Min dag blev inte riktigt som planerat, jag hade planer på att gå till stan och köpa en kopp till mig själv, umgås med en kompis samt min kille innan vi båda ska iväg nu på lovet. Men de som för mig kunde bli en dag att samla energi, blev istället en dag då min energi togs ifrån mig och min ork bara försvann. I mitt liv och min livssituation vet jag om att detta kan hända men ibland så glömmer man, man glömmer vem man bor med, man glömmer hur den personen är och vad hon kan göra. Jag skulle inte säga att de som hände var hennes fel men hon var anledningen till att jag gjorde de, förstår ni vad jag menar då? kanske inte, eftersom att ni inte vet vad som hänt, jag tar de från början. jag kommer inte att gå in på detaljer om vad som sas osv eftersom att jag inte vill hänga ut henne men jag kan berätta vad jag kände.

Min morgon började bra, jag hade för första gången på länge väldigt mycket energi på morgonen. Jag är verkligen ingen morgon människa när jag är ensam ser ingen mening med att vakna. Men denna morgon var annorlunda eftersom att jag hade en dag att se fram emot. Så jag började dagen med att städa mitt rum, och inte bara plocka undan lite utan borsta och torka av alla bänkar och golv i mitt rum och i min toa. När jag var klar kände jag mig nöjd och tog då en varm dusch. de var vid frukosten då allt hände, då hela min dag spårades ur eftersom att nu är hon hemma igen, efter en månad borta på jobb resa så är hon tillbaka och då börjar allt igen. Alla anklagelser och alla nedtryckande ord, allt de som får mig att känna mig så svag i hela kroppen både fysiskt och psykiskt. och tro mig de är värre än vad de låter. Efter de att min familj lämnat köket efter att hon sagt allt hon gjort och ingen vill vara i samma rum längre, gjorde jag något som jag inte borde ha gjort. Hon borde inte kunna få mig att komma till den punkten då jag håller en kastrull med kokande vatten över min arm, men de kan hon eftersom att hon har den makten över mig och bara hon.

Så nu kanske ni fattar vad jag menar med att de inte var hennes fel men att de var hon som bidrog till de. jag skulle säga att de är en smärta som jag aldrig tidigare känt, inte den värsta men något jag aldrig känt förut. Efter att ha lugnat ner mig lite och slutat skaka, gråta och skrika så tog jag mig ut för att möta upp en kompis som kunde låna mig en salva som ska lindra lite, vilket den också gjorde/gör. Vi åkte in till stan och gick runt där lite. så denna dagen som började bra, slutade också helt okej trots allt mitt i mellan, men det blev inte som jag tänkt mig. Men dagen är ju inte slut än så jag får se vad kvällen har att erbjuda. Men de är något jag vill säga, jag är okej och jag kommer inte att ge upp.

ha de bra!

//HaniCh


Ps. här kommer den första bilden på hur jag ser ut, visst är jag snygg ;)

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej,

Jag har nu varit sjuk i två dagar (är fortfarande de) så jag har inte varit på jobbet/praktiken. Men jag har behövt dessa dagarna och bara vara hemma. I måndags var planen att jag skulle gå till jobbet, vilket jag också gjorde, men när jag kom fram så kände jag bara att de tog emot att gå in så jag tog bussen hem igen. Dessa dagarna har jag verkligen inte gjort något, jag har i stort sätt sovit i två dygn, vilket jag utan tvekan har behövt. Jag har fått lite städning gjort och lite läxor men annars inget vettigt :D.

Men eftersom att jag har varit ensam hela dagarna så saknar jag att umgås med människor (vilket kanske inte är så konstigt). Så jag längtar tills jag blir frisk så att jag kan träffa lite kompisar och så.

På tal om att träffa människor, så har jag haft en underbar helg, jag har träffat min kille och mina två allra bästa vänner. Min helg började med att jag var sminkmodel för ett smink och hudvård märke, vilket var riktigt kul. Efter de hade jag bråttom till att möta upp min pappa, lille bror och kille för att gå på ishockey, vilket jag alltid tycker är lika kul (att gå på ishockey de vill säga). Lördagen spenderade jag dagen med mina bästa och viktigaste personer, vilket verkligen behövdes (lite alkohol på de, ska man inte klaga på).

Om jag skulle summera min helg så är jag väldigt nöjd, så om jag tänker på de så är de okej att vara lite sjuk nu. Känner mig nöjd och glad just nu, förutom rastlösheten jag känt idag.

ha de bra

//HaniCh

Likes

Comments

Jag fattar inte grejen, varför mår jag som jag gör? varför känns det som om mitt hjärta ska gå i tusen bitar. Fastän jah har allt man kan begära, ett hem (typ), vänner, mat, vatten. När jag till och med har fått de jag aldrig trodde att jag skulle få, när jag känner något jag inte trodde var möjligt i mitt liv. Hur kan jag då ändå må som jag gör och känna som jag gör?

Tomheten som jag känner när jag vaknar tills jag går och lägger mig, är en tomhet som river mig inifrån och ut. En tomhet som får mig att känna mig ensam och sviken. vissa dagar är värre än andra, vissa dagar vill jag inte ens leva och de är de dagar som jag inte bryr mig. De dagar jag inte bryr mig om hur mycket folk finns där för mig, då jag inte bryr mig om jag säger saker som sårar eller gör saker som sårar, de är de dagarna som jag är rädd för mig själv.

Dessa dagar hade jag inte haft på ett tag, men nu kommer de oftare än vanligt och jag kan inte kontrollera dem eller stoppa dem när de kommer. Då känner jag inte för att prata eller låsas att allt är okej för som sagt så bryr jag mig inte. jag vet inte vad detta beror på men jag tror att det kan ha att göra med att jag alla andra dagar bryr mig för mycket.

Jag är så trött på att må så här, jag är trott på att skifta mellan att vara en kärleksfull och omtänksam person till en kallhjärtad bitch. Det jag tror hjälper är att ta en paus, en paus från människor och då menar jag inte att jag inte ska träffa människor utan bara att jag ska lägga lite mer tid på mig själv och mindre på andra.

Men detta är i mitt liv inte så enkelt som de låter, eftersom att jag är den typen av person som alltid sätter andra först. Jag kan släppa allt och åka en timme eller mer för att träffa en kompis som mår dåligt. Detta är en bra sak, i många sammanhang, men de är också ett problem.

Jag ska försöka ta denna helgen som kommer till att plugga i alla fall, vi får se hur det går, jag återkommer.

ha de bra

//HaniCh


Likes

Comments

Detta är anledningen till att jag valde just den skola som jag går på, på grund av att vi har så mycket praktik som vi har. För grejen är den att jag inte vill gå i skolan, speciell inte på den skolan som jag nu går på, jag tror inte att de är min grej att sitta och läsa i böcker. Jag vill jobba med händerna, jag vill möta människor ute i den verkliga världen och inte i klassrummet eller i skolkorridoren. När jag vaknar upp för att gå till skolan känns de som om jag ska falla ihop och gråta av panik, jag vet inte riktigt varför men de är som en klump i bröstet som bara inte vill släppa. Men även fast jag nu vaknar mycket tidigare så känner jag mig så mycket piggare och min ångest? de går inte ens att jämföra, de är därför som jag tror att de är det här som jag ska hålla på med.

Jag har nu praktiserat i en vecka, jag började förra måndagen. Jag har nu fem veckor kvar, fem veckor i den värld som jag vill leva, men ja jag kan erkänna att de känns lite jobbigt att behöva jobba i fem veckor till. Men de är inget emot hur jobbigt det känns att, tiden kommer att gå så fort och att vi snart är tillbaka i skolan med alla uppgifter, redovisningar, prov och skit. Men jag ska njuta av livet till max även om skolan är tuff, det är något som jag har lovat mig själv och min vänner att jag aldrig ska ge upp att jag ska leva tills jag dör och inte sluta leva innan jag dör.

Nu i helgen har jag varit på en fest med killar och tjejer som va fyra år yngre än mig, helt sjukt egentligen. Tjejer i den åldern är ju de värsta drama qeenens jag någonsin träffat på, men killarna var chill. Jag hade faktiskt riktigt kul ändå. innan festen var vi på IFK match och även de var mycket roligare än vad jag trodde att de skulle vara. kan till och med tänka mig att gå på en till eller flera i framtiden, men då ska man ha lite alkohol i sig ;)

Jag är så tacksam för att mitt liv har ändrats, jag vet att om jag hade levt på samma sätt som jag gjorde för några år sedan, så hade jag nog inte levt idag. tack tack tack!

ha de bra

//HaniCh

Likes

Comments

Hela mitt sorgliga liv har jag hatat högtider eller "speciella" dagar. Jag har alltid sätt dem som över hajpade och i slutändan en ända stor besvikelse. De senaste åren har jag helt enkelt bara gett upp, gett upp hoppet om att hitta glädje i dessa dagar efter allt mitt liv har gett mig. Jag tänker att om man stäpper alla förväntningar, så kan man inte bli besviken. Om man till och med förväntar sig de värsta, bråk, ensamhet och tårar då kan de ju endast bli bättre, så om det mot all förmodan skulle bli en dag utan de, så skulle de vara de bästa som skulle kunna hända.

Denna veckans tisdag var ingen "vanlig" tisdag, men den 14 februari var inte heller en "vanlig" allahjärtansdag. Denna spenderades inte med blommor, ljus eller choklad, tro de eller ej men det kändes riktigt bra.  Kärlek och känslor har alltid varit fruktansvärt jobbigt för mig, att våga känna och öppna sig för en annan människa. Men de svåraste av allt, att lita på att en annan person kan "älska mig". Jag tror att de är denna rädsla som fått mig att bli så blyg, tillbaka dragen och osäker på mig själv.

Men de har släppt, för första gången känner jag att jag vågar vara den jag vill vara och kan då ÄLSKA MIG SJÄLV!

ha de bra

//HaniCh

Likes

Comments

Vad är en vanlig helg, i en ungdoms liv? är de en helg med fest, en fest där man dricker till man inte längre kan stå, en helg där man dagen efter vaknar upp med smak av spya i munnen, torr i hela halsen och inget minne av vad som hänt dagen innan. är man cool då? är de då man lever livet? jag kan inte svaret på de, men det är kul, det är kul att bli så full så att man inte kan stå, när man inte kan kontrollera sig själv och när man gör saker som man annars inte hade vågat göra. men var går gränsen? för mig går gränsen när jag dagen efter vaknar upp med ångest över vad jag gjort dagen innan, att de är något som jag ångrar.

Min helg har varit bra, jag spenderade min fredag i kyrkan precis som jag har gjort de senaste tre åren. Häng med kompisar och killen var också med denna veckan, vilket aldrig är fel. Jag tycker om att vara i kyrkan, ha den tryggheten att komma dit och veta att de finns folk där som bryr sig. Oj nu blev det deep, but it´s tru tho. Lördagen spenderade jag dagen hemma i mitt rum, packade inför tre veckor hos farmor och städade. Kvällen däremot spenderade jag med min kille och hans kompisar. Vi drack öl, lite shoots, hängde och skrattade en hel del. Det var väldigt roligt, men det blir allting när man är lite påverkad skulle jag vilja säga. Natten spenderade jag hemma hos min kille, vilket alltid är lika mysigt (men varmt ;D). Sen blev de en "dagen efter" då man undrar varför man ens dricker, för hela dagen spenderas med att må rent ut sagt skit. Med illamående, bakismat och pulserande huvud. Det är den dagen då man säger eller i alla fall tänker att man aldrig mer ska dricka, vilket man vet att man inte kommer att hålla.

Denna helgen har varit bra, dok så har jag PMS så jag tror att jag ska ta en paus från människor ett tag, så att jag inte sårar någon annan eller mig själv. 

ha de bra

//HaniCh


Likes

Comments

Jag vet att detta handlar om mina hjärnspöken, men jag kan inte släppa skulden jag känner när jag mår bra, när jag skrattar eller när jag njuter av livet, av naturen eller bara av de som jag har runt mig. Ibland när jag skrattar kan jag känna ett obehag. Du vet den där känslan man får när man har gjort något som man vet, att man inte får?! En sån känsla får jag.

Min fråga är varför? Som om det skulle vara fel att må bra, att le eller att känna någon typ av lycka. Jag kommer alldrig att kunna glömma allt som hänt, alla människor jag haft men inte längre har. Alla människor jag har men inte vill ha. Jag har inte glömt bara för att jag en dag, en timme eller några minuter, mår bra!

Jag kommer alldrig att glömma hur min mamma tog det steget, som alla ibland tänker på men inte alla vågar ta eller min familj som är kall och känslolös. Men jag måste hitta lyckan i mitt liv, de få stunder som får mig att känna mig älskad och sedd. Jag hoppas att alla har en sån plats eller person som får än att känna dig nöjd.

Ha det bra

//HaniCh


Likes

Comments

Hej,

Nu har jag varit sjuk i några dagar, det blir bara värre och värre så jag hoppas på att de nu kommer att gå uppåt istället, jag har känt mig helt slut på grund av feber i några dagar.

Jag har nu genomlidigt nästan en vecka i skolan eller a tre dagar. Eftersom att jag var ledig på måndagen och hemma på onsdag, men nu är de i alla fall lördag så det är skönt.

Ibland blir jag trött på mig själv, hur jag tänker. Att jag allltid ska över tänka allt och Inget till de bättre utan alltid de värsta. Jag tänker ofta på hur jobbigt det måste vara att va kompis med mig eller familj.

Det käns som om vad jag än gör bara är fel, om jag är glad så är jag för glad, om jag är ledsen eller Depp så är jag de för mycket också. Jag vet inte riktigt hur jag ska vara. Ska jag anpassa mig eller inte, ska jag vara mig själv eller ska jag vara den andra vill att jag ska vara? Som sagt, alltid ska jag över tänka allt.

Ha det bra

//HaniCh

Likes

Comments

Tjenare!

Hela mitt liv har jag alltid fått låsas vara någon som jag inte är, någon jag inte vill vara. För att kunna få min familj och mina vänner att vara stolta över mig och vilja umgås med mig. Jag har alltid trott att det är jag som behöver ändras, att det är mig de är fel på. Men de var aldrig de, det är inte de, det är inte jag som gör fel och de är inte jag som behöver ändras. Jag behöver hitta någon som älskar mig för den jag är, försöka få min familj och släckt att förstå att jag alltid tänker sträva efter att göra vad jag själv vill.

Ibland hittar man någon som får en att sluta oroa sig för små saker, som får än att känna att man är värd något, att man inte behöver spela en roll. Någon som får än att känna sig älskad för den man är och inte för den man låsas vara eller försöker att vara. Jag tror att ja har hittat min sån person, jag trodde aldrig att någon skulle kunna se på mig som han gör och få mig att känna så som han får mig att känna.

När någon säger att man är söt eller gullig så kan man ta de på så många olika sätt, man jag tar inte de som något seriöst, jag tar det som ett skämt. Men när han säger att jag är "vacker" då är det som om hela min värld blir helt vänd och jag känner än sån kärlek som jag aldrig trodde att jag skulle känna. När någon verkligen kan få en att känna sig älskad och att man känner att man kan vara sig själv till 100%, alla sidor. när jag är glad, när jag är ledsen och när jag är tom. Även då kan jag vända mig till honom och känna att han lyssnar.

Jag har alltid tänkt att jag ALDRIG kommer att bli en sån som står och kysser och kramar min partner på stan eller på e busshållplats. Jag trodde helt ärligt att jag aldrig skulle träffa någon, att jag skulle dö utan att ha kysst någon. Jag vet inte riktigt vad de är som har fått mig att känna så. Kanske rädslan att bli sårad har fått mig att inte våga ta steget att visa vad jag känner, eller säga vad jag känner. Men nu när jag har gjort de, jag kan nog inte må bättre än vad jag gör när jag är med honom. Men mina vänner kommer i första hand, för det är de som funnits för mig genom allt jag gått egenom.

ha de bra

//HaniCh


Likes

Comments

Hej igen,

Jag vet att jag har varit borta ett tag, det är för att jag har haft ganska mycket att göra. med skolan, familjen, kompisar och massa annat. Ibland så känns det som om man gör sig mer upptagen än vad man egentligen är, man känner sig stressad fastän man egentligen inte har så mycket att göra.

På tal om ingenting, eller ja egentligen, på tal om familj. vad är en familj? vem är ens familj? är det blodsband, är det kärleks band, eller kan man helt enkelt inte välja sin familj? jag tror att man kan det, jag tror att man väljer sin familj, eller i alla fall kan. I mitt fall så är mina kompisar min familj, mina kompisar är de som finns där för mig när jag mår dåligt, men även när jag mår bra.

Speciellt en av mina kompisar, jag tänker inte nämna några namn, men denna person betyder så mycket för mig. Jag har på sett och vis bott hos hen i ca en vecka och träffat eller pratat med hen varje dag sen vi lärde känna varandra. Vi har varit vänner sen 5: an alltså i 6 och ett halvt år. Denna person är nog den ända person i min närhet som jag kan prata med om allt och inte bara gör, utan vill det.

Jag har flera stycken vänner som jag litar på och kan prata med, både killar och tjejer och jag är så glad att jag har dessa människor i mitt liv. Hur hade mitt liv sätt ut om jag inte haft dem? vad hade jag gjort? antagligen ingenting.

Sedan har jag en så kallad "riktig" familj också, som jag inte har fått välja. Med en pappa, låsas mamma, lille bror och en stora syster. detta är en ganska speciell familj med en del problem, men på något sätt älskar jag dessa människor och ger de fler "chanser" hela tiden. Men det är en person som inte finns kvar i min familj, min mamma men det har jag tänkt att jag ska skriva om nån annan gång.

tack!

Ha det bra!

// HaniCh



Likes

Comments