svenskar eftersom han dialek är helt otrolig, det låter som att han har satt tungan framför framtänder och pratar, jag har aldrig hört någon prata så förut.

(16.00) När vi slutat nere vid havet, tog jag följe med Emil mot stan, dock svängde jag upp mot The West Hill aka ett av de stora kullarna här, där vi var häromdagen när vi besökte grottorna. Det vad nämligen där Marta köpt armbandet till mig, men eftersom jag är som jag är, tappar jag ju bort allting. Eftersom det var sista kvällen med Marta ville jag ju inte säga ännu en dag att jag glömt det hemma, men samtidigt kände jag på mig att så fort jag köper ett nytt så kommer jag hitta det. Påvägen upp mot Mount Everest 2.0, får jag en snap av Världens lyckligaste Anja där det står "GISSA VEM SOM FLYTTAR IN TILL DIG IKVÄLL?" , så tydligen hade hennes flytt gått igenom och hon kommer nu bli min andra roommate. När armbandet var köpt tog jag tåget hemåt igen, gjorde mig iordning för kvällens disko med Hawaii-tema, åt jättevarmt mat och brände tungan. Sist men inte minst hände det som jag visste skulle hända, precis innan vi skulle lämna matbordet berättar min värdmamma att hon hittat ett armband med mitt namn på. Jag kände väll mest att jag känner mig själv allt för bra, precis samma sak hände när jag skulle köpa hörlurar, jag visste att Så fort jag hade köpt ett par nya skulle jag hitta de gamla och det var precis vad som hände.

(19.00) På vägen till diskot som för övrigt inte var på nattklubben som vanlig utan i en skatepark var alla i vår grupp på ovanligt gott humör. Vi körde våra älskade hejaramsor på vägen till diskot och jag ska bara säga att det var synd att ni inte kunde se alla andras studenters bitchblickar på oss, de var helt underbara. Vi gled allihopa in i skateparken som kungar, men när vi insåg att det skulle vara både ganska ljust och stor yta dog stämningen direkt. Detta diskot var nog det sämsta eftersom det inte riktigt var en dansatmosfär som Simone så fint uttryckte sig under kvällen. Men vår grupp dansade på som vanligt och sjöng högre än alla andra.
När diskot började lida mot sitt slut var jag såg jag fram emot att DJn skulle spela Perfect-Ed Sheeran som han gjorde när den franskagruppen åkte hem, och få gråta i allas famnar. Jag gick fram till DJn och han sa att han skulle spela EF-låten som sista låt och tyvärr inte kunde spela den, det var då jag blev som mest ledsen. Jag och Marta hade undvikt att kolla varandra i ögonen under hela dagen för att inte börja gråta, men nu släppte vi allting och grät i varandras famnar.


(21.00) En stund senare kom vi ut allihopa från skateparken, alldeles röda i ansiktet och tårar i ögonen och vi var redo för att bli vara lite busiga så att säga. Vi svenskar bestämde nämligen med Marta och hennes vän att vi skulle vara ute på kvällen, även fast vi egentligen behöver åka raka vägen hem efter kvällsaktiviteten. Vi hade en timme på oss att ses, men det var ett problem, Anja hade lämnat sin resväska på ett kontor i stan, så jag och hon behövde ta en taxi med den hem först med hjälp av vår ledare. Vi drog med oss Ida i taxin och övertalade vår ledade att hon inte behövde följa med i taxin, utan endast beställa den som EF betalar. Under tiden gick de andra mot en park och väntade på oss. Vi tog taxin hem till mig och lämnade hennes stora väska, sedan var vi beredda på att betala chauffören för att köra oss en extra tur till stan igen, för att spara tid, men han sa bara att resan redan är betald. Så vi åkte alltså tillbaka till stan, när vi inte får, i en taxi som EF betalar, vi kände verkligen att allting flöt på bra.

Vi möttes i parken och bara ingick i en timme tillsammans med Marta och Hennes kompis innan de skulle hem. När vi skulle säga hejdå kysste vi dem så kinden tre gånger, och jag tyckte det var så mysigt så att när Ida, Nathalie och Emil skulle hem fick de också 3 pussar var på kinden av mig.
Kvar var bara jag, Anja och Ida, vårt uppdrag blev att ta oss till stationen utan att någono ledare skulle se oss. Jag Drog över min luva över huvudet och jag såg direkt ut som en riktig Hastings-människa. Anja och Ida hade inte planerat det lika bra, så de knöt sina jackor och tygväskor på huvudet istället. Tillsammans smög vi runt genom stan och gömde oss bakom bilar och låtsades vara James Bond, Vi sjöng även på filmmusik för att göra det hela ännu mer spännande.
Vi klarade oss hela vägen till tågstationen utan att se en skymt av någon ledare, så vi satte oss som vanligt på perrong 4 och väntade på tåget.
Jag och Anja hade följe för första gången hem och jag visade henne tunneln som alltid luktar kiss på kvällen när man går hem. Vi sa sedan godnatt till varandra med 3 pussar på kinderna och sedan somnade jag som en stock.

Likes

Comments

(08.30) Idag samlades vi vid colleget runt 08.30, men vi väntade i 45 min innan vi fick sätta oss på bussen mot Thorpe Park. Under tiden pratade vi med ännu en svensk kille som såg helt lost ut med alla våra grupper. Vi frågade om han visste vart han skulle och han svarade direkt ja, men när jag frågade när han skulle samlas och var de andra var blev han lite mer osäker. Så jag bad Nikki om hjälp och det visade sig att han inte hade samling förens en timme senare, så han hängde med oss en stund. Sedan gick några andra svenska killar förbi som jag träffade på stationen för några dagar sen och självklart säger jag : "åh det är dem killarna som jag snackade med häromdagen, som inte ville prata med mig och var ganska stela". Varav den nya svenska killen (David?) säger: Åh dem? Det är mina kompisar. Han börjar skratta och sedan går han mot dem, jag tror att jag kan vinna pris för att skämma ut sig mest.

(09.45) När alla äntligen kommit, gick vår tappra trupp med 5 svenskar, 2 finnar (haha) och 3 spanjorer på bussen. En av spanjorerna hade vi inte träffat förut så vi lärde känna honom på bussen. Jag vet inte vad han hette, men det var någonting som uttalades ungefär som Oh Yeah, så det fick bli hans nya namn. Bussresan tog cirka 2 h, så efter att ha flätat Nathalies hår, satt jag och OhYeah och sjöng med musiken medans de andra tog varsin tupplur.

(11.45) När jag bokade denna resan kände jag mig lugn för både Anja och Emil hade sagt till mig att de var rädda för berg och dal banor, precis som jag. Men ändå valde hela gruppen att gå mot den läskigaste först, precis som Javier föreslog. Som ni kan se på bilden så är det en väldigt hög attraktion och den är sjukt snabb. Det första den gör är att sticka iväg med all sin fart, precis som kanonen på Liseberg. När vi stod i kön var jag inte taggad, jag försökte övertala mig själv att det inte var någon fara och att jag kunde klara det. Det var inte till någon hjälp att de andra i gruppen inte visade några känslor medans jag stod och trodde jag skulle skita på mig.
När vi var framme hade jag samlat mig, jag klev in i attraktionen med en dunkade hjärta. När jag sedan hör att det räknas ner, får jag smått panik och börjar skrika jättehögt samt skriker jag "I'll die here!!". De andra i kön kollade på mig som att jag var dum i huvudet, men det hann jag inte reflektera över innan jag var påväg mot den 62.5 m höga attraktionen i 0-80 mph. Där uppe ville jag skrika till Anja att vi hade klarat det, men då vändes hela vagnen neråt och det blev ett sånt tryck att jag inte riktigt kunde prata. När vi kom ner skakade jag nästan av allt adrenalin jag fått, det var så kul när man väl klarat det!

Under resten av dagen åkte vi flera andra attraktioner. En variant av flumeride fast vattnet skvätte typ 10 gånger mer, en "flygplans" liknande attraktion där man åkte med utan underlag i lopar och upp och ner. Vi stod även i kön till en Ghost-attraktion i 40 min tills vi kom längst fram och de berättade att den var trasig. Istället fick vi snabbiljetter i vilken kö vi ville, så vi gick till attraktionen bredvid som säg väldigt intressant ut. Där satt man också dinglandes med benen i luften och åkte ner för branta backar samt lopar. Det roliga med den var att man åkte looparna upp och ner.(Förtydligande kolla bilden 👇🏻) Jag, Johan och Emil var åkte före alla andra, så när vi väntade på dem köpte jag en jättefin röd hoodie.

Den sista attraktionen vi åkte var den bästa. Vi stod i kön i 30 min för att få åka den och det var så värt! Det enda vi visste var att den skulle åka rätt upp i luften i 90 grader och i nerförsbacken skulle den svänga ner och inåt. Det vi inte var beredda på var att hela banan började med att man åkte ner för en brant backa i mörkret, men det gjorde bara hela upplevelsen ännu bättre.

(17.05) Sedan fick vi springa tillbaka till bussen eftersom vi hade stått i kön alldeles för länge. När vi kom springandes var det flera personer som kollade oroligt på oss. Det var tillochmed en man som sa: "What is happening? I don't like this" varav vår ledare berättade att vi endast skulle med en buss. Jag kom senare på att det kanske var så att de trodde att det var en attack på parken, eftersom det är ganska vanligt nu för tiden, samt att vid ett nöjesfält samlas det många människor.

(17.00-19.00) Bussen hade väntat på oss i 15 min när vi kom, men vår ledare skötte snacket så d var lugnt. Sedan satt jag och Anja och snackade i 50 min medans vi väntade på tåget. Vi mötte sedan upp spanjorerna hon bor med/nära. De började snacka spanska och jag förstod när de sa någonting om vädret så jag svarade på spanska. Sedan började vi diskutera vad som var varmt i Sverige jämfört med Spanien. Ni skulle sett Fernandos min när jag sa att 20/25 var varmt i Sverige och han sa att det var slutet på hans vinter. Han berättade även att de hade varit 52 grader i Spanien och då frågade jag ifall han smälte bort, och det hade han gjort.

(21.30) Nu på kvällen har jag tagit en liten dusch samt snackat med familjen därhemma. Imorgon är sista diskot innan Martha lämnar och jag kommer lipa som en fontän, så var beredda på en ledsamt inlägg imorgon.

Likes

Comments