​Ni vet de dagarna man bara vill lägga sig under täcket skrika och önskar att dagen bara var över? Idag har vart en sådan dag. Hela jag känner mig som ett känslomässigt ras just nu. 

Igår hörde personen som kom in i mitt liv en sommar för några år sedan av sig. Vi har haft kontakt på vänskapsnivå de senaste året kanske, men igår var det som att det vände upp och ner på hela mig. Det finns så mycket minnen från den sommarn som jag egentligen inte vill minnas, för mitt eget bästa. En sommar där jag gjorde mitt livs största misstag, en sommar med lögner och tårar, skratt och väldigt många bra dagar.  Sommaren tog slut och kvar stod jag, ensam. Mycket hade jag mig själv att skylla för det dock. Det var mitt val, mitt misstag och ensam stod jag kvar. 

På ett sätt önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden och få saker ogjort, på ett sätt önskar jag det inte, för jag tror inte jag vart där jag är idag om jag inte gjort det misstaget. 


Hur gör man för att glömma, glömma allt som vart helt och hållet? Går det? Kan man stänga av känslor för en person som man vart beredd att offra allt för? Jag tror inte det, tyvärr.



Likes

Comments