View tracker

Otrevligt när man inser att barnen faktiskt tar efter mig, när det gäller beteenden jag hade som ung. Sätt som de inte visste att jag hade.
Äldsta dottern är det som visar sig ha samma tankesätt som jag hade när det gällde djur man ville ha. Att bara gå rätt fram och säga "jag vill ha den hästen" funkar inte. Nä man får linda in det lite fint, får ha en plan färdig på hur man ska kunna lösa det ekonomiskt. Hmm sen måste man vara lite smart och lägga fram det fint. Detta fixar dottern rätt bra. Hon vet ju att jag lyckades med detta själv som ung. Lindade in det, planerade det ekonomiska och la fram det fint. Jobbade hårt ett helt sommarlov sen stog mina drömmars föl där på hösten.
Ja dottern är ju allt som oftast kär i hästar på sitt jobb. Allan är ju största drömmen, Iggy drägglar hon över och nya kärleken heter Norah. Norah är ett stoföl som visst ska vara bedårande och, givetvis, kommer hoppa högt som vuxen.
Jag ser ju bara bekymmer. Var så glad i somras när det var mest av mina underbara gula hästar...Nu börjar de långbenta bruna bli lite många igen...och nya kärleken kunde visst bli skimmel, hemska tanke. Har helt klart misslyckats i uppfostran hos barnen när det gäller val av hästar. De gillar de gula...men älskar långbenta bruna/vita.
Men jag har räknat ut att dottern helt missförstått vad det är hon vill ha. Allan, Iggy och Norah har en sak gemensamt, deras mamma. Måste ju vara så att det är henne hon igentligen vill ha 😊...fast hon är ju inte heller gul.

Haha vägrar lägga upp en bild på långbenta bruna. Bästa Timmy fick vara med idag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Yngsta sonen är sjuk. En sån där ordentlig förkylning med rinnande näsa, hosta, heshet och ont i hakan. Ja just ont i hakan var visst vanligt när man är sjuk...fast det gör bara ont nattetid, för då har man ju inga muskler. Nä för det är väl allmänt känt att musklerna försvinner på natten och detta ger sån väldig värk under hakan.
Visst är det väl underbart att lyssna på barn och deras funderingar och idéer. Just denna sonen är fylld av massa konstiga kommentarer och idéer om hur saker och ting sker.

Likes

Comments

View tracker

Jaha så ligger jag här igen, klarvaken, lyssnandes på när de andra sover. Höst och vinter är för mig besvärliga årstider. Värkande och stela muskler som håller mig vaken nattetid. Som får mig att gå på halvfart dagtid. Visst har jag bra stunder med, men smärtan finns där. Har bokat ny tid till vårdcentralen...inte för att jag tror att de kommer hjälpa mig, men skadar nog inte att tjata lite mer på dem. Jag har även skickat in egenremiss till specialistvård. Hoppas på att de tar sig an mig.
Nä får väl ta och göra ny test till att försöka sova. Bara att vända sig om och blunda...eller. Har testat det flertal gånger de sista 2 timmarna.
Avslutar med lite roliga nyheter. Timmy har fått godkänt att han fått prestationsmedalj silver och guld i hoppning. Detta höjer hans mamma Essas avkommepoäng så hon ska vara berättigad till att ELIT premieras 😊.

Essa 26 år gammal. Henne har jag haft i mer än halva mitt liv. Ja hon har varit min sen första gången jag såg henne, då var hon någon timme gammal...att det sen tog 10 månader att få mina föräldrar med på att köpa henne, är ju en annan femma.

Likes

Comments

Jag kan skatta mig lycklig. Visst kivas det vilt i barnaskaran och visst trivs mannen kanske lite för bra i skogsmaskinen eller på jakt. Men ändå är de underbara.
Nu har ju kylan kommit och med den kom även smärtan i leder/muskler. Tycker själv att jag kan vara lite gnällig ibland, men man och barn klagar aldrig. De hjälper till med allt som ska göras och förstår att jag inte alltid vill/kan göra det de vill. Mannen kör barn till ridlektioner/tävlingar och sitter och fryser i kalla ridhus, trots att han absolut inte tycker ridning är så kul. Barnen hjälps åt och tar stallet och allt som det innebär.
Köpte mig en stor härlig overall förra året. En underbar sak som hjälper mig mkt nu i kylan. Men jag blev förbjuden att använda den bland folk 😂. Såg visst inte riktigt klok ut i den. Löste det bekymret igår när jag hittade ett par termobyxor som jag trivdes med, de jag testat förr har varit äckliga. De har haft värdelös passform. Men dessa var visst godkända att ha bland folk med, sa barnen. Kanske mannen kan slippa kalla ridhus denna vintern...vi får se.

Likes

Comments

Hört flera gånger att hästfolk är lite speciella. Har inte riktigt räknat mig in dit. Men efter ikväll så måste jag erkänna att jag räknas till gruppen "hästfolk"...och detta av galnaste sorten. Äldsta dottern fick tillfället att rida lektion för en A-tränare. Detta nappade hon givetvis på x 2. Japp självklart ville hon rida med både Timmy och Nittro.
Först var det en timme teori och sen började de minsta ponnyerna.
Självklart vill man ju sitta på läktaren och se så man kan höra med.
Självklart skulle det vara skit kallt ute.
Självklart skulle det ösregna när jag var ute och bytte häst.
Kan ju bara säga så här att JÄKLAR vad skönt det är att vara hemma, inne i värmen, nerbäddad och med en kopp varm choklad i handen. Finns ingen charm alls med 4 timmars frysande i ridhus, i början av november.

Likes

Comments

Jag har haft den turen att ha en pappa som hjälper till med allt.
När vi byggde stallet så ville jag ha runda hörn. Svärfar sa att det går aldrig R med på..."pappa det vore så bra med runda hörn i stallet"..." inga bekymmer, det fixar jag". Älskar mina runda hörn.
"Pappa bilen krånglar"..."Kom så fixar vi det." Sen krånglade inte bilen mer.

Nu kommer vi till bekymret för mig just nu. Min bil behöver lite kärlek. Min man är inte intresserad av att göra det, jag är inte intresserad av att lämna in den. Fostrad till att lösa saker själv, men detta klarar jag nog inte.
Tror ni inte att om jag kör in bilen i pappas garage, hissar upp den med lyften och sen ber pappa snällt...tror ni inte då att han hjälper mig. Visst kanske får jag skruva och dra själv, men kunde jag få instruktioner viskade i mitt öra så löser jag nog det sen. Bara peka lite vart jag ska skruva...gör jag det utan hjälp så kommer bilen få bucklor och jag får ont i tårna.
Fast hur svårt kan det igentligen vara att serva och kolla bromsar på en traktor (Volvo)..... troligen skitsvårt!!

Likes

Comments

Yngsta sonen "V" fick nån slags ryck och sa att han måste städa. Va...jag stog där som ett frågetecken, skulle han städa frivilligt? Ja men det måste han ju göra för "Lill-V" skulle ju komma. Lill-V??
-Vem är det frågade jag.
-Men det är ju han som brukar komma hit och leka, var svaret som jag fick.
Hmm ja A har ju varit här någon gång, kusinen L har han nyligen varit och hälsat på och de andra kusinerna J och K var inte längesen han träffa...men Lill-V har jag aldrig träffat.
-Men mamma det är ju han som bor i det stora vita huset, lika stort som vårat (hmm sonen måste nog ha glasögon, vårat hus är ungefär lika stort som en skolåda).
-Hmm menar du mormors hus?
-Men mamma, mormors hus är ju inte vitt det är ju orange. (nu vet jag säkert att han behöver glasögon, huset är vitt med skiftning mot grått).
-Vad heter hans föräldrar då?
-De heter Anneli och Tjillevippen och Lill-V brukar ju pussla blompussel och hoppa hinder.

Konstaterar att sonen kanske inte alls behöver glasögon för han verkar ju se saker som inte jag ser. Hoppas denna Lill-V är snäll och väluppfostrad för är så hiskeligt svårt att säga till någon som inte syns och de brukar vara väldigt dåliga på att plocka upp leksaker efter sig.

Likes

Comments

Som liten var jag alltid med pappa. Jag mekade med bilar, var ute på jakt, hjälpte honom bygga saker. Ja där han var, där var jag. Det han gjorde, gjorde oftast jag med. Mamma sa alltid att jag hade honom lindad runt mitt lillfinger. En moster vet jag sa "vart ska sleven vara om inte i grytan". Ja det var nog mycket "jag och pappa".
När jag ville ha en kanin frågade jag så klart pappa. Visst sa han och satte igång med att bygga bur. Mamma var vansinnig för att han alltid gav med sig när jag ville ha något. Något år senare var det mamma som gladeligen hjälpte till med kaninerna medans pappa suckade och sa "jag lovade 1, vad hände".
Var även pappa jag gick till när jag ville ha häst. Hmm var ju inte lika lätt som med kaninen, nä fick kämpa i så där en 9 månader innan han gav med sig. Men det var nog aldrig något han ångrade. Fina Essa och pappa blev jättebra vänner.
Jag lärde mig mycket av pappa. Han var en riktig fixare. Var det något som behövdes lagas, så gjorde han det  Var det något som behövdes byggas, så gjorde han det. Aldrig på enklaste väg, nä det skulle bli bra och snyggt med. Som transportburen han byggde till ett marsvin...helt i trä och utan en enda skruv eller spik. Han kunde allt och skulle det vara något han inte kunde så löste han det ändå. Hade han inte något speciellt verktyg, ja då tillverkade han ett sånt själv.
Så det fanns inget som stoppade honom...utan nu i sommar. Satans jäkla cancer!!
Började som magont. När de fått reda på vad det var, så var det för sent. Några veckor senare fanns inte pappa mer.
Den 1 oktober somnade pappa in hemma i sin säng omgiven av mamma och flera av mina syskon. Själv kom jag en kvart senare.

Hoppas du har det bra nu. Är helt säker på att du fortfarande sitter på din stol vid bordet, går runt och pysslar på gården och håller mamma sällskap. Ska hålla koll efter dig när jag är där.

Likes

Comments

Går hela dagarna med en gnagande känsla och oro. Har en nära och älskad anhörig som är sjuk. Tyvärr finns det bara en utväg med denna sjukdom och tiden är knapp.  Just nu har det gått så långt att kämparglädjen hos honom helt försvunnit, han har gett upp. Nu är det vi som kämpar för honom. Försöka få honom att återfå lite livslust, i allafall bara så mycke så att våra anhöriga som bor utomlands hinner hit, bara så mycket så de hinner få visa honom hans barnbarn.
Jag går själv här hemma jätteförkyld. Gör allt för att kurera mig så jag kan åka dit till helgen. Vill inte riskera att smitta honom, han har det jobbigt nog.
Skulle viljat vara där idag när sköterskan kom. Kunna förklara för honom att utan vätska blir hans sista tid här jättejobbig, få honom att gå med på näring i dropp. Få honom ur sängen, om än för en liten stund. Ta tillvara på den tid som är kvar. Kämpa på lite.
Jag förstår att han lider, jag förstår att han vill ha ett slut på det. Men håll ut ett tag till, snälla.

Likes

Comments

Vi har ju 5 barn. Detta är 5, till personlighet och sätt, väldigt olika barn. Här finns tuffhet, känslighet, alerta, mindre alerta, energiskt och lathet. Det skiljer många år på barnen med. Äldsta är 20 och yngsta 3. Den första och sista är söner, resterande 3 är tonårstjejer. Nja det stämde kanske inte helt men kan garantera att även 8 åringen beter sig som tonåring så hon får räknas med i det gänget. Har ni någon gång tänkt tanken att det vore trevligt att ha flera döttrar...glöm den tanken direkt!! Tonårstjejer har man fått som en prövning. Nu är ju mina inte den absolut besvärligare sort. Här finns ingen sprit med i bilden, inga besvärliga kompisgäng. De är inte överdrivet uppkäftiga, nä det satte vi stopp för tidigt...vill man ha häst, rida lektion och ev tävla så håller man sig god med mamma 😊. Men de här med att jäklas med varandra. Överallt, i alla lägen, så ofta som möjligt ska det härjar, jagas, bråkas och gnabbas. Antingen brötas det med varandra eller så är det lillebror som åker på det.
Lillebror älskar och duscha. Varje dag, gärna flera gånger om. Idag kom han och frågade om han fick duscha. Äldsta dottern var genast snabb med svaret. "Nä du får inte duscha, vet du vad som händer om man duschar för mkt...man blir en fisk!" Hon försökte till och med inbilla honom att hon kände någon som blivit fisk när den duschade. Fick intyga för honom att det inte alls skulle ske. Hjälpte honom in i duschen och satte på kranen. Tog någon minut sen kom han ut och sa väldigt oroligt "jag kommer bli en fisk nu".
Ja så håller storasyster på hela tiden mot stackars lillebror och han går hela tiden på det.

Är man häst så har man inga större bekymmer med äldsta dottern. Här är det fjordfölet Arne, född -12, som sover i knät på henne. 

Likes

Comments