Imorgon åker vi, jag och äldsta dottern. Mamma-semester kallar jag det, semestern för mig. Ja det är ponnytävling som gäller. Flera timmar där jag kan sitta i lugn och ro, ibland hålla en ponny. Inga barn som ropar "mamma" hela tiden. Jag älskar mina barn men ibland behöver man komma ifrån, låta öronen få vila lite. Prata med lite vuxna ... visst är min man vuxen (hmm går ju att diskutera) men just nu (och alltid) är det bara massa maskinsnack hemma. Denna tävlingen blir nog extra lugn då Timmy inte är med. Får ju hjärtattacker varje gång han hoppar. Vet inte varför jag är så nervös när han tävlar. Vill väl så väldigt gärna att det ska gå bra med honom, fast det vill jag ju med de andra med. Jag är väl konstig kan tro.
Imorgon är det i allafall 2 ridskoleponnyer som åker med. Det pigga, övertaggade new foreststoet Roxanne och den lite lugnare och mkt välhoppande ridponnystoet Mustang Sally. Två c-ponnyer som då till vardags är omtyckta ridskolehästar. Får skicka ett stort tack till Emelie på ridskolan som nu sett till att jag får min efterlängtade semester. Den behövs!
Timmy fick sin sista behandling igår. Nu hoppas vi det har gett resultat. Han har tagits lugnt med under behandlingen och ska nu komma igång. Lite karens, men sen hoppas vi att han kommer ut på hoppbanan igen. Att dottern och Timmy får göra det som de gillar mest, att hoppa.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ja nu blir det spännande. Äntligen har mellandottern fått hem Magne (tidigare godkänd hingst). Hon har lidigt i flera dagar (2) i väntan på att Han ska komma. Längtan har varit jobbig. Han fick komma in i stallet och som den fjordhäst han är så hittade han ju lite mat. Daphne togs in så de kunde hälsa. "Hmm ett sto...nä, jag äter istället". Daphne tyckte det var jättespännande med en ny kompis och gjorde allt för att han skulle se henne, men nä. Timmy togs in...Magne åt. Men sen tog maten slut i boxen. Nu kanske han skulle hälsa på de andra, nä hä inte det. Magne fick syn på ett berg av mat (en öppnad rundbal) ute i ladan. Kunde inte slita blicken ifrån den. Fram på kvällen så fick vi lurat honom till att vara med på ett kort ihop med Daphne, tänk vad lite kraftfoder kan få en matglad herre att samarbeta. Dottern går nu här och längtar till imorgon. Inte är det skolan som lockar, nä imorgon ska vi ut på ridtur med Daphne och Magne.

Likes

Comments

Efter både upp och nedgångar nu i vinter så blev det bestämt att Timmy ska behandlas. Ja han hade ju visat under en tid att något var fel. Men vi kunde inte bli kloka på vad. Efter att veterinärkontoll inte gav oss något vettigt svar, så beslutade vi för att ta blodprov på honom före vi drog igång något större. Blodprovet visade att han hade högt värde på anaplasma-antikroppar. Nytt blodprov skulle tas efter någon vecka. Detta visade en nedgång av antikropparna, vi valde att avstå behandling och hoppas på att han fixade det själv. En månad senare tog vi ett nytt prov och tyvärr låg värdet högt igen. I samrådan med veterinären så beslutade vi för behandling. Nu ska han behandlas i 5 dagar , med antibiotika direkt i blodet. Vi har valt att han ska vara kvar hemma, så det kommer upp veterinär varje dag fram till fredag. Tur han är så snäll och tålig, blir ju ett stick varje dag och en stor mängd medicin som ska ges.
Men sen hoppas jag att gamla Timmy kommer tillbaka. Våran Kung som är som lyckligast när han får vara igång och ute på hoppbanan.

Likes

Comments

Efter en jobbig natt, med sjukt barn, så var jag ju inte helt jättepigg. Men schemat var fullt. Började förmiddagen med handledarmöte med äldsta dottern. Nu ska det börjas övningsköra 🙈. Måste erkänna att jag är lite nervös för att sitta bredvid.
När vi sen kom hem så var det bara för att vända. Mellandottern skulle iväg och provrida en fjordvalack som vi ville låna på foder. Förväntningarna var höga före och lyckan var stor efter. Herren visade sig vara supermysig. Dottern föll nog direkt hon fick se de små pälsiga öronen, sen blev hon ju inte mindre nöjd efter ridit honom. Kan ju inte bli bättre. Bättre läromästare än Magne kan hon knappast få. Han är 16 år och tävlad upp till Msv C dressyr. Att han varit godkänd hingst märks inte i hans sätt. Lugn och mkt trevlig. Såg väldigt fin ut i ridningen, trots lite mkt trivselvikt. Matte vill låna ut honom då hon inte själv har tid. Hon vill att han ska få massor av tid och kärlek av någon, detta kan jag garantera att mellandottern kommer ge honom.

Likes

Comments

Har i det stora hela varit en bra dag idag. Kroppen är väl inte helt med mig, men det är väl lugnt för jag ska få börja i Smärtskola. Vad är det? Jag ska alltså få lära mig att leva med min smärta...men hallå, doktorn har ju sagt att han ska hjälpa mig att bli bra. Känns som om han kommer misslyckas med sin uppgift. Får väl se hur det blir. Tar en dag i taget. Men annars har dagen varit bra. En tur till Gekås ( älskar denna affär, tur jag bor nära) med yngsta sonen. Han hade en Pippi-peng som han skulle köpa massa leksaker för. Fick bli en liten ekonomilektion innan vi kom till leksaksavdelningen. Han hittade i allafall lite playmobil som han ansåg att han hade råd med, om mamma la till lite också. Playmobil-hundar blev det. Sonen insåg att storasyster skulle bli jätteavundsjuk. Detta ropade han ut i affären, "Haha A, du får ingen hund". Förklarade för honom att hon är i skolan och ska hon höra så får han skrika högre....dumt av mig, klart han tog i för kung och fosterland. Fanns nog ingen på Gekås som missade det. Märks att han är släkt med sin syster, mellandottern, hon hade alltid rejäla röstresurser inne på Gekås. "Jaaaggg får aaaldrig något, jag vill äta, ge mig sockar".Tur hon växt till sig lite.
Sonen fick också lite hostanfall och sa att han måste spy. Vågade inte chansa utan gick mot toaletterna, när vi närmade oss så kom han på att han nog bara behövde lite fika för att bli bra. Chansade inte här heller, fika fick det bli och se han blev bra...ett mirakel 😎. Men glädjen varade inte för evig. Har nu en liten kille med hög feber bredvid mig i sängen.
Ni minns den där Pippi-pengen som det köptes playmobil för, den ville han helt plötslig ha tillbaka. Stod ju en "spelmaskin" för barn utanför Ica. Vinst varje gång stog det. Sonen hade ju jättetur och vann storvinsten (helt enligt honom)se kortet. Insåg även att sonen har en egen liten fanclub på några personer som följer hans upptåg. Tänkte föreslå att som bonus för medlemmar i hans fanclub så får man passa busungen när han varit busig. Tänk va de kommer få att göra.

Likes

Comments

Idag var sista söndagslektionen för mig och Daphne. Nu börjar ridskolan och ridläraren kommer få fullt upp på söndagar med alla barn som vill rida. Men vi tänker ju inte ge upp, här kommer bokas privatlektioner istället. För nu börjar det hända saker. Daphne och jag börjar funka ihop. Jag börjar förstå Daphne och börjar även förstå vad ridläraren menar. Det är en sak att sitta uppe på läktaren och se när någon rider. Därifrån vet man hur saker ska göras och hur det ska se ut. Men att sen sitta på hästryggen och känna att det blir rätt, ja det är inte lätt. Men idag skedde det. Vi red på utebanan och Daphne tyckte allt runt ikring var så spännande. Hon tappade koncentrationen väldigt lätt och bröt ofta av till skritt. Detta är ju precis helt tvärtemot hur hon är i ridhuset. Traven, som brukar gå helt i form, var lite ofokuserad. Men galoppen i vänster varv var riktigt bra. Idag kunde jag få henne i galopp från skritt, nästan direkt. 1-2 travsteg var det enda. Hon höll en ridbar galopp där jag även kunde ställa henne och nästan få henne i form. Galoppen i höger...ja jag kan väl säga som så att det krävs lite mer jobb där. Men vi skulle förflytta dem sidledes i trav. Lite skänkelvikning alltså. Har varit ett helsike för oss. Jag överarbetar hela tiden. Idag tog jag ett djupt andetag och lyssnade på ridläraren. Oj vad det går mycket lättare då. Ska ju inte säga att hon dansade fram men det gick på rätt håll. Ridläraren berömde oss och jag satt där och undrade hur det såg ut, gjorde vi verkligen rätt. Kände inget speciellt när vi red. Men, sen hände det, plötsligt kände jag det. Kände hur Daphne förflyttade sig åt sidan. Det kändes verkligen. Vilken lycka när man får till det, något man kämpar för ett tag. Lyckan var också stor när vi fick beröm för hur vi utvecklats, jag fick beröm för hur min sits förbättrats och att jag är bättre med mina händer. Daphne fick beröm för att hon såg mer ridbar ut. Detta är något jag verkligen känner, vi börjar funka ihop. Vi börjar verkligen förstå varandra...jag och min lilla fjordtjej.

Likes

Comments

Var ju ingen höjdare att sova på en madrass på golvet. Min kropp skrek åt mig att genast sluta med de dumheterna. Vaknade ju inte precis utvilad. Men visste ju att vårat inbokade besök på Ikea skulle ändra på detta. Ny säng!! Täcken och kuddar köptes på Gekås. Men sovrummet är ju inte sanerar ännu, stinker brand och ättika just nu. Ättika har jag ställt in efter ett råd om att det kunde hjälpa. Värt att testa. Vårat tillfälliga sovrum är vardagsrummet. Aningen trångt med bokhyllor, sängar och bord men allt går bara man vill. Får hoppas att rummet blir beboligt snabbt, så det blir ordning på torpet.
Yngsta sonen är jättelycklig. Vi kom på att vi hade kvar racerbilssängen som storebror hade som liten. Sonen kunde knappt vänta på att få gå och lägga sig. Bra med bra vänner som lånar ut sina barnsängar under lång tid 😊. Har väl stått här i sådär en 16 år minst.

Likes

Comments

Nu tycker jag att jag har haft min beskärda del av otur för lång tid framöver. Nu var det tredje gången på några veckor.
Kom in från stallet, märkte inget. Gick ner i källaren. När jag kom upp igen såg jag tjock svart rök välla fram från vårat sovrum. Dörren var stängd, men från överkanten kom röken ut. Fick lite halvt panik, jag som i alla andra situationer är hel lugn. Ropade på äldsta sonen, som bor i stuga på gården. Han kom in. Helt lugn. Själv sprang jag nog mest runt. Frågade honom vad vi skulle göra. Kom ett lugnt svar "släcka elden". Ja det kunde jag själv räkna ut. Stängde av huvudströmbrytaren. Visste ju inte vad som brann och var inte säker på vad som fanns i släckaren. Fick sen fram släckaren. Sonen och jag öppnade dörren. Fick snabbt stänga igen då svart rök välde ut. Andades lite och öppnade igen. Riktade släckaren mot elden i sängen, där lågorna var ca meterhöga, skit!! glömde dra ut sprinten. Nytt försök och elden slocknade. Fort ut och andas. Tog fort beslut om att kaniner och marsvin skulle ut ur huset. Sadelkammaren fick bli tillfällig bostad åt dem. Lilla hunden Bella fick en hästbox, något hon högljutt förklarade att hon inte uppskattade. Sen in igen, kika så det inte brann igen. Rummet var svart av rök. Såg inte ens fönstret ca 3 meter bort, fönstret där solen lyste in genom. Ingen eld och ingen glöd, sprutade lite mer skum för säkerhetsskull. Beslutade för att öppna upp lite fönster för att få ut rök. Efter att vi var helt säkra på att branden var släckt så öppnade vi även upp till rummet. Madrasser åkte ut genom fönstret. Troligen överhettad mobil/laddare som tagit eld. Är jättepetig att det inte ska laddas när man inte kan övervaka. Men detta gjordes nog av en som inte är så gammal än och jag glömde kolla så han inte laddade.
Fick konstaterat att brandman inte är mitt yrke.  Äldsta sonen tyckte att jag betedde mig som en galen kyckling. Själv var han helt lugn hela tiden. Han som ändå har autism och som jag trodde inte skulle klara en sån situation. Riktigt praktexemplar till son. Skojfrisk var han med, när elden var släckt så kom han standardfråga, "Vad blir det för mat...Ska vi grilla". 

Har ni en aning om hur mkt sot det blir. Var ju ingen jättebrand men sot lär jag ha och torka bort i flera veckor nu. Troligen får vi tapetsera om. Sängen får åka ut och ny införskaffas. Min garderobsdörr stog ju klart öppen. Alla kläder är sotiga och stinker rök. Lär ha och tvätta en lång tid framöver.  Hur jag ska få bort all röklukt, så vi kan sova där, vet jag inte. Men så länge blir det camping på finrumsgolvet.

Glömde ju så klart att ställa undan brandsläckaren innan yngsta sonen hämtades. Han dras mot dumheter som en geting dras mot sött. Fast han blev lite förskräckt när den började spotta skum.

Likes

Comments

Min häst är precis som min bil, de har lite svårt att gå sakta fram. Daphne anser att lugnt tempo i galopp är helt omöjligt, bilen fixar bara inte att gå i 40. Ja så här var det fram till idag. Det krävdes speciellt tillfälle för att få fram lite mindre tempo. I Daphnes fall så var det en hoppträning som behövdes och för bilen så var det snorhal nysnö.
Ja ni hörde rätt. Jag var med på hoppträning med henne. Fega jag som tycker att min häst rusar runt i galoppen, jag hoppade bana. Höjden var ju inte hög, men det hade nog inte vart det jag oroat mig för mest. Nä det här med att ta svängar i alldeles för högt tempo, det oroade mig och självklart för att flyga över hindret utan att få med mig hästen. Men så fin Daphne var. Blev riktigt behagligt tempo och flertalet mkt underbara skutt. Hon smet vid sidan om en gång, det felet tar jag på mig. Blev lite säker där på hästryggen och glömde att hålla om henne med benen. Men hon gjorde det bara en gång sen hade jag koll på henne. Ska nog bli ordning på oss tillslut.

Likes

Comments

Jaha då kom den dagen, dagen då jag i lite för hög hastighet skulle möta farbror Blå och hans laser.
Kom lite fort på en 40 sträcka. Alltså 40 km/tim kan min bil knappt gå. Är extremt svårt att från 80 stäcka försöka gå ner till 40. Tar en liten stund att anpassa sig till snigelfarten,  på denna lilla stund så hann ju polisen lasra mig.
Polisen som var en trevlig kille hälsade glatt på yngsta sonen. Sen blev det till att blåsa. Hopplös mackapär den där blåsan. Får ju ta ett djupare andetag än jag vanligtvis fixar. Men inga bekymmer där, vore konstigt annars. Sen kom ju konstaterandet att jag kört lite fort...eller inte riktigt lite, alldeles för fort. Var ju visst en 40 sträcka, fast i mitt huvud är den fortfarande en 50 sträcka. Men det ger ju mig inte riktigt rätt att köra i 61 km. Men det var ju det där med hur svårt det är att ligga i 40. Jaja poliserna ska väl ha lön de med.
Det värsta är ju det att min man härom dagen påstod att jag körde som en huligan. Nä hä gör jag ju inte, jag håller nästan alltid hastigheten, var mitt svar. Idag gick det väl under det däringa "nästan". Yngsta sonen tyckte det var fräckt att vi talade med en polis som hade pistol. Kul att det roade honom i allafall.

Likes

Comments