Header

Allt jag vill är att bygga ett bo av kuddar under ett bord och sitta där med min syster och se alla säsonger av SKAM. Om och om igen. 

En trygg plats. Där INGET kaos får finnas. En plats på jorden som är min och min systers. Bara vi. Och Noora, Sana, Chris, Vilde och Eva. 

Trygghet och lugn efterlyses nu

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Sommarboken - Tove Jansson

Denna bok har jag läst ur på olika ställen. Man kan inte binda sommarboken till en enskild fåtölj. Den har följt med mig som en ovanligt oegensinnig katt. I min systers bil medan våra kusiner skruvade fast en ny radio, vid köksbordet i min lägenhet, i mina föräldrars trädgård, lite här och var, med eller utan tekopp bredvid.

Sommarboken handlar om ett barn, en pappa och en farmor. Den berättar om hur de olika personerna nuddar i varandras universum, hur de lever tillsammans på ön i finska viken, utan att nån enda gång trampa sönder varandras integritet.

"Jasså, sa farmorn och tog en ny cigarett, det var bara den andra före 12 och hon försökte alltid röka i smyg när hon kom ihåg det". (s 63)


Lite borta från platsen där jag talar - Ulrika Nielsen

Jag är verkligen fascinerad av Ulrika Nielsens böcker! Språket, det är som en scanning direkt ur hjärnan. Det är precis! Så precis!

"Mitt läsande är hungrigt, kaotiskt. Ibland sitter jag med boken i famnen. Utan att öppna den. Den ger mig något slags riktning" (s 41)

Vad jag gjorde en höst - Jenny Björklund

Denna bok köpte jag i Vasa idag, för att jag behövde en riktlinje. Eller kanske snarare en flykt. Jag läste några kapitel på bussen och den verkar bra.

"Ludde och jag går tillbaka längsmed genvägen du och jag tog då och jag inbillar mig att jag kan sudda ut något om jag går där. Som om vi gjorde en tråd där vi gick. En tråd som jag tror var röd". (s 73)

Likes

Comments

Det första jag ska göra när det blir ljust är att döda demonen som blåser hemska drömmar på mig

Denna bild är gammal. Jag har inget behov av att lägga upp en skräckslagen pyjamas bild.

Mina ögon och min själ säger förresten att det är ljust nu, så hejdå! Jag ska ut och döda demoner!


Likes

Comments

En kopp te, en Edith Södergran - bok och en gulorange katt - vad mer kan man behöva? Hösten är tanternas och katternas tid! Den förhatliga sommaren med känslor på ytan och besvärlig längtan, den är förbi!!!

Jag och en annan tant (på 19 år) plockade kantareller, pepparriskor och blåbär idag. Vi åt smörgåsar med smörstekta kantareller och lyssnade på Tove Janssons höstvisa. Om inte det är lycka, så säg mig vad lycka är.

Just nu är jag glad. Men jag börjar lära mig att det vänder snabbt. Ibland håller lyckan i sig en dag, ibland en timme. Och nån gång är man intensivt lycklig bara en sekund. Men när man mått och fortfarande mår psykiskt dåligt är det viktigt att ta vara på de där sekunderna, timmarna och dagarna. Det är viktigt vem man än råkar vara. Alla har nytta av att spara glada sekunder i hjärtat.

Jag har börjat skolan igen. Jag går äntligen på tvåan i gymnasiet. Jag kommer klara det här, fast ett par år slukats av ätstörningar och ångest. Jag kommer klara det här.

Här är en dikt jag skrev i helgen:

Likes

Comments

Jag har knappt sovit alls inatt. Inte för att jag skrivit, utan för att jag mått dåligt. Nu läser jag Ulrika Nielsens bok "Lite borta från platsen där jag talar. Den är en bra flykt.

Min mobilkamera är som den är.

Likes

Comments

Min moster hjälpte mig att bygga en hanterlig tillvaro i en stuga vid vattnet. Hon reste upp en vävstol och gav mig en låda med tyg i olika färger. Jag väver. Och du kommer aldrig att se mig igen.

Likes

Comments

I förrgår hade jag tänkt skriva om den plötsliga kärleken. Men jag hann inte och nu är den redan förbi. Jag är och tänker förbli min egen. Tanken på att nån gång släppa in en annan människa i min lägenhet skrämmer mig. Att dela mitt liv med någon skrämmer mig. I och för sig skrämmer det mesta mig. Men på den här punkten menar jag faktiskt allvar. Jag vill få vara singel, ifred. Så låt mig få vara det snälla.

Jag har krupit in i det gröna som en gång betydde allt. Ni behöver inte veta var jag är. Ni får inte. Jag tänker stanna här och läsa böcker. Läsa. Tills ni glömt att jag finns.

Och om någon undrar så älskar jag min familj.

Du kommer aldrig få se mina ögon igen!

Likes

Comments

Rubriken säger allt och bilden säger ännu mer, så jag vet inte om några fler yttrande behövs. Ni är så mycket liv kära småkusiner och att ha er i Finland en vecka var guld. Guld som i solnedgången som vi ska springa igenom tillsammans. Guld som i allt som är rent och roligt och bra. Guld som i allt som är viktigt.

Likes

Comments

Jag är i mina föräldrars sagolika hus, i huset där jag skrivit och lekt och haft ångest. Mina småkusiner är här och just precis i denna olämpliga tid bryter körtelfebern ut. Jag har tydligen bärt smittan i min kropp hela sommaren. Det smittar via kyssar och närhet, känns som någon slags symbol för att den närhet jag hängett mig inte är bra. Men man måste ju inte se allt som en enda stor metafor. Livet är lite knas ibland. Och det är nu bara så det är. Men jag lovade min moster att aldrig mer kyssa en slisk. Och det löftet ska jag hålla. Så klart kan vem som helst få körtelfeber, det är inte endast tillägnat sliskar. Men nu är det så att jag tänker se det här som en jätte enormt betydelsefull metaforisk symbol, för det hjälper mig. På nåt sätt.

Likes

Comments

- vaknat i ett rum som ser ut som en syrenberså, tapeterna är blommiga och golvet är grönt ... och inget inget har hänt här.

- gjort mozarella sallad och ätit mozarella sallad

- gråtit över sådant som jag skulle kunna påverka om jag inte var så vansinnigt .. ja, mycket

- skrattat för att mina bröder är så härliga

- hämtat kortpacken som min kusin glömde i lägenheten i början av sommaren

- kramat mamma för att hon är en klippa i den storm som är jag själv


Och ändå, på nåt sätt, har jag varit mer levande idag än jag varit på ... jag vet inte när

Det är helt okej nu. Det är faktiskt det.

Likes

Comments