Header
View tracker

"Alla ska få vara sig själva"

Tänk om samhället är sådant att vi måste använda oss av omvänd-psykologi. Allting tyder hittills på att vi är ett folk som inte pratar öppet om psykisk ohälsa.
Ungefär var 40e sekund så tar en människa sitt liv någonstans i världen(suicide.org).
Självmord är en av Sveriges största dödsorsaker bland unga vuxna.

Men det räcker tydligen inte.
Vi kan inte ens använda det som "ursäkt" för att tala om det öppet. Samhällets oskrivna lagar tillåter oss inte. Tänk om svaret är enkelt till frågan om hur vi löser problemet.

Tänk om allting ligger i att vi ska vara speciella. Att vi för en gång skull ska stå för vilka vi är; med stolthet. Att det är tillåtet, trots att det kommer finnas de som ser ner på Dig.
Den 14e Juni 2015 fick jag diagnosen; depression.

Om Du har följt mig på mina diverse sociala medier så vet Du om det här, det är ingenting jag sopar under mattan längre. Jag vet om att det finns människor där ute som ser ner på mig pga det här. Kollar snett och inte förstår, men jag bryr mig inte om det längre. Min öppenhet kan vara någon annans räddning. Min text kan vara ett ljus i ett oförklarligt mörker.

"Hatarna" övervinner inte känslan av mening till att skapa förändring, hur liten den nu än är.

Sedan 50 år tillbaka så har självmordsantalen ökat med 60%. Även om ämnet har lättats upp och det "har blivit bättre" så går inte siffrorna att blunda för.

Så hur gör vi?
Jo, första bilden Du kikade på. Uppenbarligen är jag märkt, jag har ett signum, min keps symboliserar mitt tillstånd, min diagnos.
Hur skulle det se ut om en majoritet av de som bär keps, eller om man hade en t-shirt, en mössa.
Hade inte stämningen och öppenheten blivit skönare, lättsammare?
Jag är fast säker på det.
Det är det enkla som är svårt.

Kanske handlar det om att göra det där till en grej, det som ingen vill; stå för den man egentligen är.

#killthetaboo
följ gärna min Instagram där jag fajtas för att hjälpa folk ur liknande situation;

ps. kom ihåg att prata med människor i Din närhet. Var 40e sekund i världen väljer någon att sluta sitt liv pga av att smärtan är för stor. Du kan vara superhjälten i någons liv, kom ihåg det.

kramen
/H

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag har sett mig själv dra ner mig under den här tiden då jag varit sjuk. Kanske är det för jag har lättare att se den negativa, i vissa situationer. Du kanske är likadan?
När det börjar bli mörkt för mig så blir det genast ganska svart. Jag blir nästan dränkt av min egen tankekraft. Men jag tror starkt att vi kan bryta dessa. Jag tror att vi kan skriva regler. Ståndpunkter vi kan hålla oss till då vi utsätts för olika situationer i livet. Alltså baserar vi dessa punkter på erfarenheter.
Vi tar lärdom. Vi måste...

Jag har skrivit det tidigare. Att ha regler. För Dig själv. På så vis kommer Du nästa gång inte falla tillbaka lika hårt så som Du gjorde vid det tidigare tillfället.

STÅNDPUNKTER;
1. Där Du är nu är enbart temporärt, Du kommer ta Dig ur det.
2. Mina tankar styr mina känslor, så om mina tankar hålls positiva kommer även mitt liv vara så.
3. Håll Dig sysselsatt. Tillåt inte Dig att tycka synd om Dig själv, i alla fall inte för länge. Bryt det mönstret snabbt!
4. Bryt inte all komunikation med omvärlden, den hjälper Dig att hålla Dig kry.
5. Hur jobbigt det än är, hitta någonting som kan få Dig att skratta. En vän, en främling, en film, ett videoklipp...vad som helst. Ofta.
6(1). Och kom ihåg. Du kommer att vinna. Du kommer komma tillbaka. Starkare än någonsin. Så småningom.

Dessa punkter är tillsynes självklara. Men som Du säkert vet och som jag nu själv erfarat, så är det lätt att tappa det när vi väl ligger nere i den mörka tystnaden. Jag skulle kunna applicera dessa punkter på mig själv då jag börjar tänka dåliga, självdestruktiva tankar också. Genom att lära oss att tänka på rätt sätt kan vi lära oss att känna oss bättre. Våra tankar styr våra känslor och våra känslor styr våra liv.

Så genom att alltid försöka hålla en hög lägsta nivå i huvudet kommer Du att kunna må bra, medan Du är sjuk, kanske till och med njuta lite av stunden. Jag säger inte att det är lätt. Absolut inte. Men kanske nödvändigt?!
​ Själv tycker jag det är svårt när jag har ett förflutet fyllt av mörker. Det är lätt att gamla tankemönster kommer tillbaka. Det där jobbiga tankarna och känslor. Men nästa gång, då ska jag agera på mina nya ståndpunkter!
Garanterat.
Du med?
Testa själv nästa gång Du mår dåligt eller är i ett svart hål, att applicera dessa i Din egen verklighet.

Kram.
/H

Likes

Comments

View tracker

Tyvärr kommer inte min, tillsynes, absurda positivitet rädda mig den här gången...inte ta mig dit jag vill i alla fall.
Jag är så fruktansvärt ledsen. Verkligheten har kommit ikapp. Allting blir så svart på vitt. Jag har nu varit sjuk sen den 21maj. Legat i sängen och inte orkat ta mig upp. Tung i huvud och i hela kroppen.
I tron på hjärnhinneinflammation och körtelfeber så säger farbror doktorn att det är ett VIRUS. fan.
Aldrig mått så här dåligt när det kommer till sjukdom.
Usch.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är en stor grej. För det är det. Jag kommer att missa J-EM. Jag har inte haft vanföreställningar om att jag skulle klara gränsen. Jag tror bara inte på att var realistisk. För ärligt, så tror jag att jag skulle ha klarat det. Om jag hade fått en ärlig chans.
Det är svårt att inte se sig själv som ett offer under omständigheterna i den här stunden. Försöker. Jag klarar nog av det. Men vill ändå ventilera lite. Jag kommer komma tillbaka. Självklart. Men det börjar tära.
Hur mycket nederlag kan man egentligen klara?

Eftersom detta många gånger fungerar som ett bollplank så ger jag det är till mig själv och till Dig som läser dessa👇
Vi ska klara detta. Vi är starka. Vi är eniga, om att vi ska ta oss långt. Högt. Fan vad jag ska bevisa. För mig själv. För alla andra. Att jag klarar det. Det ska bara gå... mot nya mål.

"When I'm sad, I stop being sad and become AWESOME instead."
kram.
/H

Likes

Comments

Den meningen har jag brottats med i mitt huvud ett tag nu. Det är klart det finns en gnutta hopp och tro om att jag kommer klara det, men det är ju konkurrens. Så vi får se. Jag behöver en vision för att motivera mig, utan den så kan jag inte fortsätta. Ett mediokert resultat får aldrig fart på mig.

Jag drömmer stort, för jag vägrar att titta tillbaka på mitt liv och se hur det kunde ha varit om jag bara vågat tänka den där extra tanken-stretchat min vy en liten bit till. Jag ska ta mig till TOPPEN. Det kanske inte kommer hända inom en månad, sex månader, ett år eller två år, men en dag kommer jag höja mina armar och säga;
Jag klarade det.

Coachande fråga;
Har Du stora drömmar, ambitioner eller mål? Om inte, hur kommer det sig? Kom ihåg att en resa på 10 000mil börjar med ett ända steg. Vi börjar alla någonstans, men vart vill Du sluta någonstans?

Kram,
H

Likes

Comments

..Nej. Inte höjdhopp. Haha. STAVHOPP!😃...My way of stavhopp...for now.

Det känns som att det snart börjar bli dax igen. Snart. När vet jag inte. Men snart får jag testa igen. Inte dumdristig. Eftertänksam. Om jag sätter JEM i förhållande till OS, så betyder det inte särskilt mycket. Eller, jo. Det är ett del-mål som betyder, men inte allt. Det är inte värt att bara köra på. Men snart får någonting ske. Står och trampar vatten just nu.

Och sen till det min pappa alltid brukar säga ;"..man får inte glömma humorn.."- även när det är allvar😜

Coachande Fråga;
Vad skulle Du göra om Du visste att ingenting var omöjligt? Vad skulle Du gå efter i livet, vad skulle Du göra med Ditt liv?
KRAM/H

Likes

Comments