View tracker

Hej,

Nu har jag varit sjuk i några dagar, det blir bara värre och värre så jag hoppas på att de nu kommer att gå uppåt istället, jag har känt mig helt slut på grund av feber i några dagar.

Jag har nu genomlidigt nästan en vecka i skolan eller a tre dagar. Eftersom att jag var ledig på måndagen och hemma på onsdag, men nu är de i alla fall lördag så det är skönt.

Ibland blir jag trött på mig själv, hur jag tänker. Att jag allltid ska över tänka allt och Inget till de bättre utan alltid de värsta. Jag tänker ofta på hur jobbigt det måste vara att va kompis med mig eller familj.

Det käns som om vad jag än gör bara är fel, om jag är glad så är jag för glad, om jag är ledsen eller Depp så är jag de för mycket också. Jag vet inte riktigt hur jag ska vara. Ska jag anpassa mig eller inte, ska jag vara mig själv eller ska jag vara den andra vill att jag ska vara? Som sagt, alltid ska jag över tänka allt.

Ha det bra

//HaniCh

Likes

Comments

Tjenare!

Hela mitt liv har jag alltid fått låsas vara någon som jag inte är, någon jag inte vill vara. För att kunna få min familj och mina vänner att vara stolta över mig och vilja umgås med mig. Jag har alltid trott att det är jag som behöver ändras, att det är mig de är fel på. Men de var aldrig de, det är inte de, det är inte jag som gör fel och de är inte jag som behöver ändras. Jag behöver hitta någon som älskar mig för den jag är, försöka få min familj och släckt att förstå att jag alltid tänker sträva efter att göra vad jag själv vill.

Ibland hittar man någon som får en att sluta oroa sig för små saker, som får än att känna att man är värd något, att man inte behöver spela en roll. Någon som får än att känna sig älskad för den man är och inte för den man låsas vara eller försöker att vara. Jag tror att ja har hittat min sån person, jag trodde aldrig att någon skulle kunna se på mig som han gör och få mig att känna så som han får mig att känna.

När någon säger att man är söt eller gullig så kan man ta de på så många olika sätt, man jag tar inte de som något seriöst, jag tar det som ett skämt. Men när han säger att jag är "vacker" då är det som om hela min värld blir helt vänd och jag känner än sån kärlek som jag aldrig trodde att jag skulle känna. När någon verkligen kan få en att känna sig älskad och att man känner att man kan vara sig själv till 100%, alla sidor. när jag är glad, när jag är ledsen och när jag är tom. Även då kan jag vända mig till honom och känna att han lyssnar.

Jag har alltid tänkt att jag ALDRIG kommer att bli en sån som står och kysser och kramar min partner på stan eller på e busshållplats. Jag trodde helt ärligt att jag aldrig skulle träffa någon, att jag skulle dö utan att ha kysst någon. Jag vet inte riktigt vad de är som har fått mig att känna så. Kanske rädslan att bli sårad har fått mig att inte våga ta steget att visa vad jag känner, eller säga vad jag känner. Men nu när jag har gjort de, jag kan nog inte må bättre än vad jag gör när jag är med honom. Men mina vänner kommer i första hand, för det är de som funnits för mig genom allt jag gått egenom.

ha de bra

//HaniCh


Likes

Comments

Hej igen,

Jag vet att jag har varit borta ett tag, det är för att jag har haft ganska mycket att göra. med skolan, familjen, kompisar och massa annat. Ibland så känns det som om man gör sig mer upptagen än vad man egentligen är, man känner sig stressad fastän man egentligen inte har så mycket att göra.

På tal om ingenting, eller ja egentligen, på tal om familj. vad är en familj? vem är ens familj? är det blodsband, är det kärleks band, eller kan man helt enkelt inte välja sin familj? jag tror att man kan det, jag tror att man väljer sin familj, eller i alla fall kan. I mitt fall så är mina kompisar min familj, mina kompisar är de som finns där för mig när jag mår dåligt, men även när jag mår bra.

Speciellt en av mina kompisar, jag tänker inte nämna några namn, men denna person betyder så mycket för mig. Jag har på sett och vis bott hos hen i ca en vecka och träffat eller pratat med hen varje dag sen vi lärde känna varandra. Vi har varit vänner sen 5: an alltså i 6 och ett halvt år. Denna person är nog den ända person i min närhet som jag kan prata med om allt och inte bara gör, utan vill det.

Jag har flera stycken vänner som jag litar på och kan prata med, både killar och tjejer och jag är så glad att jag har dessa människor i mitt liv. Hur hade mitt liv sätt ut om jag inte haft dem? vad hade jag gjort? antagligen ingenting.

Sedan har jag en så kallad "riktig" familj också, som jag inte har fått välja. Med en pappa, låsas mamma, lille bror och en stora syster. detta är en ganska speciell familj med en del problem, men på något sätt älskar jag dessa människor och ger de fler "chanser" hela tiden. Men det är en person som inte finns kvar i min familj, min mamma men det har jag tänkt att jag ska skriva om nån annan gång.

tack!

Ha det bra!

// HaniCh



Likes

Comments

Ibland här i livet så gör man saker som man inte trodde att man skulle kunna göra, för att utväxlas som person eller bli av med en oro för något. Jag lever ett liv med social fobi, inte den "vanliga" fobin för folkmassor. Utan social fobi för att träffa nya människor, folk jag inte känner, gå på en fest på en plats där jag vet att jag inte kan ta mig ifrån utan hjälp från någon annan. Grunden för min fobi ligger i att vara rädd för att det ska bli stelt eller tråkigt.

Jag har inte alltid haft social fobi för att träffa nya människor, när jag var liten älskade jag att prata och kolla på människor ibland lite för mycket. Jag har några människor i mitt liv som jag har väntat med att träffa just på grund av detta psykiska hinder i mitt liv, som jag inte vet hur jag ska kontrollera. Jag tänker inget nämna vem eller vilka men, jag har nu tagit steget och gjort en del av det.

Varje gång som jag gör något som jag inte trodde att jag kunde, så blir jag stolt, glad och varm inuti. Det har aldrig hänt att jag har ångrat ett möte med en ny människa, vilket bara bevisar mer att jag egentligen inte har något att vara rädd eller orolig för. Men ändå trots det så är jag det, varje gång. Jag blir så nervös att det känns som om jag ska svimma.

Det finns säkert många sätt att undvika problemet, en lösning är att inte träffa nya människor, men då måste man så gott som bo under en sten hela livet. Det andra alternativet, möta sin fobi genom att utmana sig själv och sätt sig i situationer där man behöver prata och umgås med nya människor. För mig är det viktigt att den andra personen inte vet om att jag är blyg eller till och med rädd, utan att lura den andra eller de andra att jag är utåtriktad och inte alls nevös. Jag tänker att om man lyckas lura de andra, så kanske man kan lura sin egen hjärna, vilket jag tycker har funkat de flesta gångerna.

Desto mer man övar och sätter sig själv i den sitsen, desto lättare blir det för varje gång. man måste öva för att bli bra på något, det gäller allt här i livet, tro mig eller ej. Jag har långt kvar att gå för att övervinna denna fobi, många möten med nya människor, för att inte längre vara rädd. Man jag är på god väg och jag gör det bästa jag kan av situationen.

Ha det bra!

//HaniCh

Likes

Comments


Idag kom jag hem efter en helg i Stockholm med familjen, eftersom att min syster nu har flyttat ditt, så vi va och hälsa på henne. Vi åkte fredag eftermiddag och kom hem runt 20 00 idag. Det var skönt att komma iväg lite från vardagen och träffa syrran. Min vardag är i stort sätt samma varje vecka, vilket det kanske är för de flesta. Jag har kompisar, så jag klagar inte, men ibland känner jag mig ensam ändå. och jag hatar känslan av att känna mig ensam, men jag har dok ingenting emot att faktiskt vara ensam.

Helgen har i alla fall varit väldigt mysig, vi var några timmar i Uppsala och kollade också, eftersom att min syster går i skola där, det var väldigt fint. Jag skulle kunna tänka mig bo i Stockholm nån gång, men jag vet att det antagligen är mycket dyrare och svårare att hitta bostad där, än vad det är i Göteborg. Dok så vill jag inte bo i Göteborg, utan snarare i Borås eller i någon öde stad någon stans på landet.

Imorgon är det skola igen, taggad? nej inte direkt, den senaste tiden har jag bara känt att jag är så himla skoltrött, även fast det bara har gått ett par månader in på terminen. Jag känner typ för att hoppa av men sen tänker jag på vad jag skulle göra istället, eftersom att det inte är speciellt lätt att få ett jobb utan någon utbildning, speciellt inte om man inte är 18 än. Men det är väl bara att hålla ut snart är det lov igen och praktik.

Hade tänkt att plugga lite mer innan jag ska sova eftersom att jag har prov imorgon på morgonen.

Ha det bra

//HaniCh

Likes

Comments

Hej!

Jag vet att antagligen så kommer mina tankar och upplevelser aldrig att läsas av någon annan än mig själv, men för mig så gör det inget. Med denna blogg vill jag bara berätta om min vardag och anledningen till att jag är den jag är. Om du läser detta så kanske du kommer att döma mig eller så gör du inte det.

Jag är en tjej som går 2:an på gymnasiet, i Göteborg. Jag kanske är en så kallad "vanlig" tjej, men mina tankar är inte vanliga, där finns det något mer och det vet jag. Jag kan uppfattas som ganska blyg, men bara för att man inte pratar så behöver man inte vara de eller?

Idag har varit en ganska bra dag, inte så mycket som har varit jobbigt, inte speciellt mycket som har varit kul heller, men. men. Skola som vanligt, lektioner som vanligt, helt enkelt en ganska vanlig dag. roligt eller hur? Mitt liv är ganska vanligt på utsidan, men det beror på att jag vill att det ska se ut så. Jag vet att folk inte vill se sanningen bakom leendet eller sanningen bakom tårar, så jag väljer att ge dem det som de vill ha. Tycker att det låter ganska smart.

Nu vet ni lite om mig och jag har mitt första inlägg, jag vet inte om jag hoppas att det kommer att läsas eller om jag hoppas att det inte blir läst. Men det får jag se om det händer, ha det bra.

// HaniCh


Likes

Comments