Jag har många gånger tänkt på hur jag skulle vara som person idag om jag inte hade växt upp med mina två äldre syskon, och trots fighter och gräl så skulle jag aldrig någonsin vilja leka med tanken ens hur det skulle vara att behöva växa upp utan dem.

Vem skulle jag då se upp till? Vem skulle jag då bråka med? Vem skulle då lära mig olika saker? Vem skulle jag då vända mig till när jag inte vill vända mig till mamma och pappa?

Jag brukar ofta kolla på er och tänka ''hur i helvete orkar ni?'' och det är ofta då jag inser att det är som er jag vill bli när jag blir stor. Jag klagar ofta, jag tröttnar snabbt och mitt tålamod är noll, sen ser jag återigen på er.. Ni är helt fantastiska, jag saknar ord.

Att vara 4-barns mamma, att komma på middagar som alla vill och kan äta - som inte innehåller de ena eller det andra, att läsa läxor, skjutsa på olika aktiviteter och till kompisar - gärna allt på samma gång, tvätta, städa, torka tårar och hålla humöret uppe - Annica du är helt otrolig, vilken envishet och energi du besitter

Att vara egenföretagare och jobba från morgon till kväll, vardagar, helger och dessutom hinna med att spela ishockey, bygga hus och vara den bästa pojkvännen till Sofia - Totte du är också helt otrolig

Jag önskar att jag hade visat uppskattning och tacksamhet till mina syskon tidigare, men det var inte förrän jag skulle flytta till Sverige som jag insåg hur otroligt mycket dem faktiskt betyder för mig, hur mycket de ställt upp för mig och hur otroligt mycket jag skulle sakna dem när jag flyttade - och mycket riktigt, det är många kvällar som jag längtar hem, men inte bara hem utan efter mina helt fantastiska syskon


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det har hänt mycket sen jag bloggade sist! Allt ifrån att jag blivit moster igen, gått ur ett 2 årigt förhållande, jag har lämnat Åland för Uppsala och jag har börjat träna ishockey igen!
Det senaste 6 månaderna har varit riktigt upp och ner, det har varit riktigt jobbigt stundvis men även en riktigt bra tid som jag nog innerst inne behövde och jag är så nöjd idag att jag tog steget och flyttade till Uppsala för att påbörja mina studier trots att jag egentligen kände att jag inte ville det alls då jag kände att jag inte mådde bra och jag trodde verkligen inte att jag skulle varken trivas eller hitta nya vänner - men gud vad fel jag hade!
Jag gjorde det bästa valet jag någonsin kunde göra när allt kändes som jobbigast - jag flyttade, började om i en ny stad där ingen visste något om mig och hittade nya vänner!

Tänkte dela med mig av lite bilder på hur jag bor och lite vad som har hänt här sen jag kom hit!


Likes

Comments

Jag funderar ofta, allt mer ofta faktiskt på döden.
Vad händer sen? Hur känns det när man dör? Börjar allt om på nytt? Ser man ner på sina nära och kära? Känns det som att vi drömmer?
Mycket funderingar faktiskt.

Jag har förlorat släktingar och en nära vän

Jag hann aldrig träffa min farfar eller farbror. Min farfar dog när min storasyster var liten, och min farbror dog som bebis. Och det är faktiskt inte nu förrän de senaste månaderna som jag har börjat fundera väldigt mycket kring vissa saker just om min farfar och farbror...
Hur hade de sätt ut idag? Vad hade de jobbat med? Vad skulle de ha haft för intressen? Hur hade han varit som farfar? Hur hade han varit som farbror? Hade min farbror haft familj, bara fru eller barn också? Hur många isåfall?
Och det är saker jag bara kan fundera över, och aldrig varken kunna ha rätt eller fel.
Såklart har jag en bild i huvet på hur jag tror min farfar och farbror hade varit! ❤

Min morfar träffade jag, han dog då jag var 10 år gammal. Han dog samtidigt som jag och min familj var på resa till Thailand, bara några dagar innan vi skulle åka hem.
Jag minns allt så bra ännu, allt ifrån då vi fick veta att min morfar hade blivit dålig tills det att min syster messade mamma och sa att han hade dött. Jag kommer ihåg det så tydligt, precis var vi satt, vem som satt var och vad vi sen gjorde sen på kvällen.
Min morfar var väldigt smart och kom på nya saker hela tiden, speciellt olika roliga program till datorn som han visade så fort man kom dit!
Undra ifall han hade kommit på några nya program att visa åt oss på datorn?❤

En sak jag ofta undrar över är också ifall dom är nöjda och stolta över de val jag har tagit och det jag har åstadkommit, och det hoppas jag!

Jag har alltid varit rädd för döden och allt vad det innebär men på min sista praktik fick jag vara med om när man gjorde i ordning en som hade dött. Och efter det så hade jag faktiskt inte lika jobbigt längre. Allt såg så fridfullt ut och jag såg döden på ett annat sätt!


Vad tror ni att händer när man dör? Ni får gärna kommentera!😊



Likes

Comments

Hej🌸,
Längesen jag uppdaterade här. Kände att livet kom mellan!
Kände att jag tröttnade på Åland och att jag behövde se något annat ett tag så flydde iväg till Felicia några dagar förra veckan. Trots att de mest blev massa båt åkande så var det ändå skönt att få komma iväg till Uppsala 3 dagar och bara få släppa allt här hemma!

Mamma har fyllt år, jag och adde har varit tillsammans i 2 år och jag har fått fast tjänst inom omsorgen - de är väl typ det som har hänt under tiden jag inte har bloggat.
Känner att jag bor mer eller mindre på jobb nu förtiden haha. Jag har hela tiden sagt att jag inte ska ha fast tjänst iom att jag vill till Sverige och studera i höst så jag skulle ha ett sabbatsår nu och bara hoppa in som vikarie men de ska bli kul att faktiskt ha en fast tjänst också!
Jag har gott och väl klarat mig på mina inhopp jag har haft, och jag kommer även ha kvar dem men fast tjänst är ju alltid fast tjänst! 😄

För tillfället händer det faktiskt inte så mycket intressant i mitt liv, jag sitter och kollar på resor till södern.
Det är faktiskt allt jag gör nu faktiskt - Sover, äter, jobbar och kollar på resor 😁

Tänker avrunda inlägget här faktiskt. Nästa inlägg som jag ska skriva ska jag försöka skriva på tisdag då jag är ledig. De kommer bli ett inlägg om döden faktiskt, men inte ett negativt deppigt inlägg, utan mera runt mina känslor och tankar! Ser faktiskt fram emot att skriva det inlägget! 😊


Likes

Comments

Godmorgon! 🌸
Efter allt för några timmar sömn inatt så ringde klockan 08.30 och 09.15 stod jag på träningsverket och väntade på att yogan skulle börja. Jag som alltid har haft den inställningen till yoga att det ska va så ''långdraget'' då de är 75 minuter ändrade helt uppfattning! Nästan så att 75 minuter yoga är skönare än ett 30 minuters intensivt spinningpass 😨
Trots att jag var helt död i benen och rumpan efter träningen igår så var det helt underbart att få sträcka ut sina muskler lite! Man märkte verkligen hur stel man egentligen var😁
Tack Frida & Diana för att ni drog med mig på detta! 😄

Nåja, idag tänkte jag skriva, eller egentligen länka till en video som handlar om näthat.
För er som inte känner mig så kan jag dra igenom det lite kort.
Jag blev i närmare 3,5 år trakasserad så gott som dagligen på det sociala mediumet ask.fm av någon som jag då inte visste vem var, men som jag senare fick bekräftat att det var min f.d pojkvän.
Det var alltifrån ''fan vad du är ful'', ''du är värdelös'' , ''HORA'', ''snälla bara dö, du är så jävla äcklig'' , ''nästa gång du visar dig ute kommer någon skjuta bort huvet på dig''.
Jag hade en ganska ''stor'' ask, med närmare 250 följare och jag kunde inte förstå vem som ens kunde komma på tanken att skriva något sådant.
Dum som jag var så svarade jag på de kränkningar och hot jag fick ta emot, i hopp om att det skulle trappas ner för att jag ''visade'' att jag inte brydde mig - sanningen var ju dock en annan, det tog mer än vad någon nog egentligen kunde tro.

Till slut, så orkade jag inte mera. Jag mådde dåligt, jag fick depression, ångest, självmordstankar, jag hade skärsår på hela min kropp - från halsen och ner till lilltån, 250 h frånvaro från skolan, jag kastade skit på min egen familj för jag var så ostabil och minsta lilla fel som någon gjorde här hemma kunde få mig att gå i tak.
Speciellt om någon sa att jag skulle ta bort min ask! Skulle jag ta bort min ask som vet hur man beter sig på ett socialt forum? Är det inte dom ska ska va borta från sociala forum som inte kan bete sig?
Jag förstår ju nog i efterhand att min familj enbart ville mitt bästa, att jag skulle slippa se all skit jag fick ta emot.


Något av det värsta var ändå att jag var helt inställd på att alla visste vad som stod på min ask - och att alla trodde de som stod där var sant.
Och något av det absolut värsta var ändå också att jag förstörde min familj, jag bröt ner dom sakta men säkert samtidigt som min f.d pojkvän bröt ner mig. Men så tänkte inte jag då.
Pappa som jobbar vecka vecka i Sverige fick det jobbigt, min mamma som jobbar skift fick byta sina arbetspass så att hon kunde va hemma när jag var hemma - för jag klarade inte av att vara hemma själv då jag kände mig förföljd hela tiden.

Mina syskon kastade jag massa skit på - dom var värdelösa, varför fanns dom ens? De enda dom ville var att förstöra för mig och se så mycket bättre ut än va jag gjorde.
Idag - idag skäms jag för hur jag har behandlat min familj. Dom fanns ju faktiskt där för att hjälpa och inte trycka ner mig.
Dom visste ju faktiskt sanningen, men det var svårt när jag intalade mig själv att alla hatade mig och det var mig det var fel på.

I April förra året var jag, mamma och Andreas till Helsingfors för att medverka i YLEs program Cirkus Familj - mitt program kommer att visas i TV den 5 April, men det ligger redan nu ute på webben och jag kommer att länka den filmen här på bloggen.
Så något desto mera tänker jag inte säga.

Idag mår jag bättre, mycket bättre än jag gjort innan faktiskt. Allt detta påverkade mig såklart negativt, men idag ser jag allt det som hänt som något positivt ändå.
Jag har fått varit med om detta och kan istället berätta min historia för andra som kanske sitter i samma situation, men som kanske inte ens vågar berätta för någon om vad som faktiskt händer i deras liv - just för att dom kanske precis som jag tror att de är dom som det är fel på.

Jag har även fått ett nytt motto här i livet som jag stolt bär på min arm livet ut
Videre Possibilitates - Se möjligheterna

Jag föreläser även för barn i låg och mellanstadiet i samarbete med Rädda Barnen just angående näthat och jag har enbart sätt positiva sidor av det!

Hoppas ni får en superfin onsdag iaf! Min onsdag ska spenderas på jobb 🌸

Klicka HÄR för att komma till videon där jag berättar min historia i Cirkus Familj


Likes

Comments

Ett nytt försök då.. Tror jag har försökt bloggat sen jag var 13, men aldrig riktigt lyckats. Det är typ roligt första dagarna när allt är nytt, men sen glömmer man bort att den ens existerar.
Vi får hoppas det inte blir så nu!

Jag tänkte göra ett nytt försök till att blogga. Men blogga om vad? Egentligen lite allt möjligt.
Vardag, känslor & tankar, träning, resor och även lite om egna erfarenheter, just om psykisk ohälsa, näthat, trakasserier osv. Just för att kunna hjälpa andra som sitter i samma sits, men som kanske inte ens vågar berätta för någon.
Så det kommer egentligen bli en möjlig blandning helt enkelt! Men jag hoppas att det blir intressant och att jag inte förtränger bloggen, som jag gärna gör med mycket annat

Avslutar det första inlägget med lite bilder ifrån solen och värmen, nu när det är så dystert och kallt ute🌸


Likes

Comments