Header

För två år sen var jag djupt deprimerad. För två år sen blev jag förälskad i en stad. Två år senare bor jag i den staden jag en gång föll för och är lyckligare än någonsin.

Jag har mina svackor. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte fällt alldeles för många tårar och tänkt fruktansvärt mörka tankar dom senaste nio månaderna. Men jag skulle också ljuga om jag sa att dom senaste nio månaderna inte varit dom bästa och finaste i mitt liv. Jag har aldrig känt mig så här fulländad. Jag är fylld av ett lugn jag aldrig tidigare känt. Det som inte dödar en gör en starkare.

Jag har träffat så fantastiskt vackra människor som tagit emot mig med öppna armar, jag har dansat i timmar tills solen gått upp, jag har inte bara blivit kär i en stad utan även i en väldigt speciell person, jag har känt mer än jag någonsin känt och jag har numera så fantastiskt fina minnen att le åt när jag befinner mig i mörkret. Jag är för första gången i mitt liv mig själv och jag har väldigt nyss börjat lära mig att leva i nuet. Det förflutna spelar inte längre någon roll och jag ångrar ingenting, för jag hade inte velat vara någon annanstans än där jag är idag.

Jag är så tacksam för att jag lever, att jag orkade fortsätta kämpa trots att jag under flera år blev nedslagen på gång på gång på gång. För här sitter jag nu på den finaste balkongen jag vet hos dom bästa människorna jag vet och är bara så fantastiskt glad att jag lever och är fysiskt frisk. Tack tack tack.

Jag har en lång väg kvar till att tycka om mig själv och att vara en bättre människa, men hur långsamt det än går så är jag nöjd att det går framåt. Och hur många gånger jag än faller så vet jag nu att jag alltid tar mig upp.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 8 Readers

Likes

Comments


I fredags firades det, ordentligt. Morgonen började med prosecco och vi fick våra efterlängtade diplom. Nu kan jag officiellt kalla mig för diplomerad makeupartist!!

Efter ett vemodigt farväl så gick vi tjejer och firade med varsitt glas. Måste bara säga hur galet det är att kunna sitta i solen på en uteservering i slutet av oktober utan jacka och kofta, det händer väl ungefär aldrig någonsin i Luleå.

  • 211 Readers

Likes

Comments


I tisdags fyllde min kärlek, bästa vän och sambo tjugoett år. Det firades med varm choklad, bra musik (denna lista innehåller typ allt det finaste som finns, By the fireside) och tända ljus ute på altanen. Sedan låg vi bara där tätt, tätt intill varandra under en filt medan regnet öste ner någon meter bort. Det var den finaste kvällen på länge.

Jag är så lyckligt lottad som får dela livet med den finaste människan som finns. Jag kommer aldrig sluta förundras över hur vi råkade ramla in i varann, och att vi är där vi är idag. Vi har tagit oss långt tillsammans, cirka etthundratjugo mil. Och fler ska det bli. Jag älskar dig.

Likes

Comments

Nästa helg är jag din igen, Luleå. Om så bara för en helg så ska det bli underbart. Ska bli så kul att ta bilen till Piteå och träffa min vackra och inspirerande vän Sanne (hennes hemsida är typ det finaste som finns, www.warginna.com), att träffa familj och vänner och att bara få samla kraft. Hade så gärna åkt dit i mer än bara över en helg, vi har ett väldigt pressat tidsschema. Så många att träffa, så mycket att göra. Men det lär göra underverk för själen hur som helst. Trodde aldrig att jag skulle känna en sån saknad efter staden som jag så länge ville långt, långt bort ifrån. Men det kommer ju trots allt alltid vara där jag kommer ifrån. 


Likes

Comments


Trettionde oktober spelar bästa Of Monsters And Men i Stockholm, och jag och Anton kommer vara där! Så glad. Finaste pojkvän bokade biljetter och hotell förra veckan och jag har som gått runt på ett litet moln sen dess. Så fint sätt att fira vår årsdag. Åh vad jag längtar.

Likes

Comments


Likes

Comments


Alltså, wow.

Likes

Comments