View tracker

Nu har jag varit på höjern och hälsat på min gamla ponny Pim. Hon är så sjukt söt.
Det första jag säger när jag ser henne: "har hon krympt?".....
Hahaha nej det ska tydligen vara jag som växt.
Hon var jättesnäll i både ridning och hantering.
I ridningen så gick hon att samla tillslut även fast hon kunde ha lite bråttom ibland.
Min drömponny verkligen, alla vill ha en första ponny som henne.
Vi kunde tillochmed galoppera utan större problem.
Stolt ryttare kan man säga!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej, inte min bästa dag idag. Kändes som att allt bara gick fel, jag hästen, ridningen allt bara allt kändes dåligt idag på hästryggen. Odin var på sitt jobbigaste humör då han bara sprang ifrån allt arbete och bara var allmänt jobbig sen så blev ju jag irriterad och alla ryttare där ute tror jag vet vilken dum kombo det blir satt aa, vi gjorde det bästa av situationen och det blev som det blev. Hoppas ni haft en bättre dag iaf <3

Likes

Comments

View tracker

Mer uppdatering om tävlingen men jaja..
Det kändes så bra att gå igenom banan felfritt. Första gången med stor häst, första gången med Monte och till min förtjusning lyckades vi faktiskt!!
Älskade häst.

Tack till alla som hjälpt mig och tagit så fina bilder på oss! Längtar redan till nästa tävling <3

Likes

Comments

Sjukt bra feeling på dagens clear round!
Ja, nu var det ju då tävlingsdags..
Tidigt, tidigt på morgonen fick ja kämpa med att kliva upp ur sängen. Redan klockan 08.00 skulle jag vara på tävlingsplatsen och bygga fram/gå banan. (ej med häst).
Så vi åkte dit, tittade lite på banan och konstaterade att den var ganska simpel och enkel. Ändå spred sig en viss nervositet inom mig.
Klockan 09.00 åkte vi till Monte och skulle se till att få honom fin. Det tog en stund att få bort allt spån men efter ett tag så såg han riktigt pryd ut!
Då var det dags att checka grejerna då. Sadel, träns, benskydd, väst, hjälm, handskar... Ja allt verkade vara med. Då återstod endast att lasta hästen.
Monte gick lydigt på transporten som att visste att det var tävling på gång!!
Väl på tävlingsplatsen red vi fram ute i paddocken och han kändes fin, men stark! Jag hoppade några språng på de räcken som stod uppe till framridning men efter sprången var det svårt att sakta av...
Framhoppningshindren låg på runt 90cm och det var ju inga problem med det. Jag rider upp mot ridhuset och känner mig ännu mer spänd..
"Hur ska jag få stopp på honom väl inne på banan?"
Tankarna flög ostoppbara i huvudet på mig.
Men jag skulle ju faktiskt inte hoppa någon hög klass. Det var ju vår första tävling tillsammans.. 70cm räckte och blev över.
Vi kommer in i ridhuset och hoppar fram på hinder 1, 3 & 4. Han känns fortfarande stark men nu hade jag honom ändå i ett mer kontrollerat läge.


Redan dags? Innan jag hinner tänka ropas mitt namn upp i högtalaren. Ja.. Det var väl nu som det gällde.
Jag tänkte att sålänge jag går felfri så kommer jag att vara riktigt nöjd!
Och gissa vad? Jo min rosettplockare plockade hem ännu en rosett till samlingen. Detta då våran tillsammans första rosett. Otroligt stolt!
Väldigt glad över att jag har en så snäll och fin häst också!

Likes

Comments

Sent på kvällen är det dags att bege sig hemåt. Idag har vi hunnit med otroligt mycket.
En träning för Johan och massa stallskötsel.
Vi har börjat sätta upp den tredje boxen och det ser otroligt fint ut!!!
Monte ska ju tävla imorgon så jag duschade honom lite klippte svans, man och flätade så att det inte skulle fasta spån!
Sedan mockade jag åt honom vilket han tydligt visade att han tyckte om när han rullade sig...
Tur att jag lagt på honom fleecetäcket och att flätan va i så inte lika mycket spån att ta bort imorgon. 

Jag putsade tillochmed sadel, träns och ridstövlar! Ska bli riktigt kul att komma iväg imorgon;)

Sov så gott!

Likes

Comments

Nu känns det verkligen toppen bra.
Red nyss dressyr för Johan Lundgren och känns som att jag fått mer koll på det hela. Jag har mycket kvar men det positiva är att jag är en bit på väg:D.
Det känns så bra att klämma in ett träningspass för Johan ibland när man känner att allt går emot en.. Man får liksom en positiv kick, massa beröm och feedback!
Jag fick träna på att sträcka på mig. Att sitta rätt uppochner på hästen.
Vi tränade endel på växlingar mellan gångarterna och det kändes helt ok. Johan påpekade även att jag ska sätta mig tillbaka så jag får fram hans "standard"trav.
Eftersom att Monte är en ganska stor häst skulle stegen va längre så att jag som ridit mycket ponny skulle känna att det gick framåt..
Själv tränade jag 30 minuter (en halvtimme) & efter mig tränade min lillasyster lika länge på Carigo vilket också gick över förväntan.
Vi åker alltså hem med ett leende på läpparna!!

Likes

Comments

Allt som har en början har också ett slut. Det hände i alla fall mig och min första ponny.
Vår historia började för cirka 1 år sedan...
Jag hade den stora turen att få ta med en försäljningshäst på min första hoppträning med privathäst. Jag hade precis börjat rida på ett försäljningsstall utanför ridskolan och det kändes så speciellt!
Efter skolan när jag kommer till stallet och ska iväg på hoppträning får jag höra det glada beskedet att jag ska få ha med en liten c-ponny som gått banor på 120cm!!!!!! När jag hörde detta blev jag så glad att jag hade kunnat hoppa runt hela stället 10000 gånger. Egentligen hade jag ingen aning om hur ponnyn var, det bara stod framför mig när jag fick höra allt fint om henne att "detta är en superponny!".
Väl på hoppträningen uppträdde hon inte alls som jag förväntat mig. Hon var väldigt studsig i bakbenen men antagligen var hon bara taggad tänkte jag? När vi väl började hoppa fick jag liksom wow-känslan. Hon var den perfekta hästen för mig, allt som jag alltid drömt om..

Video från första hoppträningen tillsammans:
https://youtu.be/Q6ZpTY_d3sU

Redan samma kväll tjatade jag på man föräldrar om att vi skulle hyra henne. Jag försökte verkligen övertyga dem om att det var en bra idé. Dagarna gick och jag fortsatte med att försöka få med dem på idéen.
Nån dag innan vi reste bort på skidsemester hörde mamma och pappa av sig till hennes ägare.
Plötsligt var det bestämt att vi skulle hyra henne ett halvår!!! Mitt hjärta rusade utav glädje. Det enda jag kunde tänka på under semestern var vad hon skulle få ha för utrustning och så spanade jag in lite ridövningar (vi alla har gjort det). Vi kommer hem från en toppen semester och får hämta hem världens underbaraste ponny, hur bra är inte det??
Men såklart ska något vara ivägen för mina planer. Hon går inte helt igenom besiktningen.. Då var det dags. Valet låg i mamma och pappas händer och jag visste ju att de helst inte ville detta..
Men till min förvåning stod snart ponnyn i transporten och strax var vi framme i ett stall fullt av människor som glatt välkomnade oss.

Vi hade i två veckor för att sedan få henne ombesiktigad. Allt slutade med att vi med sorg i hjärtat fick lämna tillbaka henne.. Jag hade inte uppskattat tiden vi haft tillsammans tillräckligt. Jag trodde inte att slutet på vår gemenskap skulle inträffa så snart. Istället för att tillbringa varenda ledig minut med henne slösade jag bort tiden på ren skit.


"Man inser inte hur mycket man behöver någon förens den inte längre finns där"
Att se Pims boxplats tom skärdi djupa sår som än idag håller på att läka..
Jag hoppas utav hela mitt hjärta att vi ses snart igen bästa vän.
Nej vänta.. Du var mer än så, min själsfrände, den som tröstade mig när jag var ledsen och fanns där när alla andra lämnade mig. Med dig var jag aldrig ensam kära Pim.

Jag älskar dig.

Likes

Comments