View tracker

Tidigare i veckan skrev jag om Mira och hennes favoritlåt Hey Ho med Freddy Kalas. Varje gång hon inte kan tröstas så behöver vi bara slå på den låten så blir hon lugn. Det är ju så roligt för det har funkat varje gång faktiskt. Så vi bestämde oss för att filma det och skocka till Freddy Kalas och tacka för en fantastisk låt som räddar oss varje dag från huvudvärk. Igår fick vi svar från honom. Så himla roligt att han faktiskt svarade!

Likes

Comments

Jag är dunderförkyld! Blev hängig redan i måndags men sedan i onsdags har jag varit sängliggandes och älskling har fått vara hemma med Mira. Idag försökte jag följa med mina två älsklingar på en promenad i det fina vädret men jag kom inte längre än till soprummet och sedan fick jag vända hem. Det var så längesedan jag hade en sån här förkylning. Jag har snutit mig alldeles sårig i näsan. Jag hoppas att det vänder imorgon. Jag har typ bestämt mig för att det gör det!

På söndag har vi en fotografering inbokad med Mira och då SKA jag vara frisk! Jag har inte fått krama eller rört eller pussat på Mira sedan i onsdags! Det är så himla tungt att bara få titta på henne från håll. Jag ser ju hur glad hon blir när jag pratar med henne och det känns som att hon längtar efter min famn.

Vi som varit så extremt försiktiga med att träffa folk. Jag tror att jag blev smittad i lördags på 30-års frukosten. Vi lämnade ju till och med Mira hos hennes farmor och farfar för att inte riskera att hon blev sjuk och sen åker jag dit och nu är vi livrädda för att Mira ska bli smittad. Om hon nu blir smittad så hoppas jag verkligen att det inte är RS-viruset jag bär på. Jag såg dock i tidningen att det viruset härjade i Uppsala förra veckan (där jag förmodligen blev smittad) och den här veckan är det i Gävle. Vår barnmorska sa att det är sällan som lokaltidningarna skriver om RS-viruset men när de väl gör det så är smittorisken hög. Inte kul!

Likes

Comments

Idag fick vår älskade Mira två sprutor i sina lår. Åh herregud vad ont det gjorde när hon blev så ledsen! Innan sprutorna satt hon i mitt knä och var så glad! Hon pratade för fullt med sköterskorna och log massor så det blev så ovärdigt på något sätt när de satte sprutorna och hon blev jätteledsen. Hon är ju väldigt glad av sig, så efter ca 30 sekunder fick vi fram ett leende igen och till och med sköterskorna smälte. Vi är så stolta över hur duktig hon var! Jag vet inte om jag skrivit det tidigare men det finns en låt som alltid får Mira att sluta gråta. Alltid! Till och med idag när sprutorna togs. Det är Freddy Kalas jullåt som heter Hey Ho. Han har verkligen räddat oss MÅNGA gånger. Det finns inte en enda gång som den inte har funkat. Det är ganska roligt faktiskt för det är som att trycka på en off-knapp. 


Idag skrev vi faktiskt ett meddelande till Freddy Kalas på Facebook och skickade en video där vi filmar Mira när hon gråter och sedan slår vi på låten och då blir hon tyst direkt, haha. Ska bli spännande att se om han svarar.

Innan Mira skulle vaccineras var det den första föräldragrupps träffen. Jag såg så mycket fram emot att gå på den men jag har blivit sjuk så vi fick stanna hemma den här gången. Det känns som att man lätt halkar efter i den sociala biten om man missar första gången.

Vi hade tur ändå för några av tjejerna var kvar när vi var klara med vaccineringen så vår sköterska presenterade oss för dom tjejerna och då bjöd dom in mig i deras fb-grupp så nu känns det ändå ok att jag missade första träffen. Nästa träff är den 1 februari så då kommer vi förhoppningsvis att vara med. 

Likes

Comments

Under hösten 2008 flyttade jag från Gävle upp till Sälen för att göra en vintersäsong, året efter det blev det Norge och Hemsedal och på sommarsäsongen jobbade jag kvar i Norge på Nordens största vattenland. Hösten 2010 flyttade jag upp till Östersund för att studera, där bodde jag i tre år och träffade även mitt livs kärlek. Efter studierna blev det Uppsala i tre år.

Nu är jag tillbaka i Gävle, efter åtta år! Jag har hela tiden haft regelbunden kontakt med mina vänner och en av mina bästa vänner har i åtta års tid tjatat på att jag ska flytta tillbaka. När jag förra våren berättade för henne att vi skulle flytta till Gävle blev hon överlycklig. Jag kände sådan värme från henne när jag berättade det. Jag hade liksom bott i Uppsala i tre år utan riktiga vänner. Nu skulle jag äntligen flytta till Gävle och hänga med mina vänner igen. Så blev det också! Förutom med henne. Vi som har så trevligt när vi väl hänger och våra killar gillar varandra med, mycket!

Det är så tråkigt men hon har inte tid för mig längre. Eller hon prioriterar mig snarare inte. Hon lägger ju upp saker på instagram där hon träffar olika personer men när jag frågar så är dom fullt uppbokade. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv att nu får det vara nog. Att jag inte kan jaga henne när hon inte visar något intresse tillbaka. Varje gång jag tänkt så och slutat höra av mig så hör hon av sig och säger att hon saknar mig och att vi bara måste ses. Över nyår bokade hon upp oss två månader innan för de ville vara med oss.

Så det går upp och ner med henne men det är fortfarande så sällan så jag kan inte berätta allt för henne längre. Dels för att det går för lång tid mellan de gånger vi hörs så att för mycket hinner hända emellan och dels för att vi inte är så nära längre.

Jag tycker det är så tråkigt att hon väljer bort mig. Varför var hon så glad över att vi skulle flytta tillbaka när hon ändå väljer annat före?
Vi stod varandra så nära men nu känns allt så långt bort med henne. Detta är något jag mår dåligt över, jag tycker det är jättejobbigt. Har ni gått igenom detta med en bästa vän någon gång?

Jag har förlorat en bästa vän helt och hållet till en kille men det är ett annat inlägg. Jag får väl bara acceptera att vi kommer ha en ytlig relation men just nu känns det jobbigare än att inte ha en relation alls faktisk.

Jag är såklart glad över alla andra vänner som finns i Gävle och som verkligen tar vara på att jag flyttat hem igen. De är underbara, verkligen! Jag kanske får räkna bort henne och fokusera på mina numera nära vänner istället. 💕

Likes

Comments

Jag vet inte om det beror på att jag fick mycket sömn natten till igår men jag har verkligen inte kunnat somna inatt. Mira somnade 21.30 och sov till 03.45. Nu matade jag henne och hon somnar snart igen. Tänk vilken härlig sömn jag hade fått om jag hade somnat typ 23.00. Nu kommer hon sova till ca 07.00 (hoppas jag) så jag får försöka somna nu så blir det lite sömn iaf!

Hoppas ni andra sover gott!

Likes

Comments

Sedan en vecka tillbaka har Mira fått oregelbundna mat-tider. Hon har alltid ätit med jämna mellanrum, var tredje till var fjärde timme men nu kan hon äta en gång i timmen under tre timmar och sedan samma dag äta varannan till var tredje timme och på natten kan det gå fyra timmar. Hon är nog på väg in i utvecklingsfas tre, jag vet inte om det kan bero på det kanske? Hur har ni haft det? Mira är 2,5 månad nu, var era barn så i den åldern?

Det är jättesvårt att planera att gå ut på promenad till exempel. I fredags ville jag gå ut med Mira i det fina vädret och planerade så att vi gick ut en timme efter att hon ätit för då borde det vara två timmar kvar till nästa matning men vi hann gå ca 500 meter innan hon började skrika och inget hjälpte. Mira skriker aldrig i vagnen i vanliga fall. Så jag fick vända och gå hem och när jag tog av henne overallen så visade hon att hon var hungrig.
Jag hoppas det går över snart så vi kan göra saker igen.

Det märks att hon börjar bli stor nu! Hon kan lyfta huvudet när hon ligger på mage, tänk vad stolt man blir för en sådan sak! 😍

Likes

Comments

Imorse ringde vår väckarklocka 05.30! Tänka sig att vi vaknade av väckarklockan och inte Mira! Anledningen till att vi gick upp så tidigt var för att vi skulle till Uppsala och fira Niklas barndomsvän som fyller 30 år! Niklas hade styrt upp en överraskningsfrukost. Jag kände redan igår att jag borde stanna hemma eftersom jag sovit så dåligt hela veckan, inatt sov jag dessutom bara 1,5 timme. Jag åkte med tillslut för det är roligt att träffa dom allihopa och Mira fick vara hemma hos farmor och farfar så länge för det var så många barn hos Niklas kompis och vi ville inte ta risken utifall hon skulle bli sjuk.

Överraskningen gick jättebra! Hans min var ju fantastisk! Jag är så glad över att jag åkte med tillslut men jag är så trött nu. Hela dagen har jag varit i någon slags bubbla. Ni vet när man är så trött så omvärlden blir något slags surr och lite då och då snurrar det till i huvudet. Just nu har jag även en feberkänsla i kroppen så sömn kommer nog lösa allt känns det som.

Så nu ligger jag i sängen, ensam och jättetidigt för att vara lördag och Niklas ska ta hand om Mira hela natten och de ska sova på soffan så jag får sömn. Så otroligt snällt! Det känns nästan overkligt!

Tack älskling och god natt allihopa! 😘

Likes

Comments

Som jag skrivit några gånger tidigare så har ju Mira lite sned nacke och vi går till sjukgymnast med detta.

Vi har våra försäkringar genom Folksam och även vår barnförsäkring. De låter inte oss teckna full barnförsäkring pga nacken. Hela sjukdomsdelen faller bort pga nacken. Den delen är ju den viktigaste när hon är så här liten. Tänk om hon blir sjuk! Vi frågade Folksam om det går att teckna sjukdomsdelen med reservation för nacken men dom gör inte så. Även om nacken blir bra om någon månad så är hon ju fortfarande oförsäkrad idag. Så om ni inte har helt friska barn så rekommenderar jag annat försäkringsbolag. Vi ringde både Trygg-Hansa och Länsförsäkringar och båda dom kan skriva en reservation för nacken. Så på måndag kommer vi byta.

Jag tycker det är så dåligt att inte Folksam kan fixa en sådan lösning.
Enligt sjukgymnasten så kommer Mira bli bra snart men hon måste ju vara fullt försäkrad, helst igår!

Så om någon gravid läser detta kan jag rekommendera att ta ett annat bolag redan vid gravidförsäkringen.

Likes

Comments

Strax innan sommaren 2016 fick vi reda på att svärfar har prostatacancer. Läkarna sa att den var godartad och när den är det så gör man ingenting åt det för man kan tydligen leva i 20 år utan symtom och operation eller strålning kan ha såna biverkningar så det kan vara värre än att bara leva med cancern. Efter sommaren var han in igen och de sa samma sak, den var fortfarande godartad men i höstas började det hända en del med svärfar. En dag när han satt och läste i sina läkarpapper om cancern så svimmade han när han satt på stolen och ramlade ner på golvet. Då fick han åka ambulans till Akademiska och där såg de efter flera olika tester att det hade med stress att göra så de skickade hem honom igen. En månad efter den incidenten så fick han akut ont i magen när han var på jobbet och han kunde inte gå och svetten bara rann. Hans kollegor ringde då efter ambulans och den här gången visade det sig vara njursten.

Efter de två sjukhusbesöken bestämde sig läkarna för att behandla prostatacancern. Här blir jag lite förvirrad för de sa ju att den var godartad och att han då skulle kunna leva med cancern. Eller hittade de något nytt vid de läkarbesöken eller svimmade han av att cancern blev värre? Hade njurstenen något med det att göra?

Det är så svårt att fråga Niklas föräldrar om det också då det är sånt känsligt ämne.
Behandlingen kunde göras på två sätt. Antingen operation eller strålning. Operationen tar ett par timmar och sedan behövs ca två veckors sjukskrivning medan strålningen måste göras varje dag i 6 veckor. Operationen hade dock fler biverkningar.

Idag kl. 12.00 ska han opereras. Jag hade nog också valt operationen. Så nu hoppas vi att operationen går riktigt bra och att han klarar sig från de risker som finns.

Usch vad nervöst det är! Vi får helt enkelt vara glada över att de upptäckte cancern i tid! Det kommer gå bra...

Svärfars prostatacancer är en ärftlig form så Niklas och hans bror kommer behöva gå och kolla sig tidigare och oftare än normalt. Skänk gärna en slant till prostatacancerförbundet !

Likes

Comments