Hej!
Jag kan möjligtvis vara sämst på att uppdatera min lilla blogg. Om någon läser så ber jag om ursäkt för det!
För att producera något inlägg i alla fall tänkte jag kika in och be er att besöka mitt instagramkonto.
Även där går jag under namnet @gullranka!

En hel del växtfoton är det där, en massa citat från alla möjliga personer och även en del av mina egna anteckningar.
Där är det dessutom betydligt bättre uppdatering!

Jag önskar er alla en fin dag, massa kramar!

Några bilder från instagram.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hejhej!
Idag var jag ute på en promenad och plockade vitsippor(!!), årets första! Jag känner mig så nostalgisk när vitsipporna kommer. Det tar mig tillbaka till lyckliga vårdagar och små barnhänder fyllda med gröna blad och vita blommor. Åh. Det var helt klart dagens höjdpunkt att få känna vitsippornas våriga doft igen.

Som jag har skrivit förut har jag minst sagt blandade känslor inför våren. Och negativa känslor vinner oftast över dem där lyckliga barndomsminnena. Tyvärr.
Förra våren var inte rolig. Nu när solen värmer upp mitt rum så pass att det liksom verkligen luktar varmt, då känns det nästan som för ett år sedan. Jag var riktigt stressad över skolan som gick dåligt och jag trodde inte alls på mig själv.
Visserligen mår jag sämre det här året. Men det var då det som förstört mig ännu mer började. En självdestruktivitet som fortfarande plågar mig. Det gör liksom lite ont att det har gått ett år och att jag inte tagit tag i det mer eller bättre.

Jag vet att många går igenom samma sak, kanske läser ingen av er det här. Men om du har det tufft och kämpar mot tankar och känslor som är lömska, vill jag säga att du aldrig är ensam. Vi är fler. Låt oss göra vårt bästa den här våren för att skapa nya bra minnen. För vi alla är värda det. Vi är alla värda att bli älskade av oss själva.
Kom ihåg det! Du är fantastisk!
Det är okej att må dåligt. Men det är också okej att må bra. Och det är okej att inte veta precis hur man mår. Allting är okej.

Många kramar till er alla. <3

"Att mista själens hem och vandra långt
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanning är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
Sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
ty glädjen är det enklaste av allt."
-
Karin Boye

Likes

Comments

Det har aldrig funnits något hål
Mörkret långt där nere är endast en illusion
Men det är först när du inser det som du kan ta dig upp och se ljuset

Det var aldrig någon tävling
I en tävling finns vinnare
och förlorare
Här finns bara förlorare
Men det är först när det blir din verklighet
som du kan ta hem det
och vinna

Vi var aldrig fångade
Friheten var vår
Hela livet såg vi stängslen som följde oss vart vi än gick
Men de var bara en synvilla
Vi såg det som den skeva världen lurade oss att se
Hade vi bara tagit ett steg ut,
skulle vi blivit friade direkt
Så på ett sätt var vi hela tiden ändå fångna
Men inte av stängsel
Bara av våra egna begränsningar och inre rädslor

Likes

Comments

Tiden fortsätter att rusa förbi och imorgon är det visst redan april!! Jag vet att alla säger samma sak - men var det inte nyss nyår? Tydligen inte.

Inför den nya månaden har jag skrivit en lista på saker som jag ska/vill/borde/önskar göra under april. (Älskar listor och att strukturera. Fler?)

1. Plugga.
Utan att gå in närmare på det så kan jag väl medge att skolan inte gått toppen den senaste tiden. Men nu i veckan blir det lite annorlunda och jag hoppas att det ska ge mig motivationen till att orka satsa åtminstone något hårdare på mina studier.

2. Vara på biblioteket.
Det kanske inte låter som någon dröm för andra, och egentligen är det väl inte det för mig heller. Men jag vet att det är bra för mig att sitta där i lugn och ro och läsa en stund ibland. Så även om det tar emot vill jag tillbringa mer tid på bibblan nu i vår!

3. Springa.
Det förvånar mig mycket att det här är något jag faktiskt vill göra. Jag som hatar träning liksom. Men jag har märkt att löpning faktiskt är ångestdämpande, och det vore skönt att kunna springa utan att vara nära döden efter en halv kilometer..

4. Plantera.
Någonting jag tjuvstartat med redan nu i mars. Det är väldigt harmoniskt att pilla med växter då och då. Dessutom är de ju så fina på mitt skrivbord. Odling är bra för själen, det tror jag i alla fall!

5. Träffa kompisar.
Jag borde verkligen vara mer social, men det tar emot. Just nu i alla fall. Samtidigt förstår jag ju att jag snart inte kommer ha några vänner kvar om jag aldrig orkar ses. Och så vill jag ju inte heller ha det.

6. Sova.
Ja, åh vad skönt att få känna sig utvilad den här våren. Jag ska definitivt försöka gå och lägga mig tidigare och göra mitt bästa för att få sova så mycket som möjligt. Det behöver jag! Gissar att jag inte är den enda?


"För jag älskar ingen alls
Sånt där är slöseri med tid

Jag var ingen
Du var aprilhimlen"
- HH

Marshimlen


Vad ska ni andra hitta på i april? Har ni några mål?
Oavsett vad så hoppas jag att alla får en riktigt bra månad med flera minnesvärda händelser. Ni får ta hand om er!
Kram

Likes

Comments

Ännu en torsdag, och en trött sådan.
Igår kväll kunde jag inte sova och sysselsatte mig istället med att rita av olika motiv från tavlan på min älskade Muminmamma - på min egen hand. Därav bilden.
Idag ångrar jag dock att jag inte ansträngde mig mer för att somna redan från början, för min trötthet är enorm.

Kanske är det också pågrund av för lite sömn som ångesten är lite extra jobbig idag? Stresskänslan i bröstet går inte över trots att jag försöker hitta på saker att göra för att distrahera mig från att tänka och känna så mycket. Antar att vissa dagar bara är sådana. Jag hoppas åtminstone att du som läser det här har en bra dag!

I förmiddags hade jag ett samtal med en person. Det var jobbigt för mig även fast jag försökte att inte visa det då. Mycket händer i mitt liv just nu som gör att jag känner mig så annorlunda.
Egentligen har jag aldrig tidigare sett mig som en särskilt annorlunda person, det som har varit jag har varit så självklart och ingen har ifrågasatt mig som individ.
Men nu ses jag plötsligt som väldigt udda av personer i min omgivning och det får mig att tvivla på mina egna tankar. "Tänk om jag egentligen är galen?", "Är min världsbild helt grotesk" och "Är mitt medvetande olikt andras, finns det ens?".
Kanske är det så att jag inte riktigt är som alla andra (men vem är det egentligen?) och att jag helt enkelt bara måste lära mig att acceptera att det är så här jag är. Även fast det betyder att jag är annorlunda. Det tar nog ett tag.
De här tankarna lär tynga ner mig en period framöver. Tyvärr.
Å andra sidan är det väl ganska normalt, för vilken tonåring går inte igenom en identitetskris någon gång? Hahah.

Likes

Comments

Hej! Hoppas att alla har haft en bra onsdag.
Själv har jag suttit i timmar nu och försökt förstå mig på Nouws design-funktion.. Tog bara en vecka för mig att förstå att jag behövde klicka på "publicera" för att min ändrade blogg-design skulle synas. Suck. Det är värt att nämna igen - teknik är inte min starkaste sida. Men nu har jag tillslut lyckats få ett utseende på min blogg som känns okej. Grönt och prickigt, precis som jag gillar!

Under dessa timmar har jag även hunnit lyssna igenom flera av Kents album. Jag har upptäckt hur bra många av deras äldre låtar är och är numera helt besatt av dem. Känns lite synd att jag blev det först tre månader efter bandets död.
Jag tycker att det är fint att det finns personer som verkar känna och tänka likadant som en själv. Som dessutom kan sätta ord på det.
"Och just i ögonblicket när jag vaknar ser jag skuggan av hoppet försvinna från mitt rum"
Det träffar liksom ens innersta inre och man undrar om det egentligen är man själv som har skrivit de där textraderna. Man tänker att det i alla fall finns någon som förstår en.
Men vet ni? Det är jättemånga som tänker precis samma sak när de hör samma texter. Det finns många, många med likadana tankar. Man är inte ens i närheten av att vara så ensam som man tror.

Är inte det ett bevis på att vi pratar för lite om hur vi mår och tänker? Människor är så fruktansvärt skickliga på att spela någon de inte är och låta bli att kännas vid vissa känslor. Både inför andra och sig själva. Vi ska leva i någon slags lyckovärld där inga problem existerar. Men så är inte verkligheten, hur mycket vi än låtsas.
Resultatet av "lyckovärlds-teatern" är endast att vi är mycket ensammare än vi skulle behöva vara.
Så ensamma att de enda som tycks förstå hur man tänker - är ett dött band.

"Det är fler än du & jag
Som förlorat nån vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam"
-kent

Likes

Comments

Måndag igen då. Det känns som att allt bara går och går och går. Som om livet bara är dagar utan innehåll, fast jag känner och gör saker hela tiden?
Jaja. Vad ska ni andra hitta på i veckan?

Idag ska jag ut och leta vårtecken. Besöka en fårhage med gulliga lamm. Finns det egentligen något bättre tecken på att våren är här än att klappa en ullig lamm-unge?
Det skulle i så fall vara att man kan ta av sig sin tjocka vinterjacka och gå i bara strumpbyxor utan att frysa ihjäl. Hahah. Igår gick det faktiskt! Så låt oss konstatera att våren är här på allvar nu!

Fast egentligen känner jag mig inte riktigt redo för våren än. Vintern har passat mitt humör lite mer. Nu känner jag mig nästan irriterad på alla fåglar som låter så lyckliga och de hurtiga människor som försöker sprida glädje genom att visa hur negativ man är om man inte är sådär sjukligt käck hela tiden.
Nä, jag tror på att man ska få vara lite bitter ibland om det är så det känns. Man har rätt att känna liksom, allt måste inte vara svart eller vitt. Livet består ju av hela färgkartan.
Så ut (eller stanna inne) och känn in våren nu! Tillåt dig att känna precis allting, vare sig det är ren lycka eller världens undergång inuti.
Kram!

Likes

Comments

Under bokrean köpte jag en enda bok, "Pojkarna" av Jessica Schiefauer. Den låg ett tag bredvid min säng innan jag en kväll slog upp den och började läsa.
Kortfattat så handlar den om några flickor i yngre tonåren som dagligen utsätts för pojkarnas trakasserier (genom hela boken benämns dem som "pojkarna" och "flickorna". Udda, men effektfullt.). Huvudpersonen Kim och hennes närmaste vänner upptäcker en vårkväll ett sätt för dem att förvandlas till pojkar under nätterna. Som pojkar är deras liv helt annorlunda. Särskilt Kim känner sig mer levande än någonsin när hon tillbringar sina nätter i en pojk-kropp. Och när hon träffar Tony som hon blir kär i, vill hon aldrig sluta förvandlas trots att hon vet att det är omöjligt.

Det är en speciell bok och efter att jag hade läst den kunde jag inte säga om den var bra eller dålig. För den går inte att beskriva på ett sådant sätt. Den är så mycket mer än vad som går att beskriva med ett enda "bra".

I den andra boken, "När hundarna kommer", är kärleken mer i fokus. Det är en historia om Ester och Isak och deras knepiga kärleksrelation. Men den handlar också om Anton, Isaks lillebror, som dras med i en hatisk krets. Ett umgänge som tillslut leder till ett våldsamt mord. Efter mordet är hela Sverige omskakat. Alla närstående, även Ester och Isak, måste lära sig att gå vidare och se sig in i någon annans situation. Något som är svårare än det kan låta oavsett hur mycket man älskar varandra.

Båda böckerna väcker många tankar och i mina ögon är Jessica Schiefauer väldigt bra på att skriva böcker för ungdomar! Hon beskriver livet och kärleken mycket mer komplext än vad jag uppfattar att många andra ungdomsförfattare gör. Det känns liksom äkta. Karaktärerna och deras relationer känns verkligen på riktigt.
Jag fortfarande svårt för att kalla böckerna för "bra". Läsvärda är vad de är! Man kanske inte får den häftigaste läsupplevelsen någonsin, men man får livet i bokformat. Och det om något Känns!
Läs!

Likes

Comments

220317

Jag sitter längst in bland bibliotekets labyrinter av bokhyllor och gömmer mig från omvärlden. Karin Boyes bok "snäckors sorl" är min sköld framför ansiktet, om någon - mot förmodan - skulle komma i närheten av mitt gömställe. Men trots att jag försöker läsa är det inte boken som fångar min uppmärksamhet. Jag lyssnar på två personer ett par hyllor bort som pluggar matte. Deras ansikten ser jag inte, men deras diskutioner och sätt att prata avslöjar att de är i 25-års åldern. Jag hör två unga, levande människor fulla med framtidstro.

Ibland tittar jag ut genom fönstret som är strax bredvid och ser även genom det människor som är på väg någonstans. Folk korsar det lilla torget hela tiden. Alla ser så levande ut där de traskar runt på de grå gatstenarna med sina kängor, sneakers eller gympaskor. De lever sina liv där utanför. Jag får känslan av att de vet mycket väl vart de ska. Alla verkar så målmedvetna.
Kanske sneglar någon på mig och tänker likadant. Det slår mig hur ytligt allt är. Vi tittar runt omkring oss och tror att vi ser världen. Men det är bara en kuliss som avskärmar oss från verklighetens alla sanningar. Världen är så mycket mer än det vi kan se genom ett fönster eller avlyssna på ett bibliotek.

Likes

Comments

1. Hur gammal är du?
Femton.

2. Hur gammal känner du dig?
Jag känner mig ofta som en tant. Men ibland tror jag att jag är elva, haha. Något säger mig att de flesta i min ålder tänker så här och om det är så så känner jag mig kanske bara som alla andra femtonåringar - Det vill säga att det är ganska oklart.

3. Var bor du?
I ett rött hus med min fina familj och en hel del krukväxter.

4. Vad har du gjort i dag?
Jag har plockat tussilago (åh!), fått snö i håret (!!) och suttit på biblioteket och läst.

5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du?
Åh, jag vet faktiskt inte. Hade jag fått frågan för ett år sedan hade jag utan att tveka svarat sommar. Men nu längtar jag inte alls dit, det känns mest sorgligt att vintern är över.

6. Är du beroende av någonting?
Jag är gravt korsords-beroende. Tantvarning, jag vet! Och för att spä på det lite extra kan jag väl avslöja att jag även är svag för kaffe...

7. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig.
1. Jag kan inte promenera långsamt, det är helt omöjligt!.
2. Min skostorlek är 39-40.
3. Jag kan inte blåsa upp ballonger hur mycket jag än försöker.
Väldigt intressant fakta, eller hur?

8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
I ett litet hus långt upp i Norrland. Helt ensam utan den minsta gnutta ångest i kroppen. Hah..

9. Vad är du på för humör just nu?
Otroligt trött, stressad och olustig.

10. Vilket är ditt favoritgodis?
De här rabarber-stängerna eller bitarna eller vad de heter. Ni vet de som är röda utanpå och gula inuti?

11. Vilken är din favoritaffär?
När det gäller kläder är det Monki och H&M. Jag är inte särskilt märkesfixerad, vilket nog syns. Bland övriga affärer är det en helt underbar liten bokhandel i Söderköping som jag var inne i förra sommaren. Åh.


12. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Båda tror jag! Dock så är morgonen min bästa tid, men jag har inga problem med att vara uppe sent.

13. Har du blivit sydd någon gång?
Nej, som tur är.

14. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Det är pinsamt att jag inte har en aning om det här.. Men jag är säker på att det var min mamma, oavsett vad det var hon gjorde.

15. Är du blyg?
Jag är extremt blyg. Oroar mig alltid för att bli tilltalad och om jag blir det går jag runt i timmar efteråt och ältar det som jag har sagt.

16. Vad heter du i andra namn?
Jag har faktiskt inget mellannamn.

17. Vill du gifta dig?
Oj, jag vet inte. Om jag träffar någon som jag vill leva med så antar jag att att det är bra att gifta sig av juridiska skäl. Men det är inget mål jag har i livet direkt.

18. Har du något smeknamn?
Hur många som helst. Det känns nästan som om alla jag känner har ett eget namn på mig(?).

Likes

Comments