Hejsan bloggen. Det är ett tag sen senaste inlägg, men ärligt talat har det inte hänt så mycket. Jag har förstås ridit, dock väldigt oregelbundet p.g.a. väder och skola. Hovslagaren har inte haft tid att komma på flera veckor så då det har snöat har jag inte kunnat rida, men idag kom han äntligen. Nu är alla hästar verkade och Sinaaya och Topi har vinterskor. På söndag har jag ridlektion och snart är det jullov! Då ska jag komma ordentligt in i ridrutinerna igen.

Hästarnas tänder behöver raspas, alla hästarnas. Sinaaya har en tand långt in i munnen som en veterinär behöver titta på och i samma veva kan ju resten av gänget också raspas. Jag måste bara ringa till veterinären. En annan sak jag borde göra är täckes-shopping. Jag är i stort behov av mer hästtäcken. Jag vill ha ett tjockt, typ 300g, fullneck-vintertäcke till Netta, ett till fullneck fleecetäcke och fler 150g - 200g vintertäcken. Alla med fullneck. Jag har två täcken med avtagbar halsdel som jag först ansåg vara praktiskt men efter att ha använt dom i praktiken tycker jag personligen att dom inte är så bra. Så jag vill helst ha fastsittande halsdel.

Igår fyllde jag år, äntligen är jag 16 haha. I present hade jag önskat mig en grep och det var precis vad jag fick, då vet man att man är hästtjej hihi. På tal om födelsedagar tror jag min blogg har 1-års jubileum (eller nåt) om några dagar.. Den 14 december, så om två dagar, Yay haha.

Jag hoppas att jag kan rida ut i skogen i en snötäckt natur snart. Nu finns det bra med snö ute, hoppas den stannar. Skulle vilja ha mera vinter bilder med hästarna, har lite brist på nya bilder så jag delar en gammal favorit från Februari.

Fina Petski <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

..geografiskt sett. Ur ridningens synvinkel är det snarare ljusare tider. Jag åkte faktiskt på ridlektion för exakt en vecka sedan. I söndags hade jag ridlektion, jag fick åka till min ridlärares manege. Som jag gissade så blev Sinaaya nog lite uppspelt av den nya omgivningen och massa nya hästar, men det gick ändå ganska bra.

Då vi kom in i manegen började jag med att leda henne ett par varv åt båda hållen. Speglarna var lite läskiga och att stå stilla då jag skulle sitta upp tyckte hon var väldigt jobbigt. Men tillsist gick det, och då vi började arbeta glömde hon bort att omgivningen var läskig. Lektionen var helt fantastisk, jag var verkligen i behov av att få igång lektionsrutinerna igen. Det var jätteroligt och det gick också riktigt bra! Extra lyxigt var det ju också då jag fick rida i manegen. Det är skönt då min ridlärares stall bara är 4 km ifrån mig. Vi bestämde att jag skulle komma regelbundet en gång i månaden, jag skulle vilja åka två gånger i månaden så vi får se om jag ändrar det.

På tal om mörkare tider... Jag hatar vintertid, och inte vintern i sig utan det faktum att vi flyttar klockan en timme bakåt. Jag förstår inte grejen, varför gör vi det? Kan vi inte bara ha sommartid hela tiden, den är mycket bättre. Det är jobbigt att det blir mörkt så fort, det blir så mörkt då jag ska rida. En sak som är lite intressant är ju dock det faktum att man - trots att det händer varje år - alltid blir så förvånad av att det blir mörkt.

Delar en bild av en söt snötäckt Netta.

Likes

Comments

Det är verkligen skotappnings-säsong nu, för några dagar sedan var det Topis tur att tappa en sko. I alla fall har Sinaayas skor hållts på. Jag har inte ridit på stubbåkern sen hon sist tappade en sko, jag har bara ridit på ridplan. Den har varit helt okej, lite blöt ibland men faktiskt bättre än förväntat. Hon är så fin min häst! Men jag skulle behöva en ridlektion. Jag funderade om jag skulle kunna höra med min ridlärare ifall jag skulle kunna komma till hennes manege eftersom min ridplan är lite sådär ibland och då känns det lite "onödigt" att ha ridläraren att komma till mig om min ridplan inte är i tillräckligt bra skick. Sinaaya skulle väl säkert vara helt uppspelt om vi åkte någon annan stans, haha, men det skulle vara värt det.

Jag funderade här om dan hur stor skillnad det ändå var att gå från Petski till Sinaaya. Sinaaya är nog väldigt snäll men hon är ett fullblod och blir lätt skrämd. Petski är helt annorlunda. Men det är bra med omväxling, och det är väldigt roligt att se min egna utveckling - i början kände jag mig osäker och lite rädd om Sinaaya ryckte åt sidan. Numera blir jag mest bara "irriterad". Jag blir inte sur men det är lite dendär känslan "Jaha, samma veva idag också". Och iställe för att bli rädd om hon rycker åt sidan eller bockar (det finns ett hörn på ridplan som hon alltid rycker åt sidan vid och bockar hela långsidan tills hon stannar vid kortsidan om jag galopperar förbi) så kan jag genast handla i situationen och få henne under kontroll. Jag har tuffat till mig och jag är faktiskt stolt över mig själv.

Likes

Comments

Den logiska förklaringen till Sinaayas sko-tappningar är att hon helt enkelt trampar på sina skor. Det här förklarade hovslagaren åt mig igår. Det som händer är att om jag galopperar på en volt kanske hon halkar på åkern och lyckas somehow att föra fram bakhoven så långt att hon stiger på sin framsko. Så det var inte direkt på grund av stubbåkern, bara kanske det faktum att jorden kan vara hal. Hovslagarn slipade lite på kanten av skon så att den inte ska vara riktigt lika lång. Han sa också att om hon fortsätter att tappa skon kan man byta till en mindre storlek på skon.

Likes

Comments

Igår tappade Sinaaya en sko, igen. Först red jag inte på två veckor då hon var utan en sko och sen hinner jag rida två gånger så tappar hon en sko igen, från samma hov dessutom. Usch vad störande. Men i alla fall så kommer hovslagaren redan på onsdag så det tar inte så länge innan det är fixat.

Sådär lagom passligt då jag skrev om underlag i förra inlägget så började jag fundera om det kan bero på stubbåkern. Förra gången Sinaaya tappade en sko var det också då jag galopperade på stubbåkern, precis som igår. Men jag förstår bara inte hur det skulle ha någon inverkan om det nu är det som det beror på, och det skulle vara just typiskt. Som jag har längtat att få rida på stubbåkrar och så skulle det sluta med att min häst inte kan springa på åkern för då tappar hon sina skor. Man hör ju hur knäppt den meningen låter så jag ifrågasätter nog lite om det kan stämma men samtidigt skulle det också kännas surt att testa att rida på stubbåkern igen om det blir samma resultat. Hmm, decisions decisions.

Likes

Comments

Kan det verligen vara så att orsaken till att galoppen gick så dåligt där ett tag är p.g.a. underlaget?

Jag har tidigare skrivit om min ridplan och nu ska jag tjata lite till... Som jag har sagt så är jag mycket nöjd med att jag har en ridplan och är väldigt tacksam för det. Jag är nöjd med allt som berör min ridplan förutom underlaget, alltså i princip den vitigaste delen. Det fungerar jättebra då sanden är torr, då är min ridplan riktigt bra men nu är det ju så att det regnar ganska så mycket i Finland och då sanden är våt fungerar det inte alls lika bra. Mitt underlag är inte det mest idealiska, det här vet jag, men jag började fundera på exakt hur oidealiskt det egentligen är. Sanden skulle behöva vara lite grovare, den är för fin, vilket gör den väldigt kompakt och tung att springa i för hästen. Speciellt om sanden är våt. Tyvärr kunde jag ju inte tänka ut dethär före vi beställde tre sandlass förra hösten... Det blev bättre då pappa tog bort lite av ytan i somras så att det inte ska vara lika tjockt men det är ännu väldigt kompakt. Dessutom tar sanden till sig vatten väldigt bra och blir jättelätt jätteblöt då det har regnat.

Tillbaka till rubriken. Min teori är alltså att orsaken, eller i alla fall en del av orsaken, till att galoppen gick så dåligt där ett tag skulle vara p.g.a. att underlaget var för blött och tungt. För sanden var väldigt blöt, eller fuktig. Ridplanen var inte dränkt i vatten men den fick aldrig chans att torka upp så den var ju konstant fuktig. Men sen de gånger jag skrev att galoppen hade gått mycket bättre så hade sanden fått chans att torka upp litegrann, och då jag red på stubbåkern där det också var torrare gick det ju jättbra med galoppen. Så jag tycker att man ser lite av ett mönster. Nu vet jag ju inte om det är enda orsaken - och knappast är det väl det, jag har säkert ridit lite dåligt också - men jag gissar att det ändå spelar en viss roll.

Hänt i veckan: Jag hoppade upp och skrittade på Topi, barbacka, en stund. Inte jätte bekvämt då han är lite spenig men annars helt okej. Kräver en ryttare som kan säga åt honom vart han ska och hur han ska gå.
Hovslagaren kom i torsdags, vi hade någon ny och han var verkligen jättetrevlig och bra. Så nu, med alla fyra skorna på plats är jag och Sinaaya redo för nya ridpass! Har inte ridit henne på två veckor, gud va skönt det kommer vara att få sitta upp igen på hennes fina rygg.
Jag tränade frihetsdressyr med Netta och jag blir lika förundrad varje gång jag gör något med henne. För hon är så otroligt fin. Det är helt sjukt. Då jag tränar frihetsdressyr märker man hur hon verkligen vill och försöker att förstå. Hon lyssnar jättebra, också då man rider (i terräng) så lyssnar hon fint till alla kommandon. Det känns som att hon alltid har varit väldigt underskattad och jag tror att hon skulle vara en jättefin ridhäst om hon skulle ha blivit tränad till det hela livet.


Likes

Comments

Idag såg jag att Topi fick gå in i lösdriften. Netta är ännu lite sur om det och jagar ibland ut honom men ändå.

Topi, eller Töllert som hela hans namn är, är alltså en gammal estnisk häst, 23 år. Jag fick somsagt erbjudandet om att vara fodervärd åt honom från stället där jag köpte Sinaaya. Jag visste genast att jag defenitivt inte behöver en till häst men det första jag tänkte då jag såg medelandet var: "Jag vill". Och det slutade med att mina föräldrar gick med på det och pappa lovade att bygga ut lösdriften. Ägaren sa dessutom att dom kunde köra honom till oss så det gick ju smidigt. Ägaren har haft denhär hästen förr, för flera år sen, och i somras köpte hon honom åt sin dotter. Men då han kom var han undernärd och jättemager, så under sommaren har de försökt få upp hullet på honom och nog är det ju mycket bättre än då han kom men han är ännu lite mager. Orsaken till att dom då ville ha ut honom på foder är att de inte har tillräckligt med boxplatser + att han och en annan häst inte alls kommer överens. Så nu är han här.

Nu är tanken att min granne ska vara lite "skötare" på honom och alltså hjälpa mig att rida och sköta. honom. Jag kommer också att rida honom men då jag redan har Sinaaya, (och Netta de gånger hon har chans att hänga med) + skola och lite annat så behöver jag nog hjälp för att hinna. Så idag medan jag red Sinaaya på stubbåkern tog min granne och ledde/longerade Topi på åkern. Sinaaya tappade en framsko då jag galopperade så jag fick bara galoppera på högervarv men tur att jag upptäckte att hon hade tappat skon. Det gick för övrigt helt bra då jag red. Galoppen verkar reda upp sig, det var i alla fall inge krångel idag, bara på första lyftet.

Likes

Comments

Ja, helt plötsligt har antalet hästar slagit nytt rekord och ökat till tre stycken. Jag välkomnar estniska hästen Topi till gården. Nu kan man ju fråga sig varför vi bestämde oss att skaffa en till häst, (som om inte två räcker), men jag vet inte, kanske var det ödet? Jag fick i alla fall ett erbjudande om jag ville ha en häst på foder i vinter och efter några om och men var det bestämt att Topi skulle få bo här i vinter, kanske längre, vi får se sen hur det blir. Topi och Sinaaya bodde på samma ställe före jag köpte Sinaaya så det är på det viset som jag fick erbjudandet. Det är en lång historia som jag inte orkar dra nu, mera information om Topi i ett annat inlägg.

För att få plats med tre hästar byggde vi ut lösdiften och det blev så fint! Vi byggde en krubba att lägga höet i och tanken är att vi ska ha lite av ett fri-tillång till hö system. Topi har dock inte fått gå in i lösdriften än, Netta jagar ut honom. Hon var minst sagt inte så förtjust med sin nya kompis, men förhoppningsvis blir det bättre då dom har vant sig vid varandra.

Jag försökte ta lite bilder men det var så mörkt så det flesta blev ganska bedrövliga. Här är vad jag åstakom.

Han är ju söt ändå, trots att han är lite mager. Det ska jag också ge en förklaring på i något annat inlägg.

Likes

Comments

Jag har väldigt svårt att få ner mina tankar om ett ridpass i ord. Jag kan skriva en sak som tolkas på ett sätt men egentligen menade jag något annat, vilket gör att jag tycker det kan vara svårt att skriva om ett ridpass som jag är nöjd med. Av någon anledning är det lättare att skriva om ett pass som inte har gått så jättebra. Så idag tänker jag nöja mig med att kort och gott säga att det gick bra då jag red idag. Det gick faktiskt riktigt bra i alla gångarter.

Trots att det förra veckan gick dåligt med ridningen så har jag inte kännt mig omotiverad. Det har alltid varit kul att få gå ut till hästarna och efter ridpassen har jag också varit på bra humör oavsett om ridpasset gick bra eller dåligt. Det är jätteskönt, för det är så otroligt jobbigt att behöva "tvinga" ut sig själv till stallet om man är i en omotiverad period. Jag tror det kan bero på mitt liv utanför hästarna, att jag är glad och nöjd. Men nu verkar det ju ljusna inom ridningen igen, härligt. Nu är det skördetider också, så snart finns det massor av stubbåkrar att rida på! Längtar.

Likes

Comments

Vilken vecka. Den började med att galoppen gick jättedåligt, stup rätt åt helvete ärlig talat. Men i torsdags då jag red så gick det mycket bättre. Jag kunde göra lyft efter lyft och hon galopperade varje gång. Lyften i början var kanske inte särskilt fina men ju fler lyft jag tog ju bättre blev dom. För mig var huvudsaken att hon tog galopp, sen kan jag jobba på att göra snyggare lyft. För övrigt så kan jag ju nämna att traven går bra och blir bara bättre ju mer jag lär känna Sinaaya, det är bara galoppen jag har haft problem med.

Igår, fredag, kunde jag inte rida på ridplan för det hade regnat så mycket under natten att den var alldeles för blöt. Istället kom min granne och vi tog varsin häst och gick ut och gå med dem. Idag var ridplan fortfarande blöt så jag red samma sträcka med Sinaaya som vi hade gått igår. Det gick...okej. Det gick väl ungefär som jag hade förväntat mig, men det var helt okej. Sinaaya är nämligen inte van att bli riden i terräng själv, eller i alla fall hade förra ägaren inte ridit i terräng med henne ensam. Men det gick helt okej. I början gick det faktiskt riktigt bra. Hon gick med spetsade öron och gnäggade bara några gånger men då vi svängde ner på grusvägen gnäggade hon jättemycket. Då jag tog trav gnäggade hon lite mindre och då vi kom in i skogen slutade hon helt. Sen då vi svängde gnäggade hon mer och mer ju närmare grusvägen vi kom och på grusvägen tänkte jag skritta men Sinaaya taktade ända tills vi nästan var hemma och hon såg Netta i hagen, då skrittade hon på riktigt på asfalten. Och hon gnäggade oavbrutet hela vägen hem. Men jag måste ju börja någonstans om jag vill kunna rida i terräng själv, och det skulle ju ha kunnat gå mycket sämre så det var nog ganska bra ändå.

Likes

Comments