Header

Hej!
Sjukt längesedan jag skrev här nu. Kanske inte ens har några läsare kvar? Haha. Hur som helst så har det hänt väldigt mycket på sistone. Vår lilla älskling har ju fyllt 1 år! 1 år liksom! Vart tog tiden vägen?

Natten till i fredags kom dessutom Miras lilla kusin! En pojke blev det och han kanske ska heta Uno! Haha! Jag har svårt för dessa gubbnamn som kommer nu men det är ganska gulligt ändå.

Ni vet det här med träning och sociala medier! Idag ska man visa världen när man är på gymmet, man ska lägga upp selfies i träningskläder, helst svindyra och tajts och sporttop. Jag trampar säkert några på tårna nu.
Det är inne att träna idag vilket egentligen är en helt fantastisk trend, framförallt enligt mig som jobbar med folkhälsa! MEN! Vad kommer med trender? Hysteri, bilder, skryt?
Jag förstår mig inte på de som måste lägga upp en bild så fort de tränar! Varför? Är det så viktigt att få höra hur grym man är som tränar? Är det så viktigt att få beröm för att man tränar? Vem tränar man för då egentligen? Jag kanske bara är seg och gammalmodig men jag tycker det är så löjligt. Jag har så många vänner som gör så här. Skickar på Snap, lägger ut på Instagram, fb ja alla sociala medier när de tränar men helt ärligt så undrar jag om de fotar mer än tränar? För varje gång jag träffar dom så ser dom ju likadana ut. De har inte större muskler och de har inte gått ner i vikt. Jag vet att det inte handlar om utseendet utan om hur man mår men det blir så genomskinligt när sociala medier handlar om träningsskryt och verkligheten ser helt annorlunda ut.

Jag har iaf bestämt mig för att göra motsatsen. Hur fett vore det inte om jag inte sa ett ord om träningen till någon, inte ens min sambo och sen en dag dyker jag upp och har gått ner mina 9 gravidkilon och har mer muskler. Att jag tillslut orkar bära Mira utan att få så extremt ont i ryggen och att jag blir piggare om dagarna.
Det blir ju svårt att gömma träningen helt och hållet men jag tänker att jag kör 100 situps varje kväll (eller nästan varje) och lite andra styrkeövningar när ingen ser och tar mina friskvårdspromenader på jobbet. Sen får vi se om jag lyckas ta mig till någon annan typ av träning utöver det och det kanske inte går att dölja men den största delen av träningen kommer jag förhoppningsvis kunna dölja.

Jag ska testa iaf. Här kommer jag nog skriva lite om träningen för ingen av mina vänner läser den här bloggen längre så det är lugnt på den fronten. ☺️

Önska mig lycka till och sorry för att jag trampat på en del tår där ute men det är så jag känner med träningsskryt. Träna för din skull, inte för likes.

Älskade goa glada Mira som är 1år! 💖

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Här hemma planeras det för fullt inför nästa helg då vi ska fira vår älskade Mira! Tänk att hon ska fylla 1 år! Imorgon blir det bakning och städning hela dagen! Vi har även planerat att fota en smash the cake men det kanske blir lite tajt att göra det imorgon, vi får se!

Tårtan Mira ska få nästa vecka kommer bli en vattenmelon-tårta. Vi ska skära ut vattenmelon så att den blir som en tårta och sen ska vi ha grädde som täcker den och massor av frukt som dekoration. Mira är precis som mig helt galen i frukt.

På lördagen som är hennes födelsedag kommer familjen och firar och på söndagen kommer vännerna. Vi längtar så himla mycket!
Vi har beställt en ny klänning från Zara som hon ska ha ena dagen och den andra dagen ska hon ha en kjol med hängslen som också är från Zara. Hon kommer vara så fin.

Hoppas hennes tänder slutat böka tills dess. Just nu är vi vakna flera ggr per natt pga dom.

Men nu ska jag försöka sova så att jag får lite sömn innan hon vaknar nästa gång!

Likes

Comments

Vilka omtumlande dagar vi har bakom oss.

Först besked om Jacob och dagen efter besked så kom en vän från Uppsala hit och skulle spendera hela helgen med oss. Vi hade så mysiga planer med ost och kex och sällskapsspel osv.

På lördagen var vi på stan, det var internationell matmarknad. Supermysigt att gå omkring där. Men efter ett tag så började Mira att gråta och det bara eskalerade. Ingenting hjälpte och då förstod vi att hon hade ont i magen igen. Hon har varit stenhård i magen i två veckor och vi har testat olika mediciner och ändrat om kosten men inget har hjälpt.

Kort efter att Mira började gråta hysteriskt så började hon kräkas. Jag hade hört av en kollega att när man börjar kräkas av förstoppning så är det illa så jag blev jätteorolig. Jag ringde 1177 och berättade hela historian och de sa åt oss att omedelbart åka till akuten. På akuten hann vi inte ens in och anmäla oss förrän Mira kräktes ner golvet där så sköterskorna sprang ut och tog med oss in på barnakuten i ett rum. Usch vad dramatiskt allt blev.

Det visade sig att Mira är grovt förstoppad och att hon har gått ner i vikt. Hon var även slö så ibland fick vi inte kontakt med henne. Men de gick in med en slang och lyckades lösa upp lite iaf men det är mycket kvar. Det sitter tydligen väldigt högt upp så hon ska nu äta någon medicin i 6 månader till att börja med så får vi se sen.

Idag har Mira bajsat själv för första gången på länge och hon behövde knappt kämpa för att få ut det.
Tänk så glad man kan bli av bajs! Haha!

Men läkaren sa att det kan ta flera månader innan hon mår helt bra så vi kommer behöva göra lavemang på henne framöver når det blir såna kramper.

Men ändå skönt att hon mått bra idag.

Vår vän som var med hjälpte oss jättemycket i helgen. Det blev inte alls som planerat men utan honom hade vi haft det jobbigare så det var tur att han var med.

Hoppas ni andra haft en bättre helg!

Lillhjärtat efter allt kaos på akuten ❤️

Likes

Comments

I mitt förra inlägg skrev jag om mitt ex, Jacob som varit försvunnen i över en vecka. I torsdags när jag var på mitt jobb kom den hemska nyheten att man hade hittat Jacob avliden.
Helt okontrollerat började tårarna rinna ner för mina kinder. Jag hade utbildning med en idrottsförening 45 min senare och fortsatte att planera den. Då kom en kollega och kramade om mig och sa att hon tar över mitt jobb så jag kunde gå hem.
Jag blev så överraskad över min egna reaktion när jag fick veta att han var död. Det var längesedan vi var tillsammans men ändå kändes det så hårt i hjärtat.
Han ska ju vara mitt ex som bor i Sthlm och som beter sig lika illa som ett ex ska. Han ska inte vara död.

Jag vet inte exakt vad som hänt men något säger mig att han valt detta. Det gör så ont när jag tänker på att han mådde så dåligt så att det här var den enda utvägen för honom. Min Jacob skulle aldrig ens tänka tanken, alltså den Jacob jag kände. Men mycket kan hända på några år och depression är en hemsk sjukdom som kan få vem som helst att göra vad som helst.

Hela tiden tänker jag på honom och hans sista timmar i livet. Vad tänkte han? Var det planerat? Eller blev det impulsivt?
Så hemskt dåligt han måste ha mått. Så ensam han måste känt sig. Dumma sjukdom. Vidriga sjukdom. Jag vet att Jacob har så många fina vänner och familj omkring sig så ensam var han inte. Men usch vad ensam och rädd han måste känt sig sekunderna innan han faktiskt avled. Jag önskar någon hade sett honom. Gett honom en kram. Jag vet inte om det är så att han gjort detta mot sig själv eller om det är något annat bakom men det känns som att han själv valde detta.  

Sedan jag fick denna hemska nyhet har jag fått fram minnen med honom i mitt huvud. Jag tänker på allt vi gjorde tillsammans under våra två år. Egentligen är det helt galet vad vi hann med. Vi bodde i sälen, i Sthlm, i Hemsedal, i Bö, i Östersund och vi var på Bali och vi gjorde massa roliga äventyr. På bara två år.

Tack Jacob för att jag fick leva med dig i 2 av dina få 27 år. Vi gjorde mycket roligt tillsammans! Vi var också ett stormigt par. Det var bråk och stök och sen var det underbart. Vi var ett säsongs-par. När det blev vardag funkade det inte längre. Men på något sätt var det fint också. Att vi valde att spendera de två åren med varandra. Säsongslivet är ju en fantastisk tid i ens liv och den delade vi.

Du lämnade denna värld alldeles för tidigt. Jag tänker så mycket på din familj men framförallt på din mamma. Jag önskar jag kunde trösta henne. Bara tanken på att förlora sitt barn är en mardröm.

Jag hoppas du får ro där du nu är Jacob. Jag hoppas du får vara lycklig igen och åka skidor på puderklädda berg hela dagarna som du älskade. 


Tänk så du berörde mig nu, 6 år efter att vi gjort slut. Tänk vilken inverkan du har haft på folks liv Jacob. Sov gott och tack för allt!❤️

Likes

Comments

I lördags kväll när jag gick in på AIK:s Instagram fick jag se något som gav mig en klump i magen. Jag fick en reaktion jag inte trodde jag skulle kunna få efter så många år.

En bild på Jacob. Det stod att han var försvunnen. I texten fanns även en länk till Missing peoples Facebook-sida. Jag följde länken samtidigt som jag inte trodde det var sant. Missing people har tidigare varit en fb-sida med främlingar på alla bilder så det blev konstogt nu när jag kände igen någon.
Bilden av honom fick mig att känna någon slags närhet till honom fast vi inte haft kontakt sedan 2011(!). Ingen kontakt alls! Jag har sett honom på AIK:s matcher genom åren men bara på håll. Däremot har jag haft en del kontakt med hans mamma. Vi hade svårt att släppa varandra när det tog slut. Goa fina Marie. Bara tanken på vad Marie och Jacobs övriga familj går igenom just nu gör mig blank på ögonen. Att inte få veta vart sitt älskade barn befinner sig? Lever han? Vart är han? Hur mår han?

Jag skrev till Marie att jag skickade styrkekramar fulla med hopp. Att jag finns här om det är något. Vad ska man skriva? Alla ord är otillräckliga.

Jag har märkt att jag de senaste dagarna varit så extremt trött och lite nedstämd. Hur kan jag påverkas så här mycket? Det är snart 7 år sedan det tog slut mellan oss och vi har inte haft kontakt. Men den bilden på honom fick mig att känna närhet till honom på något konstigt sätt. Där var min Jacob på bild. Min Jacob har ju levt lyckligt i Sthlm med sin tjej och sina vänner och det har gått bra för honom med jobb och allt. Hur kunde han nu vara med på Missing peoples fb?

Tankarna snurrar helt otroligt mycket nu. Om de snurrar så mycket hos mig så kan jag inte ens föreställa mig hur hans familj har det. Hela tiden tänker jag att det är overkligt. Han finns ju någonstans! Han kanske har åkt utomlands för att komma bort från verkligheten? Han kanske har valt att gömma sig av någon anledning? Eller är det någon psykopat som gjort något? Har han skadat sig själv?

De har letat med hundar, sjöräddning, helikoptrar och drönare utöver Missing peoples insatser. Ingenting har de hittat.
Jag kommer lägga upp hans bild här. Det känns hopplöst men tänk om någon av er faktiskt skulle känna igen honom! Sprid gärna detta!🙏🏽💕

Likes

Comments

Äntligen får jag min efterlängtade ledighet med min fina familj! Jag tog ut mina övertidstimmar igår och var ledig och jag är även helt ledig idag med! Imorgon jobbar jag en enda timme och sen har jag hela dagen ledig då med. Så galet underbart.

Igår gick vi på stan och kollade jacka till mig. Jag har ju letat så galet mycket efter en höstjacka och i onsdags natt beställde jag hem fem jackor från zalando! Igår hittade jag den perfekta jackan! På Indiska! Den ser precis ut som jag hade planerat i mitt huvud att jag ville ha den. Så alla fem jackor från Zalando får jag skicka tillbaka.

Efter stan gick vi till Boulognerskogen och där fotade vi vår lilla sessa! Tog lite höstbilder bland alla löven. Kolla!

Underbara älskade du!🍁❤️

Likes

Comments

Mina långa arbetsveckor fortsätter och alltid när jag tror att jag har koll och kan börja planera mina dagar så dyker det upp överraskningar. Förra måndagen när jag kom till jobbet (efter att ha jobbat hela lördagen innan) kände jag att det skulle bli så skönt med helgen jag hade framför mig. Jag hade planerat att mysa i sängen med Mira både lördag och söndag och bara ha massa kvalitetstid. Den planeringen höll i ca 10 min sedan berättade en kollega att jag skulle jobba kommande lördag! Då har de haft introschema till mig på två ställen. Ett utskrivet och ett via mejlen på outlook och jag trodde de var synkade, att det typ var samma schema men tydligen står det olika saker i dom och mina kollegor har glömt att bjuda in mig till de olika arbetspassen via outlook. Då var det bara att bita ihop och jobba kommande lördag också, alltså den lördagen som var nu. Efter den missen kollade jag både papperschemat och kalendern i outlook och fyllde i resten. Idag när jag kom till jobbet hann jag bara kliva ur bilen och säga hej till en kollega innan hon frågade om jag var taggad inför kvällen jobb. Va?! Utbrast jag. Det visste inte jag. Det står i schemat sa hon. Jag kollade direkt min kalender men det stod inte. Då insåg hon att hon glömt att bjuda in mig till kvällens jobb.

Alltså jag är helt med på att det blir mycket kvällar och en del helger i mitt yrke men att de ska komma som överraskningar så att jag inte kan planera min tid är inte ok! Idag fick jag nog. Jag var med och jobbade och det var jättekul väl på plats men jag missar så mycket tid med Mira!

Jag trodde introduktionen var över för när den är det så styr jag själv över när jag jobbar kväll/helg och då kan jag ju planera in lediga vardagar istället men just nu blir det jobb hela tiden. Det här var förhoppningsvis den sista överraskningen.

Jag har så extremt dåligt samvete över att jag är så lite hemma med Mira. Idag bröt jag verkligen ihop när jag var hemma en sväng mellan jobben. Hon behöver mig och hon klamrar sig fast vid mig så fort jag är hemma. Hon till och med vinkar till mig så fort jag lämnar rummet för att hon tror att jag ska åka hemifrån då. Så sorgligt. Jag mår inte bra av att vara ifrån henne så här mycket. Jag vet att det blir bättre nu när jag får börja planera på egen hand men idag blev droppen. Helgen som kommer har jag min sista introduktion och den är en timme på söndagen. Kl. 09-10 och det känns så onödigt och drygt. Bara en enda timme och den timmen gör att jag inte får sova ut vilket jag verkligen behöver. Ska försöka slingra mig från den timmen faktiskt.

Älskade Mira! Det gör så ont i hjärtat för jag saknar henne så mycket! Om det fortsätter så här kommer jag helt klart att gå ner i arbetstid för varken hon eller jag mår bra av detta.

Nu måste jag sova så jag orkar upp 06 imorgon.

Den översta bilden är från vårt morgonmys i söndags och den nedersta bilden fick jag idag när jag jobbade. Så underbart att få bilder på henne när jag är på jobbet!

Likes

Comments

Idag har jag haft en sån där dag på jobbet där jag fått landa i allt. Det har varit två riktigt omtumlande veckor med nya ansikten, intryck och tuffa men roliga utbildningar. Dessutom jobbade jag mån-lör förra veckan och samma blir det den här veckan. Veckan efter kommer jag jobba mån-fre och söndag. Det blir 6 dagars veckor tre veckor i rad. Det blir tufft. Det är bara nu i början det blir så mycket. När jag är självgående kommer jag själv att styra över mitt schema och då kan det bli så här mycket i perioder men det kommer även komma andra perioder med lugna veckor.

Det var skönt att få landa i allt, sortera papper, anteckningar osv. Dessutom tog jag ut en friskvårdstimme efter lunchen och tog en promenad till stan där jag mötte upp Niklas och Mira. Vilken lyx att få träffa dom mitt i arbetsdagen liksom! Vi tog en kaffe på espresso house och sen gick de med mig till jobbet och sa hejdå. Vilken energi jag fick av att träffa dom en snabbis sådär.

Men nu ska ni få höra om min morgon! Jag gick ner till köket för att göra frukost och ser en lapp vid ett müslipaket där det stod 1/3. Sen öppnade jag kylskåpet och där stod en fil och en lapp där det stod 2/3. Av ren nyfikenhet kollade jag i frysen och där hittade jag lapp 3/3 på en matlåda. Han är så fyndig min sambo. Han vet hur glömsk jag är gällande matlåda och annat som ska med till jobbet. Tänk vilken tid han la ner ändå på att skriva de lapparna och tejpa fast dom så. Inte nog med det så satt det en lapp på ytterdörren också. Det var en extra påminnelse om filen och müslin. Till saken hör att jag har glömt mina matlådor varje dag de två första veckorna så jag är hopplös! I måndags när jag vaknade satt det en lapp på ytterdörren som påminde om matlådan (se bild) och idag satt den kvar tillsammans med den nya lappen som påminde om filen och müslin. Han är så omtänksam och underbar alltså! Vilken bra start på dagen och det leendet jag fick direkt trots att jag var jättetrött!

Dessutom fanns en lapp på bilnyckeln! Se bild nedan så får ni se vad det stod💖

Jag har verkligen hittat den bästa för mig!❤️

Likes

Comments

Go kväll!
Hoppas ni alla haft en fin helg. Jag har haft en bra helg men jag jobbade igår. Mitt jobb är världens roligaste men nu har det blivit lite väl mycket. Jag har varit hemma väldigt lite de senaste två veckorna och det märks på Mira. Från att ha gått hemma med mig hela hennes liv till att jag är borta nätter, dagar och kvällar. Den lilla stund vi ses om dagarna så klamrar hon sig fast vid mig. Hennes längtan efter mig gör ont i mitt hjärta. Samtidigt som det värmer att känna den kärleken.

Mitt jobb innebär en hel del kvällar och helger men jag ska egentligen inte jobba mer än 40 h i veckan fast jag nu gjort det. Sen när min introperiod är klar och när jag är mer självgående kommer jag kunna styra själv och då kommer jag försöka planera så lite helger som möjligt. Jag kommer även kunna vara hemma en måndag om jag jobbar en lördag så det kommer bli bättre.

Det är galet vad jag saknar mina älsklingar här hemma nu. Idag har jag verkligen haft kvalitetstid med dom och det har varit fantastiskt. Vi har även haft Miras farmor och farfar på besök och det var verkligen supermysigt. De är ju så goa och fina med Mira.

Imorgon ska jag få träffa mina kollegor som sitter på kontoret i Hudiksvall så det blir en halv arbetsdag i bilen. Jag kommer även ha vissa idrottsföreningar där uppe så när jag ska träffa dom blir det långa resor.

Nu ligger jag redan i sängen. En helgdag var för lite för mig. Det har blivit för mycket med nytt jobb, nya människor, resor hit och dit, historisk idrottskonferens, utbildning, kvälls- och helgarbete.

Jag får ta mina plustimmar till att sluta tidigare vissa dagar. Vi har ju inte övertid eller ob inom idrotten. Vi är statligt anställda och då har vi en extra semestervecka istället. Så alla timmar vi får utöver 40 timmar i veckan måste vi ta ut i ledighet.

Nu ska jag slå på en serie jag börjat se, den heter Orphan black. En serie som jag verkligen fastnat för trots att den typ av serier inte brukar vara något för mig. Medan jag kikar på serien ska jag surfa runt efter en schysst höstjacka. Det är svårt att hitta tycker jag! Säg gärna till om ni har tips på någon sida med snygga jackor. Jag vill ha lite längre modell med huva. Antingen lite sportigare kappa typ eller en jacka som är lite större i modellen men går in nedtill.

Idag har vi hängt i sängen alla tre och haft underbar kvalitetstid!💕

Likes

Comments

I ett tidigare inlägg skrev jag hur jag var less på all utanförskap som min mammagrupp skapade. I månader har jag haft en klump i magen och mått dåligt över hur exkluderad jag blivit. Så för några veckor sedan skrev jag till mammorna i vår messenger-grupp om allt jag kände och sedan lämnade jag gruppen. Jag skrev dock att jag inte kommer försvinna från jordens yta och att de kan höra av sig om det är något. Jag skrev så för att jag tänkte att jag kanske hade fel om någon av mammorna. Det kanske fanns någon av dom som gillade mig.

Har någon av dom hört av sig? NEJ.

Det bekräftar verkligen mina känslor. Jag brukar vara en bra människokännare och eftersom ingen av dom har skrivit till mig privat och försökt förklarat sig så tar jag det som att de tycker det är skönt att jag inte längre är kvar i gänget.

De sa till den mamman jag fortfarande umgås med att de tyckte det var tråkigt att jag lämnade messenger-gruppen för då fick de inte en chans att svara mig. De sa även att de tycker om mig jättemycket.
Att de säger att de inte fick en chans att svara mig är rent skitsnack eftersom det bara var att skriva till mig. Jag lämnade den gruppen men finns ju kvar på messenger. Om de tyckte om mig jättemycket skulle de aldrig ha exkluderat mig i månader och de skulle dessutom fått panik över det jag skrev och känna att allt blivit ett missförstånd.

Så ligger det till och jag mår så himla bra nu när de inte längre finns i mitt liv. Den negativa energin de gav mig varje dag genom att behandla mig så dåligt i den gruppen är helt borta. Så skönt att endast omge mig av vänner som ger mig energi och vänner som faktiskt uppskattar min närvaro.

Jag råder er andra där ute att göra samma sak. Umgås inte med människor för deras skull. Gör det för att ni mår bra av att träffa dom.

Fick denna fina höstbukett levererad till dörren i fredags av en av de finaste vännerna en kan önska sig! 💕

Likes

Comments