I morse när jag vaknade kände jag mig ganska ok. Tänkte att det kanske kommer bli en bra dag. Kanske inte en fantastik dag, men ändå en helt ok dag.
Redan på väg till jobbet kände jag paniken komma. Jag vill inte dit. Verkligen inte. Kunde inte titta på telefonen, blev bara illamående. Det som brukar få mig att koppla av ett tag.
Försökte meditera, och som alla förstår gick inte det alls. Tittade ut genom fönstret och tårarna rann. Nu struntar jag i om jag gråter när jag åker kommunalt. Jag är väl känd som den som gråter när jag pendlar.
Dagen fortsatte med mer eller mindre panik i kroppen.

När jag kom hem bestämde jag mig gör att äntligen duscha.
Och upptäcker att jag har navelludd!!
Har aldrig haft navelludd innan i hela mitt liv.
Ni förstår, förr car jag väldigt mån om mig själv. Topsade öronen, duschade, skrubbade, plocka brynen, rakade benen, busade, och så vidare. Nu gör jag inget av det!
Så när när jag äntligen kom in i duschen, med håriga armhålor och håriga ben, och märkte att jag hade navelludd blev det en aha-upplevelse. Jag är inte mitt gamla jag. Inte alls!
Nu menar jag inte att det är nåt fel med navelludd! Det är helt naturligt, givetvis. Men ändå...
Navelludd.

Likes

Comments

Så hur illa är det?
Jag kan börja med att säga att jag idag ätit två bitar choklad och lite lasagne. På en hel dag. Jag har druckit ett halv glas vatten och en halv kopp kaffe. Och en energidryck. Så ser mina dagar oftast ut. Jag kan vara glad att jag ändå har ätit någon form av lunch.
Jag har inte duschat på fyra dagar. Som tur är svettas jag inte så mycket. Jag är har även inte använt deo på dessa dagar.
Jag har inte tvättat borta ansiktet med tvål och vatten på dessa dagar. Har väl använt någon rengöringsservett någon kväll. Då och då.
Har borstat tänderna kanske två gånger på dessa dagar.
Byter inte kläder eller bryr mig nåt om hur jag ser ut.
Förr brydde jag mig kanske lite väl mycket. Jag hade skönhetsdagar minst två, gärna tre gånger, i veckan. La ansiktsmask och tvättade penslar. Filade fötterna och målade naglarna. Nu biter jag av alla naglar. Biter hysteriskt och gråter över att jag inte kan sluta.
Jag är alltså sunkig. Så sunkig som jag aldrig tidigare varit.
Jag tror att folk ser att jag är trött och sliten, men jag tror inte någon tycker att jag luktar äckligt.
Jag har nog gått ner mer i vikt än jag vill erkänna. I morse tänkte jag på att pluffmagen inte alls var så plufsig som jag mindes den.
Jag ska inte säga att jag är smal. Det är jag inte. Men smalare än för två månader sen.
Ja, hur illa är det? Är det dåligt att hå ner lite överviktskilon? Är det dåligt att inte sminka sig varje morgon? Och låta håret vila från tvätt ett tag?
Är det bara jag som tycker att man ska ha en fin utsida? Är det mina värderingar som är fel?

Likes

Comments

Vad är grejen med livet?! Varför lever vi? Varför lever jag?
Jag har kommit till en dålig plats i mitt liv. Verkligen jättedålig.
Allt är liksom nattsvart. Totalt värdelös och totalt meningslös. Jag är ingenting.
Jag kan inte äta, inte sova. Men jag jobbar.
För fy för den som inte jobbar!
Eller?!
Är det därför vi lever?
För att jobba? För att bevisa att vi är nåt? Gör att få en roll i samhället. För de som inte jobbar kan ju knappt svara på den vanligaste frågan vi ställer till nya vänner. "Vad jobbar du med?"
Men när jobbet har tagit över livet?! När det enda man kan tänka på är jobbet? När man försöker bli nåt som man inte är? När man försummar familj, mat och sömn?
Är man nåt då?
Jag är så nere i mitt jobb, som jag inte egentligen inte ens uppskattar. Jag vill bara därifrån. Jag vill trilla i hop. Visa att jag är svag. Men man får inte vara svag. Inte när man har ett jobb. Nej, man ska reda sig upp varje morgon. Men huvudvärk och magkatarr. Man ska åka en tidigare buss för att hinna med allt man inte hann dagen innan. Man ska le och vara positiv.
Man får inte trilla i hop. Och man får inte hoppa framför bussen man tänkt att åka med.
Även hur gärna man vill.
Jag är på den djupaste botten. Allt är mörker. Jag vill inget hellre än att bara säga upp mig och strunta i allt.
Så vad är grejen? Vad är grejen med livet? Är det värt att leva?

Likes

Comments