View tracker

Varning: Detta inlägget är skrivet av en förbannad och hormonsprudlande tonåring och handlar om köttindustrin. Vet du med dig att du älskar kött och köttindustrin samt inte gillar att folk (läs jag, i det här fallet) spottar av avsky mot just kött och köttindustrin så kanske detta inte är inlägget för dig! 

I många forum där djurrättsaktivister kommenterar/skriver så ser man ofta kommentarer från människor som äter kätt och kallar vegetarianerna/veganerna för "överdrivna, överkänsliga, idiotiska och störda".
​Innan du börjar läsa så öppna följande länk: http://www.adaptt.org/killcounter.html
Kolla inte så noga på den utan läs vidare, sen när du har läst klart inlägget så feel free att kolla hur många liv som människor tagit i dokumenterad kommersiell slakt! Tänk sen efter, om detta bara är siffror för dig... är det verkligen "vi vegetarianer/veganer" som är överkänsliga, eller har du en avsaknad av känslor? Om levande varelser, fullt kapabla till att känna känslor, bara är produkter för dig... är det då verkligen "vi" som är "störda"?

Nog med intro, nu kommer mitt vrede ;) 



För att förstå inlägget, öppna länken nedan och kolla på bilderna :) Läs sedan alla kommentarer och bli helt varm i hjärtat av hur lyckligt lottade våra svenska grisar är, hur underbart det är för dom och "såhär ska ALLA grisar ha det".

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.1677309399178334.1073741832.1400187910223819&type=3&pnref=story

Asså jag blir verkligen totalt illamående av detta... Vill bara applådera åt människorna som kommenterar...
Jättebra! LIksom, om man bara ser till att grisarna har det fint så blir ju mördandet av dom en liten petitess... 
Och liksom... dom fick ju ett bra liv TILLS dess att man valde att deras liv inte längre var värt något utan deras syfte istället är vara en produkt (som inte ens är nödvändig, eller för den delen ens nyttig) för människan. Grisen går från ett levande djur till en sak, en produkt. Men det är okej, för de fick ju faktiskt se solen innan dess och då får man ju mörda dom med gott samvete :)
Gäller detta för alla djur? Låter ju som en seriemördares dröm då, köp lite rosor eller bjud på middag sen är det fritt fram! ;)

Och nej, om du tycker att jag jämför grisarnas värde med människor så kan du lugna ner dig... Jag skulle aldrig jämföra våra värden för mitt samvete klarar inte riktigt av att erkänna hur hemskt det är...
Det finns INGEN fördel med människors existens för våran planet eller natur... INGEN. Däremot finns det nackdelar så det räcker och blir över!
Grisar däremot, de för förvisso ganska få fördelar med sig för naturen och planeten i sig, men nackdelarna är lika små som fördelarna och bortfaller därför i samtliga befintliga beräkningar på negativa miljöfaktorer. 

Men whatever, om såna här bilder är vad ni behöver för att få en god natts sömn så so be it, men fy helvete vilken bullshit det är...

Dom kallas lyckligt lottade... personligen skulle jag nog dock vilja påstå att en gris som föds, lever och dör enbart med syftet att bli en onödig produkt för människor inte är särskilt lyckligt lottad och fan heller att "ALLA grisar borde ha det såhär".


 PS. "Men... Människor är ju rovdjur och det är NATURLIGT för oss att äta kött!!!!" Jaa joo men visst är det så! Bra jobbat med din research och way to go med trångsynthet... För jag menar visst har ju människor rovdjurständer? och jag menar vi har rovdjursinstinkter så det heter duga... Eller? Sätt ett barn i ett rum med en banan i ena handen och kycklig i den andra och ring mig sekunden som barnet flår och äter kycklingen och leker/kelar med bananen! (Bifogar inte mitt nummer av det självklara anledningen att det ej kommer hända.)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Om du har läst mitt förra inlägg noga så la du kanske märke till att jag nämnde att jag skulle prata/skriva lite om problem… well, this is my shot at it! :)

Vi lever i en värld där det finns problem, det är naturligt och hör till våran vardag. I denna värld brukar vi grovt dela in problemen i två grupper: Världsproblem och världsliga problem, och som du ser så är skillnaden på dessa begrepp hårfin, iallafall stavnings-mässigt. Världsproblem är allvarliga problem som t.ex. svält och rasism och världsliga problem är mer delikata, som t.ex. ”tar jag bussen tio över så är jag där tre minuter för tidigt”, alltså riktiga ”i-landsproblem”. Vad vi ofta glömmer är att problem är inte själva saken i sig, utan ens förhållande till den saken. Detta gör att problem är dynamiska och individuella, ett problem som för dig bara är ett litet gupp i vägen kan vara som Mount Everest för mig och vice versa. Och om mitt problem är som Mount Everest så är det alltid jag som måste klättra, och du kan aldrig avgöra höjden, eller ”svårigheten”, av mina berg, inte ens om du klättrar dom med mig, för ”höjden” på mina berg avgörs av hur jobbigt det är för Mig, ingen annan.

Att man glömmer bort att problem varierar sig för olika personer kan ibland leda till att människor kläcker ut sig helt underbart vidriga fraser, så som ”Jag vet precis hur du känner” eller ”Jag vet hur jobbigt det är för dig nu”. Låt mig förtydliga den första frasen för er, hur den kan låta för någon som går igenom något som för dem är rent ut sagt skitjobbigt: ”Jag vet PRECIS hur DU känner - alltså skiter jag i hur du upplever det, din syn är inte tillräckligt viktig för mig att lägga energi på. Om du inte känner som jag eller upplever det på mitt sätt, så känner du Fel!”.

När jag hör detta önskar jag att alla människor kunde få en förmåga att verkligen förstå, för
hade förmågan funnits där ”du” kunde vara ”jag”, och få känna mina känslor, fått veta mina anledningar och vad som har format mig samt sett mina intentioner så hade du gärna fått säga så, för då hade du VETAT, men mig veterligen besitter ingen denna förmåga… Tyvärr!

Och jag förstår att de fraserna som jag nämnde innan kanske ”bara är en fras” för vissa, som nu tycker att jag är en överdrivande liten skit som drar på mig min ”offerkofta” bara för att jag kan.. Men jag ber Dig, du som säger detta till människor och du som blir provocerad, att om det ”bara är en fras”, byt ut den, t.ex. mot något som inte blir en lika stor törn i sidan för någon som redan har det tufft. Du kan t.ex säga ”Jag finns här om du behöver mig” eller ”Jag stöttar dig i detta” eller något så simpelt som ”Hoppas det blir bättre”. Minimal input av dig krävs, men det kan ge såå mycket i retur… Att bli upplyft istället för nedtryckt kan vara en vågmästar-aktig skillnad för en person och vare sig dess dag blir lite lättare eller ett rent helvete.

Just nu går jag igenom en tuff period med ett nytt slags mörker för mig, men lyckligt nog för mig så är det accepterat av samhället att inte fungera som vanligt efter ett break-up, och mina vänner accepterar att jag inte tar kontakt så ofta, inte orkar så mycket och ”tar” energi när jag behöver. Hade mitt problem istället varit mindre accepterat så hade jag kunnat få höra ”Nää men ryck upp dig nu” eller ”Vad löjlig du är”, och just nu hade de orden kunnat knäcka mig totalt. Sen vet jag att Ni, de underbara människorna i mitt liv, hade stöttat mig även om min kris var att jag inte visste vilken färg jag ville ha ett nytt par skor i, och för det är jag Evigt tacksam <3 (Ingen nämnd , ingen glömd, ni vet vilka ni är)

Slutligen… Till dig, personen jag överhörde på bussen, som desperat försökte förklara hur jobbigt social ångest kan vara men bara blev förlöjligad, vill jag säga: Förlåt för att jag inte stod upp och stöttade dig och, om du läser detta, Stay strong, you got this! Om det är ditt berg så låt ingen trycka ner dig, utan omge dig med människor som lyfter upp dig och försök att se det ljusa runt dig med, det kommer alltid finnas berg att klättra i livet, men som Queen Miley så vackert sjunger så är ”the climb” den största delen av våra liv. Vi stannar sällan upp väl uppe på toppen utan fortsätter framåt mot nästa mål, vilket alltid innebär nya problem, men om vi bara tror på oss själva så kommer vi alltid ta oss till nästa topp, och det är alltid värt det. Så njut så mycket du kan av resan dit, både i med- och motvind, för annars finns risken att du bara tuggar på framåt som en maskin och en dag inser att du kastat bort ditt liv på saker som inte betyder något. Målen skapar kanske vägen dit, men det är vägen dit som är livet!


Until next time, ta hand om er själva och varandra <3

Likes

Comments

View tracker

Det där med ålder är såå konstigt... ibland känner jag mig helt malplacerad i min ålder, jag gillar inte vissa "typical teenager" things och tycker att folk i min ålder kan vara så sjukt omogna, men ibland så känner jag helt tvärt om, som om jag var ett litet barn i en kropp som tvingats växa upp för fort... Speciellt tydligt är detta när jag börjar nya projekt, jag blir helt lyrisk och överhype-ad och kör i 110 i början, men sen tröttnar jag, tappar motivationen och plötsligt sitter jag som i ett hörn, med armarna i kors och surar, som ett litet barn... 
Just nu har jag en period med mer av det senare, sitter titt som tätt i mitt lilla hörn och surar. 
​Det är liksom så mycket som händer just nu, eller.. egentligen inte men allting händer på fel sätt.. jag skulle behöva pausa lite, fly från allt vad ansvar heter och andas, vara med mig själv och hitta tillbaka till en vardag utan stress och ångest. 
Allt detta blir dock jävligt mycket dubbelmoral för mig, alla mina problem är så fruktansvärt värdsliga så jag mår ju inte dåligt av dem EGENTLIGEN, men mår liksom inte bra heller... Samtidigt hatar jag när man jämför problem (tänker nog skriva ett eget inlägg om det för att inte detta ska bli för långt) så vill inte "nervärdera" mig själv och mina problem... Än så länge kan jag skylla på ett "rotproblem", att jag har blivit dumpad, men vill inte att det ska vara en anledning för mig att komma undan med att inte må bra, utan vill snarare försöka bli starkare av det, lära mig om mig själv i den här processen och sedan gå vidare i livet som samma person som jag alltid har varit, bara en underbar kärlek och en fruktansvärd erfarenhet rikare (Och om jag har riktigt tur, kanske liiiite visare med ;) )

Ska nu fortsätta planera sista minuten saker (hehe för sånt blir man inte stressad av, right?!) till mammas 50-års fest imorgon! Sedan blir det fysikplugg resten av helgen ;)​​

Until next time, sprid lugn till varandra <3

Likes

Comments

Första inlägget alltså... Antagligen bara ett i vad som kommer att bli "mängden", men ändå läggs det då mycket vikt på just det första, bara på grund av att det är just det första inlägget. Jag har suttit flera gånger och försökt att formulera detta inlägg på ett sätt så att jag ska bli nöjd med det, men har misslyckats varje gång, det kändes bara tillgjort och "typiskt", som att jag vara var en i mängden och gjorde som alla andra... Så, istället tänkte jag att jag bara sätter mig ner nu och skriver, utan någon plan eller baktanke, och så får det bli som det blir. Om detta inlägget är rörigt så ber jag om ursäkt, men jag tänker inte läsa igenom det och ändra/skriva om saker, för jag vill att det ska vara autentiskt, och framförallt att det ska vara Jag, och Jag är GANSKA rörig, minst sagt ;)

Nu vet du alltså jag jag är ganska (läs: supermegajättemycket) rörig, och om du fortfarande läser antar jag att du är okej med det, eller läser bara för att du inte har något bättre för dig :P Och isåfall tänkte jag att jag kunde passa på att fortsätta med att berätta lite om migsjälv, när jag ändå har din uppmärksamhet liksom :)
Jag är 17 år i skrivande stund och bor i en liten håla som heter Äspered tillsammans med min mamma, pappa, storebror och katt. Mina intressen just nu är att rida, umgås med vänner, kolla på film/serier och att njuta av/leva livet :)

Vad min blogg kommer att handla om är fortfarande ganska oklart, ungefär som mitt liv alltså ;-) men jag kommer att ta det som det kommer och njuta av resan istället för att fokusera på målet. Och förhoppningsvis lära mig ett och annat om mig själv.

Jag publicerade detta inlägget för ett tag sen men var inte riktigt redo då, eller så var jag för övertaggad men fick sen en dipp. Tänkte iallafall testa igen för jag tror verkligen att detta skulle kunna vara något som jag skulle tycka om att lägga tid på, men måste få in lite rutin med så det inte blir så rörigt ;)

Until next time, sprid kärlek <3 ​​​​​

Likes

Comments