Header

- vaknat i ett rum som ser ut som en syrenberså, tapeterna är blommiga och golvet är grönt ... och inget inget har hänt här.

- gjort mozarella sallad och ätit mozarella sallad

- gråtit över sådant som jag skulle kunna påverka om jag inte var så vansinnigt .. ja, mycket

- skrattat för att mina bröder är så härliga

- hämtat kortpacken som min kusin glömde i lägenheten i början av sommaren

- kramat mamma för att hon är en klippa i den storm som är jag själv


Och ändå, på nåt sätt, har jag varit mer levande idag än jag varit på ... jag vet inte när

Det är helt okej nu. Det är faktiskt det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Det finns en skog någonstans utanför det vi ser och är. Jag vet det, för jag har varit där. Det började när jag gick på åttan. Ibland försvann min blick genom och förbi väggar och betong. Jag såg. Jag såg skogen. Och senare började jag också ta mig dit andligen. Jag sprang i det gröna. Skuggorna, den ständiga skymningen och vargarna som alltid fanns på avstånd, närvarande, men aldrig så att det blev farligt. Jag var där. Läkarna kallar det här disociation. Jag kallar det överlevnad. I nian målade jag min skog med oljefärg, som slutarbete. Konstläraren tyckte att den var vacker. Men jag tror inte att någon förstod hur viktiga träden var för mig. Jag har försökt skriva om det här. En av dikterna belönades med andra pris i Lilla Edith - tävlingen. Den finns i Topelius Gymnasiets Årsbok för 2014. Men förstod någon? Begrep de att dikten "Tåget" handlar om det som händer om jag glömmer bort skogen? Att det finns en järnvägsräls där skogen tar slut. En järnvägsräls som skär igenom allt som betyder något. Förstår de? Och Förstår ni, att jag kommer dö om träden slutar beskydda mig?

Jag behöver träden.

Jag behöver dem.

Likes

Comments

HON FINNS KVAR och jag lovar dig att när helvetet har slutat ta människor till sig, när himlen är öppen och havet inte mer är till, när allt allt är borta, då ska jag stå ibland mina syskon. I den nya himlen.

Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se nu står Guds tabernakel bland människorna och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk. Och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta"

Uppenbarelseboken 21:3-4

Mormor, jag ska ta din hand då, när vi äntligen får mötas. Då ska vi gå i skogen. Och inga roparnäsvårdare kommer väcka upp mig ur disociationerna för det kommer inte att vara någon disociation. Det kommer vara på riktigt.

Jag måste vänta på den milda döden som bringar frihet åt min själ! - Edith Södergran

Likes

Comments

Så är mörkret oerhört tomt och ödsligt.

Den lånade (stulna?) bilden är bara ett försök att beskriva det obeskrivbara

Har ni hört talas om sexuella trakasserier, hur det funkar? att de som trakasserar ständigt drar in fler av sina vänner, berättar om tjejen för varandra, triggar upp varandra så de blir helt galna... har ni hört att jag är en sådan tjej .. som trakasseras..

Har ni insett att självskadebeteende är som cancer i själen? Det kommer tillbaka, hittar nya former ... det försvinner inte

Det försvinner inte


Har ni förstått

att det inte är jag som är sjuk .....

.... det är världen

Likes

Comments

1. i ögon, både människors och katters. Ögonkontakt är magiskt.

2. i böcker, men inte bara i diktböcker, utan också i romaner, barnböcker och matteböcker. Matematik är verkligen väldigt vackert även om jag bara anar dunkelt dess egentliga innebörd.

3. i naturen. Hos träden allra mest.

4. på ihopskruttade butikslistor glömda i fickan på min jeansjacka. (jag kan inte riktigt hålla listor rena från de ord som betyder något)

5. i gamla människor

6. I unga människor

7. i barn

8. i dimman över åkrarna en junikväll

9. under sängen de nätter jag inte kan sova ( jag är fortfarande rädd för att hänga med ett arm eller ben över sängkanten efter klockan 24)

10. under och ovanför stjärnhimlen

11. i Bibeln och Koranen

12. i mitt eget liv

13. och i ditt

Likes

Comments

​Jag finns fortfarande till

Likes

Comments

Skuggan av persiennerna faller på en uppslagen sida i en kalender som jag skrev upp händelser och läxor i våren 2014. Det är tre år sedan. Tre långa år sedan min sextonåriga hand skrev ner en liten diskret text i nedre kanten av en kalender. Tre väldigt långa år. Du ser det kanske inte, men det står "Även om allt är väldigt annorlunda mot hur det var förrut" Och jag har som vanligt stavat förut fel. Det är ganska nyligen jag insett att det bara är ett r. Men den här våren 2014, det var då allt sakta började rasa. Jag minns att jag höll ett föredrag för klassen på en engelskalektion och jag minns så tydligt hur två flickor började viska med varandra. Den ena berättade efteråt vad de viskat om. De tyckte att jag såg annorlunda ut. Mindre. Tanigare. Ingen förstod varför jag började krympa. Jag kan inte säga att jag själv vet varför ens idag. Jag kunde bara inte äta. Eller sova. Det gjorde ont i själen. Det var knappast då det började. Antagligen började det hela långt innan och jag kan tyvärr inte lova att allt är bra nu. Men jag hoppas att jag en dag ska kunna skriva den lilla raden i min kalender igen, och mena det motsatta. Att allt är mycket bättre. Jag är på väg dit. Men jag är inte där än. Inte än.

Även om allt är väldigt annorlunda mot hur det var förrut ...

Likes

Comments

Hon är en skugga i marginalen. Hon den där flickan som försvann, spårlöst. Vad är man om man är utan spår? Inga minnen, ingen väg tillbaka. Hennes vänner blir studenter idag. Hon är lycklig för deras skull, glad att deras fötter hittar vägar. Hennes egna fötter dansar en dans som eldslågorna har lärt henne. Hennes liv är inte som deras. En präst hon känner sa en gång att hon, den försvunna flickan, lever ett författarliv, att hon är manad att skriva om det, det är enda vägen. Hennes sätt, att överleva.

Vägen ut.

Änglarna blir studenter idag. Barbielekarna är en brusten änglavinge. Det finns ingen väg tillbaka dit.

Ingen väg tillbaks.

Framåt är vart vi måste gå, både studenter och andra unga människor. Det kommer att göra ont och vara skrämmande. Men det är värt det, för vi, VI ÄGER FRAMTIDEN

Vi kan göra vad vi vill med den

och det

är mäktigt

Likes

Comments

Denna roman är än så länge inte en riktig bok, men sidorna finns utprintade och jag hoppas att förlaget tycker om vad jag känt mig tvingad och manad att skriva under vintern som blev vår. Jag hoppas , för det här, det här ÄR.

Likes

Comments