Tjena.

Kände att jag behövde en liten paus från pluggandet, så varför inte skriva ett kort litet inlägg, som inte kommer innehålla något som helst spännande eller läsvärt?

Somnade igår runt 22, men vaknade upp vid tolvslaget, vilket gjorde att jag inte kunde sova igen förrens klockan 05.30 ungefär. Gjorde väll egentligen inget då jag började skolan klockan 2, så hann få mig lite sömn iallafall. Som ni nog kan lista ut var det ingen lång skoldag jag hade, så det har varit en ganska lugn dag. Har dock försökt tänka på det jag skrev om igår, att jag denna vecka ska försöka se mer positivt på saker. Vet att jag innerst inne kanske inte mår toppen, men att åtminstone försöka vara lite glad, får mig att må så mycket bättre. Känner mig mycket piggare i huvudet, och jag tror att jag framstår som lite roligare för dem runt omkring mig.

En sak dock är att jag har väldigt svårt med att se folk i min närhet må dåligt. Jag vill så gärna försöka hjälpa till, men jag vet hur det är. Man tar hellre hand om sina problem på egen hand eller med någon enstaka "utvald" person. Är själv så, och vet att jag har en tendens av att stöta bort människor som försöker hjälpa mig, även fast jag vet att de bara vill väl. Känner själv att jag blir påverkad av den här "bortstötningen", blir själv ledsen, för att jag lider med den som mår dåligt. Ska försöka vara mer öppen och tacksam när någon väljer att ta sig tiden för att försöka hjälpa mig, för jag blir riktigt ledsen när jag tänker på alla de gånger jag sparkat undan, och kanske rentav varit otrevlig mot dessa människor som jag egentligen vet betyder mest för mig.... Stort tack till er för att ni finns.

Aja, nu måste jag plugga de sista 1116254 kapitlen (ja, jag började plugga idag, prokrastineringsguden ni vet.) om jag inte vill få F på provet imorgon, så säger godnatt i förskott.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej.

Tänkte skriva av mig lite nu såhär på söndagskvällen med hopp om att ångesten kanske dämpar sig lite. Har verkligen inte gått en endaste minut den här helgen utan att jag känt mitt ångestfyllda hjärta dunka hårt och i otakt. Visst är det obehagligt och jobbigt, men jag gör mitt bästa för att dölja det och försöker få dagarna att rulla på som vanligt ändå.

Har egentligen inte hänt så mycket den här helgen. Slagit lite på gitarren för att försöka att få tankarna på annat. Skulle egentligen dragit ut i fredags med några kompisar på "150 dagar kvar till studenten-fest", men kände mig verkligen inte sugen på att träffa en massa människor, så jag låg hemma och bölade till serier i sängen (Blir väldigt känslosam när jag mår dåligt). Sen på lördagen skulle jag återigen egentligen gått på party hos en kompis som fyllde 19, men precis som i fredags så kände jag inte att jag ville träffa någon just då. Iallafall inte någon som var där. Så hon fick nöja sig mig en grattis-snap, och så fick en kompis ge henne presenten jag köpt. Gick istället till gymmet och körde ett långt pass. Var klar strax efter 2 timmar efter jag kommit dit. Tycker träning fungerar väldigt bra som ångestdämpande, men det är ibland svårt att ta sig till gymmet när man har 0 ork i kroppen. 

Hoppas på en bättre vecka nu. Ska verkligen försöka få den att bli nått annat. Ska försöka att inte stressa upp mig själv över småsaker, och inte tänka för mycket på en massa skit. Men det är svårt, jag valde inte precis att jag skulle vara såhär...

Godnatt, hoppas ni har det bra.

Likes

Comments

​Orkar fan inte med mig själv längre...

Idag var den sämsta dagen på länge. Började med att jag sov en timma inatt, så var som en zombie när jag gick till skolan, och hann knappt börja skolan innan jag blir helt fuckad i huvudet. Förstår inte vad som är felet på mig. Varenda jävla dag försöker jag att bli en lite bättre person, försöker vara lite snällare och försöker se mer positivt på saker. Men det är som om det är någon förbannelse över mig, vad jag än gör så slutar det alltid med att jag sårar dem som jag tycker om mest. Så även idag. Behöver inte ens öppna munnen, behöver inte göra något, räcker med att jag bara finns till för att någon ska ta illa upp eller bli sur/ledsen p.g.a mig. Blir inte bara arg på mig själv, utan också jävligt ledsen. Jag vill inte ha det såhär, allt jag gör blir bara fel. 

Kunde inte ens stanna kvar i skolan idag, ville inte behöva sitta kvar i den där äckliga byggnaden med alla falska människor som jag kallar "kompisar", och låtsas som om allt är frid och fröjd, när jag i själva verket bara vill sitta i ett hörn och böla. Och det är precis vad jag ska göra nu, om jag inte råkar däcka pga sömnbrist. Bye...

Likes

Comments

Glöm sista meningen jag skrev i förra inlägget. Lyckades på nått jävligt märkligt sätt få tag i biljett till Fall out boy, och inte bara en, utan två. Dem skrev på facebook att dem hade släppt ett fåtal fler biljetter, men när jag försökte köpa så var de redan slut. Men jag gav mig inte, utan satt och refresha sidan i säkert 10 min, och lyckades få 2 biljetter, varav en jag sålde för dubbla inköpspriset, buisinessman som man är ;p. Var dock folk som hörde av sig och ville betala upp emot 4-5x priset av vad dem egentligen kosta, men jag hade redan sagt att jag skulle sälja dem till den här personen som kontaktade mig först, och det höll jag kvar vid, vilket var tur, för han och hans 2 kompisar var skitschyssta och tyckte jag skulle hänga med dem in på konserten. Jag hade ingen att gå med så det blev ganska bra ändå. Vi stod dock i princip längst bak, vilket gjorde att man hörde den redan ganska otydlige sångaren, lite sämre. Publiken var ganska tråkig längst bak också, men musiken var grym, så det gick ändå. :D

Gonatt!

Likes

Comments

Yoho

Visste inte om jag skulle orka skriva idag, eftersom skolan nu "äntligen" börjat och jag var tvungen att tvinga upp mig själv klockan 7.30 imorse (efter ca 4-5 timmars sömn). Tack för att kaffe finns ^^.

Dagen har iaf varit helt ok. Rätt stressig men ändå ok. På väg till skolan kändes det ganska bra, men så fort jag kom innanför entrédörrarna kom ångesten och påminnelsen över allt som jag har att göra. Har knappt börjat med gymnasiearbetet och det är bara en månad kvar tills första utkastet ska vara klart. Sen har jag fysiken som hittills känts som att den gått käpprätt åt helvete. Men så brukar det kännas. Jag är ett underbarn när det kommer till att prokrastinera, men i slutändan brukar det mesta lösa sig ändå.

En sak som hände idag på lunchen var att jag var på väg att få en panikångestattack. Kom från ingenstans och jag har ingen aning om varför. Lyckades ta det lugnt och undanstyra den ganska bra, men var tvungen att lägga ner gaffeln och sluta äta för att inte visa de andra vid bordet hur mycket jag skakade.

Gick till gymmet idag också, första gången jag var där på ungefär 2 veckor, och det gick skitdåligt. Höll på att svimma mitt under marklyftet. Hade inga större förhoppningar om att det skulle gå jättebra, för lite sömn + för lång vila från träningen = inte bra. Aja whatever, träna måste jag göra, inte bara för fysiken utan för att det känns bra även för psyket. Är nu även bara 2 veckor kvar tills jag för första gången ska få hjälp med mina sömnproblem. Förhoppningsvis får jag något som hjälper mot tröttheten så jag kan börja jobba med mig själv och mina problem. Ser fram emot det. Just nu känns det som att det går framåt i vart fall.

(Rörigt och tråkigt inlägg, men så får det bli den här gången! Gonatt(kanske))

P..S; Tänker inte ens ta upp faktumet att Fall out boy spelar i stockholm om 18 timmar, och jag har ingen biljett. FML

Likes

Comments

Hai.

Hade tänkt skriva igår(i förrgår) men orkade inte. Var helt enkelt för trött, vilket inte händer alltför ofta. Kom hem vid runt 02 efter att ha varit ute med några kompisar och kollat på bio. Var skitkul, men samtidigt skitjobbigt. Sov knappt någonting natten innan och hade den där "ångestdimman" ständigt framför ögonen, hela dagen. Men men, jag kan väll säga att jag är rätt van med det, så det var inget speciellt. Fick iallafall en eller två timmar där jag kunde släppa ångesten och bara fokusera på att ha kul, för filmen var grymt rolig. Jumanji (tror det stavas så) hette den.

Idag (igår. Fan är för långsam på att skriva) vaknade jag upp runt 12, med undantag från de 3 gånger under natten då jag vaknade upp, men tur nog lyckades somna om snabbt. Dagen till ära har jag i princip enbart dedikerat till min gitarr. Börjar kännas som att jag kommer någon vart nu. Köpte gitarren för några månader sen, och var totalt urkass, men lyckades idag ta mig igenom R U mine av arctic monkeys (verkligen inte den svårast låten som finns, men ändå xd) nästan felfritt med undantag av solot, men det kommer!

Gitarren är nog det bästa jag vet just nu. Den gör mig fokuserad på enbart gitarren och ingenting annat kan nå mig, är som att jag kliver in i en bubbla avskärmad från omvärlden när jag sätter mig och spelar. Grymt skönt och grymt roligt. Önskar bara att jag kunde, eller hade nån annan som kunde sjunga med mig. Skulle vara skitkul att spela in covers av olika låtar.

Aja, klockan börjar närma sig ett, så är nog dags att försöka sova nu. Brukar ta några timmar ^^ Hade gött!


Likes

Comments

​​​​​​​Fyra månader. Fyra månader av känslomässiga upp- och nergångar. Fyra månader av hopp om att få chansen att kunna ändra på något, att få kunna ställa allt till rätta igen. Stundvis har det känts bra, och vid enstaka tillfällen har jag mått rätt okej faktiskt, men som så ofta sker när man är nere i dessa dalar, så glöms det som varit bra bort. 

Just nu går allt åt helvete. Jag måste verkligen fokusera för att kunna få mina skakiga fingrar att träffa rätt tangent. Allt bara snurrar, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hjärtat dunkar nästan i takt med spöregnet där ute, och det känns som att om det inte hoppar ut ur bröstet på mig så kommer det snart dö av trötthet. 

På tal om trötthet. Min sömn blir bara sämre och sämre. Kan inte ens minnas senaste gången jag sov längre än 5 timmar i ett streck. Det börjar bli som en repig skiva, samma bilder och samma tankar som spelar upp sig i mitt huvud, och vipps, så är jag klarvaken, utan ens en chans att kunna somna om. Jag har ringt och bokat tid för att prata om mina sömnproblem med en läkare, och tänkte även fråga om hjälp med att få kontakt med en psykolog, något jag borde gjort för 2-3 år sedan, men som jag inte klarar av att göra på egen hand.

Nog från mig för denna gången. Har en känsla av att fler uppdateringar kommer komma den närmsta tiden. Å så ytterligare ett latinskt citat...

Dum spiro spero – "Så länge jag andas, hoppas jag"

Likes

Comments

Hej. Det är med ångesten bultandes i hjärtat och med hjärnan i en enda dimmig röra som jag bestämt mig för att starta en blogg. Hade någon frågat mig i förrgår om jag skulle kunna tänka mig att starta en blogg hade jag svarat "aldrig", men igår tog jag ytterligare ett stort kliv mot det mentala helvetet som jag de senaste 4-5 åren varit på väg mot. Kanske går in på det mer någon annan gång, men känner inte för att skriva om det just nu, skakar och känner hur tårarna kommer fram bara jag tänker på det fina som jag förstört. Allt jag kan säga är att fram tills i förrgår hade jag någon som jag kunde skriva med om allt det jag kommer skriva om i denna blogg, men jag sabbade det,

Anledningen till att jag så plötsligt bestämt mig för att starta en blogg är för att jag vill ha nånstans att skriva av mig, nånstans där jag jag kan uttrycka mina känslor och tankar utan att behöva oroa mig över att bli dömd av någon av de så många ignoranta och fördomsfulla människor ute i verkligheten. Tanken är också att detta förhoppningsvis också ska fungera som en slags terapi för mig själv. Har aldrig varit bra på att prata om hur jag egentligen mår och på att visa folk i min omgivning vem jag verkligen är. Kommer uppdatera så ofta jag orkar och skriva om lite allt möjligt

P.S. Sorry för kort och rörigt inlägg, men klockan är mycket och jag har många tankar som snurrar runt i min, för stunden, väldigt förvirrade och ledsna hjärna.

Likes

Comments