Tillslut kom remissen och den var bara till min sambo så det är tyvärr han som har problem. Båda hans tester har visat att han har liten produktion så nu ska de utföras ett nytt och mer noggrant test på annan klinik. Han fick en tid i slutet av denna månad så då får vi se vad som sägs efter de.

Han säger inte så mycket om det men jag hoppas han inte mår dåligt över de. Men jag frågar och han svarar att han är mer intresserad av svaren än att tänka på problemen vilken är en toppen inställning. Önskar att jag kunde vara lite mer positiv och lära mig att leva i nuet mer än vad jag gör.

För några dagar den började jag helt plötsligt bli stressad över att tiden med allt de här går så långsamt. Visst vi har försökt ett tag men vi har faktiskt inte fått hjälp i mer än 4månader och det går ju framåt. Man blir väl stressad av all socialmedia och alla runt omkring en som bildar familj..de kommer när de kommer. Snart är de nog vår tur och tills dess får vi njuta av vår lilla familj som den är ❤

Likes

Comments

Det blev ännu mer förvirring nu när läkaren ringde igen exakt en vecka efter de första samtalet och sa samma sak. Jag förstod inte om han har missat att han redan har pratat med mig eller om något hade ändrats.

Vi skulle fortfarnade få en remiss till KI och få hjälp med konstgjord befruktning. Ingen remiss har kommit och nu är det ju jultider och allt men ja jag vet inte riktigt varför han ringde igen..

Denna månad som hann vi pricka in bra med ägglossning och vi har ju inte gett upp hoppet om att lyckas själva. Jag hade inte tänkt på det så mycket förrän min mens faktiskt blev sen. Första dagen hade jag is i magen och tänkte bara att mensen brukar kunna vara sen ibland och det är inget konstigt. När den väl var 3 dagar sen så hade jag tydligen släppt allt och tankarna flög så långt till att tänka på om jag ska överaska partnern under julafton med en napp eller så. Men som alla andra gånger så kom mensen och det blev att tänka om.

Man ska ju vara positiv men personligen så gillar jag att vara ganska dyster och bli glatt överraskad och jag vet inte om jag ska börja tänka helt att vi inte kan få barn på egen hand för att det inte ska göra lika ont varje månad.

Likes

Comments

Igår ringde läkaren precis innan jag och sambon skulle in och storhandla. Han är tyvärr inte särskilt bra på svenska och är inte så lätt att förstå över telefon.

Men han sa att han hade fått de senaste provsvaren och att han skulle skicka en remiss till Karolinska. Det som jag uppfatta först var att killens spermier inte var bättre än förra testet men vid närmare eftertanke så hörde jag ju inte exakt vad han sa. Vi skulle ju fått hjälp även om det inte var något fel eftersom vi har varit barnlösa så länge, vi får helt enkelt vänta och se vad de står på remissen.

Sen är väntan lång.. I slutet på denna vecka och början av nästa så ska jag få min mens och självklart lever jag fortfarande lite på hoppet om att de bara ska lösa sig och vi blir gravida på egen hand. 

Likes

Comments

Äntligen är det ny månad med ny ägglossning och min partner skulle vara hemma för denna. Han har även varit och lämnat ett nytt spermieprov förra veckan så nu hoppas vi på snabba svar även om det kanske inte blir så eftersom julen snart är här.

Jag hade ​min ägglossning igår som beräknat men för säkerhetens skull så har jag tagit ägglossningstest de senaste dagarna. Igår var det dock första gången vi faktiskt har stött på ett problem mer än stress. Sambon fick total prestationsångest och det gick inte alls som tänkt. Jag förstår helt och jag är inte sur/ledsen utan tycker mer att det är jobbigt att han har blivit så påverkad.  

Men ja förra månaden var han ju borta med jobbet så han kände väl att det låg mer press på honom att prestera denna månad. Vi hann få till det imorse innan jag skulle till jobbet och vi har ju haft samlag någon dag tidigare så vi får hoppas att de räcker. Jag orkar inte riktigt bygga upp några förhoppningar men får väl se hur de ser ut om några veckor.

Likes

Comments

Sådär efter svaren så har jag hunnit tänka lite och "återhämtat" mig. Vi väntar ju på sambons nya remiss fortfarande men jag försöker att tagga ner alla tankar. Helt allmänt så måste jag tänka mer i nuet än i framtiden eller forntid, men det är ju inte så lätt alla gånger, men det är så jag är.

Jag vet att denna månad så har vi inte riktigt chans att ens försöka skaffa barn då sambon ska iväg med jobbet under min ägglossningsperiod. Det är ju sånt som vi inte riktigt kan påverka och det är bara att acceptera. Vilket kanske kan kännas som en liten paus och semester från alla tankar.

Vardagen rullar på och jag tycker ändå att vi har blivit ganska påverkade av hela situationen då det har legat lite mer stress i luften. Men vi har pratat ut de och jag ser helt klart att de har blivit bättre igen.

Likes

Comments

Idag efter att stressa iväg från jobbet till kliniken så fick vi äntligen svaren på våra tester. Jag är helt felfri och ready to go så att säga men tyvärr måste min sambo ta om sitt test. Testet utgav att det var för litet antal spermier och mängden på testet var för litet. Så ny remiss kommer bli skickad och så får vi se om det bara var en tillfällighet eller om det faktiskt är sämre produktion.

Om det skulle vara så att det är problem så ska vi testa 2-3 stimuleringar som han kallade det och om inte de fungerar så blir de IVF. Det känns tråkigt att behöva vänta ännu längre och sen har jag även räknat ut att sambon kommer vara borta med jobbet under denna månadens ägglossning så det tar verkligen på krafterna allt de här....

Likes

Comments

Nästa vecka ska vi till Vallentuna igen för att få en prognos och hur vi ska gå vidare. De senaste dagarna/veckorna efter spolningen så fick väl jag upp hoppet lite mer. Dock så kändes de lite som att vi tappade gnistan en gnutta just när det gäller att ha samlag på rätt tidpunkt och inte just för att man känner för de...det är ju helt klart en stämningsdödare. Så det kändes inte helt topp denna ägglossning med press och stress.

Tråkigt nog fick jag min mens idag och jag blir så nere av att jag hur mycket jag än försöker ignorera de så blir jag besviken. Ibland känns det som att allas andras liv tar steget vidare och vi trampar kvar på samma ställe. Självklart är det inte så och vi har det mer än bra. Äh tycker jag får tycka lite synd om mig själv idag i alla fall.

Det är skönt att vi inte är ensamma om vår situation och att de finns stöd om vi vill ha det.

Likes

Comments

Cirka två veckor efter de första besöket så fick jag min mens som planerat och den tredje dagen åkte jag och min sambo för att lämna blodprover. Jag lämna fyra rör och han två vilket gick fort.

Som tur var sambon ledig mitt i veckan så han tog sig till Huddinge för att lämna spermieprov på dagtid. Det var väldigt noga att han inte fått utlösning för nära eller långt bort i tid från besöket. Men det gick bra även om han nämnde att det var lite märkligt att få sitta på ett sjukhus och behöva samla upp allt i en burk.

För min del så skulle jag ju göra min spolning mellan den 9-13dagen efter mensens start och det var viktigt att inte ha oskyddat sex tills dess. Vi sa de att det känns lite konstigt att behöva ha skyddat sex när man försöker göra barn. Jag ringde och fick tid på min 13onde dag, det var en fredag och jag behövde ta mig till odenplan inne i Stockholm.

Snacka om att jag var nervös. Det rekommenderades att ta smärtlindring innan och självklart råkade jag glömma de. Jag var så inne i att inte komma försent och att hitta dit så de försvann helt från mina tankar. Jag hittade rätt i alla fall och fick vänta ett tag då de hade förseningar i schemat. Hon som skulle göra undersökningen var väldigt trevlig och berättade noga vad hon skulle göra innan. Som tur hade jag googlat en massa innan och visste inprincip vad som skulle göras innan. Ja, det gjorde ont som många säger men det gick väldigt fort och hon och undersköterskan som assisterade var väldigt professionella.

Det man gör är att titta efter med ultraljud först, för att se om de ser bra ut. Sen (jag fick springa och kissa innan nästa ingrepp så inte kissblåsan skulle va i vägen) för man in en kateter i livmoderhalsen som fästs med sin kuff (en plast bubbla som fylls med luft) och så spolar man in natriumklorid. Där efter spolas det in kontrastvätska som man sedan ser på ultraljudet. Vätska kan man följa med ultraljudet för att se att den kan ta sig ända fram till båda äggstockarna utan problem.

Jag var tydligen ett praktexempel och det fanns inga synliga fel alls. Jag hade en stor äggblåsa redo vilker betyder att jag skulle ha min ägglossning riktigt snart så det var bara att försöka tyckte de. Det var ju jätteskönt att höra men då blev man ju spänd på alla andra provsvar. Nu ska vi bara få alla svar..

Likes

Comments

Eftersom jag jobbar längre bort så åkte jag hem och hämtade partnern innan vi skulle till Vallentuna på första besöket. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss utan när vi bokade sa de bara att de kommer vara ett långt samtal och möjligtvis en undersökning.

Väl på plats så satt vi i ett tomt väntrum och jag var oerhört nervös. Många tankar som "tänk om de inte vill hjälpa oss" "tänk om det inte är något fel..tänk om det är något fel!?". Men vi satt inte där länge utan blev uppropade ganska snabbt av en manlig läkare.

Så vi hälsade på läkaren och en manlig gynekolog som ville veta hur länge vi hade försökt och sedan kom det en rad frågor direkt till mig. Sambon tyckte det var lite olustigt eftersom ingen fråga var till honom utan han satt mest bara bredvid mig och instämde. Men båda männen var överens om att vi var berättigade en fertilitetsutredning eftersom vi inte hade kunnat få barn än.

Efter samtalet som gick mycket fortare än vad vi trodde att de skulle ta (hon i telefonen sa att det skulle ta ca en till en och en halv timme) så skulle jag genomgå en gynekologisk undersökning. Det var lite udda att jag skulle ha två män där eftersom jag bara har blivit undersökt av kvinnliga barnmorskor eller läkare förr. Men jag intalade mig själv att de inte var så farligt och att de faktiskt är professionella, vilket de också var. Det var en genomgång först med att läkaren kände efter och sedan tog gynekologen över med ultraljud. De hittade inga synlig fel och vi fick förklarat att jag skulle lämna blodprov på labb under min 3 menstrationsdag för att mäta hormoner, senare skulle jag bli kallad för en spolning av äggstockar och ledare för att se att inget var i vägen.  Min partner skulle ta blodprov förslagsvis samtidigt som mig och få kallelse  för att lämna spermieprov. Vi åkte hem med en broschyr, hopp om barn och väntan på att min mens skulle komma.

Likes

Comments

Under två månader nu i sommar så använde vi oss av ägglossningstest bara för att se om jag ens har ägglossning mer eller mindre och försöka öka chanserna. De knepigaste var att man behövde kissa runt samma tid varje dag och göra testen.  Det blev ju inte som att man ville ha med sig proverna hem till någon och jag hade ju självklart gjort valet att göra testerna på kvällen istället på morgonen vilket inte var ett smart val. Men tyckte ändå att det gick ganska smidigt och jag hade ägglossningar som jag skulle. Dock är det ju även en kostnadsfråga då man kan behöva många när man har ojämn menscykel. Det gjorde tyvärr ingen skillnad och det var fortfarande frustrerande

Vi bestämde att vi skulle börja söka hjälp efter sommaren och se vad vi kan få för hjälp. Personligen tyckte jag att det var ganska svårt att klara besked om vart jag skulle höra av mig. Det slutade med att jag ringde min lokala mödravårdcentral som sedan hänvisade mig till en klinik inne i stan och önskade oss lycka till.

Jag pratade lite med min sambo om att jag tyckte det kändes lite omständigt att behöva ta sig in till Stockholm mitt i veckan och ville söka någon klinik som ligger närmre oss. Visst stan är nära men jag tycker de är bökigt med tåg och jag kör ofta bil till jobbet och vill inte köra inne i stan som den förortsungen jag är.

Det slutade med att vi hörde av oss till Vallentunas klinik och jag blev väldigt nöjd med de beslutet även om vårt första besök blev uppskjutet med några veckor då de fick något hinder.

Likes

Comments