Haha, dessa två ord saker trodde Ni inte att man kunde sätta ihop och få det att fungera va?

Lol! Det kan man inte heller :)

Vet inte om jag nämnde i föregående inlägg men att när jag insjuknade i halsfluss bunkrade jag ihop och kröp in i ett ide (mitt rum) i en vecka. Jag var vaken i snitt nästan varje dag i sex till åtta timmar. Hur jag tillbringade min värdelösa vardag var av att tycka synd om mig själv och hoppades lite att jag hade svalgkörtelscancer och utvecklade en böld så att jag fick andingsvårigheter och kunde äntligen(!) få dö ifred.

Det som gladde mig med att sova i en vecka var att jag trodde att jag hade tränat mig till normala sömnrutiner. Trodde jag. Ännu ett roligt skämt!

Igår, nämligen, dygnade jag. DYGNADE. Jag är sjutton år gammal tant, inte en energidrycksmissbrukande, dorito-käkande, trettonårig CS nörd. Förstår inte hur min kropp klarade av att vara vaken i trettiosex timmar utan sömn. Ingen liten gubbvila eller eftermiddagslur; utan helt jävla sömnlös.

Vad som även skedde igår är att mitt trötta arsle släpade sig in till T-central med min bittra lillebror för han skulle ta mopedkort och inte hittade för han har inte riktigt fattat hur man använder Google maps (lat) och är för "folkskygg" (jäääääääävligt lat) för att fråga om vägen. Som den fenomenalt duktiga storasystern jag är ställde jag mig upp och följde med in till stan.

Låg och solade den morgonen och trodde jag såg ljud. Ungefär så trött var jag för att sätta ord på det. Så min lilla färd in till stan med min "folkskygga" lillebror kändes som en illusion eller en konstig dröm.


- Så, vad jag har kommit fram till att anledningen till att jag dygnade är av två orsaker: Games of Thrones och för att jag var taggad på att sola. Ni förstår, jag har aldrig sett GoT utan började kolla på det för två dagar sen. Idag är jag på nästan sista avsnittet av säsong tre vilket är lite oroväckande men det glada nyheterna är att jag har i alla fall sovit!


Puss och kram!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Tja. Har aldrig börjat ett inlägg såhär och det känns jättekonstigt, men aja, gjort är gjort och kommer aldrig tillbaka kaka. Det där var jättetöntigt, förlåt. Har druckit alldeles för mycket kaffe idag så hela jag skakar och har ökat i 2000 karma på jodel inom loppet av typ fyra timmar. Kunde ökat ännu mer om jag inte har så jävla många “opopulära åsikter” enligt jodel. Satans jodel asså, förstör mitt galna flow.


Idag är det söndag och jag har ingen söndagsångest för att jag har förlorat det här konceptet som kallas för tid. Jag har halsfluss och räknade ut att under den här veckan har jag varit vaken mellan 6-8 timmar varje dag, resten har jag sovit. Kan ni förstå? Nä, inte jag heller, min vanliga sömn per natt brukar vara 3-6 timmar och nu detta? Fatta hur sjuk jag har varit! Fatta hur synd jag har tyckt om mig själv! Galet asså.

Ligger i min säng och möglar lite lagom och lyssnar igenom Tyler, The Creators nya album, som jag vet att jag är “fett efter” med att lyssna på men det beror på att min spotify prenium tog slut och jag pallar inte med spotify utan prenium. Jag vet hur äckligt bortskämd jag lät där, men snälla - på riktigt, låt oss bara överväga detta faktum: Spotify utan prenium är fan värdelöst. Ett av alla mina i-landsproblem. Men! Nu har jag fått tillbaka mitt prenium så nu ska det lyssnas massa på det jag har missat. Hallelujah.


Om ni undrar vad som har hänt den senaste veckorna så har jag varit på Way Out West, slutat sommarjobba och trott att jag har haft hjärnhinneinflammation, hjärntumörer, leukemi, lunginflammation, kol samt svalgkörtelscancer. Jag har begått misstaget, ett flertal gånger att googla mina symptom. Jag vet att jag har ett problem och jag säger att jag aldrig ska googla mina symtom, men så hamnar jag där igen och så har jag mjältbrand.

I alla fall - jag har varit lite “småsjuk” hela sommaren och jag hostade nonstop i en vecka, sen var jag frisk och sen började jag kräkas och hade ont i huvudet vilket ledde till misstanke om hjärnhinneinflammation, hjärntumörer samt leukemi (av någon konstig anledning?) för att Vårdguiden sa det. Jag var ensam hemma när detta stadium skedde och låg och fipplade på mitt testamente när min mor ringde och fråga hur läget var. Jag berättade om min tankegång ledde till att jag inväntar min död och jag kunde höra hur min mor skakade på huvudet och muttrade “att det här är så typiskt dig” men därefter ringde min farmor för att hon skulle komma till undsättning. En tid senare dök min farmor upp och tog mina besvär och symtom på största allvar och kidnappade mig. Låg och möglade hemma hos henne ett par dagar tills min feber gick ner och flydde sen hem. Förstår inte varför jag flydde, jag hade det nämligen rätt bra. Farmor tog mig på allvar och gav mig utfodring i from av hemlagad mat och TacoBar.

Farmor konstaterade även att det inte var något av det jag hade fruktat, utan någon infektion i kroppen för att jag hade feber.


När jag flydde hem umgicks jag med några kompisar, hade en liten tillställning och sedan åkte jag på Way Out West, som var störtkul(!!) och där började jag uppleva besvär i min hals. Way Out West tog slut för en vecka sen och jag har inte gått utomhus på hela den här veckan, förutom två gånger, då den ena var för att gå ner till Ica för att köpa chokladpudding.

Den andra gången ringde jag 1177 som sa att jag borde besöka vårdcentralen och så gjorde jag det. Min doktor konstaterade att jag hade halsfluss och var svullen på ena sidan. Hon sa att om det blev värre och utvecklades en böld, borde jag söka akuthjälp. Cyberhypokondrikern som jag är började jag givetvis googla mina vad bölder i halsen var och insåg att det var svalgkörtelscancer. Jag blev så orolig att jag somnade och sov i tre timmar. Drömde om ett liv utan min katt, vilket var rätt jobbigt.

Nu mår jag dock bättre! Penicillin är bra och tror inte det kommer börja växa en böld i min hals. Har längre ingen feber vilket också känns bra!


Hej så länge, kära vänner. Nu ska jag fota min katt och lägga ut på jodel och hoppas jag får mer karma.


Likes

Comments

Lolololo, glömde helt bort det här fenomenet jag hittade på! Aja. Yolo.

Likes

Comments

Jag har ingen motivation att skriva något. Allt jag skulle vilja skriva passar inte riktigt in här; antagligen är det alldeles för känsligt eller så vill jag inte att om min mor en dag skulle snubbla över min blogg skulle hon läsa det. Eller diverse släktingar. Fattar ni vad jag menar? Hej farmor (om du läser detta) förlåt att jag är som jag är!

Aja, den här helgen har varit ytterst händelserik och jag har dragit på mig världens förkylning. Eller jag vet inte om jag har dragit på mig den, har verkligen varit förkyld sen jag kom hem från Nice nu.

Höll på att somna på en äng med kakan häromdagen. Det var lite kul, lite jobbigt då, men kul nu! Min kollektion av myggbett har växt, det är lite oroväckande men börjar fundera på om jag skulle kunna ansöka till Guinness Rekordbok, för mitt vänsterben ser rätt sorgset ut. Definitivt däremot en plats på listan åtminstone, ursäkta dig Guinness Rekordbok om du inte tycker det,: sug min dachri.

Annars har jag badat jacuzzi och jobbat. Rätt standard, lite så min sommar ser ut. Jobb och somna på ängar efter förtäring av sinnet.

.

.

-

Idag har varit en rätt pissig dag. Vaknade upp och misärade mig imorse och sen ringde jag kakan för vi skulle bruncha i stan. Hon hade försovit sig, vilket inte riktigt chockade mig men det gladde mig lite för jag kunde då få misära mig lite mer innan jag skulle bege mitt sorgsna arsle in mot stan. Vi satt på Non Solo Bar (standard!) och spanade på hundar (standard x2!). Jag åt en vegansk och glutenfri frukost och kände mig nyttig. Därefter begav sig kakan för att träffa en väninna och jag begav mig hemåt för jag skulle ner till Mölle och jobba mer. Bilfärden ner var ett helvete, började gråta en gång och hade två panikångestattacker. Sen tryckte jag i mig världshistoriens oljigaste pizza för att kompensera min nyttiga frukost. Annars gick bilresa rätt bra, faktiskt. 

Har väldigt svårt att åka bil i över en timme, samt om det går fort eller om andra bilar inte kör som dem ska börjar jag kallsvettas och får svårt att andas. Men - det gick bra. Nu har jag duschat och råkade lämna mitt silverschampoo i håret alldeles för länge för jag var upptagen med att dricka oboy och kolla på bebisgetter. 


Likes

Comments

Igår eller förrgår bestämde jag mig för att sluta upp med en av alla mina äckliga vanor; bita på naglarna. Jag hade lite halvt bestämt mig innan jag åkte till Nice, men där skedde ett stressmoment så jag lät mig misslyckas men nu ska jag försöka! (Stressmomentet = tant skrek på mig i skolan för att jag är ett misslyckande, det var påfrestande kan man lugnt säga)

Kommer ihåg att det här med att sluta var ett nyårslöfte för typ tre år sedan. Det gick inte så bra men det berodde på att jag inte var dedikerad. Dessutom hade jag på “Stopp och Väx”, vilket inte fungerade och kladdade på fingrarna och stoppade mig från att äta mat med händerna, typ popcorn. När man grävde efter lite popcorn rann typ de av eller så kladdade det av på alla popcorn i skålen. Så det var hemskt. “Stopp och väx” var därför inte min grej, men popcorn var. Så jag brädade “Stopp och Väx”. Vilket var väldigt förståligt.

Istället beslutade jag då att ha kul med mitt “Stopp och Väx” och planerade ett prank på min kära lillebror, Axel. Min lillebror var nämligen förtjust i Granny Smith-äpplen. Väldigt förtjust. Äpplena stod alltid staplade i en vacker, rosa fruktskål som han brukade ta ifrån medan han satt och kollade på YouTube när han var hemkommen från skolan. Då fick jag den briljanta idén - när jag hade kommit hem från skolan, lite senare än Axel och fick inte kolla på YoutTube (för han hade paxat datorn eller något) - att limma på “Stopp och Väx” på Axels äpplen. För er som aldrig har limmat på “Stopp och Väx” på era naglar så kan jag berätta att det smakar djävulens avskum. Om inte värre, till och med. Det är så fucking vidrigt. Men kanske ett av mina bästa pranks. Axel höll på att börja kräkas när han tog århundradets största tugga från ett av äpplena. Jag skrattade så jag kiknade. Slår nästan den gången då jag smörjde in Axels tandkräm med tvål. Det var rätt kul det med.

Nu har jag rätt mycket att göra hela tiden och jag tycker det är vidrigt, SÅ NU FAN, ska jag sluta. Hej!


Likes

Comments

En en gång ligger jag och möglar i min säng. Jag har dragit på mig en rätt ordentligt förkylning vilket känns rätt.. miserabelt? Nej, det ska ske en liten omväxling här i mitt rätt klena ordförråd. Istället leder mitt möglande, misären, till mitt egna bedrövliga förfall, då jag knappt kan andas eller äta/dricka för j'ai un mal de gorge och j'ai un rhume, mamma skulle säkert fälla glädjetårar om hon såg min franskakunskaper nu asså, fyihelvete vad jag är duktig på att snacka franska. (Det där var absolut ett skämt, nästan värt att betona det, så att ni inte får för er någonting),

Igår blev jag överfallen av två franska/ryska damer i matbutiken super U. Jag frågade om kassörskan om de hade en slags isdricka, men kassörskan såg ut som ett frågetecken, drycken heter något med ice. Då kom två donnor i blommiga klänningar farande, med två fulla matvagnar till min undsättning. De pratade ryska med varandra, flytande franska med kassörskan och med mig körde det en blandning mellan allt. Jag betonade att jag bara kunde förstå lite franska, att jag var en ung och dum svenska på farten och det var lite då - jag tror - de bestämde sig för att ta mig under deras vingar. De två madamerna pendlade runt på mig i super U till glassdisken, trots att jag gång på gång nekade glass vilket de såg lite bestörta över (vilket är full förståligt), sen bar den lilla utflykten sig av mot disken med is i, men jag ville inte ha is. Sedan körde de iväg mig till läskhyllan men där fanns den inte. De såg på varandra och suckade och jag började skaka. Förskräckt såg jag hur det hade bildats en kö efter mig och tackade de två matronorna, som sen skulle ge mig vodka, men jag nekade än en gång med en snett, förfärat leende och sprang därifrån och hade glömt att köpa hälften av sakerna jag egentligen behövde köpa för det var ett sånt tumult och gav mig social fobi i den fagraste formen.


En grej jag ville ta upp som jag har grubblat över nu när jag har legat och möglat här i någon timme är månladningen. Jag har inte kommit fram till så mycket, skräckläser konspirationsteorier, men hittar ingenting jag riktigt fastar för. Mitt intresse för månladning tillkom när jag låg och försökte få min bleka hud att ändra färg och lyssnade på Filip och Fredriks senaste podcast. Skrattade faktiskt lite när jag låg där insmord och oljig som man skulle kunna dra en aktiv skildring till en nyfriterad korv. Däremot i mitt lilla djupdyk, som inte blev så särskilt djupt var att det ända intressant av allt jag hittade var faktiskt på Buzz Aldrins wikipediasida var att han är på långdraget håll är släkt med Stefan Lövén. Vet inte varför jag tycker det är intressant, fick mig verkligen att bara "jahaja, där ser man hördudu". Hoppas att någon känner likadant och att ni lärde er något nytt.

Annars trodde Miss Blowme att jetskis var delfiner och tyckte att mitt mögelhäng luktade äckligt. Fattar inte varför, jag är rätt fräsch faktiskt.


Likes

Comments

Efter ännu en härlig gubbvila har jag bestämt mig att det är dags att uppdatera min vedervärdiga blogg. Vad har jag hittat på för rackartyg sen sist jag skrev? Ingenting, faktiskt. Jag har slutat mitt första år i gymnasiet, vilket känns rätt kul men ändå lite tråkigt för jag vet inte riktigt hur jag ska hålla mig stimulerad. Bloggen, känns då som någonting bra, sitta och skriva så jag håller det uppe så jag inte dör första månaden i tvåan.

När jag skriver detta ligger jag och möglar på mitt och Miss BlowMe’s rum i Nice. Jag är här med mina tre väninnor och vi har det underbart. Vi är här för att förbättra våra franskakunskaper men mestadels sola och bada.

Igår och i förrgår var vi och dansa och jag är rätt döende idag, om jag ska vara helt ärlig. Jag har sovit cirkus sex timmar på två dygn, vilket inte är så jättefarligt med tanke på att det har sett ut så de sista månaderna i ettan. Men här är det rätt jobbigt, jag vaknade runt nio på imorse och snubblade mig in till toan, där jag tyvärr upptäckte att en lampa är trasig. Jag slår mig ner, rätt yrr efter allt snubblande och sen håller på att ramla av toan. En rätt så jobbig situation.

Igår hände också nämligen en liknande incident. Jag kände hur solen smög sig på mig när jag låg och dreglade på min kudde, utslagen efter den kvällens påhitt och kommer på att markisen inte är uppdragen. Den där jävla markisen kostar 4000 euros att reparer så ni kan förstå min fullskaliga panik. I fullt fart kutar jag upp, snubblar mig igenom den lilla gången vi har mellan mitt och MissBlow’s rum och Kakans och den Förföriska Ellens rum. Ut på balkongen, ser knappt någonting på grund av ljuset och att mina ögon öppnas inte riktigt ordentligt när det är för tidigt på morgonen. Markisen som tur är, har inte gått sönder vilket gör mig så extremt lycklig. Trött släpar jag mig in till mitt rum igen där jag faller ihop, men det är alldeles för varmt och det luktar mysko så jag bestämmer mig för att rannsaka vårt kylskåp, i jakt på någonting att stoppa i min hungrande mage. Till min besvikelse hittar jag ingenting, förutom ett paket mögliga hallon och yoghurt som smakar ap-balle. Däremot märker jag att den förföriska Ellen är vaken så jag frågar henne om hon vill pilgrimsfärden ner till vårt lilla super U eller till bageriet där det säljer diverse goda saker, såsom pizza, nybakta baguetter etc. Hon tackade ja till erbjudandet och vi bestämmer oss för bageriet och börjar vår rätt sorgsna promenad dit och köper pizza till MissBlowMe och massa gott till oss. När vi sedan kommer tillbaka till lägenheten sätter vi oss på balkongen och hugger in på den godaste pizzan jag har käkat. Den pizzan var så god att det på riktigt rann tårar ner för mina ögon. Trodde aldrig att jag skulle gråta på grund av pizza, men men livet är ju en enda stor överraskning.

Idag vaknade jag och Ellen som vanligt rätt tidigt efter att jag förmodligen väckt henne när jag flög svärande ut från toan. Vi satt sedan och löka på balkongen. Denna gång blev det tyvärr ingen ljuvlig pilgrimsfärd till bageriet, utan vi begav oss mot une plague där vi njöt av tillvaron och simmade runt som de två valar vi är.

Jag ska uppdatera när det sker roligare saker än när jag håller på att ramla av toan eller när MissBlowMe luktar mysko. Men tills vidare blir det detta som är den förstklassiga underhållningen.


Likes

Comments

Efter en efterlängtad gubbvila har jag och mina blödande fingrar bestämt oss för att skriva ett litet inlägg. Jag har tagit en liten funderar på vad detta ska handla om, det vill säga vilken säregen incident som är värd att få publiceras.

Däremot har jag inte kommit fram till något, för alla häpnadsväckande incidenter bör jag inte skriva om för det kan tillkomma konsekvenser. Om Ni mot förmodan stöter på mig kan ni fråga om en av de besynnerliga incidenter sm har skett så kan jag välja ut en och berätta - en ocensurerad variant eller förskönad - har inte riktigt bestämt mig.

I detta nu kom jag på att jag kunde berätta om gårdagen då jag såg mina älskade, The 1975 eller varför mina fingrar blöder. Det är värt att nämna The 1975 så jag gör det. The 1975 var på grönan och vi anlände runt 18 och åt middag stående när regnet öste ner. Därefter gick jag och kamraten runt och spanade på fåglar. Vi såg massa förbluffande fiskmåsar. I alla fall, generellt omdöme på The 1975: Bäst var nog “Robbers”, “Loving Someone” och “Fallingforyou”. Tyckte nog det var bättre tryck på Grönan igår än på Bråvalla. Eller jag kommer inte ihåg så mycket, mer än på Bråvalla hade jag klämt in mig nästan längst fram och kunde gråta lite ifred för folk runt omkring mig stod nämligen - till min lycka - också och grät. Det jag även kom ihåg var att jag missade “Robbers” på Bråvalla vilket var miserabelt, men nu kan jag härmed dö lycklig.

Så, tyvärr var det ingen spännande incident att berätta om mer än att mitt sällskap vann en “Japp” på ett lyckohjul. Det var $ick och imorse nalkades det japp till frukost.


(Det här inlägget publicerades inte i tisdags, im sorry)

Likes

Comments

Var på Veronica i fredags! Najs häng och rolig konsert. Bra start på konsertsommaren! Riktigt kul, vi drog dit runt 17 och konserten började 20. Innan ståhejet började satt vi och käkade popcorn och hittade på rackartyg och njöt av tillvaron.

Vad som inte var lika kul var att konserten bara var typ en timme och en halv, kanske ännu mindre. Jag saknade också "Sjutton år" och "Gjord av sten". Men! Man kan ju inte få allt.

Bäst var nog "hela huset", "sju sorger", och "pang pang". Rätt basic att säga hela huset, men fy satan vad jag älskar den låten.

Kung och drottningen över svensk pop, jag säger det med en skämtsam ton, men jag menar allvar. 

Likes

Comments

Den här veckan går inte så bra kan jag säga redan nu. Och det är bara tisdag. Fattar inte vad folk menar när man säger att jag är typ den mest pessimistiska människan det känner? Jag tycker jag är rätt postivit trots all jävla otur som sker mig. Jag tycker nämligen jag har en rätt lättsam attityd gentemot mina sammanbrott och SLs signalfel, trots att jag egentligen vill slåss. Istället biter jag ihop och grinar på min blogg. Eller på jodel.

I alla fall tyckte jag att jag förtjänade lite distraktion i pluggandet. Detta ledde i sin tur till välbehövda promenader till kylskåpet och ett nyfunnet forum på Facebook som pumpar konspirationsteorier om Palme-mordet. En väldigt intressant pluggpaus må jag säga. Sedan återvände jag till 13 sidor om “Barnfattigdom i Sverige, attityder och konsekvenser” och nu börjar jag känna mig ordentligt utarbetade. Klockan är alldeles för mycket och jag vill inte upprepa dagens tabbe; jag försov mig. Förvånade? Inte jag i alla fall!

Vaknade klockan 7.36, när mitt tåg skulle gå - men med tanken att klockan var 6.36. Jag har verkligen noll verklighetsuppfattning och dessutom var persiennerna neddragna. Så jag gick och satte mig och sminkade mig i lugn och ro innan jag smög ner till köket för att göra iordning frukost då jag upptäckte, väldigt förvånad, att ingen var hemma. En liten chock som sen ledde till en fullskalig panik. Jag sprang runt som en dåre och hojtade på familjen. Ingen svarade och då bestämde jag mig för att ringa min kära mor och fråga vart hon höll hus. Då såg jag vad klockfan var: 8.15. Jag skulle börja 8.20. Helvete!

Vet inte varför den här pissiga skit alltid ska hända mig och som pricken över i:et så var det signalfel i Karlberg och mitt tåg var en kvart försenat. Och DESSUTOM jag trodde jag hade glömt busskortet hemma så jag köpte en sms biljett och när jag kom igenom spärrarna upptäckte jag att de låg i min bakficka.


Nu är dagens dilemma om jag ska skriva klart uppsatsen inatt eller gå upp tidigt och skriva den. Jag har rätt bra skriv-flow just nu (okej, det var en liten lögn) och jag kanske hinner klart (lol, gumman trodde). Aja, älskade vänner, så går det om ens största intresse är att undvika plugg.


Likes

Comments