View tracker

​Jag har suttit fast i ett riktigt träsk i ungefär en månad nu. Jag ska berätta vad som hände, och jag hoppas verkligen att ni som läser visar respekt. 

Det började med att jag berättade för några, sen nån mer. Men nu har det kommit ut, vet inte vem det är som gått runt och sagt något, eller vem det är som säger vad, men här kommer sanningen. 

Om jag minns rätt låg jag idag för exakt en månad sen på intensivvårdsavdelning. Med sladdar överallt. Syre, kateter och ekg. Nålar i armarna och sköterskor som sprang runt. 

Jag var inte riktigt med vad som hade hänt. Jag minns men inte mycket. 

Jag minns kramperna, eller ja jag kommer ihåg hur det kändes precis innan och hur rädd jag blev. 

Någon dag efter började jag "vakna till" och hängde med lite mer. Men jag förstod inte vad jag hade gjort förrän en psykolog och ett gäng med människor kom in, när han sa " jaha, är det första gången du försökt ta livet av dig? "

Jag stannade till och bara glodde på han, och det var då de slog mig Vafan jag hade gjort. En ute kväll som spårade ur som gjorde att jag tagit en väldigt stor överdos av mediciner. 

Vet inte vad jag ska skriva riktigt för jag har inte precis en ursäkt. Min värld var på botten och jag är riktigt sjuk i psykisk ohälsa. Men jag har inte vågat inse det, jag har inte vågat inse att jag inte alls blivit frisk på riktigt och jag har inte vågat be om hjälp. 

Nu går jag hos en fantastisk psykolog och får hjälp. Men det tar tid. Sjukt lång tid allting. 

Jag försöker, jag gör mitt bästa, det är det enda jag vill att människor i min omgivning ska se och förstå. Och jag är ovanligt känslig denhär perioden. Men jag försöker, för jag har bestämt att jag ska bli helt frisk. En dag ska jag älska mig själv och allt vad livet har att erbjuda. 

Jag har fått en hel del konsekvenser efter överdosen , smärtor och något krångel med hjärtat. Mardrömmar osv. 

Har haft så ont vissa dagar så jag inte ens kan jobba. Men det blir väl bättre det också. 


Om ni har frågor, varsågod o fråga så ska jag svara så gott jag kan. Till sist vill jag tillägga, jag hoppas att er jag pratat om denna helg med och inte berättat vad som egentligen hände, jag ville inte "berätta" så jag sa att jag fått i mig något. Hoppas ni förstår!


Och nej jag skrev inte detta för att folk ska tycka synd om mig eller få uppmärksamhet. Jag skrev det för att jag vill skriva sanningen eftersom att folk oftast lyssnar på rykten. 

Och det är egentligen ett sjukt viktigt ämne som man måste prata mer om tycker jag iallafall. 

Nu är det bara att blicka framåt och ta all hjälp jag får, för jag ska må bra igen. 

Var rädda om er / Hannah

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hej. 

Börjar om denna blogg från början, vill ha mer positivt & glatt framöver känner jag. 

Tänkte ni skulle få följa min resa genom att läsa, se bilder osv. 

Vi börjar såhär så kör jag en text imorgon om mig själv och lite planer jag har. 

Ha de bra sålänge! / Hannah

Likes

Comments

View tracker