Det kommer inte bli bättre, inte bäst.

Hur många gånger per dag käftar vi emot djävulen i helvetet om att allt kommer bli bra? Hur många gånger tror vi faktiskt det vi säger, att det kommer bli bra?

Dessa kvällar när ångesten är på högsta nivå, man ligger bara där med musik i snäckorna på högsta musik, deppar ihop. Alla dessa farliga lågor som snart exploderar till tårar som därefter kanske till och med orskarar skada, skada som kan leda till att vi bränns i helvetet.

Du är ensam, du låter djävulen ta över din själv, kontrollera dig. Du intalar dig själv hur värdelös du är, hur ensam du är, vad misslyckad du är. Visst spelar det ingen roll om någon i denna sekund berättar för dig hur vacker du är, hur stark du är, hur otroligt duktig du är på träningarna i hobbyn du älskar?
För en människa som lever i ångesten, i djävulen spelar medlidande i denna sekund ingen roll. Vi behöver en människa ,en vän som ställer sig upp kanske till och med emot dig och ber dig ta dig själv i kragen.

Djävulen är självisk, han är ond, stark och mäktig, ingen har ordet över honom i denna stund.

Dessa kvällar och nätter är en kamp, en hård och svår kamp. Ni kommer vinna kampen, oavsett hur hård djävulen inuti er är. Djävulen är uppbyggd av rädsla, din egna rädsla som du skapat.

" I grund och botten är det du som är djävulen, i slutet är du den ända som kan besegra honom. "
- Daniella Guttke

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är så irriterad.

Varje dag läser jag om någon ung person som drabbats av någon form av ätstörning. Jag läser texter individen skrivit själv, individens egna historia, egna  livserfarenheter. Ofta i dessa texter framkommer det ofta men INTE ALLTID att problemen men kosten kommit från en vuxen i individens människokrets, en vuxen människa(?!).
Vad jag vet skall våra vuxna i vår omkrets vara våra FÖREBILDER, vuxna personer vi kan se upp till, ta efter, lära oss av.

Jag läste en krönika för ett par månader sedan som en kvinna som då var omkring 20 års ålder, kvinnan skrev om en händelse där skolsköterskan sagt till henne som 7 åring; " Du är överviktig".
Den här flickan var 7 år, kroppen var inte fullt utvecklad, växtligheten var i full gång och skolsköterskan slänger ur sig " Du är överviktig" ????
Detta endast för ett för högt BMI.

För er som inte vet står BMI för; xBody mass index", detta är en metod som ofta används för att mäta om någon har en hälsosam kroppsvikt eller inte. Du mäter ditt BMI genom att multiplicera din längd i meter med din längd i meter, därefter dividerar du din vikt med den siffra du fick fram.

Jag själv tar väldigt illa vid mig av det här, framförallt för att jag tycker att BMI inte skall användas på barn och undomar som är under 25 då man anses vara färdig utvecklad i kroppen. Jag vet hur hårt det tar att höra att du är överviktig, jag vet hur det påverkar din hjärna, jag vet konsekvenserna, jag vet hur fel det kan bli.

Jag hade en skolsköterska när jag började årskurs åtta för ett par år sedan, jag har aldrig haft problem med vikt eller annat. Självklart har man varit mullig och gullig,

Men det är väll inget fel? Inte kan mullig eller smal vara fel för att en siffra säger något annat?

Iallafall, jag gick till denna hälsokontrollen precis som resterande elever i min årskurs. Skolsköterskan kollade min syn, kollade min rygg, kollade längden, vägde mig och sedan satt vi där vid hennes skrivbord. Hon tog fram en blankät där hon fyllde i min kurva med längd,vikt och BMI. Jag minns såväll de orden, den rösten och tonläget när hon vräker ur sig: " Daniella, du är jätte överviktig".

Jag minns hur arg jag blev, samtidigt som man känner sig förstörd , känner hur allt stannar upp, hur hjärtat slår som ett slag i magen.

Jag tycker det är fel, det är så himla fel att säga till ett barn som inte är färdig utvecklad eller likaså långt ifrån överviktig eller underviktig (oavsett vilket fall) , hur som helst du säger inte så till ett barn!!!
Detta kan , eller rättare sagt detta förstör liv, detta tar liv, detta hjärntvättar individer. 

Hade jag haft för och efternamn på denna skolsköterskan och resterande skolsköterskor som vräker ur sig sådana saker hade jag med glädje på något sätt sett till att deras jobb tog ifrån dom.

Mitt hat till detta är stort, och blir större för varje person som delar med sig av deras historia och erfarenheter av alla dessa invalida vuxna människor.

BMI bör inte användas för barn som inte är ordentligt färdigt växta eller utvecklade.

Likes

Comments

Oro,rädsla,sorg, misslyckad, definitionen utav ångest.

Ångest, trycket över bröstkorgen, hjärtslag som gör ondare än att trampa på lego ,försvinnandet från omvärlden till fantasi världen, karaktären som trädet i en mörk björkskog.
Den största rädslan, rädslan för ångestpådrag.

De allra flesta har någon gång haft någon form av ångest pådrag, allt från söndags ångest till döds ångest. Jag är övertygad om att ingen människa som någon gång upplevt denna (som jag vill uttrycka det) "plåga" känner någon bekvämlighet i ångesten.

"En kniv i ryggen , ett tryck över hjärtat , en vilsenhet " , är olika beskrivningar som jag hört av ångest.

Som egen individ skulle jag aldrig komma på en beskrivning som skulle passa in på känslan av ångest. Det ända ordet som skriks i mitt inre när jag tänker på ångest är rädsla, rädslan som sprids snabbare än en microsekund i kroppen. Det är något jag önskar att ingen människa ska behöva uppleva, Ångest är djävulen i sin renaste form.

Det står texter över hela internet om hur du skall bete dig mot någon som lider av ångestpådrag, jag läser detta nästintill varje vecka där någon delat det på någon form av sociala medier. Jag läser punkter där det står att man bara skall sitta tyst, visa någon form av medlidande, visa att du finns till. Som individ som upplevt djävulen själv i detta, jag skulle aldrig vilja ha någon som visar medlidande i detta , aldrig i livet. Ha en eller flera person att prata med ,finna stöd hos hade jag inte tackat nej till. Men att de sitter och endast tycker synd om mig och låta mig drunkna in djupare i helvetet, aldrig.

Man måste dra en gräns ,våga se ljuset som kan vara utvägen från helvetet. Som individ drabbad av ångesten,djävulen måste du någon gång dra gränsen.

Men när ska du dra gränsen? Vart skall man dra gränsen?

Det är där man behöver en eller flera extra armar, armar som är starkare, armar som är rakt på sak, stålarmar.
Medlidande är det absolut sista en individ med ångest behöver, det gräver endast djupare i helvetet.

Finns inte dessa armar, då känner man sig misslyckad. Du låter dig luras av djävulen att du är värdelös och ensam, när du egentligen är omringad av stålarmar, varma armar, kärleksarmar.
Men allt handlar inte om stålarmar, det kommer till en punkt där du måste klara dig själv, fatta beslut själv. Dra dig upp på livlinan till ängelhimmeln med egna stålarmar. 

Om du inte har modet att stå upp för djävulen, det brinnande helvetet under dig då är livlinan av fram tills modet kommer. Hoppet är inte borta, du är bara bortförd åt ett annat håll av djävulen.

- Daniella Guttke

Likes

Comments

​Jag sitter just nu på mitt rum, jobbar md min nya svenska uppgift. Denna uppgiften skall bli en artikel med titeln '' Att bli människa '', här ska uppväxtvillkor på olika villkor diskuteras. Vi har sett två filmer i klassen som har en mycket hård uppväxt och enligt min syn en väldigt tragisk och fel väg att växa upp till. Vi har sett '' Ondskan '' och '' American History X ''. Jag själv tycker att båda filmerna rör vid en, dock på 2 helt olika sätt. De båda väcker känslor hos mig som människa.

Ondskan är i grunden en roman skriven utav Jan Guillou. Den baseras på en ungdom av manligt kön som heter Erik Ponti. Denna killen växer upp med en mamma och hans styvpappa som har en tendens att aldrig se det bra han kan göra, även om det är väldigt sällan. Erik tar mycket stryk av sin styvfader och när hans mor är för rädd för att opponera sig.  I skolan är Erik den farligaste eleven då han går med i ett skolgäng. Erik lever med våld i skolan och börjar känna sympati och medlidande mot dem han slår, när hans liv rasar samman på grund av skolgängets kriminella verksamhet. Erik blir relegerad från sin skola och börjar på internatskolan Stjärnsberg. På den nya skolan har de så kallar kamratuppfostran, därmed sätter skolan stopp för Eriks beslut om att starta ett nytt liv där våld inte förekommer.  Båda filmerna innehåller mycket våld men American History X har en annan berättelse, men de båda påminner om varandra.

 I American History X är huvudpersonen Derek Vinyard och hans lillebror Danny Vinyard. Deras pappa jobbade innan sin död som brandman och dödades av två svarta män i samband med ett jobbuppdrag. Deras pappa pratade mycket om jämställdhet men avslutade sina disskutioner vid matbordet med uttrycket ''Nigger Bullshit'' där hans hela åsikt ändras mer till det rasistiska hållet. Innan Deras faders död var Derek en mycket engagerad elev i skolan, men faderns död tog hårt på Derek. Dereks sorg och hat driver honom in i en nynazistisk rörelse där han snabbt stiger i graderna. Lillebror Danny är som en svans på storebrorsan. Efter ett skottdrama med dödliga utgångar hamnar Derek i fängelse i 3 år. Under hans fängelsetid inser Derek att han valt fel väg att gå , när han kommer ut drar han sig ur allt gammalt och drar även med sig lillebror på detta. Men Dereks tidigare handlingar glöms inte och de tar ett stort och betydelsefullt pris ifrån honom.

Detta är inget jag som människa någonsin kommer förstå mig på, eftersom detta inte bara är en situation  man sätter sig in i.  Men speglar verkligen vår uppväxt till på hur vi kommer att bli, människan vi kommer vara om 20 år? Som en enskild individ tror jag  att uppväxten har till en viss procent en liten medverkan på de individer vi kommer att leva upp och bli till, med detta säger jag inte att man blir så som dina fadersfigurer. Varje individ lär sig såklart vilket som är rätt och fel av deras päron vilket är något som är väldigt olika från familj till familj.  Kommer du från en familj som Derek där din fader dödas av en svart man och din fader sagt till dig tidigare att inte lita på det , visst måste man känna en åsikt accepterad? Det skulle både du och jag göra tror jag. Jag säger inte att han bara kan skjuta vem som helst för det. 

Hur ser ni på detta? Dela gärna era åsikter med mig i kommentarer!!!

Jag tror på Danny Vinyards ord: '' Hat är en tung börda.'' - Danny Vinyard

  • 1356 readers

Likes

Comments

Jag heter Daniella och är en tjej på 17 år. Jag kommer från en lite skit håla vid namn Mellerud som ligger i Dalsland, antar att du som läser detta antagligen inte har en blekaste aning om vart det är men jag kan lova dig att det är inget att ha till nytta ändå. I alla fall, jag har bott i Mellerud hela mitt liv från att vara nyfödd till ungefär ett halvårsen tillbaka då jag gav mig uppåt i landet för nya äventyr!

I våras gick jag ur 9:an men helt okej betyg, tillräckligt för att komma in på de program jag kände för. Detta har alltid varit ett högt mål i mina ögon, att kunna få vilken jävla utbildning du vill och sedan kunna göra vad tusan du vill i livet. Det är mitt mål. När jag sökte gymnasium förra året trodde jag att jag bestämt mig, tills det var dags för första valet. Jag kommer ihåg att jag vart helt förvirrad och vilse i mina tankar;' ''Vad ska jag välja? Vad vill jag bli? Är betygen tillräckligt bra?''

-Ja, alla de där frågorna som flyger genom huvudet. Jag hade dessutom ett personligt hinder som hindrade mig att gå vart jag vill, men jag gav inte upp. När jag väl visste vart jag ville gå kämpade jag för det. Jag sökte nog mellan 7-10 olika linjer ,däribland  fanns allt från att sitta i en skolbänk hela dagarna inomhus till de lite mer praktiska. Min linje jag allra mest ville gå fanns där med. Terminen gick och vi slutade skolan och sommarlovet gick. Jag tillbringade min sommar med min familj hemma i Värmland, vilket är ett favoritställe. Sommaren gick och en dag kom beskedet om valen. Beskedet om att jag kommit in på de två linjerna jag gillade allra mest hade kommit. Det var bara att tacka ja till det jag gillade bäst. Det slutade med att jag hamnade på en skola i Sunne som ligger här uppe i vackra Värmland, skolan heter Södra Viken. Jag sökte till skogsbruk linjen och ångrar mig inte det minsta lilla. Jag hamnade i en klass tillsammans med bara killar, vilket jag tycker är skönt eftersom tjejer för med sig sådant drama där jag kommer ifrån.  Skolan är toppen och jätte fin, jag bor på skolan hela veckorna på deras internat. Aldrig trivts så bra som jag gör nu.

På skolan lärde jag även känna min nuvarande pojkvän som jag tycker så fruktansvärt mycket om, Filip. Filip är ett år äldre än mig och går fordons linjen på samma skola som jag. vi är lite som två blodiglar som är beroende av varandra. Oavsett om vi trippar på varandras nerver , är vi oftast sams och är söta. På min fritid tillbringar jag nästan all tid åt att vara med min pojkvän, jag håller även på med jägarexamen så jag kan börja jaga. När vädret tillåter brukar jag också försöka rida lite på vår ganska nya nykomling som kom i slutet på sommaren , våran fina fullblod arab Miriam.

Lite mer om min familj. Min familj är väldigt stor. Jag har skilda föräldrar, vilket tar med sig två familjer vilket inte är något problem alls.  Jag har en familj nere i Dalsland och en här i Värmland, Jag har en mamma och pappa de har 4 barn ihop, vilket är jag och mina 4 systrar; Nicole, 19 stephanie,15 Naomi, 13 och jag själv. Min mamma har även en son vid sidan om som är min lillebror, Jack,7. Min pappa har yttligare en dotter och en som är 2 och 10 år gamla. Min mamma har även två katter, Sally och Missan. Hos min pappa har vi betydligt fler djur;

- 10 hundar; Igor, Kira, Borat,Viggen,Gollum, Bark, Bosse, Trigger, Buster och Chief.

- Massa höns.

- 2 katter.

- 2 hästar, en fullblod arab som heter Miriam. Och en liten shettis som heter Svarten.

Sen finns det nog inte så mycket mer intressant att veta  om mig..
Vill ni veta något eller undrar något är det bara att skriva en kommentar, om ni själva har egna blogar länka gärna i kommentarer.

// DG



 

Likes

Comments