Ja chocken har lagt sig lite nu och jag börjar att vänja mig vid tanken att jag är gravid igen. Oron finns där absolut, är rädd för att jag ska få bruna flytningarna denna gång med och är lite nervös varje gång jag går på toa (vilket är ofta ibland). Förutom att jag kissar oftare så är jag konstant hungrig, trött, bröstvårtorna har blivit mörkare och större samt lite ömma, brösten ömmar lite, magen är lite "all over the place" och molvärk. Inget illamående som tur är. Längtar till semestern då man kan ligga i skuggan och bara ta det lugnt, och sova vilket är min nya favoritsyssla 😂

Hade planer att fixa naglarna nu inför semestern men efter att ha läst på lite så är åsikterna väldigt delade kring om akryl eller gele är lämpligt när man är gravid i och med kemikalierna osv. Har funderat väldigt mycket och det kanske är en låg risk men jag vill inte chansa. Funderar på att köpa nagellack istället, Smith & Cult ska vara bra och inte innehålla många av de allergiframkallande kemikalierna som de andra innehåller. Enligt deras produktbeskrivning har de plockat bort dietylftalat, toluen, formaldehyd, formaldehyd-harts, kamfer, xylen, etyl tosylamide och trifenyl fosfat. De kostar lite mer men känns som att det är värt det då de är högpigmenterade och väldigt tåliga.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Okej är nog lite i chock just nu. Har suttit och väntat på mensen och i förrgår morse tyckte gubben att jag skulle ta ett graviditetstest för att jag trots allt var på cd 36 och det kunde vara bra att utesluta det åtminstone. Hade ju ett grav-test hemma med så varför inte? Kissade och väntade 3 minuter, helt inställd på minus, men där fanns det ett plus istället. Fattade ingenting först. Men jag är gravid igen och tydligen funkade munkpepparn. Idag är jag i vecka 6 (5+2) och försöker smälta allt. Mycket kan hända och som jag vet kan mycket gå fel. Men försöker tänka positivt och se framåt. Håller tummarna!

Likes

Comments

Idag är en sån där skitdag. Det är för varmt, det blåser för mycket, blir genomsvettig så fort jag rör på mig, inga bh:ar som jag provar passar osv. Fick typ ett litet vredesutbrott när jag kom hem från stan. PMS deluxe. Tur för gubben att han är på jobbet så han slipper hamna mitt i detta. Hoppas mensen drar igång imorgon så jag kan börja använda NC ordentligt. Hoppas det blir någon ägglossning kommande cykel, vill inte behöva dra igång en utredning 😓

Likes

Comments

Har nu tempat i två dagar och jag verkar inte ha haft någon ägglossning, för jag skulle inte kalla 36,26 och 36,27 för en stegring i alla fall 😔 Hoppas innerligt att det beror på munkpepparn och att ägglossningen kommer igång igen, annars att det utredning på gyn som gäller.

Likes

Comments

Anledningen till att jag funderar på om jag faktiskt haft ägglossning denna månad trots positivt äl-test är att jag faktiskt inte haft några typiska äl-flytningar (förutom kanske lite vattniga) och livmodertappen var, enligt min uppfattning, låg och stängd de dagarna. Har hört att man ibland kan få ett positivt äl-test men att nivåerna av LH varit för låga för att trigga en ägglossning, dock brukar kroppen då ladda om och släppa ägget en dag till ett par dagar senare. Har man regelbunden cykel brukar man då även ha regelbunden ägglossning (dock har jag hört att man bara har ägglossning cirka 10 gånger per år) men denna månad vet jag inte riktigt.

Men jag är väldigt ny vad det gäller att känna på tappen så måste lära känna den bättre innan jag kan börja använda den som indikation för när ägglossningen är stundande. Hoppas på att Natural Cycles ihop med flytningarna och tappen kommer räcka framöver så jag kan dra ner på äl-testen till de dagarna precis innan äl bara för att bekräfta att hormonerna gör det de ska. Sedan är det såklart viktigt att man har ett regelbundet sexliv också, helst varannan till var tredje dag från och med cykeldag 10 cirka, för då missar man inte ägglossningen om man feltolkar sina symtom eller om den skulle bestämma sig för att dyka upp lite tidigare eller senare någon månad. Det vanligast är ägglossning kring cykeldag 16-17 men det kan även dröja till kanske runt 19-23. Mest fertil är man dessutom dagarna INNAN ägglossning!

Men vart det ingen ägglossning denna månad så känns det såklart lite surt, för varje missad ägglossning känns som ett år just nu och jag känner definitivt av lite åldersnoja. Men det måste lösa sig, måste även tänka på att varje ägglossning är en ny möjlighet och att man har 10-12 chanser per år. Positivt tänkande kan ta en långt!

Hjälp med att tolka dina flytningar: Här

Hjälp med att tolka livmodertappen: Här

Hjälp med att räkna ut ägglossning: Här

Likes

Comments

Ja jag tänkte att jag lite kort skulle berätta om mitt missfall och mina upplevelser kring detta. Missfall är ett väldigt tabubelagt ämne och det är inte många som vill prata om det, trots att det är ganska vanligt och många kvinnor gått igenom det någon gång. Personligen känner jag tre stycken som fått missfall minst en gång och de har alla tre nu två underbara barn var, så vet att missfall inte betyder att man aldrig någonsin kommer att få barn. Men det är en hård smäll på många sätt, både känslomässigt och fysiskt. Sedan att det tog så lång tid för min kropp att komma tillbaka igen gjorde nog det hela ännu värre, för jag vill inget hellre än att få plussa igen. Min kropp verkar som sagt fortfarande vara lite i oreda, och jag kanske måste vara tålmodig och låta det ta tid även om det är svårt vissa dagar.

Cirka två veckor innan mitt missfall började jag få lätta bryna flytningar, det färgade pappret litegrann och jag försökte att tänka positivt. Många får bruna flytningar och till och med blöder ganska mycket utan att det är någon fara så tänkte att det bara var min livmordertapp och slemhinnor som spökade. På morgonen samma dag som missfallet (var då i vecka 10) kom det dock lite mer blod och det färgade även vattnet, där och då tror jag att jag visste, det är över. Jag försökte slappna av och la mig i soffan och halvsov nästan hela dagen. Ringde kvinnohälsan som sa att om det är ett missfall finns det inget att göra iallafall så det bästa var bara att vänta och se. Sjukanmälde mig från jobbet för jag visste att något var på gång. Ett par timmar efter den lite större blödningen kom en värk som jag endast kan beskriva som det man kallar för förvärkar, smärta som kommer i intervaller och det trycker nedåt. Hade haft molvärk innan men den var konstant, som växtvärk, men denna värk var helt annorlunda. Detta höll i sig i några timmar innan jag kände att "nu måste jag på toa!" och då började blödandet, kraftigt och med klumpar. Sorgen kom som en käftsmäll och grät konstant i flera timmar, ville bara att det skulle gå över fort. Men det höll i sig i totalt fem veckor. Under den tiden hann jag med två gynekologiska undersökningar, första för att få cytotec för att få ut det sista (vilket inte funkade) och andra för att se hur mycket som var kvar. Efter fem veckor kom mensen tillbaka och när den var över fick jag gå på ytterligare en undersökning för att de hade sett en misstänkt förändring under undersökning nummer två. Dock verkade den ha försvunnit så nu tre månader senare är väl allt över, fysiskt iallafall. Känslomässigt är det fortfarande jobbigt vissa dagar och varje månad med minus och mens känns som ett nederlag. Allt man kan göra är att fortsätta kämpa och se framåt, hoppas på att vi iallafall kan få en liten knodd under 2018.

Likes

Comments

Hej, eller hur man nu ska börja.

Kan väl börja med att berätta lite kort om mig själv. Kommer vara anonym på bloggen tillsvidare men jag är 29 år gammal i alla fall och min man är 32 år och vi bor i Östergötland. Har alltid velat ha barn men har inte velat försöka förrän livet varit stabilt. Jag är nu färdig med skolan, vi har båda fast arbete samt att vi varit gifta i snart 4 år (tillsammans i 9 år totalt). Så steget kändes rätt och naturligt nu. Jag tog ut p-staven och vi tänkte att händer det så händer det. Blev helt chockad när vi plussade redan på andra seriösa försöket. Tänkte direkt att "så här enkelt kan det inte vara" och tyvärr fick jag rätt. I mars fick jag missfall i vecka 10 (v9+4) och det tog ganska hårt på oss. Blödde konstant i nästan 5 veckor efteråt och var på 3 gynekologiska undersökningar innan mensen kom tillbaka igen. Är nu inne på andra försöket efter missfallet och BIM är beräknad till 19/6. Håller tummarna men vågar inte riktigt hoppas. Har ätit munkpeppar denna cykel och vet inte om det var ett misstag, kanske har stört kroppen ytterligare och att ägglossningen kanske uteblev denna månad?

Nästa cykel har jag tänkt att hålla det naturligt. Jag har skaffat Natural Cycles och väntar på att termometern ska komma hem. Sedan ska jag bara hålla mig till folsyra, omega 3, zink samt järn under mensen. Tror att jag måste slappna av och lita på kroppen, lyckades ju faktiskt ganska fort första gången så vi vet ju att den delen trots allt fungerar. Ska även motionera mer, äta bättre och njuta av livet. Det kanske dröjer några månader till innan vi får ett plus igen men då får det vara så, annars finns det ju hjälp att få från vården,

Likes

Comments