När jag var ca. 8-9 år gammal & en man ringer hem till oss, börjar ställa frågor ifall jag fått min mens än eller hår på fiffin. Jag lade på för att jag tyckte att det blev obehagligt. När jag berättade för mina föräldrar skaffade vi en nummerpresentatör & efter den händelsen svarar jag aldrig i telefon om jag inte vet vem det är. P.g.a den händelsen har jag idag telefonfobi.

När jag hade fyllt 18 (samt alla kommande år på krogen efter det) & var på klubben för att dansa: alla gånger jag fått en hand eller penis tryckt mot röven, alla händer som passerat mina kroppsdelar, alla gånger någon har tagit på mig utan att de har fått tillåtelse.
När jag var 20 & på dejt hemma hos en snubbe som tvångshånglade med mig för "du håller ju aldrig käften annars".
När jag var 21 & på väg hem med tunnelbanan. Han sätter sig framför mig, drar fram sin kuk & börjar runka. Jag reser mig & går därifrån.
När jag var 21 & han sa till mig att han skulle grilla min fitta & äta den.
När jag var 21 & han tog med mig till sin lägenhet, kysste mig - trots att han inte hade fått ett ja.
Det här är bara ett axplock av allt som hänt mig under åren.

Alla gånger män har catcallat efter mig på gatan. Alla gånger elever jag arbetat med dagligen medvetet tagit mig på rumpan/brösten för att sedan skratta mig i ansiktet.
Alla gånger jag ska behöva killkompisar eller respektive för att män ute ska backa, för att deras respekt för andra män är den enda respekten som finns. För att de inte har någon respekt för mig, varken som kvinna eller individ. För att ett nej från mig inte räcker. För att ett nej från mig inte är gott nog.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag vet att det jag nu ska skriva är att spraka in en öppen dörr, men fasiken vad sjukt det är hur fort livet kan förändras. För exakt ett år sedan jobbade jag helg i Stockholm, pluggade någonting jag inte tyckte var kul, var en del av en relation som gjorde mig olycklig. Kontrasten till var jag är idag: i en lycklig relation, i en ny stad med en egen lägenhet samt ett jobb som jag uppskattar. Tack livet för att du är oberäkneligt. Att det aldrig är tråkigt att leva.

Idag är det tisdag & utanför fönstret skiner solen. Jag ska alldeles strax få på mig någonting annat än mjukisbyxor & ta med mig Simon på en promenad ner till havet. Ska andas in lite tånglukt & få sand i skorna, alternativt hångla lite också.

Ha en fin alla hjärtans dag!

Likes

Comments

Slutet på mars, vinden viner genom Stockholm. Det blåser kallt & hårt, än finns ingen tillstymmelse av vår i luften. Hon väntar i hörnet Fleminggatan/St Eriksgatan - skräckslagen, den introverta delen av henne vill springa rakt ner till tryggheten på gröna linjen & åka hem. Men det gör hon inte. Istället stålsätter hon sig, låter ögonen leta efter honom. Så dyker han plötsligt upp runt hörnet, det mörka håret & skinnjackans krage fladdrar till i blåsten. Han kommer fram till henne & ger henne en kram. "Hej!"

Åtta månader senare spelar han x-box medan hon sitter bredvid & tittar på film. Ibland matar han henne med en godis, ibland kysser hon honom, bland ler han det speciella leendet som är reserverat till bara henne. Det vackra leendet är bara hennes nu. Han, som hon aldrig trodde hon skulle få. Han som lagar den bästa köttfärssåsen. Han som pillar henne i håret utan att förvänta sig något tillbaka i gengäld. Han som alltid & oavsett berättar för henne hur vacker han tycker att hon är. Han, som är den mest ödmjuka person som hon känner.

Likes

Comments

​”Man kan inte säga det till ljudet av Carola” skriker du in i mitt öra, dina ögon glittrar. Glittrar på det sättet som jag har lärt mig att läsa som både busiga & kärleksfulla i en farlig kombination. Jag tittar tillbaka på dig, skrattar medan jag skakar på huvudet. Nej, du har rätt  i det. En kan inte säga ’jag älskar dig’ med Carolas Fångad av en stormvind i bakgrunden.

Om jag vetat den söndagen i mars. Om jag bara hade vetat.
Att det skulle bli dig som jag flyttade halva Sverige igenom för. Att det skulle bli du som blev min speciella person, min bästa vän. Att det skulle bli du som skulle fylla mig med sådana enorma känslor, med så mycket glädje.
​För dig skulle jag ge upp vad som helst, för jag vet att du skulle göra samma sak för mig. För dig skulle jag släppa allt, för att vi har en tyst överenskommelse om att vi hjälper varandra. För att det inte finns något annat alternativ, för att det inte går att stå bredvid & titta på.

Med dig är allting så oändligt stort & gränslöst. Med dig sprängs jag inuti varje gång våra blickar möts, mitt hjärta smälter varje gång du ler. Det finns ingenting som är så stort som det vi delar.

När vi kommer hem den kvällen hinner vi knappt lägga oss ner i sängen förrän du naglar fast mig med din blick. ”Jag älskar dig” säger du, ljudet av Carola ringer fortfarande i öronen. Jag känner hur jag rodnar & hur hela kroppen blir spagetti innan jag svarar ”jag älskar dig också”.

Likes

Comments

Jag står i duschen när Winnerbäck börjar spelas, mitt i en spellista med kent. Jag slungas tillbaka till den tiden då Lasse spelades jämt, till den tiden då det var "du & jag". Jag sjunger med till Varning för ras & minns allt: kramar, samtal, sena nätter, tårar & skratt. Jag har redan sedan länge insett att du är en mycket speciell person, att du fortfarande är speciell för mig. Du är den enda från mitt förflutna som jag fortfarande bryr mig om, som jag fortfarande undrar hur det är fatt med. Insikten om var någonstans det gick snett slår mig också. Du & jag mötte varandra alldeles för tidigt i livet, vi klarade inte av att börja leva efter att vi hade växt tillsammans. Hade vi mötts idag, där vi nu är i livet, då vet jag att det hade kunnat vara en love story som skulle hålla livet ut.

För jag slutade aldrig älska dig. Jag avskydde dig inte som person. Vi kunde bara inte leva tillsammans så som livet såg ut just då. Det var en av anledningarna till att det var så jobbigt att bryta med dig, pga jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva den känslan igen. Aldrig uppleva känslan av att vara så fullständigt älskad. Aldrig uppleva känslan av att älska så fullständigt. Aldrig uppleva känslan av att känna mig hemma, inte på en plats utan med en person.

Nu, tre år efter vårt uppbrott så möts vi igen. Du är numera förlovad med din tjej. Jag lever lycklig med en man. Jag förstår att du måste bli chockad över att jag hör av mig till dig igen efter alla dessa dagar. Men det är för att jag vill berätta för dig att jag är lycklig, precis så som du är. Jag har, efter alla dessa år & alla dessa trasiga relationer, faktiskt hittat någon som får mig att känna precis så som du fick mig att känna. Jag trodde inte ens att det var möjligt längre, men nu är det så. Jag vill bara berätta för dig att jag är lycklig, så genuint jävla lycklig. För mig & för dig. Jag vill bara berätta att jag önskar dig allt gott i livet & att efter alla dessa år så löser sig ju livet tillslut. Ändå. På något konstigt vänster.

Likes

Comments

​"Two years later
A girl sits in front of her ex lover.
He dosen't say a word
and her heart dosen't ache for him anymore.
Her hair is longer than it's ever been.
She is even more beautiful than the day he left her.
And at that moment,
he panics.
He lost her.
And he can never have her back.
He can just watch her be beautiful
and in love
with someone else."

Likes

Comments

I början av mars gjorde jag slut med den människan jag levt tillsammans med i nästan 2 år. Efter nästan 5 månader av grubblande & tveksamma steg så tog jag tag i mig själv & gjorde slut. Ingenting kändes som det skulle, det varma & bubbliga fanns inte längre kvar. Jag levde kvar i en illusion av vad som hade varit & jag var helt enkelt inte kär längre.

I slutet av mars gick jag på min första dejt på säkert 3,5 år. Det var inte min intention men allting blev precis sådär fantastiskt som man ser i filmer, det slutade med att vi satt uppe till 03:00 & pratade. Sen fortlöpte relationen.

Han & jag började sova tillsammans, prata alltmer intensivt. Vi var båda på det klara med att vi inte var intresserade av att inleda en relation. Att vi ville hålla det på ett casual plan, utan en massa etiketter. Men snart träffade jag hans nära vänner, började florera i hans kretsar. Hans arbetskamrater presenterade mig som hans "flickvän".

Någonstans mitt i detta började jag känna hur mitt hjärta slog snabbare, hur fladdrigt mitt inre blev när hans blick mötte min, hur jag oförklarligt log åt allt & ingenting. Jag vägrade acceptera mina känslor, av respekt för min senaste relation. Men också för att jag var så satans jäkla rädd att han inte skulle känna samma sak som jag. Han & jag pratar mycket, så en kväll tog min känslotourettes över. Jag är så jävla kär i dig sa jag & trodde att jag skulle dö. Han tittade på mig, hans ansikte sprack upp i ett leende & han svarade jag är så jävla kär i dig med.

Sen dess har jag låtit känslorna få härja fritt. Jag låter hjärtat smälta varje gång han ler mot mig, för det finns ingenting som jag kan göra för att förhindra det. 12 maj blev jag hans & jag har nog aldrig varit så genuint lycklig som jag är nu.

Likes

Comments

Likes

Comments

I just remember holding your hand realizing how much it was going to hurt when I would have to let it go.

​Hur något kan gå från att vara så poröst & känsligt till att bli så starkt & självklart. Igår tittade du på mig & undrade om jag ville bli din. Jag har aldrig velat vara någons med varenda cell av min kropp på samma sätt som jag vill vara din. 

Likes

Comments