View tracker

1. Vart köper du dina kläder?
Ojj, jag handlar mest på nätet! Jag avskyr egentligen stora grupper med okänt folk och blir väldigt väldigt stressad och trött utav allt "muller" som blir i butiker/köpcentrum. Mina favorit butiker är Asos, lindy bop, collect IF clothing, Modcloth och Lady V London !

2. Vad har du helst på dig när du ska ut å dansa?
Klänning!

3. Vad sover du i?
Naken eller T-shirt utan trosor!

4. Hur ofta köper du kläder?
Oj! Hmm för att vara ärlig, det senaste halv året, varannan månad kanske? Är lite halvt besatt utav klänningar...

5. Vad är det mest störiga artikeln du har i din garderob?
Hmm...? Vadå störig? Älskar inte alla allt man har i sin garderob?

6. Vad gör du med kläder som du inte använder?
Säljer, skänker till behövande eller hyr ut!

7. Vilka plagg har du alltid svårt att hitta?
Har aldrig svårt att hitta det jag vill ha! Möjligen perfekt bh men har lärt mig vart jag ska leta med tiden!

8. Vad känner du dig fin i?
Klänningar! Alltid !!!😻💕✨

9. Vad undviker du i klädväg?
Alla former utav byxor! Förutom tränings thights och pyjamas byxor!

10. Vad saknar du i din garderob?
Fler magiska koftor i fina mönster och underbara tröjor!

Tre klänningar jag älskar! En från lindy bop & två från märket chichi London !

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alltså brööölllll!
Idag har inte varit en bra dag.... Varför? Den började helt vanligt, vi vaknade piss sent (som vi oftast gör på helgerna), vi älskar att sova länge och dra oss i sängen! Men när vi låg där och pratade och tittade på youtube klipp i godan ro så började det. Jizza ville inte lämna min sida. Hon la sig på mig och puttade med nosen. Detta betyder "matte något är fel, du mår inte bra, vad kan jag göra?!" Och sen började myoklonerna!

Anton sa tydligt till mig att jag borde somna om. NU!!
Men jag var redan halvt borta... Det sista jag minns var något med mina glasögon! Sen kom kramperna... Japp två stycken! Min tunga är mörbultad, detta innebär att den har blivit sönder biten och att min kudde är full med blod!

Jag vaknade runt fyra och var helt ur form. För i mitt fall vet jag sällan vart jag är, vem som är med mig eller vad som har hänt (även om jag börjar lära mig efter 14 år med epilepsi! ).
Så jag ropade på Anton, han förklarade och var lite små arg för att jag inte lyssnat på honom om att jag skulle lägga ber mobilen och sova istället. Men eftersom jag inte hörde honom, så hade jag struntat i det och kramperna kom i stället.

Jag försökte få i mig lite mat men mådde väldigt illa och gick och la mig två timmar till. Sen vaknade jag och Anton fixade med gyros och Cola, som han vet att jag helst äter efter ett anfall. Tack älskling!❤️

Så nu ligger jag här och går igenom , eller försöker gå igenom dagen imitt huvud! Men alltså det går inte. Så jag släpper det.

Det värsta med min epilepsi är kramperna. Jag tappar så mycket utav min vardag och mitt liv pga dem. Men jag tar igen det de dagarna som den inte existerar i mitt liv! För det är ju inte varje dag jag är dålig😘💪🏼

Ni två är mina finaste älskade bästaste älsklingar på hela jorden! ❤️❤️

Likes

Comments

View tracker

Frågan som kommer upp när du närmar dig en vis ålder, "ska ni skaffa barn snart?" är för många en helt naturlig fråga att fråga. Men det många inte tänker på är vad kvinnan (eller mannen, men oftast kvinnan då barn frågan oftast är riktad till henne) vill (hint alla vill inte ha barn!), vad man går igenom personligt och att man faktiskt kanske precis fått reda på att man inte kan få barn naturligt.

Jag har fått frågan säkert 100ggr på både gott och ont, på skämt och på allvar, då vi varit tillsammans i många år och man ska enligt normen då börja skaffa familj, Volvo, vovve och villa! För mig gör frågan ont.

Jag har velat ha barn länge, kunnat se mig gravid och sagt för mig själv "HA! En sak som epilepsin inte kan ta ifrån mig iallafall!" (När jag var liten var jag pissigt sur och arg på min epilepsi för att jag kunde inte göra allt som alla andra ex ta körkort eller dyka!).
Nu är det inte min epilepsi som ställt till det. Men jag är ledsen endå! För jag fick veta att jag har återkommande cystor och muskelknutor (tre st på ca 3-5 cm stora). Jag fick även veta att jag har iprincip lika med noll ägg produktion! NOLL!! Och sen på allt detta även de få ägg jag då har är utav så dålig kvalité att risken att vi ska få ett barn eller få ett friskt barn om vi blir gravida är lika med noll!


Så nu vet ni varför det gör ont att få frågan... Jag tänker inte ta upp det igen förens jag känner mig redo! Det här suger nämligen ganska mycket musten ur mig! För jag (och Anton, mest jag ) ser alla andras barn och känner mig ledsen och avundsjuk.... Varför har ingen annan problem?! Är det bara vi hela tiden?!

Frågor som jag jämt ställde mig själv ibörjan!

Så varför har du ett behov utav att veta när vi ska skaffa barn? Varför vill du veta? Det angår ALDRIG dig eller din partner om vi inte har pratat med er om det först... Det är aldrig ert ämne att ta upp om inte vi känner för det.

Jag vet att denna texten blev rörig men jag är arg och trött! Du som kommenterat anonymt på bloggen om detta, jag har raderat och blockat din IP -adress för uppenbarligen vill du bara såra och du vet nog vem jag är för annars hade du aldrig vetat detta! Så FUCK off det är fasen inte ditt att prata om!

Dra dit pepparn växer nu har jag fått nog!

Min älskade familj som den ser ut nu och kommer se ut tills vi vill ändra på saken!

Likes

Comments

Hej Hanna !
För 6 år sedan gick du in i väggen. Pang sa det, och livet tvärvände på en millisekund! Hur mår du idag?

Jag vet att livet har varit tufft och inte en dans på rosor. Du har gått igenom saker, tuffa saker. Men jag ser att du har blivit vuxen. Du hanterar dessa på ett moget sätt nu. Du vågar öppet prata om din epilepsi, dina panikattacker och andra saker du har varit med om!

Jag tycker att du mår bättre nu än vad du gjort på evigheter. Att det varit mycket den senaste tiden, visar att du endå har en lång väg kvar att gå! För det finns saker du måste jobba på!
Lyssna på Anton! Han vet (tro det eller ej!) att du är dålig på struktur och hjälper dig så mycket han kan. Låt honom göra det.

Du måste också jobba på att stå upp emot folk. Låt dem inte köra över dig med en ångvält! Våga säg ifrån när det behövs, våga säg nej ! Skaka av dig onödiga konflikter och vänd öronen åt ett annat håll. Det är inte värt den energi som det går åt till att skrika på folket !

Men du har också kommit en lång väg!
Se på dig själv! Du har jobbat mycket med din självkänsla och vet att du är en bra person! Du vet vikten av att ditt inre är viktigare än ditt yttre! Du känner dig äntligen bekväm i vem du är och inte är!

Så ge dig en klapp på axeln och fortsätt kämpa!
Jag vet att du klarar det!

// Hanna 2016

Likes

Comments

Jag är sämst när det kommer till att fokusera på en sak... Har lite att göra med min kognitiva störning tror jag... Har jag inte konkret fått att sett ska du göra i två timmar blir det lätt att jag gör hundra saker samtidigt!

Så när vi ska städa blir det också så! Jag städar, men på alla platser på en och samma gång! Plus lite annat! Som idag, Anton spelade låtar jag blev så danssugen till och började dansa och sjunga, så snappade det! (Inte min vackra sång röst dock den besparar jag era öron ifrån)

Likes

Comments

Så vi gifte oss den 13 augusti, en helt magisk dag! (Är helt säker på att vårat bröllop är det bästa genom tiderna 😉)

Antons mamma vart fotograf så vi fick ju vissa bilder rätt snabbt! Och här kommer några av dem, nu när vi försöker bestämma tack-korts bild.... (Varför ska det varade svårt!!!)

Likes

Comments

Det är ingen hemlighet att vår hund gillar att gosa! Men hon och Anton är verkligen två mysfisar😻😻😻

Det roliga i detta är att hon är min hund! Anton skulle aldrig gosa eller mysa med henne! Det är så kul att se dem 😉💕

Likes

Comments

Så trött i huvudet idag! Somnade med myokloner och fick ett anfall inatt, så huvudet är ju som en enda jäkla gröt röra! Men efter några timmars sömn (om någon någonsin kan sova brevid en ångvält?) så hade jag tid hos världens bästa kurator Siw!
Vi redde ut en del saker och att jag för en gångs skull faktiskt mår bättre än på länge... Det enda är väl att den senaste tiden (alltså sedan mitten på juli fram tills nuuuuuu..) har det varit lite mycket!

Jag tål ju näst intill ingen stress! Jag har dock mer problem med yttre än inre stress! Den inre har jag under det långa loppet lärt mig att lättare hantera... Den yttre kommer oftast utan någon som helst förvarning!

Så idag och ikväll har varit en lugn dag! Vi käkade rester till middag efter att vi kom hem från staden när vi uträttat lite ärenden! Vi behövde köpa en ny vattenkokare och en ny brödrost! Så det blev det plus en födelsedags present åt en vän som fyllde år😊😊
Alltid kul att kunna överraska födelsedagsbarn !

Så vi sorterade tvätt och hittade hunden i en Ikea påse där hon tyckte livet vore behagligt!

Det blev Bones och Harry på pottan (mitt smeknamn för Harry Potter filmerna ). Anton gjorde chokladpudding och jag tog på mig det bästa jag vet, mysbrallor😎

Nu är kvällen ung! Lets party!

Se så fina😍😱😍😱

Likes

Comments

Sedans i helgen har vi båda två legat däckade! Båda med förkylning (Anton med en riktig man-cold) och feber! Jag har blivit lite piggare nu, men Anton har blivit sämre! Så ikväll blev det hämtmat i form utav thaimat, chips med dipp och Cola! Ingen orkade laga mat och ingen orkade komma på något lätt att laga! Så det fick bli en kväll med tycka-synd-om-oss-själva mat! Vi fortsatte titta på Harry Potter och Anton total slocknade i soffan.

Jag ligger nu brevid och svettas mängder för febern är Påväg tillbaka.

Bakom mig ligger en sovande Anton 😘

Så i måndags monterade vi hyllor, halvt krassliga och irriterade båda två men jäkla vad bra det blev i förrådet! Så skönt att få till lite ordning där uppe!

Extremt mycket saker .... Så hyllor behövdes verkligen!

Så ikväll fortsatte vi med det vi gillar allra mest att göra ihop! Titta på film.. Som de nördar vi är så är vår filmsamling stor! (Jag gillar mer att köpa roliga special utgåvor, det gör Anton också, så de "vanliga" är mest hans!)

Vi har några filmer vi har som "standard" att titta på när vi inte orkar välja ... Dessa är sagan om ringen filmerna, hobbit, Harry Potter, Disney eller pixar filmer (vi båda är stora fans utav pixar!), Da Vinci koden, Forrest gump, Grease , de flesta musikal filmer, star wars och hunger games!

Man kan ju inte bara ha en favorit film eller hur? 😘

Likes

Comments

Jag har under mina år med epilepsi och depression mött många kommentarer om att jag är en dålig vän, att jag "bara" tycker synd om mig själv för att jag aldrig gör något, att jag borde tänka mer positivt och träna hårdare! Ja det mesta har jag fått höra! Så nu tänkte jag en gång för alla att vi gör detta klart! Hur pratar man med någon som har ångest, epilepsi, diabetes (alltså inte jag nu listar jag olika diagnoser), depression, kroniska diagnoser, m.m !

För om jag just idag har valt att prata med dig så handlar det om att jag just idag har orken och samlat mod till att göra det! Inte om att jag är lat som en åsna! För så här ser situationen ut. Ofta är jag trött,mörbultad och omtumlad. Jag mår ofta dåligt för att jag inte passar in i normen. På grund utav min epilepsi, utmattningsdepression, kognitiva störning och sociala ångest så mår jag inte toppen. Frågar DU hur jag mår svarar jag oftast "toppen" för att undvika frågan. Men saken är den att jag oftast mår dåligt. Känner inre press och vill helst ligga under täcket och gråta.

Här nedanför hittar du tips på vad du kan säga, hur du kan bemöta och vad du inte ska säga!

Är du sjuk? Du som ser så frisk ut.
Visst är det kul att höra att man ser fräsch och bra ut, men kommentaren skulle i ett känsligt läge kunna tolkas som: du ser inte sjuk ut och därför är du inte sjuk. Med andra ord: jag tror inte riktigt på det du säger. Att en person som har en kronisk sjukdom kan ta så illa vid sig har att göra med att hen oftast måste ”bevisa” att hen är sjuk.

Det finns de som har det värre… (Följt av en lång lista på allehanda sjukdomar.)
Sjukdomsupplevelsen – däribland själva måendet – förminskas.

En gång stukade jag foten. Jag förstår precis hur du känner dig.
Inte för att förminska upplevelsen av en stukad fot, eller någon annan jobbig upplevelse, för den delen. Här vill jag bara uppmärksamma skillnaden på att vara tillfälligt sjuk och att ha en kronisk sjukdom. Man kan inte bli frisk från kroniska sjukdomar (med få undantag). De varar för evigt. En stukad fot läker förhoppningsvis, liksom en förkylning är övergående. (Båda hälsotillstånden kan förstås leda till komplikationer.)

Börja äta LCHF eller vegetarisk kost! (Undermening: då blir du helt frisk.)
Ja, eller någon annan kost. Man ska inte underskatta hur viktig kosten är för hälsan. Att ta emot kostråd nästan varje dag kan dock ta emot i längden. Alla är ju lika övertygade om att den egna kosthållningen löser allt. Många som har kroniska sjukdomar har fått hjälp, eller får hjälp, av en utbildad dietist, ska det tilläggas.

Prova magnesium eller gurkmeja! (Undermening: då blir du helt frisk. )
Hälsokost är fantastisk och det är jättekul när ett tillskott hjälper. Däremot kan vitaminer och mineraler inte bota diabetes typ 1, fibromyalgi eller epilepsi, även om många försöker sälja in tillskott som mirakelkurer. Något annat viktigt i sammanhanget; många som har en kronisk sjukdom har redan provat det mesta inom både biomedicin och alternativmedicin, man provar oftast väldigt många behandlingar förrän man kanske till slut får finna sig i att man inte mår bättre.

Vad skönt det måste vara att slippa gå till jobbet/till skolan,säger man till den som är sjukskriven…
Det finns inget skönt i att vardagen rycks ifrån en, när man förlorar sitt ställe att gå till och sitt umgänge. Det finns heller inget skönt i att mista en stor del av sin inkomst och att kämpa mot ett svårfattligt byråkratiskt system, som också har en hel del förutfattade meningar om kroniska sjukdomar.

Du tycker inte om att jobba. Det är därför du är sjukskriven. (Alternativt: du är lat.)
Jag poängterar det igen; när det kommer till kritan är det få som vill gå miste om sin vardag, sin ekonomiska trygghet och att varje vaken timma oroa sig över bemötandet från sjukvården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Att inte veta om man kommer kunna betala hyran nästan månad – nej, fy!

Du verkade ju må bra igår…
Man kan faktiskt ha dagar när man mår bättre, ja, även om man har en kronisk sjukdom. Dagar när man orkar mer. Det är lustigt att så många har koll på vad man gör dag för dag, för det är vanligt att en person som har en kronisk sjukdom kan få höra saker i stil med ”Du orkade hålla igång igår, hur kan du må så dåligt idag?”. Det här har jag svårt att förstå – vill man inte att andra ska ha en så bra vardag som möjligt? Det är jättetråkigt att man ska behöva försvara att man har haft en bra dag, att man, trots eländet, faktiskt har kunnat skratta och bara vara en dag.

Vill du inte bli frisk, eller?
När man säger ”Nej, tack, jag vill inte prova healing” (eller någon annan behandling) kan man få höra kommentarer som ”Vill du inte bli frisk, eller?”. Som den här kommentaren har sårat mig genom åren! Det är klart att jag vill bli frisk. Mer än allt annat.

Jag tycker också det är jobbigt att handla/städa…
Det är inte bara det att det är tråkigt och stressigt att handla, städa eller sköta andra hushållssysslor. För vissa som har en kronisk sjukdom – till exempel kronisk smärta eller ME – kan att göra en hushållssyssla innebära att man blir sängliggande resten av dagen och hela nästa dag.

Träna mer!
Träning är kanon och kan verkligen göra nytta för hälsan i ett långsiktigt perspektiv. Att träna kan dock inte fixa allt och dessutom är det viktigt att ta i beaktande att det finns olika former av träning, som är bra för olika typer av hälsotillstånd. Vissa former av rörelser kan vara direkt skadliga om man har vissa typer av kroniska sjukdomar. Det bästa är att låta en kvalificerad sjukgymnast hjälpa till med förslag på övningar.

Du orkar ju aldrig umgås.
Å, vad den här situationen är jobbig! Det är klart att man vill umgås, men vad gör man när orken inte räcker till? Jag förstår att det som vän känns jobbigt när man får nej på nej. Samtidigt handlar det ju inte om en diss, det handlar helt enkelt om att man har en kronisk sjukdom som gör att man i stunden mår så dåligt att man inte orkar att hålla igång på något sätt. Det sorgliga är att många släpper taget om sina vänner med kroniska sjukdomar just för att de inte klarar av att få flera nej. Jag skulle vilja uppmana alla till att inte släppa taget, utan att förstå att kompisen har det kämpigt och att vänskapen betyder jätte-jättemycket för hen.

Du borde vilja mer.
Vad betyder den här kommentaren? Att man är lat? Att man inte alls vill och liksom bara skiter i allt? Jag har haft min kroniska sjukdom i tjugo år och träffat massa-massa människor som kämpar med sjukdomar varje dag. Jag har aldrig träffat någon som inte vill, som inte försöker. Att gå upp ur sängen, krama om sin familj och att försöka hålla samman vardagen samtidigt som man går på behandlingar för sin sjukdom är att vilja.

Tänk positivt!
Jag tror verkligen att hur man tänker kring sin livssituation kan påverka upplevelsen av den. Det gör jag. Däremot inser jag även vikten av tillåta sig att vara ledsen eller tänka negativa tankar. Varje känsla har sitt tillfälle, och acceptans innebär att man tillåter sig att känna som man gör i stunden. När man berättar att man inte mår bra idag kan en kommentar som ”Tänk positivt!” vara som ett slag i ansiktet. Det är tufft att leva med en kronisk sjukdom, varför man stundom kan behöva tillåta sig att vara ledsen, att sörja förlusten av hälsan, av det liv man hade. Så i stället för att säga ”Tänk positivt!”, lyssna och hjälp personen som öppnar sig till acceptans genom att själv vara accepterande.

Två olika Hanna. En dålig dag, där jag ligger i sängen och försöker samla mod enbart till att gå ut med hunden. Och en bra dag där jag har gjort mig kalas och träffat en kompis och vart på bio med Anton!

Likes

Comments