View tracker

Ja alltså alla dessa frågor som kommer upp när jag sitter där och spanar runt på de olika sajterna och apparna. För det finns ju inte ett ställe att kolla. Finns hur mycket som helst. En hel djungel. Det finns frågor som jag ställer mig själv. Som jag visserligen inte har några svar på. Och det finns också frågor som jag skulle vilja ställa alla killar/män på dessa ställen.


Jag vet inte var vi börjar. eller jo!

Whats up med alla profibilder där det finns fler än personen det "handlar" om? Denna vet jag är precis lika vanlig bland tjejer också. Varför vissa upp sina vänner? Det är ju DU som ska synas. Jättekul att du har massa, oftast väldigt snygga vänner. Men kom igen.

Alla bilder med landskapsvyer/citat/mat osv, varför? När jag kollar på dina bilder på en dejtingssajt/app vill jag se bilder på dig. Du får gärna beskriva vad du tycker om. Var i världen du varit och om du avslutar med ett klyschigt citat var så god. Men lägg av med dom bilderna. Känns mest lamt.

Bilderna när du har en söt hund eller katt i famnen? Jag undrar egentligen mest: Funkar det så kallade hundtricket? Om det funkar för er, alltså att tjejer lockas, skulle ni lockas av en söt/snygg tjej med ett gulligt djur i famnen?

Och varför utge sig för att leta efter kärleken när du ändå inte menar det? Varför spela? Når du inte längre med att vara ärlig? Eller är det nån kick med spelet?

Och frågorna till mig då?! Ja ganska enkelt. Men jag har själv inga svar.

Hur kan det komma sig att i stort sett alla killar/män jag varit på dejt med tror att jag är så enkel att få i säng? Står det SEX i min panna? Eller står det löjligt naiv och tror på allt du säger? Och på tal om naiv, varför är jag så vansinnigt naiv? varför tror jag på varje ord fast att det finns så många varningsklockor? Jag gissar att jag är kärlekstörstande, han är vacker och säger för stunden helt rätt saker. Lite patetiskt.

Och nej, jag har inga utmanande bilder på mina profiler, väldigt vanliga och inga jag skulle skämmas för på vilka sociala medier som helst. Och absolut inte, jag ligger inte med alla killar jag dejtar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Livet springer på så snabbt. På gott och ont. Jag har svårt att stanna upp och njuta av tiden. Svårt att få tiden att räcka till. Jag vill ibland klona mig. Räcka till, till allt och alla som jag vill ge tid av mig till.

Men jag hinner inte heller grotta ner mig i oro över allt kring Oliver. Och det är skönt på ett sätt. För det finns inte mycket jag kan påverka!

Och när ska jag berätta om oliver i dejtingsammanhang?! Berättar jag om det när jag säger att jag har barn? Väntar jag tills jag är på en dejt?
Känns så förvirrande, känns alltid så fel när jag än berättar.
Men jag vill ju berätta. För jag skäms verkligen inte över mitt barn.

Likes

Comments

View tracker

För en vecka sen lade jag ut en "kontaktannons" på Facebook av alla ställen. Lite ta saken i egna händer.
För i ärlighetens namn så tycker jag att alla dejtingsajter är mer eller mindre vansinnigt oseriösa.

Finns du härliga man som kan få mig att skratta så tårarna sprutar en grå dag, som kan och vill prata om allt och inget långt in på nätterna?

Jag är trött på det sk spelet, på oseriösa män, på män som har svårt att hålla sig till en kvinna i taget.
Jag är inte desperat och har inga problem att ta hand om mig och mitt. Jag är rätt fantastisk själv men det hade varit fint att ha någon att dela vardagen med, ja festen också för den delen!

Fantastisk men inte perfekt. Det är jag. Jag bjuder gärna på mig själv men kan också vara allvarlig. Jag kan älska att träna men har ingen ångest när tiden inte räcker till. Jag älskar också att laga mat och att (till det) dricka ett gott vin. Bland det bästa som finns är att umgås med fina vänner. Att tillsammans med dem snacka skit, dansa hela natten eller bara "va".
Jag tycke om att sjunga men gör det endast hemma för sonen och hunden. Besparar andras öron -för det låter verkligen fruktansvärt!
Jag gillar klarspråk. Jag är ingen tankeläsare och har inga planer på att bli.

Jag har ett jobb jag tycker om. Ett hem jag trivs i. En liten hund som är knäpp men väldigt söt. Jag har också en fantastisk kämpe till son med psykisk och fysisk utvecklingsstörning och mer därtill.
Tar ni mig får ni hunden och sonen också. De är en del av paketet! Med detta sagt menar inte att jag söker en pappa till min son - det har han redan!

Jag bor i Malmö och kommer med största sannolikhet alltid bo här eller i närheten.

Låter det intressant? - Skriv!
Inte? - Då borde du iaf känna någon som känner någon som känner en "perfekt" man för mig.

Jag tror på kärlek och kanske finns denna på Facebook. Lets see!

Men så kom en matchning på tinder. Hopplösa tinder! En app som är framtagen för snabba heta möten!
Ja ett snabbt möte blev det. Ett fantastiskt möte. Nu får tiden avgöra resten!

Likes

Comments

Jag älskar podcasts. Alltså verkligen älskar podcasts. Jag har många favoriter som jag varje vecka längtar efter ett nytt avsnitt på. Men rätt nyligen kom det en ny podd som jag föll för direkt. Alex&Alex. Fantastiska kvinnor.

Så kom avsnittet som kändes lite extra. Båda dessa fantastiska kvinnor har ett varsitt barn med diagnos. Det berörde mig långt in i själen. Fast att min fina Oliver inte har en egentlig diagnos. Men å vad det berör. Att man kan kan gå igenom så liknande saker med så olika diagnoser eller icke diagnoser!

Saker som jag fått höra under Olivers uppväxt;
- Han kommer snart ikapp i sin utveckling
Nej, min Oliver har en hjärnskada. Hans hjärna är inte som andra hjärnor. Han kommer alltid ha en grav utvecklingsstörning!

Kanske ett snurrigt inlägg. Men ibland blir det så.

Likes

Comments

Ännu ett år har gått. Förstår inte hur snabbt tiden går. 2015 var ett bra år, trots ett krossat hjärta, som var enda rätta vägen för både han och mig.

Året började med ett nytt jobb. Där jag verkligen fått visa vad jag kan. En härlig arbetsplats med fantastiska kollegor. Tyvärr med för lång pendling.

I början på året började jag också sänka dosen av min antidepressiva medicin. För att under året kunna sluta med dom helt. Nu vet jag att antidepressiva kan hjälpa när man mår som sämst. Nu händer det att jag har dåliga dagar, men det är inte att vara deprimerad.

Efter att flera månader fram och tillbaka med en man jag älskade djupt. Onödiga månader för oss båda tog det tillslut helt slut. Jag vet inte hur han mår eller har det idag, men jag hoppas att han mår bra och är lycklig. Visst saknar jag honom som människa och än mer saknar jag hans fina ungar....


Under sommaren började jag dejta. Har kommit fram till att det är enkelt att gå på en första dejt, men få killar/män har fått till en andra dejt. Jag stiger in i 2016 som fortsatt singel. Utan ångest men med en längtan efter tvåsamhet.

Jag var 6 månader helt utan socker. Massa kilo minus och ett helt annat humör och mående. Kommer inte vara helt sockerfri i fortsättningen, men kommer inte äta socker i tid och otid.

Älskade Oliver fyllde 6 år. Han har visat att han kan bli sjuk utan att behöva sjukvård. Även att han ändå var inlagd i år för ännu en lunginflammation.
Vi kämpar för att han ska få mer assistans där vårt assistansbolag är helt fantastiska. Så glad och tacksam för dom.

2015 var året då mitt hår började bli grått. Det började med två kritvita hårstrån i ena ögonbrynet. Där har dom förökat sig. Och har även börjat se dom uppe på huvudet. 

Jag  tycker att just det gråa är en jobbig bit i åldrandet, än är jag ju bara 30. Så det är tur det finns färgning till hår och bryn. 

Har många vänner som visat att dom finns där för mig. Dom håller jag fast i länge.

Även nya bekantskaper har uppkommit. Och hoppas på fler 2016 

2016 har mycket att bjuda på. Oliver ska börja skolan. Vi tänker oss ett nytt boende, en större lägenhet. Kanske blir det nytt jobb. Vi hoppas kunna hitta fler toppen assistenter. Sen får vi se om 2016 bjuder på kärlek eller det är vara fortsatt dejting.

Jag går också göra som alla andra när det kommer till träning, nytt träningskort. En månad utan kort nu och jag saknar gymmet och till viss del gruppträning. Jag har bara inte bestämt vilket gym än, sats eller nordic wellnes?


Jag tror på ett bra år. Jag är lycklig och tänker fortsätta vara det 2016.

Likes

Comments

Läste ett blogginlägg om att sluta skämmas för aborter. Man ska inte skämmas. Finns mänga olika anledningar till att göra abort. Jag har gjort två. Den ena önskar jag att jag inte gjort. Men samtidigt var det det enda rätta valet.

Den första aborten var jag 19 år. Jag var inte kär i killen. Som faktiskt inte ens vet om aborten. Jag hade nyligen börjat en utbildning. Ville leva livet. Det var ett enkelt val med abort. Och det var en abort utan komplikationer.

Den andra aborten var jag 28 år. Alltså inte så längesen. Jag hade då en fin relation med mitt ex. Men det var inget läge att skaffa barn då. Jag var i min depression, hade precis börjat medicinera. Vi bodde inte ihop och det fanns tre barn till att ta hänsyn till. Han fanns där och stöttade mig genom det hela. Han kramade mig och lät mina tårar rinna. För han visste att jag behövde få sörja det.
Aborten gav hemska komplikationer och det tog ett halvår innan kroppen var sitt normala igen. Själen har fortfarande ett sår, med en skorpa på, det blöder inte längre, men det finns där.

Man skulle kunna tro att jag skyddar mig dåligt. Men så är det inte. Jag hade skydd båda gångerna jag blev gravid och gjorde abort.

Skäms inte för att du gjort en eller flera aborter. Det är jobbigt men inget man ska behöva hyssja om!

Likes

Comments

Jag är en tänkare och funderare ytan dess lika. Ibland blir det mycket grubblande. Då gäller det att vända och se det positiva.
Här kommer ett par saker som ofta upptar tankarna!

- Kärlek! Jag längtar efter att få känna den bubblande äkta känslan och att känna den besvarad. Avskyr egentligen att dejta. Allt känns så oklart. Jag vill varken stressa eller pressa. Men att inte veta är det värsta! Och ska jag våga släppa in någon hela vägen?! Jag är rädd att förlora kontrollen men samtidigt måste jag våga chansa för att kunna vinna.

- Ett nytt hem. Vi bor jättefint, men vi saknar ett till sovrum. Mitt barn ska få ha ett eget rum. Jag vill ha ett eget sovrum. Men alla vet att det är inte det lättaste. Jag har vissa önskemål. Och sedan finns många krav!
Jag sa inför förra nyåret att julen som nu är här skulle jag bo någonannanstans. Så blev det inte, men det är för att jag varit kräsen och tackat nej! 2016 blir det flytt!

- Assistansen.... Hur ska det gå? Kommer vi bli beviljade alla de timmarna som jag anser att Oliver faktiskt har rätt till? Kommer vi kunna fylla majoriteten av alla timmar med utomstående assistenter? Många frågor och absolut inga svar i dagsläget!

- Nytt jobb? Jag har idag ett jobb jag trivs så bra med. Men att lägga närmre 2 timmar varje arbetsdag på att komma till och från jobbet är tungt. Det är verkligen delade känslor om att byta jobb. Går på lite intervjuer. Har tackat nej till ett jobb. Fått avslag på ett, men med önskningar från deras sida att jag söker nästa tjänst!

Många tankar om vår framtid. Men det är jag som styr. Jag bestämmer vår väg. Men i helgen lämnar vi alla tankar, umgås med vänner, lite utgång, få känna mig lite extra snygg. Men först, en jobbkväll!

Likes

Comments

Jag svarar att vilja ha någon. Någon som kollar på mig och tycker att jag är den finaste och bästa människan som finns. Som känner samma för mig som jag känner för honom.

Men det är ju inte så enkelt som det låter. Man måste chansa för att vinna.

Det gör jag visserligen. Jag har varit på en del dejter denna hösten. Men ingen som jag gett en ärlig chans. Eller jo, det finns dom! Men då har den/dom inte gett mig samma chans.

Som tex hade en jättehärlig dejt med en snygg man. Bra samtal. Bra blickar. Det klickade, från båda håll. Det märktes. Dejten avslutades med bra kyssar.
Men sen blev han tyst. Hörde inte av sig förens en vecka senare. Med "inte rätt för mig att dejta just nu"! Galet trist.

Och jag vet inte om jag orkar med alla väldigt udda människor på de olika dejtingsajterna.

Just nu tror jag faktiskt att jag väljer att sitta själv hemma i soffan med hunden i knäet. Och drömma om det där pirret.

Likes

Comments

I början på veckan fick bi ett slag-under-bältet-brev från försäkringskassan. Ang Olivers assistans. Ett avslag.
Vi kämpar självklart emot detta. Det gror hela tiden i huvudet. Gnager och skaver. Och hela tiden ska jag ändå vara en bra mamma och ta hand om mitt barn. Som sedan i tisdag varit sjuk. Förkylning. Vilket för vår del innebär mycket slem. Kämpande för att få upp slemmet. Vila, men inte för mycket stilla, då kan slemmet vinna. Så i tre nätter har jag gått upp ett par ggr för att lägesändra och inhalera mitt barn mitt i natten.
För det är väl så alla föräldrar till 6åriga barn gör?! Samtidigt ska jag orka. Hemmet ska skötas. Mat ska inhandlas. Osv osv.

Jag vet att det är sömnbristen som gör sig till känna. Att jag börjar känna denna totala hopplösheten.
Jag vill ju självklart ge mitt barn allt som alla andra barn får. Men hur ska jag orka att både vara förälder och vårdare till honom?! För det är så det blir om våra assistanstimmar minskar.

Likes

Comments