Header

För varje omvälvande händelse i mitt liv måste jag göra en ny spotifylista. Den jag håller på med nu heter "Vägen tillbaks" och mitt mål är att den ska spänna sig som en gnistrande stjärnhimmel över alla mina känslor. Jag vill att allt jag känner ska få plats. För vi har rätt till våra känslor. Jag har rätt att vara arg, rädd, ledsen, ångestfylld och glad efter allt som hänt. Och det har du också! Människor som säger "ryck upp dig och sluta vara så känslig", de vet inte vad de pratar om. De vet fan inte vad de säger. Ingen ser dig inifrån, ingen förutom du själv och den gud du tror på. Ingen annan vet hur det är att vara du. Jag kan inte säga att jag inte dömer någon. Men jag önskar att jag kunde säga det och mena det. För alla har sin egen kamp även om nu inte alla hamnar in på någon psykiatrisk avdelning. Alla har sin egen kamp. Det är inte lätt att vara människa. Och att säga till en person att hen inte försöker tillräckligt, det är så fel.

Är du vid liv?

Jag antar att du svarar ja. Och det är tillräckligt! Du har klarat dig genom så mycket ångest. Du är så stark. Fortsätt att hålla dig vid liv, älskling. Och du som inte längre är vid liv, jag gråter när jag tänker på vad världen gjort dig. Och jag hoppas att du är i himlen, nirvana eller var som helst. Och jag hoppas att du är lycklig nu. Kram <3 Kram allihop. Ni är människor! Och däri ligger ett oerhört stort värde. Jag börjar förstå det här nu. Det är inte ungefär var femte person som är värdefull. Det är alla. ALLA ÄR VÄRDEFULLA. Jag är värdefull. Och det, att inse mitt eget värde, att kämpa för att hitta självkänsla. Det är viktigt. Och det försöker jag uppnå med min spotifylista. För musiken man lyssnar på påverkar en hel del. Jag skulle bli fullkomligt galen om jag bara lyssnade på halleluja musik. Jag behöver helt enkelt Veronica Maggio. Men en och annan Carola låt får vara med på min lista ändå. Det är bra med balans. "Satan i gatan" och "Du vet väl om att du är värdefull" Så ser balansen ut i mitt liv just nu. Kommentera gärna om du har någon växa-och-hitta-sig-själv-låt på lager.

Ta hand om er allihop!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

När en av mina gudinnor frågade vem jag är i mina egna ögon, då sa jag att jag skriver. Jag är ord i rörelse. Jag är handen som håller i pennan eller trycker ner tangenter. Jag är hon som skriver. Det är det första och största jag kan säga om mig själv. Jag vill inte vara den där som varit på roparnäs, eller hon som blev utsatt för ett övergrepp ... Jag vill inte vara bara mitt illamående. Jag vill inte vara det hemska som andra gjort mot mig. Jag vill vara Amanda. Hon som skriver. Men jag vet att det finns mer i mig. "Du sökte en källa och fann ett hav. Du sökte en kvinna och fann en själ. Du är besviken" Som Edith Södergran säger, vi kvinnor (och männen också för all del) vi är så mycket mer än bara syster, fru, kvinna, man. Vi är själar. Det finns hav inom oss. Och jag vet att jag kan växa som solrosorna jag planterade med en av mina gudinnor. Jag kan växa. Om ett år, eller redan ett halvår, kommer jag inte vara en rädd tjej med rödlila hår som har sömnproblem och gömmer sig i huvtröjan när kompisarna frågar hur hon mår. Jag kommer inte att blunda när de frågar. Jag kommer kunna svara att det är bättre.

I bibeln finns det ett ställe där det står "bär varandras bördor" och ett annat där det står att var och en ska bära sin egen börda. Jag har ibland stört mig på att bibeln är så motsägelsefull. Jag har inte sett den röda tråden. Men nu vet jag att Jesus är den röda tråden. Och jag tror faktiskt på det, fast jag tycker det är åt helvete att vi diskriminerar homosexuella på grund av något som står i en gammal bok. Jag är med andra ord en ganska konstig kristen. Men jag tror. På mitt eget sätt.

Så för att återgå till min fråga. Jag är hon som skriver. Jag är kristen. Jag är ett hav och en själ. Och jag vet inte själv vilka fantastiska djup som finns i mig. Men jag lär känna mig själv mer och mer. Och en sak vet jag i alla fall. Jag är Amanda. Jag är hon. Amanda.

Likes

Comments

Jag har lite åsikter här. De uppstod i ilska och maktlöshet.

1. Det är åt helvete med den här världen.

2. Våldtäktsoffer SKA INTE behöva känna skam över det de varit med om. Prata, prata, prata så mycket du vill.

3. Busschaufförer har ingen rätt att skälla ut en för att man slarvat bort studiekortet, eller glömt att fixa studiekort eller rentav ljuger om att man är studerande för att man är fattig men helt enkelt måste till brottsofferjuoren i Vasa

4. Att säga till någon som blivit utsatt för övergrepp att det var hens fel - det är sjukt

5. Att släppa in en fb-vän i sitt verkliga liv eller i sin lägenhet betyder INTE att man vill bli våldtagen, mördad eller knivhuggen.

6. Att döma feminister är bara så fel - Herregud, vet ni som dömer ens vad ni pratar om?

7. Man kan för sjutton inte säga "Vi som tror på den rätta guden" på en kristen samling. För vi vet inte vilken gud som är rätt. Eller om ens någon är det.

8. Barn har rätt att vara barn. Vuxna har rätt att vara vuxna. Hela den här grejen med att man ska vara ungdom från 10 till 30 är knas.

9. Homosexuella har rätt att gifta sig i kyrkan. Punkt. Den gud jag tror på älskar all slags kärlek.

10. Alla kvinnor som vill vara präster har rätt att vara präster. Det ska vara lika för alla.

11. Att slå barn är lika sjukt som att slå vuxna. Det är INTE okej att misshandla någon bara för att man själv mår dåligt.

12. Ja, det står, jag vill inte knulla, på min tröja. Och det menar jag. Jag vill inte knulla, för sex är så jävla destruktivt. I alla fall just nu.

13. Det är fan inte fegt att ta livet av sig. Det är hemskt och sorgligt och ingen får och borde göra det. Men livet är faktiskt ganska skit.

Likes

Comments

Jag sitter i en soffa och lyssnar på gudinnan Veronica Maggio. Det är precis som när jag var 17 år.. 17 år i staden där jag växte upp och så.. ville inte va den som blev kvar. Men nu är jag 19 och soffan tillhör inte min stödperson utan är min egen. Jag bor inte hos någon annan. Jag bor hos mig själv. Och på något sätt klarar jag det. På något sätt går det. Jag skriver en hel del. Om maktlöshet, ångest, flyktbeteende och våldtäkter. Ja, jag skriver om våldtäkter. Fråga mig inte varför. Inte i kommentarfältet i alla fall. Jag kan svara om du kommer hit, kramar mig och ljuger om att allt blir bra. Men kom inte om du råkar var en man. Jag är rädd. Rädd för män.

Jag önskar att jag kunde mena vad jag säger när jag ljuger om att allt är okej. Men det gör jag inte. Det är svårt att gråta. Det går nästan inte. Mina vänner gråter de tårar jag borde fälla. Mina vänner är mina änglar. Jag älskar dem så mycket.

Tomhet är någonting obehagligt. Jag tror inte att jag själv förstår hur mörkt mörkret är.

Jag tror inte att jag förstår ...

Tack för att du finns Veronica Maggio. Dina texter är som en vän som aldrig sviker. Jag vill krama dig Veronica, för du är inte dålig för mig. Du är ingen man. Du är så bra. Du är så bra.


Likes

Comments

Ett skrik i ett vakum heter min senaste dikt. Om ni mot förmodan vill läsa den få ni fråga mig om ett halvår. eller eventuellt komma hit, krama mig och ljuga om att allt blir bra. Jag önskar att saker inte var som dom var. Jag önskar att jag var bättre. Men ni kära läsare, ska veta att ni är så bra. Ni är änglar. Ta hand om er allihop <3

Likes

Comments

Det hela började med att en förvirrad tjej blev utskriven från roparnäs och for till Nykarleby bibliotek samma kväll. Ett skimmer i luften. Biblioteket var fullt av författare. Och nu, ett halvår senare, har denna förvirrade tjej lärt känna sitt folk. Hon är en av skrivargudinnorna hon också, även om hon inte förstår det.

Det som hände denna helg var att lördagskvällen härskades av de allra heligaste skrivargudinnorna. Det var ett Litterärt kvinnoseminarium i Vasa. Och jag var där.

JAG VAR DÄR

Jag var så lycklig att jag nästan grät. Christel Sundqvist, Birgitta Boucht, Elin Willows.. Och jag.. jag var där.

Jag känner Christel från förr. Hon var den som pratade med mig i biblioteket den där kvällen. Men nu har jag träffat Elin också. Och hon, hon är allt jag vill vara. Och jag pratade med henne. Hon pratade med mig. Jag fick en kram.

Elin Willows är typ bättre än Veronica Maggio. Om man nu kan jämföra människor.

Likes

Comments

Jag och Hjalmar har ett eget hem. Vi är änglabarn och ingen kan krossa oss.

Likes

Comments

Hej alla fina människor. Nätet funkar inte i min lägenhet ännu och jag råkar vara en sån där knasig hipster med en gammal internetlös nokiatelefon så nu sitter jag i bibban och gör läxorna. Eller. Det gör jag ju uppenbarligen inte. Jag bloggar. Men min tanke med att gå hit var att jag skulle göra läxorna.

Vinden virar in mig i en trygghet jag inte trodde fanns på denna jord. Ifall någon undrar så svarar jag att jag mår bättre nu. Och det är faktiskt sant. Eldarna i mina ögon förtär mig inte längre. De brinner. Men de brinner för mig.

Jag tror att jag kommer att klara mig

Nej

Jag vet att jag kommer att klara mig

Det kommer snart bilder från min författarlya. Kanske imorgon, eller när nätet behagar fungera igen.

Tack för att ni finns allihop!

Likes

Comments

Från och med 1.3.2017, alltså onsdag nästa vecka, hyr jag en alldeles egen etta i Nykarleby centrum. Vindarna blåser annorlunda nu. Det är en speciell känsla i luften. Jag känner doften av min egen fantastiska framtid. Mellan mig och den är bara en blekblå gardin som så lätt glider undan. Jag är där snart, nästan där... På onsdagkväll kommer lite bilder på min skrivarlya. Den kommer bli så fin!!

Likes

Comments

​Jag och min lilla vildkatt testade att byta stil, vilket var väldigt intressant. Ibland behöver man vara annorlunda för en dag. 

Likes

Comments