Livet i allmänt

Jag är ruskigt trött på folk, eller aaah bekanta. Som har absolut zero förståelse för att vi inte vill ge oss in i adoptivträsk eller ens försöka oss på ivf.
Så här kommer svar en gång för alla, för jag orkar fan inte berätta för varenda en varje gång ni frågar! För även om vi valt att säga öppet, så är det jobbigt och något ni faktiskt inte har ett skvatt att göra med, hur vi vill göra!

Jag har uttmatningssyndrom och ganska grov ångest. Skulle vi ge oss på ivf eller ens försöka oss på adoption och det misslyckas, så skulle jag inte orka med det. Jag är stark. Men inte så stark. Här drar jag gränsen. Jag längtar efter ett barn, mycket. Har alltid sett mig som mamma osv. Men jag orkar inte med känslorna som kan komma vid ett eventuellt misslyckande.

Det blir för mycket och här tänker jag vara så egoistisk jag kan.
För det har jag rätt till. Anton bryr sig inte om att skaffa barn. Helt ärligt så gör han inte det. Vilket underlättar mycket i min situation. För det är jag som inte kan få biologiska barn. Det är jag som har diagnoser som gör det svårt att adoptera. Så för mig att tänka "skitsamma" är ganska lätt. För ärligt, vi älskar varandra och det är det som spelar roll.

Snygg-fjanten på Lammet och grisen i helgen!

Det jag vill är att jag ska må bra. Orka med vårat liv. Utan att känna press på att vi måste skaffa barn. Ja jag skulle gärna ha en mini-fjant, men ärligt så nej. Jag sätter hellre mig själv före och mår bra. Än att jag ska känna press från andra att vi kommer ångra oss.

Vad vi ska göra är att bli fosterhem. Så nu kan ni sluta fråga. För här är mitt svar till er som inte har någon hyffs!

Likes

Comments

Feminism, Livet i allmänt, Kroppspossitiv

Det finns tjocka, kurviga, smala, bystiga, runda, platta, stora rumpor, tjocka lår, timglasformer, stora ögon, små ögon, svart håriga, rött hår. Ja människor kommer i alla former. Även KVINNOR! Idealet idagens samhälle är att vara smal med stora bröst. Alla får vi någon gång höra att du inte duger för "att man inte är tillräckligt smal". Alla får vi någon gång höra "att du vore så söt om du vore lite smalare". Vi lär oss i tidig ålder att, den extra tårtbiten borde du låta bli eller den extra portionen med tacos, då det lägger sig på "rumpan" (vilket jag lärde mig att de menade typ magpartiet senare). Vi lär oss att är du inte smal, så är du inte söt, snygg eller sexig. Vi lär oss att vi inte duger.
Alltså... FUCK normen!

Jag blir jävligt trött. På kvinnor som påstår att de är fula, att de inte duger. På män som kommenterar om att kvinnor bara är sexiga när de är smala(Snacka om att män för med sig dubbelmoral när de säger så, då vi ska älska dem hur de än ser ut). Jag blir trött på folk som bara bryr sig om vad andra väger, hur andra ser ut, hur de lever sina liv. För helt ärligt, spelar det verkligen någon jävla roll? Eller måste du kommentera någon annans vikt eller livsstil för att må bra själv?

I mina ögon är alla kroppar vackra. Oavsett storlek. Jag själv har varit pinnsmal, men fick ofta höra då att "jag vore sötare om jag gick ned några kilo". Jag tyckte kommentarerna var hemska, för antog de att ja i te dög som jag såg åt? Eller vad menar man igentligen? Jag är nu "plussize" och får istället höra "att det är farligt", "att jag dödar min kropp", att jag är ohälsosam", "att jag är äcklig", "att ingen kille gillar mig", " att jag är osexig". ... ja listan kan göras oändlig. Att höra sånt får en att må dåligt. Se sin kropp som skit. Hata den och framför allt tro att man är ful.
Men sanningen är den att jag äter nog mer grönsaker än vissa smala, jag rör på mig varje dag, jag tränar två dagar i veckan.... och för en gångs skull så tänker jag inte på vad FAN JAG VÄGER!!

Jag blir seriöst förbannad på er som tycker det är okej att kommentera andras vikt. Ni har ingen aning om vad den personen har varit med om. Oavsett om man är smal eller tjock!

Så är du kvinna och känner att du måste kommentera hens vikt. SLUTA! Världen går inte under. Ta tag i ditt eget sätt att se din kropp. Lär dig älska dig själv istället för att hata din kropp för att den inte är enligt normen. För troligen så hatar du din kropp. Jag speglar mig varje dag. Naken eller i underkläder och känner mig stolt! Fasen vilken kanon kropp jag har! Vilket också är sanningen! För den har orkat med mycket!

Så nä, buuuuuuu på er som kroppshatar! Ni gör världen så jävla mycket tråkigare bara!!!



Likes

Comments

Livet i allmänt, sömn

Anton snarkar på. Men det är inte han som gör att jag i te sover. Det är alla mina tankar som håller mig vaken. Om livet, döden, om bananer, om blommor, alltså allt mellan jord och rymd.

Jag ska i veckan efter jobbet, ta upp yoga för avslappning och se om det kan hjälpa. Har gjort yoga länge och älskar det. Så jag ska se om detta kan hjälpa min oroade hjärna att komma ner i varv.

För just nu.... klockan 02.44 är jag blixter pigg!!!

Likes

Comments

Livet i allmänt

Jag älskar att titta på gamla bilder och minnas tillbaka. Jag älskar att se hur man har förändrats, vad man har varit med om, saker mn har gjort, minnen med kompisar, första kyssen och andra roliga saker. Här är några bilder från olika tider i mitt liv. Blindtarmsoperation, student, vagusnervs stimulator operationen och många andra saker. Jag älskade att titta på gamla kort igen!

Likes

Comments

Livet i allmänt

På mitt förra inlägg fick jag frågan vad hsp är och vad det innebär för mig! Så jag tänkte förklara lite kort vad det innebär och kanske någon förstår varför jag nästan alltid gråter när jag blir arg...

"Högkänsliga personer, eller Highly Sensitive Persons (HSP), föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck. I själva verket handlar det om en sorts strategi för överlevnad – högkänsliga personer funderar och utvärderar eventuella risker innan de företar sig något, till skillnad från majoriteten människor som agerar snabbt därför att de vill hinna först och tänker sedan. Detta är anledningen till att många högkänsliga personer kan framstå som tillbakadragna eller blyga." -från hsp föreningens hemsida.

Detta är jag i ett nötskal! Ni som känner mig personligen vet mycket väl att jag tänker igenom varje sak jag gör en,två eller hundra ggr innan jag gör något. Ett exempel är när vi ska köpa något stort till hemmet. Anton är mer spontan och vill gärna köpa på en gång, jag å andra sidan kan tänka igenom beslutet hundra gånger innan jag bestämmer mig. Jag har svårt att "känna att jag gör rätt beslut" om jag inte får grubbla. Men i alla situationer kan man inte eller hinner man ju inte grubbla så hur funkar det då da? Jo oftast så reagerar jag då genom att börja gråta för att jag känner mig stressad och känner att jag tappar kontrollen över situationen. Så när jag ska köpa nya kläder tex, så kollar jag i flera flera veckor, frågar Anton "om detta är snyggt", gör olika korgar med olika kläder för att verkligen vara säker på att jag gjort rätt beslut. Jag är ingen risktagare och har aldrig varit det. Jag har alltid varit försiktig utav mig och aldrig gjort något utan att verkligen fundera igenom det riktigt riktigt ordentligt.

Jag är en person som i nya situationer eller situationer där jag inte känner mig helt bekväm kan jag ofta verka eller framstå som att jag är väldigt tillbakadragen och blyg. Vilket jag egentligen inte alls är. Då jag har ganska lätt för att prata med folk. Men i dessa situationerna så säger jag verkligen inget om jag absolut inte har något vettigt att säga. Jag tappar förmågan att småprata och diskutera.

Så nu när ni förstår mig lite bättre... Har jag några läsare som har HSP?


En bild från när jag fyllde 18, tänk att man har varit en liten liten fjant en gång i tiden

Likes

Comments

Livet i allmänt, Hemma hos hantons

Vi möblerade om i sovrummet för inte allt för länge sedan och eftersom vi inte har haft ett "mysigt" sovrum innan så vill vi verkligen göra ett nu! För sovrummet har verkligen potential!!

Så jag skannade av h&ms rea och hittade dessa underbars sakerna jag verkligen skulle vilja ha till vårat sovrum! Allt var på rea förutom överkastet...

Så fint det skulle vara?! Men vi får börja någonstans och i helgen fyndade vi en perfekt liten matta! Så det som kommer beställas hem från H&M är gardinerna för ljust nu har vi inga i fönstret....

Likes

Comments

Hantons djungel

Vi är ju smått cray-cray i växter. Särskilt kaktusar, gröna växter och pelargoner är vårat jam! Vi vill ha många gröna kompisar! För vi vill bo i en liten inomhus djungel! Eller ja vår balkong är också en djungel!!!

Förra helgen var vi på blomsterlandet (igen) och hittade lite nya kompisar, jag måste dock köpa fler krukor pronto! För nu äger vi inte fler krukor! Är detta bra eller dåligt?! Vi har även gått bananas på sticklingar... så vårat köksfönster är verkligen FULLT med små blomster-växt-bebisar 🌱🌱🌱


Här är våra nya "kompisar"

Likes

Comments

2010 gick jag in i väggen. Jag skulle då fylla 20 år. Det blev ett utav de värsta åren i mitt liv.
Efter att länge inte orkat ta tag i känslorna kring min epilepsi eller känslor överhuvudtaget, så blev det för mycket på en och samma gång när jag skulle försöka bli lärare, flytta hemifrån och lära mig ta hand om mig själv. Det blev OVERLOAD delux och jag gick in i väggen. Mådde piss och orkade inte med mig själv, livet eller relationer.
Jag spenderade nästan alla mina pengar jag fått från försäkringsbolaget på skitsaker och mådde ännu sämre.
Jag gick helt enkelt in i väggen för jag orkade inte ta tag i mig själv. Jag orkade inte med min epilepsi, efter många år med biverkningar på olika mediciner. Jag orkade inte ta tag i känslorna som epilepsin fört med sig eller stressen. För ska jag vara ärlig.... Så var jag super stressad. Jag var också livrädd över att aldrig ha några kompisar någonsin igen.
Så det var super viktigt för mig att "alla" gillade mig. Att jag var en omtyckt person. Idag så bryr jag mig att jag är omtyckt utav de vänner jag har. För de är de som verkligen betyder något...

Att må psykiskt dåligt har varit en ångest i sig. För jag har varit rädd för vad andra ska "tycka" om en. Jag har varit rädd för ångesten. Rädd för stressen. Rädd för mer epilepsi anfall. Orolig för att jag aldrig bara ska få vara Hanna. Jag har ju hört vad folk säger. "Hur kan hon gå in i väggen? Hon sitter ju bara hemma" eller "hon som är så stark?!". Ja... om jag visste svaret på dessa hade jag gett er dem. Jag är stark. Jag har ju gått igenom mer i mitt liv än vad de flesta gör. Nu mår jag endå hyfsat bra efter att ha gått in i väggen. Jag orkar träffa kompisar, umgås med kompisar (på mina villkor/ har fått lära mig på nytt att säga nej), lära mig att återhämtning är nyckeln till att må bra.

Så varför mår jag, fortfarande dåligt?

Jag struntade i mina känslor så länge att jag nu har så mycket att bearbeta. Jag har ångesten kvar efter att gått in i väggen och den ställer ofta till det. Jag orkar fortfarande inte ta tag i alla känslor. Även att det är viktigt. Jag har (är?) HSP (high sensitive personality) vilket innebär att jag är väldigt, väldigt kännslosam (kortfattat) och har överdrivet mycket känslor om ALLT! Så jag kan inte hantera ALLA känslor och måste lära mig vilka känslor som jag kan bearbeta och vilka som är okej att låta dem vara. Och här kommer ångesten in och ställer till det och gör det rörigt. För jag får ångest när jag inte kan hantera minst känslor, typ som när jag är arg eller frustrerad och börjar tok gråta istället, då kommer ångesten in och gör situationen värre!

Så just nu, så är min ångest mest relaterad till mina känslor och varför jag inte kan hantera dem.

Likes

Comments