View tracker


Igår startade dagen med att jag har sovit bort hela morgonen gråter och vet inte varför jag gör det. Grät för allt. Mådde så dåligt igår så jag ville knappt ur sängen med Robert peppade på mig och drog ur mig.
Fixade i ordning oss för att gå bort till svärföräldrarna och kikade på när farfar styckade rådjur och det var älskvärt tyckte hundarna😍

Att starta min dag var påfrestande och jag hade hög ångest just för att vara utanför sängen. Kände mig inte alls bra. Starta dagen med en lugnande och ångesten var nere.
Så mycket tankar som går runt i mitt huvud.
Lägger denna press på mig att jag måste med dessa måsten får inte finnas då jag inte klarar av dom.
Min inre stress ökar.

Dagen i dag startades bra och Robert åkte iväg och jobbade.
jag drar igång med storstäd i lägenheten, behövdes verkligen!
Flytt inom det närmaste så skönt att kunna plocka ner prylar vi inte har användning för tillfället.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 0 readers

Likes

Comments

View tracker

Mina fina bebisar🎀
Helt och hållet helt obeskrivlig kärlek till dom.
Mammas💗

  • 1 readers

Likes

Comments

View tracker

  • Då startar jag upp denna blogg.
  • bloggen kommer bli väldigt personlig och jag kommer skriva av mig då detta är sättet för mig.
  • små bitar läggs in om mitt liv.
  • förflutet samt framtid och så ska vi ju inte glömma nuet.
  • Jag lever ihop med min sambo Robert och tillsammans har vi två hundar. Chloe' är 1 år och är rasen chihuahua Enzo 6 månader och är rasen american staffordterrier. Enklare sagt Amstaff.

Chloe' på bild som har stöttat mig genom allt. köpte henne i februari 2015 och hon har vart med i svåra stunder, glada stunder och vi delar livet tillsammans

jag personligen tycker det är jätte svårt och kunna skriva men skapar detta för att just jag skall kunna få skriva av mig. Har alltid haft svårt med att skriva eller koncentrera mig. Detta har blivit ett problem för mig i skolan och känner att jag har inte blivit tillräckligt hörd utav mina behov. Blev mer den bråkiga. Då jag nu bara har mina grundbetyg. tycker skolan kunde ha hjälpt mig sett mig när jag behövde hjälpen som mest det är ju en självklarhet att något står fel till..

Jag har ropat på hjälp hela mitt liv men ingen hjälp. varit i kontakt med skolkuratorer, bup, utväg och nu är jag på vup som jag kom in på efter ett misslyckats självmord. behövde jag verkligen gå så långt för att få hjälp utav min situation. Socialen har varit inblandat med under min barndom.
Kände mig ensam och visste inte hur jag skulle "behandla" mig själv.

Från att flyttas ifrån ett hem där fysik och psykisk misshandel var vardagen så blev det lugnt jag kände mig trygg och älskad. Problemet då var mitt psykiska mående som slog runt och jag började missköta mig och pappa klarade inte av mig i det tillfället så jag blev förflyttad till en akut och utredningshem i några månader. jag valde då att uppta kontakt med den minsta människan i världen i mina ögon nu när jag kan se igenom henne. Min mor!

Detta umgänge höll jag fast vid och hon hjälpte och stötta mig när jag behövde det då när jag redan var så trasig jag fick en helt annan bild utav henne.
Spela sig duktig är något hon kan. Narcissism.
efter utredningshemmet blev jag förflyttad till en dam som fosterhem men det var också tillfälligt då jag skulle flytta hem till mina morföräldrar tills min mor hade flyttat ner till oss.
Jag var fortfarande frånvaro i den "riktiga" världen då jag levde i förnekelse, lögner och mitt mående var inte alls bra jag hängde löst.. jag hade ett självskadebeteende som jag har haft länge. jag kunde inte förstå vad det var för fel på mig och ångest var daglig. Vup började med att trycka i mig tabletter utan att starta en utredning om varför det var så här. Som jag ser det nu så behöver jag bara samtalskontakt och stöttning. delvis medicinering för ADD.

Min mor hjälpte mig mycket med skolan och mitt körkort. pengar om det behövdes. min morfar var min största förebild vid detta tillfälle då jag visste att jag alltid kunde vända mig till honom. jag kunde berätta allt för honom och han stöttade.

Kan berätta hur allt vändes upp och ner. jag var då tillsammans med en kille som använde våld och kränkningar dagligen men det var ju så jag trodde jag skulle behandlas. jag såg mig liten och värdelös. Bakom min rygg så låg han runt med min LILLASYSTER! dom hade ett hemligt förhållande.. konverterade henne och hon gapade och skrek och viftade runt med armarna för att slå mig. jag valde då att klappa till henne med öppen hand. hon fick ny chans att göra världen sur för mig och anmälde mig för misshandel.
Denna kille tänkte ta död på mig.
berättar: Han hade köpt en bil och skrev över den på mig och han sa att den var min. tillslut å ångrade han sig och valde att han själv skulle ha den. han använde också min bil till att krocka sin egna för att få pengar från försäkring.
jag hade då inga pengar och köpa en ny och beslutade att denna bil är ju faktiskt min och jag måste ju kunna få ta mig till mitt arbete som var i en annan kommun.
En kväll när jag skulle upp till honom möter jag honom på parkeringen han ska ha bilnycklarna och jag säger nej.
han hotar och börjar dra i mig för att han skulle ha bilnycklarna. jag vägrade ge honom dom för bilen står på mig. han drog sönder linnet jag hade på mig och jackan gick sönder mest i fickor.
Jag springer in för att hämta alla mina saker för nu vet jag att det är allvar. han springer efter och stänger in mig på sitt rum tillsammans med honom han börjar puta och hota och försöka ta nycklarna ifrån mig dels för att jag inte ska dra och för att han ska ha dom. Ha kastade ner mig på golvet och börjar sparka emot rygg och rumpa. jag kryper mig under skrivbordet och han försöker dra ut mig och jag sparkas för att inte han ska få tag på mig. han rycker tag flyger över mig och börjar ta strypgrepp. jag försöker få luft samtidigt som jag ska göra ljud ifrån mig för i andra rummet sitter hans föräldrar. Hans förälder kommer in drar ifrån han ifrån mig tar honom ut ur rummet och jag sitter och hyperventilerar under skrivbordet jag har krupit under igen. ingen kommer för och kolla till mig jag får lugna ner mig. någon timma efter kommer han in igen för att säga förlåt och jag vill bara ta livet av mig och sket i vilket, jag lät mig luras på dom vanliga meningarna som förövaren använder. jag stannar kvar hos honom. kommer ihåg att på kvällen så kunde jag inte sova och jag ringde till en linje för kvinnor med våld i hem.
jag trodde honom att han aldrig skulle göra om det och han höll mig inne pga mina skador runt hals som syntes.
andra misshandeln som var när jag fick reda på att han hade varit med min syster och jag packade mina saker när han sov för att kunna dra han vaknar till och blir arg gapar och skriker att jag är hora, äcklig samt andra ord.
jag ska försöka gå och han ställe sig framför dörren och putar mig jag säger inget mer än att vi ses i rätten. han fortsätter och slår emot ansikte samt på andra ställen på min kropp. jag drog undan honom och sa till hans föräldraratt jag ringer polisen på honom. jag var så rädd arg ledsen det var så mycket som kördes runt i huvudet. jag var rädd. jag sprang ut till min bil med allt ja hade på mig och åkte i tårar och ångest bort därifrån.












Likes

Comments