Markarbete, markarbete .. markarbete!
Det ständiga tjatet som många ser som mindre viktigt och faktiskt enligt mig gör på fel sätt..

Men om vi vänder på tjatet och stället frågan rakt ut, varför sitta och jobba vecka efter vecka med att få en lång & låg häst, en gungande individ som med harmoni tar varje bom, serie eller övning utan att tända till eller köra upp huvudet?! Vi vill ju ha en häst med tryck och arbetsglöd på banan ...

Kanske därför många ser just markarbetet mindre viktigt, så länge hästen klarar en bana på tävling är ju resultatet presterat, men att tänkta ett par steg längre faller inte alla i smaken, det är ju bara en häst, arbetskraft från förr som tåler att slitas på..
En skada beror ju på ett feltramp, en vrickning i hagen när alla brallan runt eller så har ju hästen helt enkelt råkat rulla på en sten i hagen och fått ont i ryggen .. Jävla skit också!

Den har ju absolut inte hoppat för många språng och är fullkomligt överbelastad i sina ben för att form, kroppshållning hos hästen är katastrof, eller för att man hopptränar varje vecka och tävlat 3 helger i rad utan att tänka att det sliter, nejnej, hästar är starka djur..

En träning för en riktigt bra hopptränare är ju faktiskt mycket mer prisvärt än att lägga pengarna på att få hästen att klara av en studs på 6 språng, det kan man ju göra hemma ..
Går hästen med huvudet bland molnen, på dubbla spår eller springer genom det lilla markarbete vi lägger ner gör väl inget, för den kröker ju så fint på nacken när man drar i tygeln och klämmer till med hela kroppen, det räcker väl? Det ser ju snyggt ut..

Varför i hela friden skriver jag om detta, alla gör väl sina val och vi tävlar ju för att vinna, inte för att det ska se snyggt ut, eller?!

Den svenska ridsporten skulle på mycket lägre nivå jobbat stenhårt med inverkas ridning, där framförallt barn fick en inblick i hur ridning ska se ut. Där barn faktiskt fick en tillsägelse om vad som var fel & beröm för det som var bra. Tyvärr hade många inte tålt kritiken, föräldrar hade idiotförklarat domaren istället för att säga till sina barn att sanningen svider! För om sanningen ska fram finns det för mycket ridning ute på tävlingsplatserna som ser helt absurt ut, barn som bankar, drar och sliter i sina hästar, föräldrar som beter sig lika illa och inte ens kan se frustrationen i den stackars ponnyns ögon.

Ingen skulle få hoppa innan markarbetet fungerar, det borde vara lika självklart som att ett barn kryper innan dom springer kalvinknatet!

En häst är inte en arbetskraft som tål som förr, vi avlar fram sköra individer för att det ska passa dagens samhälle, men vi glömmer att vi skörare häst ju mer RÄTT arbete krävs för att den ska hålla. Ledsen alla ni som får skadade hästar stup i ett, stenen i hagen finns inte - men en felaktig ridning existerar.

Det jag egentligen ville lyfta fram var att alla borde faktiskt lägga ner mer tid på att träna markarbete, träna ut ifrån hästen kropp, låta den få slappna av, höja sin rygg & slippa ha en hård hand som gör att bettet enbart gör ont & stör. Majoriteten borde stanna upp, lära sig krypa innan det är dags att springa och bygga upp hela, musklade och starka hästar som tåler buset i hagen & ett feltramp. För som jag ALLTID säger, det finns inga knäppa galna hästar som försöker skapa en obekväm situation för sig själv, utan bara otroligt oansvariga ryttare som saknar förmågan att lyssna. Sen finns det hästar som tar längre tid än andra, hästar med ett förflutet som påverkar nutid, samt individer med ett sämre självförtroende som går in i självförsvar & flykt när något blir för jobbigt eller om dom inte förstår. Men dum i huvudet är ingen häst, bara otroligt tydlig!

Stanna upp & lyssna, det gör er alla till bättre ryttare, starkare individer & framförallt kanske ni kan bygga upp ett team mellan häst & ryttare, inte en häst som är ledare och en ryttare som drar och sliter, piskar & svär för att hästen har noll respekt & förtroende för den så kallade "ledaren".

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det finns ingen bättre känsla än att se mina elever lyckas. Det finns inget mer sporrande än att gråta glädjetårar med de som kämpar som den envisaste myran. Jag har turen att ha just dessa unga tjejerna runt om mig!

Under de senaste åren har jag faktiskt haft turen att få följa samma tjejer, och trots stora krav och min rätt "annorlunda" syn på allt så slutar dom inte tro på mig eller slutar kämpa med samma envisa glöd. Och under denna säsongen har alla briljerar på sitt sätt.

Hästar som bär sig själva, tjejer som rider så himla snyggt, ostört & framförallt utan massor av hand, med en snygg balanserad stilla sits. Jag blir så glad över att kunna säga att detta är "mina töser".

Och just denna helgen briljerade Emilia, vår lilla team ryttarinna. Hon som även har fått hem Figo för att träna, tävla och framförallt få ännu en bästa vän.

Emilia har varit iväg och ridit cup i Växjö & till mångas förvånad (inte min) vann hon denna cup. För mig var det bara en bekräftelse på att jobbet vi lagt ner på denna hästen under ca 4 års tid är under utbetalning. Emilia är den jag följt längst, drillat mest & antagligen skällt på mest också...

Men kolla idag, folk berömmer hennes ridning, dreglar efter hästen & njuter av att se hennes mjuka, följsamma och harmoniska ritter. Ingen flåridning, ingen hård hand eller orytmisk ridning, utan faktiskt bara en perfekt förklaring på två individer som kämpar och leker tillsammans, är bästa vänner & har samma mål - att vara ett perfekt sammansvetsat team, häst & ryttare!

Jag är så otroligt mallig över er ❤️
Fortsätt tro på att harmoni är grunden - för utan den går inget!

Likes

Comments

Igår fick jag ett mail, ett mail som fick mig att någon stans bli lite stolt samtidigt som jag blev så himla glad över att tjejen som skrev blev inspirerad av mig, mitt sätt att jobba med (knäppa) hästar.

Tjejen som skrev till mig öppnade upp hela sitt hästliv för mig, rad efter rad beskrev hon hur hennes hästintresse blivit förstört av skolbokens rätt, hur hon känt att det hon fick lära sig på sitt ridgymnasium var FEL. Stumma händer, stumma tunga hästar och ingen som lyssnar eller ens försökte/tog sig tid att stanna upp & lyssna på henne. Samtidigt som ett "felköp" av häst fick henne att förlora både sig själv samt det viktigaste, självkänslan.

Det tog en stund att läsa detta långa mail, men jag ville inte sluta för hon var en spegelbild av så många andra. Skillnaden med denna tjejen var att hon erkände sina brister, svagheter och framförallt sin rädsla, något jag hyllar henne för. Hon berättade om hur allt faktiskt eskalerade, och slutade med att hon inte kunde lämna gården med hästen eller ens hämta den i hagen. Hon sålde denna, men har idag tre andra, som hon fortfarande har problem med och jag önska så att mina rader tillbaka ska få henne att våga igen.

Jag försökte sammanfatta min grund, och hur viktigt det är att faktiskt våga stå upp för sina svagheter, att våga göra fel men framförallt att ha självinsikten att säga "DET ÄR MITT FEL", inte skylla på hästen. För det är inte hästarnas fel, vi som ledare kan omöjligt vara ledare med hjärtat i halsgropen, en helspänd kropp eller inställningen som säger jävla hästjävel. Vi får INTE kalla oss ledare utan att faktiskt vara det, och för mig är en ledare den som lyssnar, och försöker förbättra både arbetsmiljö & relationer. Personen som försöker göra saker & ting bättre för flera parter, både dig och dina hästar.

Jag kan skriva i oändlighet om detta, men ska försöka avrunda det hela med att klappa er på axeln som vågar erkänna era svagheter, ni som söker råd & framförallt till er som inte säger hästjävel, min häst är dum i huvudet etc.. För det finns inga dumma hästar, bara egotrippade ryttare som inte kan tala samma språk som hästarna och som faktiskt borde fundera över om detta är rätt hobby/livsstil, eller kanske ännu bättre, be om hjälp.


Likes

Comments

Precis som rubriken lyder, tack SVT för att ni sänder våra stora tävlingar på tv.

För som många vet idag har inte alla råd att besöka dessa stora tävlingar. Ridsporten är redan i sig en så dyr sport att många faktiskt inte har pengar över att åka till Göteborg (som den senaste tävlingen nu var) för att sova på hotell, ge sina barn en shoppingtur på mässan & där efter finansiera mat för en weekend. Detta beroende på att vi lägger alla våra pengar på våra hästar hemma i stallen.

Men det handlar inte bara att att sätta sig framför tvn för att mysa, utan tack vare att detta sänds på tv kan vi inspirera, tända kämpar glöd & peppa unga som gamla att fortsätta kämpa för att utvecklas. Förstå innebörden av att ständigt fortsätta kämpa trots motgångar & analysera hur våra stora stjärnor rider för att där igenom skapa sig förebilder & inspirationskällor!

Ridsporten blir bättre & bättre, och det beror ju faktiskt på att vi ryttare blir bättre & att inspirationen inte tar slut, utan att vi som den gångna veckan kunnat peppas genom att följa eliten på tv. Så ett tack till alla hästmänniskor som fortsätter kriga för att vår sport är värd att lyfta fram samt att ridsporten är lika mycket sport som att sparka på en boll!

Likes

Comments

Välkomnar mig själv tillbaka till min egen blogg..

Jag tog en ordentlig paus, kände att jag inte hade speciellt mycket att dela med mig av samtidigt som jag varit sjuk och mycket annat i mitt privata liv legat lite av en högre prioritet. Men nu så ..

Jag har lagt ut Figo till försäljning igen, och frågorna angående varför min ponny är till salu en gång till är många.

För er som inte vet så låg han ute två veckor i sommar, och blev inte såld. Att han inte blev såld handlar inte om att ingen ville ha honom, utan det handlar om att jag fick kalla fötter, jag ångrade mig och avbröt det hela.

Figo är min lilla prins & det svider i hjärtat denna gången också. Men nu kommer han förbli till salu tills rätt familj dyker upp. Han är världens goaste ungponny & jag har aldrig innan haft en ponny med ett så stort hjärta. Därför är det svårt att acceptera att hans tid är kommen att få komma till en ny familj.

Men lite snabb info, Figo är 4 år, född -12. Ca 146 cm, och av sport modell. Han är kort i kroppen, har luftiga gångarter & en egen motor som gärna jobbar i 4-5 växel. Han är alltså varken het eller lat!
Han är världens snällaste, med det vill jag säga att han aldrig skulle försöka slänga av någon eller uppföra sig illa. Ett nej är ett nej & det vet han.

Han hoppar gärna, och gör det utan några konstigheter. Jag har enbart hoppat lite markarbete & en kortare bana på ca 70 cm. Men det beror på att min filosofi talar för en välriden häst innan hinder kopplas in.

Dressyr kommer han gå långt inom, han bär som sagt sig med enkelhet. Han samlar & ökar utan problem. Du kan rida på långa tyglar & han gungar kvar i en lång/låg form, som jag vill ha det.

Detta är helt enkelt en fantastik herre som inte kommer säljas bara för att han ska. Han ska säljas för att göra en liten pojk eller flicka lycklig, han ska komma till en familj som blir lika förtjusta i honom som jag. Han ska alltså hamna hos en familj som har en filosofi om framtiden, någon som vill lägga vintern & våren på ett få en underbar 5 åring att visa på tävlingsbanorna. Och kanske har ambitionen att kvala till ett ungponny championat. Figo är alltså till salu om rätt familj dyker upp.

Priset på denna ponny är & kommer förbli 75.000kr, och kommer höjas till våren om det är så att jag inte finner rätt familj. Priser är vad ponnyn är värd - och jag jobbar inte för att lura kunder, jag jobbar för att sälja kvalitet.

För frågor eller önskan om visning på denna ponny är ni hjärtligt välkomna att höra av er till mig.

Här under är en liten filmsnutt på figo, där fokus ligger på att samla galoppen.

Likes

Comments

Oliver oliver oliver, denna grabb!
Det går bra med honom för er som undrar. Vi stötte på ett litet problem på vägen, men idag är det löst.

Oliver gick från en mycket blyg & försynt herre, till herren på gården. Han fick väldigt mycket bus & attityd för sig, så det var bara att börja om - något tuffare, mindre gränser & lite mer jävlarinamma. Marie jobbar med honom nästan dagligen & jag har börjat rida honom igen. Så nu ser vi ljust på framtiden & hoppas på att han är redo för sin ägare inom en månad!

Inridning är alltid en liten oviss historia, men Ollie är vår söta lilla favorit!

Likes

Comments

Nu går det i rasande fart..

Idag var tredje dagen vi jobbade med Ollie.
Under de senaste dagarna har vi longerat, hängt och konsumerat en påse godis samt hela registret av gulliga, snälla överdriva ord. Men det har gett resultat!

Idag kom Oliver in i ridhuset med en helt ny energi, öronen framåt & med en mycket positiv inställning till allt vi skulle göra. Så magkänslan sa "dags att sitta upp", och så blev det.

Idag har vi alltså skrittat, och jag satt i sadeln.
Himla go känsla att lita på magkänslan när allt fungerar. En helt avslappnad häst, som finner sig i allt vi gör, utan att stressa eller bli misstänksam, detta är beskrivningen av kommunikation.

För tre dagar sedan kunde jag inte klappa honom på rumpan utan att han sköt rygg & for iväg. Idag kunde jag banka på den bäst jag ville, lägga linan vart jag ville på hästen, utan en negativ reaktion.

Nu håller vi tummarna att vi kan fortsätta vår resa utan några stora bakslag. Jag älskar mitt jobb & min fantastiska mamma som med glädje alltid hjälper till att grooma!

Likes

Comments

För snart ett år sedan köpte jag en tanig liten grabb på 3 år som inte var mycket för världen. Han visade god potential i sina gångarter & just det gjorde mig fullkomligt förälskad i honom, Figo.
Under ryttare den fösta tiden visade han inget annat än en liten gång & en dålig framåtbjudning. Men .. Skam den som ger sig!

Idag är detta en av de finaste ponnisarna jag ägt, han har det mesta. Ett huvud som älskar att jobba, en gång som gör många knäsvaga & en utstrålning som får de flesta hästmänniskor att smälta.

Och varför säger jag detta?!
Jo, för att sedan dag ett har jag haft vettet att aldrig bestraffa denna ponny, han vet inget annat än att bettet ligger i munnen men gör aldrig ont. Dressyrspöet kan man tugga på & leka med, för det skulle aldrig skada honom.
Belöning däremot, det vet han vad det är. Klappar du honom & talar om för honom hur duktig han är växer hästen 10 cm. Får han en godis gör du hästens dag..

Och det viktigaste, ryter jag nej, skulle han aldrig våga sätta emot, kickar jag till honom med hälen ser han till att kämpa lite till, och det är just detta som gör grundarbetet så viktigt.

En häst ska jobba mot belöning, sträva efter en extra klapp & få tillbaka av samma mynt. Mjukhet & realistisk vägvisande korregering. Inte bristande humör & ryttarutbrott för felaktig dirigering. 

Resultatet av tålmod samt av att låta allt ta sin tid, med  realistiska mål ger dig en fantastisk häst där samarbete och vänskap aldrig dör. Bestraffa Inte för ryttarfel, det skapar bara små ärr som aldrig läker!

Likes

Comments

Idag kom Oliver, en valack på 4 år som ska ridas in. Spännande och otroligt roligt att få det förtroendet!

Detta är en herre som har en fin utstrålning!

Jag tror vi kan plocka fram både gång & tryck i denna pojken. Men först & fräst ska jag ta mig upp på honom.
Så nu kommer det bli lite inridningstips & uppdateringar om detta, alltid roligt att få forma något från början!

Likes

Comments

Fick en fråga här på bloggen om jag kunde förklara mitt sätt att jobba med hästar då det inte såg ut som klassisk engelsk dressyr, och hon har rätt. Jag följer inte skolboken & inte heller någon speciel gren utan försöker alltid jobba utifrån varje individ.

Mitt sätt att jobba handlar om att ha en mjuk avslappnad häst framför mig, en häst som med glädje gungar fram, lugn men med framåtbjudning. Jag jobbar med att lägga varje pusselbit i sin takt & stressar aldrig fram ett resultat, styrka & samarbete är grunden för en hållbar & fungerande häst!

Redan i tidig ålder visste jag att jag var för klen för att vinna en kamp med en häst, mina armar skulle aldrig orka dra en häst tillbaka. Så att tyglarna blev längre kom egentligen ifrån att jag inte använda handen mer än vid vägledning & korregering.

Jag rider alltså till 99% alltid med "för långa" tyglar, men det stör inte mig då jag vill ha en häst som inte är beroende av ständig kontakt i munnen eller sträckta tyglar för att den inte ska rusa iväg. Utan ridningen flyttades automatisk till sadeln.

Jag försöker alltid sitta så stilla som det går, med jämt tryck i sittbenen samt tyngden i stigbyglarna. Svänger hästarna gör jag genom att styra för vad & knä, samt en ledande tygel om hästen inte svarar som tänkt. Hälen använder jag som en extra boost, inte i varje steg. Mina hästar ska bli lite små chockade när jag kickar till dom, det ska vara en varningssignal att det är dags att skärpa till sig. Och ett dressyrspö om som en liten boost om bakdelen jobbar dåligt. Att sitta med ett hoppspö på bogen är enligt mig rätt så lönlöst, då jag vill ha aktivitet bak, inte mer där fram.

Tack vare detta sätter går det faktiskt att rida vilken häst som, alla hästar jag haft än så länge tycker om att få jobba fritt, med en lugn metod & där känslan får läsa av dagsformen. En lång & låg form med tramp bakifrån. Alltså en häst som joggar med tryck & väntar på mjuka hjälper som talar om vad nästa uppgift är.

Jag försöker alltså alltid sträva efter:

Lösgjordhet, enkelhet & ett mjukt samarbete!

Jag jobbar absolut inte med någon snabbfixar metod, utan varje individ får sin tid, varje häst måste bli stark både fysiskt och psykiskt innan den visas på en tävlingsbana. För mig handlar det om ett samarbete häst & ryttare, där team står som huvudord. Jag är inte ute efter att stressa en häst för att vinna tid, snarare tar jag det lugnt för att vinns deras förtroende och kämparglöd!

Hästens välmående & egna förmåga är nr 1, för utan en pigg & arbetsglad häst går det aldrig att bygga ett fungerande samarbete, hästen är ingen maskin, det gäller att den jobbar rätt för att få ett långvarigt harmoniskt  resultat.


Likes

Comments