Jag kör V70. Är jättenöjd med min bil. Bra familjebil, bra dragbil och stort lastutrymme. Min bil går som en klocka för det mesta. Men idag beslutade den sig för att sjukskriva sig och det med omedelbar verkan. Här gavs det ingen vink om att något stog fel till. Inget hackande eller puffande. Nä lille bilen sa bara poff och sen hände inget mer. Testade starta. Bilen morrade lite och talade om att detta tänker jag inte göra. Stog nu lite väl ute i vägen, tog hjälp av startmotorn och på så sätt rullade av vägen. Väl ur bilen ringde jag till räddaren i nöden, min man. Han var en några mil bort men skulle komma så fort han kunde. Att sitta i bilen och vänta såg jag inte som något alternativ, vet ju aldrig när det kommer någon fartdåre och kör rätt in i bilen. Nä tog chansen att njuta av den härliga solen, på köpet fick jag visserligen en kall vind. Men en stund kunde jag ju stå ut med den...stunden blev rätt lång. 1 timme tog det för mannen att komma och rädda mig 😎. Väl genomfrusen så boxerades jag och bilen hem. Vet inte om jag ska anlita denna bärgningsfirma något mera. Tyckte nog det gick lite fort och inte blev det bättre när det kördes i gegga på vägen och sikten för mig helt försvann. Men billigt var det ju 😁 . Väl hemma så konstaterade mannen snabbt att det var en hållare till ett dieselfilter som gett med sig. Reservdel är beställd och kan hämtas imorgon. Ska sättas på plats snarast och sen är allt lugnt igen. Klarar mig inte lång stund utan bil, bor man rätt ut i skogen som vi gör så är bilen ens bästa vän, ja den och givetvis diskmaskinen är verkligen mina bästisar.

MoJ's Rock Lee är en helt underbart mysig kille. Kom till oss i höstas som 4 årig hingst. Nu är han valack och under inridning. Han kommer bli en kanontrevlig bästa kompis till någon lite tjej eller kille.

Likes

Comments

Var på lektion med Daphne igår. Första gången i nya sadeln vi köpt, en globus clic dressyrsadel. Jag har ju aldrig ridit dressyr förr och kan ärligt säga att jag inte alltid fattar vad ridläraren menar att jag ska göra. Men hon är bra på att förklara när hon ser att jag inget fattar 😊. Men igår kändes det så bra. Känns att Daphne stärkt sig. I traven kunde jag få henne att länga steget istället för att bara springa fortare som hon brukar. I galoppen så tog hon 2 travsteg efter att jag gjort galoppskänkel, innan hon gick in i galopp. För 3 veckor sen så sprang hon nästan halva ridhuset innan galoppen kom. Nu kunde jag även be om en lite lugnare galopp utan att hon tvärnitade. Hon sökte sig lite i form en liten bit i galoppen. I traven är det inget bekymmer, hon går jättefint där.
Efter förra lektionen kändes allt hopplöst och blivande dressyrtävling verkade väldigt långt bort. Nu fick jag upp hoppet igen.
Trodde knappt det skulle gå så bra, inte efter hur hon betedde sig när vi skulle lasta henne innan träningen. Äldsta dottern fick verkligen tillfälle att använda vartenda ett av svordomarna som finns i hennes ordförråd. Då var hästen billig, nästan så jag skulle betala för att bli av med henne. Men sen efter lektionen höjdes värdet igen. Att jag sen kunde lasta henne själv när vi skulle hem, gjorde att hon nu är väldigt dyr igen.

Likes

Comments

Idag vaknade yngsta sonen på ett strålande humör. Kramade som vanlig om mig och förklarade hur mycket han älskar mig. Gav mig som vanligt massa pussar på kinden. Sen la han sig bredvid mig och tyckte synd om mig som är sjuk. Då kom frågan, frågan som alltid leder till något han vill ha. "Vad är det för dag?" Hade jag sagt onsdag, så hade han sagt lill-lördag...lill-lördag betyder lite godis. Lördag är ju godisdag då är lill-lördag självklart liten godisdag ", enligt honom. Men jag svarade måndag. Tänkte att det är ju ingen speciell dag...men, "Nä idag är det glasslördag" kom snabbt som svar. På en glasslördag måste man äta glass direkt. Man kan inte vänta till efter frukost. Tyckte inte att den iden lät jättebra först men efter sonen förklarat för mig att glass är jättebra när man är sjuk, ja då kände jag är det nog faktiskt var det jag behövde just då. Sagt och gjort han och yngsta dottern hämta glass, skålar, strutar och chokladsås. Sängen fylldes med massa glass, barn och tiggande djur. Sonen som alltid tvunget ska äta sin glasstrut från botten, fick en "glassuppochner".

Perfekt! tyckte han. 4 år gammal och redan en riktig förhandlare, klippsk liten sak som vet hur man ska vända på allt så det blir till hans fördel . Men det ska ju tilläggas att han inte alltid får som han vill, men med sjuk mamma och första dagen på sportlovet för systrarna så kändes glass helt perfekt till frukost. Nu leker barnen snällt tillsammans och är så nöjda. Bäst jag tar chansen och vilar lite innan han får någon ny knäpp idé.

Likes

Comments

Här trotsade jag sjukdom och gav mig ut och red. Började med att prova en dressyr sadel på Daphne. Ska jag börja rida dressyr så får jag ju i allafall se seriös ut. Den är säkert jättebra, men va ovant när man är van vid hoppmodell.
Sen blev det en skogstur, givetvis efter jag bytt till min gamla sadel jag är van vid. Äldsta och mellan dottern följde med på Timmy och Lollan. Lite kallt och ruskigt var det, men friskt. Daphne var väldigt pigg med öronen spetsade framåt. Hoppade över dike eller hoppa var väl till att ta i, snubblade sig över diket. Sen kom vi in på ruinområde från ett gammalt torp. Där började Daphne ändra beteende. Hon drog svansen mellan  benen...ja en häst kan tydligen det. Hon krökte nacken så jag till slut inte hade någon att hålla i. Svängde runt för att se vad som var bakom sig, gjorde lite rusningar som om hon ville komma iväg från något läskigt. Ja så höll hon på till jag tröttnade och sa till äldsta dottern att byta häst med mig. Så då satt jag på tryggheten själv, kung Timmy. Men det lustiga var att Daphne gjorde bara någon liten dumhet med dottern men sen blev hon lugn...i samma stund som vi red ut ur torpets ruinområde.  
Vad var det som skrämde henne så? Vad jag såg fanns det inget som borde gjort henne så orolig. Men där fanns kanske saker där som jag inte kan se, vem vet.

Äldsta dottern fick hoppa upp och testa Daphne med dressyrsadeln. Tänkte att jag kunde få någon annans åsikt om sadeln, men de orden hon sa vågar jag inte skriva här. Att en människa kan säga så många svordomar i en och samma mening är ofattbart. Men efter hon avreagerat sig så sa hon att sadeln var nog ok på hästen, så länge hon slapp rida i den. Dressyrsadel och bråkig häst samtidigt var nog mer än dottern stog ut med. 😎

Likes

Comments

Ja nu ligger vi här hemma och hostar. Förstår inte varför jag alltid ska bli sjuk när yngsta sonen återhämtat sig helt och är värsta duracellkaninen. Förstår heller inte varför jag ska passa upp på dem alla när de ligger sjuka, men inte passar någon upp på mig. Fast yngsta sonen är ju faktiskt väldigt omtänksam. Han gav mig faktiskt frukost på sängen idag. Vet inte om näringshalten var så hög, men gott var det.

Ja popcorn är ju alltid gott.

Igår kom Fixon hem från han arbetsläger 😊. Han har haft en bestämd åsikt om vad han tycker om att bli inriden. Så han fick åka till OliviaoEmelie på litet läger. Skönt att han kunde arbetas i ridhus, lite mjukare om han skulle kastat av ryttaren. Äldsta dottern jobbar ju där så hon fick ju ändå göra jobbet med honom, men tillsammans med Emelie. Vilket bra jobb de gjorde, bara några veckor senare så har det gått från att inte komma upp på ryggen till att galoppera i bägge varven. Idag ska han ut på en tur i skogen.

Jättemysig och så fin kille, lille Fixon.

Likes

Comments

Daphne var lagom irriterad när vi skulle lasta. Det här med att åka iväg medans de andra mumsar mat i stallet, ja de är inte populärt hos damen. Men lastningen går bättre och bättre. Tar bara några minuter nu. Väl framme så var det en taggad dam som lastades ut. Var som att sitta på en laddad dynamit det mesta av lektionen. Men så fin hon kändes i traven. Gick mycket i form. Funkade bra att öka i traven, har annars lätt att bli lite rusig och het men det gick jättebra idag. Vi jobbade med bommar ...GAH värsta grejen ju. Bommar är äckligt farliga, man måste verkligen göra allt för att undvika dem och om man tvunget måste över så hoppa allt du är värd. Vi kämpade på med dessa hemska saker. Vi red fint i form på rakstreckorna, svängde upp vid A och där, där låg bommarna. Huvudet höjdes, halsen spändes och det blev ett väldigt rusande...för att sen när bommarna var bakom oss så kom formen tillbaka och traven blev sansad igen. 
Men det bästa idag var ridläraren Emelies kommentarer. "Rätt där Anneli", "Jättefin form"," Riktigt fint där". När hon tyckte att det skulle finnas dressyrprogram i bara trav, för det skulle vi snart klara, ja då blev jag glad. Idag fixade min kropp hela ridningen. Jag känner mig ungefär likadan som innan lektionen...jätteglad är jag 😁.
Nu står Daphne nöjd i stallet och mumsar på sin mat. Både ryttare och häst är nöjda med dagen.

Likes

Comments

Nyligen hemkommen från min och Daphnes andra ridlektion. Om jag i första lektionen kände mig flaxig och okunnig, så var denna ungefär 10 ggr värre. Daphne var stressad, snubblade runt och rusade. Hon funkade rätt bra i traven. Rätt mjuk i bägge varven. Inte jättesvår att ställa. Galoppen funkar bättre och bättre. Funkar att få henne i form kortare stunder. Men i hennes värld är en halvhalt det samma som tvärnita. En lätt skänkling får henne att rusa. Men Daphne var klart inte störste bekymret idag. Mina axlar värkte, höften låste sig och det kändes som om det inte fanns en enda fungerande muskel i hela min kropp. Att försöka flytta henne med skänkeln var ju ett enormt projekt.
Tur att Felicia också ska ta henne på en del lektioner. Där finns ju både ork och muskler. Vi har fortfarande som mål att starta i dressyr, men just idag känns det långt bort. Tur det snart är vår och att värmen då återkommer. Med det brukar kroppen återhämta sig lite och orken blir bättre.
Nu ska jag testa lite hund-teckenspråk, får försöka få min döva tax att förstå att hon ska gå upp och lägga sig. Alltid lika intressant att försöka få henne förstå. Även för hundar kan det vara jobbigt att bli gammal. Blir väl att bära upp henne.

Maten var god efter en tuff ridlektion.

Likes

Comments

Spotify!! Vad är detta fenomen? Måste man verkligen ha det? Barnen är på och tjatar om detta fenomenet Spotify, som om det vore det bästa som hänt sen hästen blev domesticerad.  De anser att jag måste ha detta på min telefon. Men jag älskar min musikmokajäng, den har de låtarna som jag gillar. Bara stoppa i hörlurarna i öronen och höja ljudet så får jag en blandning av hårdrock, Magnus Uggla och ballader. Skrålar med i Chris de Burghs underbara Lady in red, river av Poison med Alice Cooper och viskar fram Det vackraste tillsammans med Cecilia Vennersten. Min musikmokajäng levererar det jag vill ha utan någon månadsavgift och helt utan reklam. Lite ström ibland är allt den kräver.
Bara för att jag gillar min lilla IPod så blir jag nu kallad tråkig, envis, gammaldags.... Men kanske är så att jag faktiskt är det, i allafall envis. Så jag sätter in hörlurarna och höjer ljudet på Ipoden, stänger ute barnen tjat och njuter. Skrålar högt...And I... will always lovet you...

Likes

Comments

När man går där i affären och klurar ut vilka julklappar man ska köpa så hittar man ibland de där perfekta julklapparna. De där som man vet att mottagaren kommer älska. Sen finns det de där tveksamma julklapparna, de som man är osäker på om de kommer passa eller inte. Av någon konstig anledning så brukar de tveksamma julklapparna barnen får vara de som jag uppskattar mest, för de leks det inte så intensivt med.
I år hittade jag perfekta julklappar till alla barnen och även till mellandotterns hund Bella. Yngsta sonen fick en sån där Minion som kan prata och sjunga. Han älskar den! Jag tyckte den var ok i början men nu...tänk om den kunde vara tyst...måste den verkligen sova bredvid honom...nu låter den igen. Den skrattar och sjunger, pratar helt obegripligt. Den står där med sitt enda öga och hånler mot mig medans den spelar upp en trudelutt till. Kan ju inte gärna säga till sonen att han inte får leka med den...men det kan jag som tur va göra till Bella och hennes julklapp. Bella är en liten hund, mindre än katterna här. Men hon har en stor passion på att döda leksaker. Hon älskar de som piper, de slits i stycken på bara några minuter. Hon är ute efter pipsaken där inne. I år så köpte jag en pipsak i slitstarkt gummi. Hon har försökt att haverera den men bara lyckats gnaga sönder näbben lite. Detta gör att hon ligger och kämpar med den och för varje tugga så piper den. Detta hemska pipandet i kombination med sonens Minion kan få vem som helst att bli galen.
Nästa år köps här bara mjuka och tysta julklappar.

Likes

Comments

På julafton gav barnen deras pappa en hemlig julklapp. Han fick reda på att han skulle vara hemma klockan 15 måndagen den 2 januari, mer berättade vi inte. Så idag var det dax, mannen var hemma i god tid. Kaffe serverades innan vi gjorde iordning oss för avfärd mot äventyret. Han var nog lite orolig för vad vi hade hittat på, försökte få barnen att försäga sig. Men alla barnen höll tysta.
Han fick order om vad han skulle ha på sig, det andra tog vi med oss. Vad julklappen var började han misstänka när vi började köra...ja bästa julklappen var en ridlektion. Nu har ju mannen suttit på häst innan, men mycket mer har han inte gjort.
Även ridlärarens man hade blivit lurad till att vara med, var nog en julklapp även där.
De blev tilldelade varsin stor ponny. Sen var det bara att börja borsta...vilken borste skulle man nu ta först? Här skulle sadlas och tränsas. De fick lite hjälp av ridläraren och tur va väl det, undra hur det hade sett ut annars. Ner till ridhuset begav vi oss sen.
Jag och yngsta dottern satt på helspänn ibörjan. När kommer de trilla av, vem ramlar först? Vågar de galoppera? Vi väntade och väntade. Dottern tröttnade på att vänta och började leka istället. Till våran stora förvåning så satt bägge kvar på hästarna hela tiden, trots att de fick en riktigt avancerad nybörjarlektion. De både skrittade, travade, galopperade och hoppade. De red alla tänkbara vägar, här voltades, reds tvärsigenom mm mm. Hindret var väl inte jättestort i mina ögon sett, men enligt ryttarna så låg det nog på minst 90 cm.
Yngsta sonen var också med men han tyckte inte alls att det var något speciellt att se pappa skumpa runt i ridhuset.
Vi hoppas att få se mer av dessa ryttare. Blev lite bestämt att de skulle starta på klubbmästerskapet till hösten... var kanske inte riktigt de som bestämde detta. Men jösses vad kul det hade varit. Efterlyser nu mer modiga pappor som vill visa att de kan.

Likes

Comments