En en gång ligger jag och möglar i min säng. Jag har dragit på mig en rätt ordentligt förkylning vilket känns rätt.. miserabelt? Nej, det ska ske en liten omväxling här i mitt rätt klena ordförråd. Istället leder mitt möglande, misären, till mitt egna bedrövliga förfall, då jag knappt kan andas eller äta/dricka för j'ai un mal de gorge och j'ai un rhume, mamma skulle säkert fälla glädjetårar om hon såg min franskakunskaper nu asså, fyihelvete vad jag är duktig på att snacka franska. (Det där var absolut ett skämt, nästan värt att betona det, så att ni inte får för er någonting),

Igår blev jag överfallen av två franska/ryska damer i matbutiken super U. Jag frågade om kassörskan om de hade en slags isdricka, men kassörskan såg ut som ett frågetecken, drycken heter något med ice. Då kom två donnor i blommiga klänningar farande, med två fulla matvagnar till min undsättning. De pratade ryska med varandra, flytande franska med kassörskan och med mig körde det en blandning mellan allt. Jag betonade att jag bara kunde förstå lite franska, att jag var en ung och dum svenska på farten och det var lite då - jag tror - de bestämde sig för att ta mig under deras vingar. De två madamerna pendlade runt på mig i super U till glassdisken, trots att jag gång på gång nekade glass vilket de såg lite bestörta över (vilket är full förståligt), sen bar den lilla utflykten sig av mot disken med is i, men jag ville inte ha is. Sedan körde de iväg mig till läskhyllan men där fanns den inte. De såg på varandra och suckade och jag började skaka. Förskräckt såg jag hur det hade bildats en kö efter mig och tackade de två matronorna, som sen skulle ge mig vodka, men jag nekade än en gång med en snett, förfärat leende och sprang därifrån och hade glömt att köpa hälften av sakerna jag egentligen behövde köpa för det var ett sånt tumult och gav mig social fobi i den fagraste formen.


En grej jag ville ta upp som jag har grubblat över nu när jag har legat och möglat här i någon timme är månladningen. Jag har inte kommit fram till så mycket, skräckläser konspirationsteorier, men hittar ingenting jag riktigt fastar för. Mitt intresse för månladning tillkom när jag låg och försökte få min bleka hud att ändra färg och lyssnade på Filip och Fredriks senaste podcast. Skrattade faktiskt lite när jag låg där insmord och oljig som man skulle kunna dra en aktiv skildring till en nyfriterad korv. Däremot i mitt lilla djupdyk, som inte blev så särskilt djupt var att det ända intressant av allt jag hittade var faktiskt på Buzz Aldrins wikipediasida var att han är på långdraget håll är släkt med Stefan Lövén. Vet inte varför jag tycker det är intressant, fick mig verkligen att bara "jahaja, där ser man hördudu". Hoppas att någon känner likadant och att ni lärde er något nytt.

Annars trodde Miss Blowme att jetskis var delfiner och tyckte att mitt mögelhäng luktade äckligt. Fattar inte varför, jag är rätt fräsch faktiskt.


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Efter ännu en härlig gubbvila har jag bestämt mig att det är dags att uppdatera min vedervärdiga blogg. Vad har jag hittat på för rackartyg sen sist jag skrev? Ingenting, faktiskt. Jag har slutat mitt första år i gymnasiet, vilket känns rätt kul men ändå lite tråkigt för jag vet inte riktigt hur jag ska hålla mig stimulerad. Bloggen, känns då som någonting bra, sitta och skriva så jag håller det uppe så jag inte dör första månaden i tvåan.

När jag skriver detta ligger jag och möglar på mitt och Miss BlowMe’s rum i Nice. Jag är här med mina tre väninnor och vi har det underbart. Vi är här för att förbättra våra franskakunskaper men mestadels sola och bada.

Igår och i förrgår var vi och dansa och jag är rätt döende idag, om jag ska vara helt ärlig. Jag har sovit cirkus sex timmar på två dygn, vilket inte är så jättefarligt med tanke på att det har sett ut så de sista månaderna i ettan. Men här är det rätt jobbigt, jag vaknade runt nio på imorse och snubblade mig in till toan, där jag tyvärr upptäckte att en lampa är trasig. Jag slår mig ner, rätt yrr efter allt snubblande och sen håller på att ramla av toan. En rätt så jobbig situation.

Igår hände också nämligen en liknande incident. Jag kände hur solen smög sig på mig när jag låg och dreglade på min kudde, utslagen efter den kvällens påhitt och kommer på att markisen inte är uppdragen. Den där jävla markisen kostar 4000 euros att reparer så ni kan förstå min fullskaliga panik. I fullt fart kutar jag upp, snubblar mig igenom den lilla gången vi har mellan mitt och MissBlow’s rum och Kakans och den Förföriska Ellens rum. Ut på balkongen, ser knappt någonting på grund av ljuset och att mina ögon öppnas inte riktigt ordentligt när det är för tidigt på morgonen. Markisen som tur är, har inte gått sönder vilket gör mig så extremt lycklig. Trött släpar jag mig in till mitt rum igen där jag faller ihop, men det är alldeles för varmt och det luktar mysko så jag bestämmer mig för att rannsaka vårt kylskåp, i jakt på någonting att stoppa i min hungrande mage. Till min besvikelse hittar jag ingenting, förutom ett paket mögliga hallon och yoghurt som smakar ap-balle. Däremot märker jag att den förföriska Ellen är vaken så jag frågar henne om hon vill pilgrimsfärden ner till vårt lilla super U eller till bageriet där det säljer diverse goda saker, såsom pizza, nybakta baguetter etc. Hon tackade ja till erbjudandet och vi bestämmer oss för bageriet och börjar vår rätt sorgsna promenad dit och köper pizza till MissBlowMe och massa gott till oss. När vi sedan kommer tillbaka till lägenheten sätter vi oss på balkongen och hugger in på den godaste pizzan jag har käkat. Den pizzan var så god att det på riktigt rann tårar ner för mina ögon. Trodde aldrig att jag skulle gråta på grund av pizza, men men livet är ju en enda stor överraskning.

Idag vaknade jag och Ellen som vanligt rätt tidigt efter att jag förmodligen väckt henne när jag flög svärande ut från toan. Vi satt sedan och löka på balkongen. Denna gång blev det tyvärr ingen ljuvlig pilgrimsfärd till bageriet, utan vi begav oss mot une plague där vi njöt av tillvaron och simmade runt som de två valar vi är.

Jag ska uppdatera när det sker roligare saker än när jag håller på att ramla av toan eller när MissBlowMe luktar mysko. Men tills vidare blir det detta som är den förstklassiga underhållningen.


Likes

Comments

Efter en efterlängtad gubbvila har jag och mina blödande fingrar bestämt oss för att skriva ett litet inlägg. Jag har tagit en liten funderar på vad detta ska handla om, det vill säga vilken säregen incident som är värd att få publiceras.

Däremot har jag inte kommit fram till något, för alla häpnadsväckande incidenter bör jag inte skriva om för det kan tillkomma konsekvenser. Om Ni mot förmodan stöter på mig kan ni fråga om en av de besynnerliga incidenter sm har skett så kan jag välja ut en och berätta - en ocensurerad variant eller förskönad - har inte riktigt bestämt mig.

I detta nu kom jag på att jag kunde berätta om gårdagen då jag såg mina älskade, The 1975 eller varför mina fingrar blöder. Det är värt att nämna The 1975 så jag gör det. The 1975 var på grönan och vi anlände runt 18 och åt middag stående när regnet öste ner. Därefter gick jag och kamraten runt och spanade på fåglar. Vi såg massa förbluffande fiskmåsar. I alla fall, generellt omdöme på The 1975: Bäst var nog “Robbers”, “Loving Someone” och “Fallingforyou”. Tyckte nog det var bättre tryck på Grönan igår än på Bråvalla. Eller jag kommer inte ihåg så mycket, mer än på Bråvalla hade jag klämt in mig nästan längst fram och kunde gråta lite ifred för folk runt omkring mig stod nämligen - till min lycka - också och grät. Det jag även kom ihåg var att jag missade “Robbers” på Bråvalla vilket var miserabelt, men nu kan jag härmed dö lycklig.

Så, tyvärr var det ingen spännande incident att berätta om mer än att mitt sällskap vann en “Japp” på ett lyckohjul. Det var $ick och imorse nalkades det japp till frukost.


(Det här inlägget publicerades inte i tisdags, im sorry)

Likes

Comments

Var på Veronica i fredags! Najs häng och rolig konsert. Bra start på konsertsommaren! Riktigt kul, vi drog dit runt 17 och konserten började 20. Innan ståhejet började satt vi och käkade popcorn och hittade på rackartyg och njöt av tillvaron.

Vad som inte var lika kul var att konserten bara var typ en timme och en halv, kanske ännu mindre. Jag saknade också "Sjutton år" och "Gjord av sten". Men! Man kan ju inte få allt.

Bäst var nog "hela huset", "sju sorger", och "pang pang". Rätt basic att säga hela huset, men fy satan vad jag älskar den låten.

Kung och drottningen över svensk pop, jag säger det med en skämtsam ton, men jag menar allvar. 

Likes

Comments

Den här veckan går inte så bra kan jag säga redan nu. Och det är bara tisdag. Fattar inte vad folk menar när man säger att jag är typ den mest pessimistiska människan det känner? Jag tycker jag är rätt postivit trots all jävla otur som sker mig. Jag tycker nämligen jag har en rätt lättsam attityd gentemot mina sammanbrott och SLs signalfel, trots att jag egentligen vill slåss. Istället biter jag ihop och grinar på min blogg. Eller på jodel.

I alla fall tyckte jag att jag förtjänade lite distraktion i pluggandet. Detta ledde i sin tur till välbehövda promenader till kylskåpet och ett nyfunnet forum på Facebook som pumpar konspirationsteorier om Palme-mordet. En väldigt intressant pluggpaus må jag säga. Sedan återvände jag till 13 sidor om “Barnfattigdom i Sverige, attityder och konsekvenser” och nu börjar jag känna mig ordentligt utarbetade. Klockan är alldeles för mycket och jag vill inte upprepa dagens tabbe; jag försov mig. Förvånade? Inte jag i alla fall!

Vaknade klockan 7.36, när mitt tåg skulle gå - men med tanken att klockan var 6.36. Jag har verkligen noll verklighetsuppfattning och dessutom var persiennerna neddragna. Så jag gick och satte mig och sminkade mig i lugn och ro innan jag smög ner till köket för att göra iordning frukost då jag upptäckte, väldigt förvånad, att ingen var hemma. En liten chock som sen ledde till en fullskalig panik. Jag sprang runt som en dåre och hojtade på familjen. Ingen svarade och då bestämde jag mig för att ringa min kära mor och fråga vart hon höll hus. Då såg jag vad klockfan var: 8.15. Jag skulle börja 8.20. Helvete!

Vet inte varför den här pissiga skit alltid ska hända mig och som pricken över i:et så var det signalfel i Karlberg och mitt tåg var en kvart försenat. Och DESSUTOM jag trodde jag hade glömt busskortet hemma så jag köpte en sms biljett och när jag kom igenom spärrarna upptäckte jag att de låg i min bakficka.


Nu är dagens dilemma om jag ska skriva klart uppsatsen inatt eller gå upp tidigt och skriva den. Jag har rätt bra skriv-flow just nu (okej, det var en liten lögn) och jag kanske hinner klart (lol, gumman trodde). Aja, älskade vänner, så går det om ens största intresse är att undvika plugg.


Likes

Comments

När jag har är påväg hem från utekvällar brukar jag gå runt och sjunga. Ibland om det varit en miserabel dag i skolan och jag slutade tidigare och vet att ingen är hemma, då sjunger jag som fan. En vana jag påbörjade när jag gick i lågstadiet. Sjöng alltid när jag var på väg hem från skolan och då berodde det inte på dåliga dagar, utan bara för att jag tyckte det var kul att sjunga. Det är konstig vana, men jag bor i en rätt off-del av Sollentuna i ett penisonärerområde med vissa barnfamiljer. Min publik; mina fans - är som tur - inga jag känner sådär bra.

Idag var en sån där eländig dag. Det blev ett solo av “The forgotten”, en halvgammal Green Day-låt som var med i “Twilight” (kassa filmer, som jag sorgligt nog sett ett flertal gånger i sällskap med halvliters Häagen-Dazs glassar och tjurat över att hon inte valde Jake) och Jeff Buckeys variant av “Hallelujah”. Dessvärre är det sånger som är gjorda för fantastiska sångröster, en talang jag tyvärr inte besitter.

Så jag gick där, rätt bedrövad och sparkade på några kottar och så kommer den en tant förbi. Jag såg henne inte, jag hade lyckats sparka en kotte rätt långt och var inne i delen: “But remember when I moved in you and the holy dove was moving too and every breath we drew was Hallelujah” i min variant av “Hallelujah” blir det en stark och klar rösthöjning vilket inte riktigt min röst klarar av. Men men, på erbarmliga dagar blir det såna solos.

Den lilla tanten, som mulit-taskade hårt, (hon gick i ett hyfsat snabbt tempo samtidigt som hon läste en DN i pappersform i ett riktigt par snabba solglasögon) fick en chock. Inte bara för att jag skrämde henne med min missljudande sångröst, utan också för jag hade råkat sparka en kotte på henne. Lite pinsamt kan man tycka, lite pinsammare blev det när jag tyckte det var ett fenomenalt ögonblick att göra en konstig grimas istället för att haspla ur mig ett “förlåt” och sedan springa hem.

Jag hade haft muntliga matte nationella som jag inte vet om det hade gått så bra på. Det är en stor jävla klump i magen. Så jag har gått runt och tyckt synd om mig själv med en enorm självömkan.

I alla fall när det är såna dagar brukar det ske misärer. Inte bara att jag har sparkat en kotte på tant så har jag även idag råkat klämma en liten medelålders man i tunnelbanans dörrar och snubblade in i två lattemorsor som tyckte att jag skulle se mig för. Jag svarade rätt kaxigt att dem borde se sig för istället och skyndande vidare. (Det var verkligen mitt fel, jag borde sett mig för men det var jag alldeles för envis för att erkänna).

Nu ska jag fortsätta skriva på min uppsats och antagligen bli lite mer deprimerad. Min uppsats handlar nämligen om barnfattigdom, vilket kanske är den bästa sysselsättningen när man är lite småledsen. Aja, förhoppningsvis minskar min självömkan.


Likes

Comments

Skippade musikmåndag, musiksöndag istället

Likes

Comments

Jag tänker ta tag i bloggen när saker och ting har börjat chilla lite. Har mycket att göra i skolan och imorgon har jag mitt sista muntliga nationella. Det har även hänt lite saker runtomkring som jag behövt fokusera på, på både gott och ont. Men snart så mina vänner!

 Vi hörs tills vidare :Pp

Likes

Comments

Igår var jag på en trevlig picknick med ett kompisgäng. Vi satt på badberget och snackade skit och åt godis. Eller okej, vi snackar inte skit utan vi bråkade med gänget bakom oss om vilka som kunde spela högst musik. Det var en solklar vinst för oss när det började bege sig hemåt. Fattar inte hur man inte kan digga Macklemore, JAY-Z, Kanye, J-Cole och Asap Rocky på högsta volym. Stört Najs. Jävla småbarn ska inte komma och tro att vi vill lyssna på deras sketna house eller ännu värre - topplistan i Sverige. Usch!

En annan incident som hände igår att det var ett ryskt par som åkte förbi ett par gånger i en kanot. Den lilla gubben skrek om att han skulle sova och försökte lägga sig ner i kanoten. Istället höll den på att välta, men den lilla gubben var noggrann med att ciggen räddades som han höll i högst hugg. Sedan åkte de förbi ett gäng som stod och grillade och då skrek han om att han var hungrig. Katrina översatte nämligen vad han skrek om, vilket var rätt kul. Gänget skrattade lättsamt och relaterade till lilla ryska gubben. Vi ville alla sova på en kanot och var hungriga.


Jag och MissBlowMe på första bilden, Katrina som skriker någonting på andra och jag, (gillar att partaj) och MissBlowMe (trött) igen på sista bilden. 

Likes

Comments

En väninna frågade mig om jag kunde lägga upp mina recept på chiapudding. Väldigt bra idé faktiskt! Lite variation att jag skriver om sånt jag är bra på att laga, istället för den ständiga mat-misären. Chiapudding är i alla fall asgott och rätt lätt att göra. Jag brukar göra en vegansk variant, lite nyttigare, och två som är mer efterrätt liknande. Jag skev ner i alla fall basreceptet och en den andra som är lite spacey.

Den veganska:

  • En dl kokosmjölk, matlagnings varianten typ. Helst den fetare, det blir krämigare då.
  • En dl valfri vegetabilisk mjölk. Jag tycker osötad mandelmjöl är bäst.
  • 4 msk chiafrön
  • 1 tsk vaniljpulver

Hämta en skål, häll i kokosmjölken och vegetabiliska mjölken. Sedan chiafrön och vaniljpulvret. Ha i kylen över natten eller i typ frysen en timme. Det fungerar. ASGOTT MED MANGO

Banan och Jordnötssmörs-chiapudding:

  • ½ dl jordnötssmör
  • ½ dl grekisk yoghurt
  • 1 dl mandelmjölk
  • 1 tsk vaniljpulver
  • 2 msk honung
  • ¼ dl chiafrön
  • 1 banan för topping,
  • Jordnötter är också gott för toppingen

Hämta en skål, rör ihop jordnötssmöret och den grekiska yoghurten i en klump. Häll sedan på mandelmjölken och vispa tills det blir mer en smet. Sedan vaniljpulvret och honungen och avsluta med chiafröna. Därefter ställer du antagligen in smeten i kylen över natten, eller fyra timmar eller i frysen en timme. Funkar båda.

Banan och Jordnötssmörs chiapuddingen

Likes

Comments