Min väg tillbaka

Jag är 51 år, gift och har fem barn. Jag är specialist inom mitt område och har en anställning som ansvarig inom det för en stor koncern. Jag är sjukskriven för att min hjärna en dag bestämde sig för att det fick vara nog. Vårt dittills effektiva samarbete tog slut plötsligt en dag. Slut är kanske lite drastiskt uttryck, men jag kunde inte längre utföra mitt arbete. Jag blev sittande på min stol.

Utmattningssyndrom. Mycket forskning och många bra texter finns på detta område. Sammanfattningsvis kan väl ungefär detta sägas. Vår hjärna är designad för korta episoder med stress. Under dessa episoder kan vi prestera mycket och snabbt. Stressen fungerar som en slags turbo eller överväxel för hjärnan. Det är ett väldigt bra och ändamålsenligt system, som hjälper oss att agera och reagera snabbt i pressade situationer. Tilläggas bör att detta system inte är någon nymodighet. Det är äldre än människan i sin nuvarande form och liknande system återfinns i djurriket i övrigt.

En förutsättning för att vår hjärna och stressystemet ska fungera optimalt över tid är att det finns en balans. Efter en episod på överväxel behöver systemet växla ner, svalna av och återhämta sig. Låter rimligt, eller hur? Vad händer annars?

Modern forskning visar att stress och närmare bestämt stresshormoner fungerar frätande på hjärnan över tid. Att konstant bada hjärnans nerver i stresshormoner gör att de faktiskt krymper. Nervändarna drar sig tillbaka och det blir glapp i kontakten mellan olika nerver. Signalerna går inte fram som de ska. Lite som när mobilen har dålig täckning; ett och annat ord försvinner och ljudkvalitén brister. Detta får till effekt att bl a koncentrations- och minnesfunktioner försämras. Det ständiga badandet i stresshormoner leder även till t ex försämrad sömn. Ofta hinner det gå ganska långt innan effekterna får genomslag i det dagliga livet och inte sällan har det gått alldeles för långt vid det laget.

Så där satt jag, kroppen och hjärnan hade gått ihop och strejkade. Trots det inträffade försökte jag ändå fortsätta arbeta. Det gick inte. Det som alltid fungerat förut, att bita ihop och ta nya tag, fungerade inte. Sjukskrivning var enda möjligheten. Första månaden låg jag ner i stort sett. Att gå till affären för att köpa mjölk var ett heldagsprojekt.

Hjärnan och dess nerver kan läka och växa tillbaka, men det tar tid. Lång tid. En del funktioner kanske inte kommer tillbaka. Studier visar att reaktionen på stress är påverkad under flera år framåt. Som många i motsvarande situation drabbades jag av nedstämdhet, depression och ångest.

Med en blick i backspegeln är det inte så förvånande att min hjärna till slut gick i strejk. Jag har befunnit mig mer eller mindre i aktivitet eller stress dygnets alla vakna timmar i flera år. Möten, administration, barn, hus, trädgård, matlagning, disk, träning och aktiviteter av alla de slag. Tiden krymper, allt ska hinnas med. Nivån av stresshormon får aldrig möjlighet att helt sjunka undan.

Det fanns tydliga varningstecken på vägen. Trädgården började förfalla, matlagningen gick ner på sparlåga. Sista året innan sjukskrivning klarade jag inte ens av att lyssna på musik i bilen. Min hjärna orkade med mer stimulans. Det som kan hjälpa är fysisk aktivitet i lagom dos och meditation. Båda aktiviteterna inverkar lugnande på hjärnan och sänker stressnivåer.

Drygt ett år har gått och min hjärna läker sakta. Just nu befinner jag mig i ett slags gränsland. Det närmar sig en återgång till arbetslivet. Till att börja med i form av arbetsträning motsvarande 25%. Inget egentligt arbete. Det kommer nog dröja ett bra tag till innan jag kan jobba på riktigt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vardag, Min väg tillbaka

Bland alla modebloggar och skvallerspalter tänkte jag skriva en blogg om min verklighet. Jag är lite anonym, i alla fall så här i början, mest för att jag ska kunna skriva ärligt och rakt utan att tänka på vad bekanta tänker och hur de uppfattar mig ska ändras.

Femtio år gammal med ett stort bagage och många utmaningar framför mig väljer jag att lämna det gamla bakom mej och börja min resa mot ett helt nytt liv.

Jag kommer inte gotta mej i min olycka och alla orättvisor som kastats min väg fram till idag utan fokusera på att hitta en väg fram.

De utmaningar jag står inför just nu är att jag varit sjukskriven ett år för depression och ångest. Jag har i år fått diagnosen ADHD men en diagnos kommer sällan ensam, eller var det olycka? Igår ringde min läkare och gav mig nyheten att jag även har diabetes typ 2.

Jag tror jag hoppade över chockfasen och gick rakt på reaktionsfasen när jag fick meddelandet. Jag tar tag i bearbetningsfasen när vi avslutat semestern.

Jag är väl inte ensam om att ha diabetes direkt även om det inte är helt klart hur många i Sverige som har diabetes i någon form. Man säger att i Sverige har mellan 350 000 och 400 000 personer någon form av diabetes. De allra flesta, nio av tio, har typ 2-diabetes. Där räknas också jag med från och med nu.

Diabetes (Diabetes Mellitus) är inte en utan flera olika sjukdomar med olika orsaker, men risken att utveckla sjukdomen är ofta ärftlig och påverkas till stor del av livsstil.

Om man nu är utsatt för stress, som jag är och har varit en längre tid, har höga krav och samtidigt har liten möjlighet att själv påverka din situation så ökar mängden av stresshormonet kortisol i blodet.

Rent tekniskt innebär det att ute i vävnaderna omvandlas kortisol till kortison som ökar bukfetma och minskar insulinkänsligheten i musklernas celler.

Det som händer nu är att jag ska få träffa läkare som berättar mer, sedan blir det dietist och Gud vet vem mer...

Adhd har blivit allt vanligare. Men diagnosen är inget modernt påfund. Tillståndet har beskrivits i över 200 år.

Jag har inte lyxen längre att välja själv hur jag ska leva, reglerna är enkla men hårda. Genom att motionera och ha bra matvanor kan jag förebygga och i viss mån själv sänka blodsockervärdet.

Bara att bita i 🍏antar jag.

Målet är att innan året är slut ha gått ned till 80 kilo och ha fått ordning på sockret. Mitt slutmål är att antingen få läkare att säga att jag inte längre har diabetes eller i alla fall att slippa ta insulin.

Jag kommer satsa på att äta LCHF och fortsätta mitt jobb som instruktör på Actic (fd SATS). Utöver det kommer jag sätta delmål för mig själv regelbundet och belöna mig när jag når dem.

#minvägtillbaka

Likes

Comments

”När människor med makt slutar att lyssna på folk. Då är det dags att byta ut dom”.

Likes

Comments

När Donald uppmärksammade att Obama (efter två och ett halvt år vid makten) fått sin lägsta Gallupnotering (40 procent ) twittrade han frågan om varför det inte var lägre.

Efter två månader i Vita huset, har förtroendet för Donald sjunkit till 37 procent! Ingen tidigare president har legat lägre.

Jag är förvånad över att Trumps notering inte är lägre, 37% av 322 miljoner människor blir väldigt många som fortfarande ger honom sitt förtroende. Detta trots att han formligen strött lögner, halvsanningar och förolämpningar runt sig.

Trumps plötsliga påstående om att Obama avlyssnat hans telefoner borde väl vara nog för att ta bort det sista av förtroendet, i alla fall efter att INGEN formell instans nu finns kvar för att ge honom stöd för den allvarliga anklagelsen.

Obama skulle ha fått vara beredd att sitta tio år i fängelse om det vore sant, vadhänder med Trump som anklagat Obama?

Likes

Comments

Sanning

Avtrubbad!

Anser mig vara en ganska snäll människa som bryr sig om mina medmänniskor. Jag hjälper gärna någon om jag kan och går ur min väg enkom för att ge en hjälpande hand.

Den senaste tiden, läs de senaste åren, har jag börjat känna mej avtrubbad. Hot överallt, från ryssarna som spionerar till amerikaner som väljer en högerextremist till världens mäktigaste man.

Vid vår Ica sitter ofta en söt tjej, kanske 20-25 år gammal, hon stör aldrig mej men hon har en mugg framför sig och försöker med den få ihop några kronor.

Jag brukar försöka ge en slant då och då. Den senaste tiden har jag gått förbi utan att skänka henne en tanke, inte med flit utan jag ser henne inte.

Samma sak med nyheter om olika hot vi står inför. Ibland känner jag att foliemössan åker på och jag engagerar mig i diskussioner om eventuella konspirationer, det blir mer sällan för varje år dock.

Hur avtrubbad är jag egentligen?

Mer än jag önskar antagligen. Tänk om jag kände henne vid Ica, tänk om en gammal vän satt där en dag med kopp framför sig?
Eller om ryssarna faktiskt kommer marscherande in över våra gränser och krig bryter ut? Hur skulle jag reagera? Hur skulle resten av världen reagera, om den alls reagerar.

Vi ser överallt tragedier, läser om våld och andra övergrepp utan att ta in det och känna något alls.

Jag önskar det fanns ett sätt att väcka mej och alla andra, inte bara då att de startar ett "klicka och dela" inlägg på facebook utan så det känns nära, verkligt och personligt.

Men det ligger i vår natur att anpassa oss.

Vi anpassar oss och vardagen gör situationer till avtrubbad vardag. På gott och ont är det så, hur skulle vi orka om vi bar hela världens utmaningar och hot på axlarna?

Våra egna utmaningar är tillräckligt för oss, jag tror inte vi kan ta in mer utom om vi faktiskt hamnar i situationen att det är oss det handlar om. Då önskar eller kräver vi att andra ska förstå och ta in det ofattbara som hänt oss.

Brunskjortorna har börjat marschera runt om i världen, i Europa och även på vår hemmaplan.

Vi lär oss inte av historia, det visar historien om och om igen.

Sammas sak hände i Tyskland på 1930-talet som nu händer i Sverige. Högern närmade sig extremisterna och bjöd in dem i maktens centrum, faktum är att de borgerliga partierna i Tyskland valde att hjälpa nazisterna till makten och den 30 januari 1933 bildade ett av de tyska högerpartierna en koalitionsregering med nazisterna.

Tysklands nästa val hölls 1933. När den nya tyska riksdagen träffades den 23 mars 1933, lade Hitler och några av de borgerliga partierna fram ett lagförslag som skulle ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt - en lag "för att häva folkets och rikets nöd", som man kallade det. Samtliga tyska borgerliga partier röstade ja, med andra ord avskaffades demokratin och Hitlers nazister fick total makt. Allt detta på rekordtid, från demokrati till diktator. Så bräckligt är det.

Hur långt bort är det i sverige?

Orkar vi ta ställning, eller vågar vi? Men kan vi låta historien upprepa sig igen?!

Det råder kaos kring USA:s president Donald Trump. Bara några veckor efter att han svurit presidenteden så har han historiskt låga popularitetssiffror och är på väg in i en gigantisk rättslig strid med amerikanska domstolar kring inreseförbudet från sju muslimska länder. Ingen vet hur muren mot Mexiko ska finansieras.  Han har utsett medierna till” lögnare” och oppositionsparti. Hans favorituttryck  ” dishonest media” liknas nu med Nazi-Tysklands uttryck om ” lügenpresse”, ett ord som också har citerats av republikaner på högerkanten.  

Alla komplicerade internationella kriser har startats med kortvariga perioder av instabila politiska kontakter och oförutsägbara omständigheter innan krigshandlingarna har inletts. Precis det vi ser i världen just nu.

Nuförtiden är det på modet att söka djupa orsaker till stora händelser. Men krig har kanske inga djupa orsaker.

I flera års tid har internationell diplomati, maktbalans och allianserna lett till fred. Men plötsligt ställs situationen på huvudet och just de krafter som tidigare har lett till fred leder kanske till ett storkrig.

Den enda säkra förklaringen i historia är att saker händer för att de händer.


Likes

Comments

politik

Kikade på debatten med Peter Springare och G.W. Persson i veckans brott. Håller med dem, speciellt att det är ett politiskt problem och att det inte hanteras bra från den sidan.
Tycker det är dumt att BRÅ inte offentliggör brottsstatistik om invandrare sedan 2005. Effekten blir att folk gissar istället och anhängare av nationalism kommer överdriva till det negativa och motståndare till det kommer säga att det är alla mäns fel eller gud vet vad. Det blir polariserat då ingen sitter på ordentlig fakta.
Statistik kan misstolkas men att inte ha den alls är absolut inte bättre.

Då vi inte lyckats speciellt bra med integration och det ser inte ut att vara några häpnadsväckande positiva förändringar i sikte så är det stor risk att det spelar SD eller mer högerinriktade partier i händerna. Speciellt när vi får lågkonjunktur vilket vi kommer att få.

När politiker förbrukar sitt förtroende hos folket kan vad som helst hända. Som att narcissister med galna idéer röstas fram.

Likes

Comments

politik

Att #trump har mage att uttala sig om vad som fungerar eller inte i Sverige är ganska magstarkt.

Fox News som verkar vara den huvudsakliga källan till information som Trump använder visar på mycket tvivelaktig journalistik och fakta kontroll är inte något de anstränger sig så mycket med.


By the way. Dom som pratar om invandring och flykt som ett "mångkulturellt experiment" har nog aldrig tagit ordet humanism i sin mun. Åtminstone har de inte förstått själva kärnan.

Likes

Comments

Vardag

Vårtecknen börjar dyka upp.

Jag ogillar vinter starkt, inte alltid men oftast. En vacker iskall dag med snö och sol är mysigt men hur ofta har vi sådana dagar?

För mig är första vårtecknet när motorcyklar börjar puttra runt. Dags att putsa upp min kanske?

Likes

Comments