Header

Jag köpte kylskåpsmagneter idag och det är den bästa investering jag har gjort i hela mitt liv. Och jag överdriver faktiskt bara lite. Jag och en kompis skrev varsin dikt. Den ovanför är min, alltså den om balkongen. Den om berusande sällskap är skriven av en av mina änglar. Läs och låt dig hänryckas!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Har jag varit förkyld och tittat på Ronja Rövardotter med Hjalmar. Ronja är min absoluta Astrid Lindgren favorit. Man blir aldrig för stor för barnfilmer. Jag vill ha en egen Birk att rymma ut i skogen med.

Vet att det är nåt som står i vägen för att jag ska välja bort det som förtrollar och förtär ... jag antar att ingen är förvånad över att jag lyssnat på Gudinnan Maggio

Natten mellan torsdag och fredag förra veckan sov min syster över. Vi kletade in oss med ansiktsmasker och såg hela första säsongen av Skam. Tanken var ju att jag inte skulle börja se Skam, men nu är jag så fast som man bara kan bli. Är det nån annan där ute som är kär i Noora?

Vad har mer hänt? Jag har sovit över hos mamma och pappa för första gången sedan jag flyttade. Jag har varit i kyrkan och stämt in med hela församlingen att han är sannerligen uppstånden. Jag har stått i köksfönstret i mitt barndomshem och tittat på ån som är så vacker. Jag har mått obeskrivligt dåligt och varit så lycklig. Natten mellan måndag och tisdag var den vän jag haft allra längst här och hälsade på. Vi pratade om allt. Jag är så glad att hon finns. Jag är så glad över alla mina änglar. Tack för att ni finns allihop <3 Tack!

Likes

Comments

Älskling, jag vet att du vill cykla in i solnedgången med dina änglar, men din solnedgång sitter fast i en tavla och du kan inte komma in i den hur du än försöker. Du är fast här. Jag vet att du har en cykel som är i linje med mörkret och att du har lärt dig hur man kopplar hörlurarna till månljuset. Jag vet alla dina hemligheter. Jag vet att du aldrig sa nej. Men jag vet också att du inte var okej med det som hände. Du måste vara feminist för dig själv. Jag vet att du söker trygghet i mörkret, att du skriker åt änglarna när de försöker hjälpa dig. Jag vet allt det. Och nu undrar jag: Vad vill du ens gullevännen? Vad är det du längtar efter? Du har sagt att du vill fly från, hellre än till. Men man måste ha ett mål. Man kan inte bara cykla genom en spökstad och tro att det däri finns mening med livet. Flykten fascinerar dig, men den kommer aldrig att göra dig hel. Jag vet att du är avundsjuk på de som har far- och morföräldrar i samma stad. Och på dem som vågar tro på kärleken. Du tror bara på vänskap. Och du säger att du vill bort från det som skrämmer. Kan du inte åka till farmor och farfar då? Till dem som är på den här sidan om döden. För mormor och morfar får du inte tillbaka förrän du själv är död. Sluta klamra dig fast vid det som redan är förlorat. Sluta längta efter barndomens skimmer, för du vet ju att det inte alls var särskilt vackert. Du vet ju vad du måste göra, så varför tar du inte tag i ditt liv? Varför fortsätter du att drömma när du vet att det snart bara är mardrömmar kvar. Du har ju så många änglar. Så många som bryr sig. Bli bättre för deras skull, du vet ju hur ont det gör att se dem gråta.

Likes

Comments

Stockholm, staden jag ville se våren 2017 i. Jag fattar inte. Mitt hjärta blöder. Stay Positive. Hur då undrar jag? Är det ens möjligt att vara lycklig i den här världen? Jag tror inte det. Som jag ser det är det friskare att vara deprimerad med tanke på hur sjukt allt är. Jag vikarierade på ett dagis i onsdags. Att se barnen, världens framtid, att läsa sagor för dem och ha dem i famnen. Att tycka så mycket om dem, men samtidigt, rädslan för att bli avslöjad. Det krävs så lite. En annan dagistant som frågar hur det går i skolan, eller ett barn som rycker en i ärmen. Och så är allt förstört. Jag fyller 20, men har varit så mycket på sjukhus att jag inte hinner ta studenten i år eller nästa år. Och om ett barn sett mina armar, om ett barn sett fotspåren av min ångest, hur hade jag förklarat? Barn förstår inte att man kan skada sig själv. Varför är inte alla barn? Vad händer med oss när vi växer upp? När är det vi går sönder? Är det i tolv/trettonårs åldern? För vi är söndriga. Allihop. Jag har förståelse för att man kan skada sig själv, även om jag vet att det också är fel. Men att skada andra. Hur kan man leva med sig själv efter att ha våldtagit eller dödat en annan människa? Hur kan man? Jag förstår bara inte. Jag orkar inte ens vara arg. jag är bara trött. När jag håller mitt fadderbarn i famnen känner jag både glädje över att han finns till och att hans föräldrar gav mig förtroendet, men rädslan och oron finns också där. Min underbara lilla klimp, jag önskar att världen blir bättre för din och din systers skull. Och för alla andra barns skull. Jag hoppas verkligen att världen blir bättre. Jesus, om du finns, gör nåt. Den här världen behöver mer kärlek. Jag tror på allt det där med korset, men det är 2000 år sedan. Vi behöver något nu. Jag ... behöver något nu. Jag vill ha en kram. För just nu vill jag bara blunda och bli någon annan. Jag behöver ett ton positiv närhet för att kunna försonas med det som varit.

Likes

Comments

Vi håller det hela diffust. Vi låter skuggorna komma framför ansiktet. Just det, komma, men varför? Vi vill inte använda etiketter. Knullkompis, det låter så fult. Men vad är man då? Vad är jag och vad gör jag? Jag hatar inte, att hata tar bara energi. Och batteriet blinkar redan rött. Rött. Som mitt blod. Det borde vara något vackert, det där med närhet. Men jag tror inte på det. Jag tror inte på sexuell närhet. Jag tror på vänskap. Vänskap är den sanna kärleken. Det är vad jag tror.

JAG SKA ALDRIG MER VARA NÄRA EN MAN

Bara så ni vet,

här är några regler:

1. Hångla inte med någon du inte vill hångla med, eller, för att göra det tydligt. HÅNGLA INTE MED NÅGON SOM INTE VILL HÅNGLA MED DIG.

2. slå inte på någon som redan ligger, våldta inte någon som redan blivit sexuellt utnyttjad. och rör inte någon annan heller. rör inte nån som inte vill bli rörd.

3. Hota aldrig med att ta livet av dig om en flick/pojkvän eller kk vill bryta kontakten. Eller om en vän inte orkar. HOTA ALDRIG MED ATT TA DITT LIV.

4. Och till sist, alla sliskar där ute, alla äckliga jävlar, jag talar till er, MINA VÄNNER ÄR MINA ÄNGLAR. OM NI ENS TÄNKER TANKEN ATT RÖRA DEM SÅ HOPPAS JAG ATT NI DÖR.

Punkt.

Likes

Comments

​I torsdags köpte jag en tröja med en liten diskret text som inte ens syns på bilden. "Stay positive" står det. Jag trodde mig om att kunna finna en trygghet i det materiella, i nya kläder och sådant. Men det gick inte. Samma natt upplevdes på akuten i Jakobstad, ifrån vilken jag blev vidare sänd till Roparnäs. Platsen jag aldrig mer skulle åka till. Platsen om vilken jag sagt så mycket, både gott och ont. Men trots allt, platsen som gång på gång räddar mitt liv. Igår åkte jag hem. Jag var tydligen bara intagen på en kort krisperiod. Jag vet inte vad som händer längre. Vad spelar det för jävla roll, om hundra år, när allt gått tillbaks till noll. Vad spelar det för roll. Vad spelar det för roll? En gudinna frågade mig vad jag lärt mig under denna sjukhusvistelse. Ingenting annat än att man tydligen inte får hångla i rökrummet. Inget annat. Hur ska jag kunna bli frisk om jag inte ens försöker? Fan. Jag försöker ju. Ser ni inte att jag lever? Att jag fortfarande är kvar efter nästan tjugo år på denna galna planet.

Likes

Comments

Jag undrar om ord är nödvändiga. Ni förstår ju min ide´. Att ta ett foto, en evig hundradels sekund, ur en Veronica video och sedan låta min spegling synas i henne. I Veronica. Men varför? Jag vet inte. Det är ju snarare tvärtom, att hennes spegling syns i mig. Hon är en gudinna och jag är bara en vanlig dödlig. Trodde jag. Men det är inte så. Alla människor är lika värdefulla. Det är livet i sig som har betydelse. Inte vad man gör. Veronica förmedlar en ledsen och på något sätt destruktiv glädje i att finnas till. Det gör jag med. Vi har båda den där rastlösa flykten i blodet. Jag tror mitt hjärta blöder. Jag tror mitt hjärta blöder. Tack Veronica Maggio, för att du finns, för att du sätter ord på det ordlösa och för att du sjunger så gudomligt vackert. Jag vill krama dig. Jag vill fly genom livet med dig. Jag vill dricka öl med dig på ett tak i Stockholm. Kram, finaste du!

Likes

Comments

Idag är jag trött, smutsig i håret och har på mig en tröja som jag lånat så länge att ägaren gett mig lov att behålla den. Vet ni hur jag skulle vilja vara..? Jag skulle vilja vara glad och trevlig, två så självklara saker, men jag är deppig och allt för intensiv. Och idag är en sådan dag när jag inte orkar med det själv. Missförstå inte, jag tycker om mig själv, oftast. Men jag vet att mina känslor är rena giftet. De dödar det mesta. Och det som inte stryker med när känslorna far fram, det tar tvångstankarna hand om. Att vara en hyperkänslig, konstnärssjäl som vinglar på randen till undergång, det är inte lätt helt enkelt. Jag har lovat mig själv att aldrig hamna in till roparnäs igen, men jag är inte säker på att jag kommer att klara det. Jag vet ju inte ens hur jag mår imorgon, eller om en minut. Jag vet inte. Men det gör ju egentligen ingen alls. Vi vet inte. Och då är det ju som bara att försöka leva i stunden, dricka mycket te och se så många disneyfilmer man hinner. Några andra råd har jag inte... Jo, det har jag visst. Lyssna på musik som får dig att må bra och umgås med människor som inte drar ner dig. Försök med det älskling <3

Det finns på tal om ingenting alls en hel del fina scener i Alice i Underlandet. Till exempel den när hon sitter i en liten flaska som flyter i ett hav av hennes egna tårar, eller i slutet när hon skriker till sig själv att det är farligt och att hon måste vakna. Hur många gånger har inte jag försökt väcka upp mig själv ur mardrömslika tillstånd, men inte lyckats och hamnat in på sjukhus igen. Och igen. Det är ganska många gånger. Så nu skriker jag:

- VAKNA INNAN DET ÄR FÖR SENT. AMANDA.

Jag vet att det här blogginlägget inte har något som helst sammanhang och att den röda tråden är så stympad som en tråd någonsin kan bli. Men det är så nu bara. Hejdå, på en stund. jag ska se en till Disneyfilm nu.

Likes

Comments

För varje omvälvande händelse i mitt liv måste jag göra en ny spotifylista. Den jag håller på med nu heter "Vägen tillbaks" och mitt mål är att den ska spänna sig som en gnistrande stjärnhimmel över alla mina känslor. Jag vill att allt jag känner ska få plats. För vi har rätt till våra känslor. Jag har rätt att vara arg, rädd, ledsen, ångestfylld och glad efter allt som hänt. Och det har du också! Människor som säger "ryck upp dig och sluta vara så känslig", de vet inte vad de pratar om. De vet fan inte vad de säger. Ingen ser dig inifrån, ingen förutom du själv och den gud du tror på. Ingen annan vet hur det är att vara du. Jag kan inte säga att jag inte dömer någon. Men jag önskar att jag kunde säga det och mena det. För alla har sin egen kamp även om nu inte alla hamnar in på någon psykiatrisk avdelning. Alla har sin egen kamp. Det är inte lätt att vara människa. Och att säga till en person att hen inte försöker tillräckligt, det är så fel.

Är du vid liv?

Jag antar att du svarar ja. Och det är tillräckligt! Du har klarat dig genom så mycket ångest. Du är så stark. Fortsätt att hålla dig vid liv, älskling. Och du som inte längre är vid liv, jag gråter när jag tänker på vad världen gjort dig. Och jag hoppas att du är i himlen, nirvana eller var som helst. Och jag hoppas att du är lycklig nu. Kram <3 Kram allihop. Ni är människor! Och däri ligger ett oerhört stort värde. Jag börjar förstå det här nu. Det är inte ungefär var femte person som är värdefull. Det är alla. ALLA ÄR VÄRDEFULLA. Jag är värdefull. Och det, att inse mitt eget värde, att kämpa för att hitta självkänsla. Det är viktigt. Och det försöker jag uppnå med min spotifylista. För musiken man lyssnar på påverkar en hel del. Jag skulle bli fullkomligt galen om jag bara lyssnade på halleluja musik. Jag behöver helt enkelt Veronica Maggio. Men en och annan Carola låt får vara med på min lista ändå. Det är bra med balans. "Satan i gatan" och "Du vet väl om att du är värdefull" Så ser balansen ut i mitt liv just nu. Kommentera gärna om du har någon växa-och-hitta-sig-själv-låt på lager.

Ta hand om er allihop!

Likes

Comments

När en av mina gudinnor frågade vem jag är i mina egna ögon, då sa jag att jag skriver. Jag är ord i rörelse. Jag är handen som håller i pennan eller trycker ner tangenter. Jag är hon som skriver. Det är det första och största jag kan säga om mig själv. Jag vill inte vara den där som varit på roparnäs, eller hon som blev utsatt för ett övergrepp ... Jag vill inte vara bara mitt illamående. Jag vill inte vara det hemska som andra gjort mot mig. Jag vill vara Amanda. Hon som skriver. Men jag vet att det finns mer i mig. "Du sökte en källa och fann ett hav. Du sökte en kvinna och fann en själ. Du är besviken" Som Edith Södergran säger, vi kvinnor (och männen också för all del) vi är så mycket mer än bara syster, fru, kvinna, man. Vi är själar. Det finns hav inom oss. Och jag vet att jag kan växa som solrosorna jag planterade med en av mina gudinnor. Jag kan växa. Om ett år, eller redan ett halvår, kommer jag inte vara en rädd tjej med rödlila hår som har sömnproblem och gömmer sig i huvtröjan när kompisarna frågar hur hon mår. Jag kommer inte att blunda när de frågar. Jag kommer kunna svara att det är bättre.

I bibeln finns det ett ställe där det står "bär varandras bördor" och ett annat där det står att var och en ska bära sin egen börda. Jag har ibland stört mig på att bibeln är så motsägelsefull. Jag har inte sett den röda tråden. Men nu vet jag att Jesus är den röda tråden. Och jag tror faktiskt på det, fast jag tycker det är åt helvete att vi diskriminerar homosexuella på grund av något som står i en gammal bok. Jag är med andra ord en ganska konstig kristen. Men jag tror. På mitt eget sätt.

Så för att återgå till min fråga. Jag är hon som skriver. Jag är kristen. Jag är ett hav och en själ. Och jag vet inte själv vilka fantastiska djup som finns i mig. Men jag lär känna mig själv mer och mer. Och en sak vet jag i alla fall. Jag är Amanda. Jag är hon. Amanda.

Likes

Comments