Äntligen var det dags för hemmapremiär, där FC Hessleholm stod för motståndet.

Vi tappade förra året fyra riktigt jobbiga poäng mot ett spelskickligt Hessleholm, som fortfarande är jobbigt att prata om. Så vi visste att det skulle bli en tuff match med högt tempo. Idag skulle vi ta revansch från de två matcherna samt från matchen mot Hittarp.

Jag hade en sån go känsla i kroppen när jag kom till IP, eller ni vet, den där känslan som är att:

INGEN VINNER ÖVER OSS PÅ HEMMAPLAN

Solen sken men det blåste mycket så vi bestämde oss för att ha medvinden första halvlek. Vilket visade vara ett riktigt bra drag från vår sida, då vi redan efter två minuter (om det ens hade hunnit gå det) gör det första målet. Där Jenna står för 1-0 målet. En hög press direkt efter deras avspark efter målet resulterar till att Jenna får bollen. Sedan genom ett riktigt fint samarbete mellan vårt anfallspar, när Jenna passar fram till vår snabba Julia, sätter vi sedan dit 2-0. Men vi var absolut inte nöjda där. Fast beslutna om att fortsätta trumma på kommer även 3-0 målet, genom ett skott utifrån som letar in sig bakom målvakten, av Sophia. 3-0 efter mindre än 10 minuter. Vilken drömstart vi fått. Efter en grym brytning av Li (som tyvärr gjorde lite mer ont än vanligt fick Li utgå) gör vi 4-0 genom Jenna igen. Inte långt efter det kommer även 5-0 genom Julia.

Vi går till halvtid med 5-0. Vilket kändes otroligt skönt! I omklädningsrummet är vi alla överens om att vi inte får sluta kämpa för varandra. I och med att det i andra halvlek innebar motvind kom vi överens om att bollen skulle hållas på marken.

Andra halvlek börjar och jag skulle säga att spelet är lite fram och tillbaka men vi ligger rätt och Hessleholm får inte mycket yta att jobba på. Tyvärr fick de göra ett mål. Det var vi inte nöjda med, då vi själva tyvärr sätter oss i den situationen lite. Men trots detta är alla huvudena uppåt och vi fortsätter kämpa på som ett lag. Vilket leder till att Julia får sätta dit sitt tredje mål för dagen.

6-1 blev slutresultatet, som vi är MER än nöjda med.

Jag har svårt att hålla koll på alla assisterna idag, men återigen gör vi ett mål som kommer från en hörna. Det är guld värt att ha två riktigt bra fötter (Tina och Malin) som lyfter in bollarna till oss där inne. Kul att se att samarbetet mellan Julia och Jenna verkligen klaffade – 5 mål av våra anfallare är VÄLDIGT bra!

Vi kan idag konstatera att det bästa försvaret är anfall. När vi har bollen kan ju inte de göra mål! Vi är trygga och lugna idag till skillnad mot matchen Hittarp. Vi har en backlinje som håller i bollen och rullar fint, ett mittfält som vinner mycket boll, yttermittfältare som springer sjukt mycket och anfallare som gör mål. Kan det bli bättre?

INGEN VINNER ÖVER OSS PÅ HEMMAPLAN!

Tack för idag tjejer, nu taggar vi igång för en vecka med två matcher.

U-laget möter på onsdag Kullabygdens DFF hemma klockan 19.00 och då jävlar är det revansch!!!!!!

A-laget möter på söndag Röke IF borta klockan 14.00.

puss Sophia

BARA KÄRLEK

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

I måndags var det äntligen dags för vår efterlängtade seriepremiär. Det vi tränat för under hela försäsongen. På andra sidan stod Hittarp som i fjol spelade i div 1. Förutsättningarna hade vi klara för oss. Vi visste att det skulle bli en tuff match och vi åkte dit med känslan att vi hade allt att vinna då Hittarp står som seriefavoriter.

Tyvärr får vi en riktig mardrömsstart då Hittarp gör 1-0 redan efter 15 sekunder efter slarv i backlinjen. För en kort stund tänker man att det här kommer bli riktigt tufft men vi jobbar oss in i matchen och efter 10 minuter sitter kvitteringen. Julia kommer runt på kanten, spelar in bollen i boxen och efter lite flipperspel hittar Li ut med bollen till Tina som tar fram sin vänsterslägga och bollen seglar snyggt in över målvakten i bottre gaveln.

Efter målet sätter vi en enorm press och har chans till något mer mål efter nåt bra läge både på hörna och frispark.

Dock tar Hittarp återigen ledningen 10 minuter före halvtid och vi går till vilan med underläge 2-1.

Vi har gjort en bra första halvlek och känner i pausen att vi har all chans att ta med oss minst en poäng hem och till och med vända matchen.

I andra halvlek tappar vi lite av vår press och spelet försämras. I den 65:e minuten gör Hittarp 3-1 men vi reducerar snabbt minuten efter när Larsson snappar upp en felaktig passning i deras backlinje och lägger snyggt in bollen över målvakten. Nu ändrar vi om i elvan och flyttar upp fler spelare i anfallet för att trycka in en kvittering. Strax efter får dock Hittarp en billig (från vår sida) straff som de sätter till 4-2. Vi får inte till de trycket vi vill sista kvarten och resultatet står sig matchen ut.

Målskyttar: Tina ⚽ (assist Li) Malin ⚽

Tycker inte siffrorna speglar matchen riktigt men det är ju helt klart ett bra lag vi möter. Nu är premiären avklarad och vi grymt revanschsugna.

Imorgon, lördag, är det äntligen dags för hemmapremiär och Hessleholm står för motståndet. Vi har haft många tuffa, jämna matcher mot Hessleholm så vi räknar återigen med en match med hårda närkamper och högt tempo.


Välkomna till IP imorgon lördag 22 april 12.00 för att heja fram oss till 3 poäng! :)



Likes

Comments

Lördag 15/4 Påskafton.

Jag vaknar och känner ett inte så härligt hugg i höftpartiet, ischias irriterad, bra start på denna dag..

Jag vet inte med er men jag är en vanemänniska. Innan match är det samma sak som rabblas i huvudet: sport-top, benskydd, skor, sport-top, benskydd, skor.. Hur många gånger kan man kolla innan man är säker på att allt är med!?! Precis innan det är dags för samling så tittade vi alla nog ut och tappade hakan lite (jo de hade ju varnats från appar och dylikt, men ändå!) SNÖ!?!!?? Du måste skämta... Äh lite snö har ju aldrig skadat oss.

Vi samlas och i Christers bil sitter jag som känner sig som en gammal tant med ischias problem, Marie som har haft problem hela veckan med ena skulderbladet och en nervös Louise som inte spelat match på fyra år och då släpper Christer den lilla nyheten om att vi är 11 spelare då två spelare blivit sjuka..

Louise var nervös redan innan, detta var för att sitta på bänken, men det behövde hon inte vara nervös för det längre! Jag själv har inte spelat nittio sedan i början på hösten tack vare foten och Marie hade haft en helvetes vecka med sin skuldra.

Men det finns inget alternativ, det är bara att köra på!

Med facit i hand kanske det var bra ändå för man hade frusit ihjäl på bänken, eller hur Rikard och Christer?!


Framme i Landskrona så ökar nederbörden, vi byter om och kör snacket. Denna seriepremiär frångick vi från "regeln" inga underställ.

Vi ställer upp följande:

Mia

Millan Matilda Janna Evelina

Frida Marie Gabbi Agnes

Felicia Louise


Vi värmer upp, blåsten och nederbörden tilltar. Vi blir lite varmare och det är dags för avspark.

Vi börjar med medvind och boll. Efter 6 minuter så får deras anfallare med bollen med en tursam studs och gör mål.

Vi sätter igång igen och vi spelar jämt. Vi har övertaget nu. Vi har en del uppspel och ett av dessa leder till en hörna efter 20 min. Vinden ligger på så Rikard ropar ut till oss att Agnes ska prova med sin vänsterfot. Och det gör hon, rakt in i mål! Så sjukt snyggt Agnes!

Nu är vi tillbaka i matchen!

Vi fortsätter pressa och spelar bra. Vi har flera bra anfall och 11 minuter senare är det dags igen.

Frida får bollen på högerkanten som hon brövlar upp, passar Felicia och bollen kommer tillbaka till Frida som slår den snett in, där kommer Agnes som placerar in bollen snyggt (eftersom bollen rullade över min fot, bör jag få ass på den, Marie godkände det ;)).

Nu har vinden ökat och det är mer hagel/snö än regn. Nu är det riktigt kallt och blött.

Halvlek - kortaste någonsin på ca 2 min men tur det.


Nu är det vår tur med motvinden, det går knappt att kolla upp för då gör det så ont i ansiktet (vid det här laget har nog de flesta tappat känsel i ben och tår).

Vi krigar på och Mia får bekänna färg några gånger och gör några helt fantastiska räddningar! Mia, tack för du ställer upp och ställer dig i målet!

Men i 59e minuten reducerar Wormo. 2-2.

Rikard ropar från kanten att vi inte ska hänga med huvudena, det är bara det att kollade vi upp så kändes det som hela ansiktet skulle rivas sönder! Men vi förstod vad du menade med det Rikard! ;)


Vi fortsätter kämpa för varandra även om vi är trötta.

I 71a minuten får Wormo en hörna som tyvärr hamnar i mål.

Den sista kvarten vet jag inte hur många gånger spelare från båda lagen frågade domaren hur lång tid det var kvar.. Det var längesedan vi var så blöta och kalla. Till sist blåste domaren av matchen.

Resultatet blev alltså 3-2 till Wormo. Men vi kände att 2-2 hade varit rättvist..


Men en sak ska jag säga till alla som var med! Vi som lag viker aldrig ner oss under matchen, vi kämpar för varandra och har en bra stämning genom hela matchen! Det gör mig stolt! Att trots skitväder, inga avbytare, underlägen, vinnarskallar och allt där i mellan så är vi ETT lag!


Nu laddar vi om och tar Kullabygden hemma den 26/4!


/Gabriella (Gabbi/Bella)

Ps. Sorry för långt inlägg! :D Ds.

Likes

Comments

Som en av de äldsta i laget får jag nu dra mitt strå till stacken med en liten presentation av mig själv!

Malin Larsson, Västra Karups egen smålänning och största fotbollsnörd som hatar att förlora! 😄

Uppväxt i lilla Skeppshult tillsammans med mamma, pappa och storebror.

Fotboll är och har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv. Har sedan barnsben haft ett väldigt stort intresse och ett år gick jag inte och lade mig förrän jag kunde rabbla alla namnen på spelarna på en landslagsplansch jag hade på väggen i sovrummet.

Mitt hjärta slår för Elfsborg, tack vare Anders Svensson, och för Arsenal.

När jag inte spelar själv åker jag land och rike runt för att följa det gul/svarta laget. Oavsett om de spelar en träningsmatch en kall februaridag i Danmark, en 11-timmars biltur upp till Östersund eller en stekhet sommardag i Falkenberg.

Charmen med sporten. Gemenskapen med sporten. Kärleken till laget. 💛


På högstadiet valde jag fotboll som specialidrott och när man skulle välja till gymnasiet var fotbollsgymnasium det givna valet. Drömmarna var stora och landslaget var målet. Klarade intagningen till gymnasiet och allt kändes kanon och jag var ett steg närmre min stora dröm.

En månad in på terminen spelade jag en seriematch med klubblaget och mina drömmar försvann på några få sekunder. Korsbandet rök och operation väntade. Jag hoppade av fotbollsgymnasiet då jag aldrig riktigt kom in i klassen då jag fick spendera alla träningar på gymmet istället för på planen tillsammans med klasskompisarna.


När jag ett år efter gymnasiet fick tips om en KY-utbildning inom sportmarknadsföring i Båstad valde jag att ta klivet och flytta från familj och trygghet hemma i Skeppshult och Småland till utbildning och utmaning i Båstad och Skåne.

Under de första veckorna i skolan fick jag ett mail av Västra Karups dåvarande tränare som frågade om jag var intresserad av att komma och spela i deras lag. Då jag saknade fotbollen hemma och visste att jag inte kunde pendla hem varje helg för att spela match valde jag att åka och provträna. Det tog inte många träningar innan jag bestämde mig för att skriva på.

Det kan ha varit ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Alla borde få komma till en klubb som Västra Karup. Mina drömmar om att få spela i landslaget må ha försvunnit men jag hamnade i en klubb som blev som min andra familj och fick vänner för livet. Precis som Sophia gjorde så ringde jag också hem till mina föräldrar efter de första träningarna och var jätteglad och sa att det kändes som jag känt spelarna hur länge som helst. De tog emot mig med öppna armar.


Nu gör jag min sjunde säsong i klubben och jag tror inte man kan trivas bättre i någon annan klubb.

Trots att mina högsta drömmar försvann så är jag trots det glad att jag hamnade där jag gjorde, i världens finaste förening!

Visa Hjärta Gå För Seger 💚


Fyra snabba:

1. Förväntningar på säsongen:

- Håller vi oss skadefria vet jag att vi är ett topplag i division 2.

2. Position:

- Innemittfältare, yttermittfältare, mittback, målvakt - ja, jag har nog spelat på varenda position men får jag välja själv så trivs jag bäst på innemittfältet.

3. Favoritdrink:

- Strawberry daquiri

4. Bästa minne med VKIF

- Våra träningsläger är svårslagna men får nog ändå säga seriesegern 2013!!!


Likes

Comments

Bättre sent än aldrig, men nu är vi sen nån dagar hemkomna från ett helt fantastiskt träningsläger i Lloret de Mar, Spanien. Vi var ett gott gäng på 55 personer från både herr- och damlaget.

Vi i damlaget hade två bra träningar på en fin konstgräsplan och en träning på en gräsplan med fantastiska vyer.

Under måndagen hann vi med lite tävlingar och solande på stranden under förmiddagen innan vi mötte Bollsta IK i en match där vi vann med 3-0 efter två mål av Turbo och ett av Li.


Här kommer en liten bildbomb från lägret:

Är man skadad får man dricka bubbel till matchen :)

Gänget efter en löptur och ett styrkepass nere på stranden!

Skopåtagning innan träning!

Genomgång av träning! Fullt fokus!

Match mot Bollsta IK!

Träning på gräs med fantastiska vyer!

Marie och Li taggade för ännu en träning!

Obligatoriska träningslägerbilden på Li, Tina och Svensson!

Bästa klubben! #kärlek

Uppladdning i strålande solsken inför matchen!

Skopåtagning inför träning!

Tempospel!

Fix inför träning!


En träning kvar imorgon innan våra seriepremiärer äntligen drar igång till helgen:

U-laget , påskafton borta mot Wormo 14.00

A-laget , annandag påsk borta mot Hittarp 14.00


Likes

Comments

Hej,

Jag får väl hänga på Anki med en liten presentation av mig själv.
Sophia Capaldi, även kallad Capuldi i VK. 😃
Flyttade från Göteborg till Ängelholm och kom till Västra Karup för nästan exakt ett år sedan. Gjorde en träning tillsammans med laget, bestämde mig för VK och drog sedan på semester en vecka. Bra start va?

Jag har spelat fotboll sen jag var 6 år gammal och har aldrig slutat älska det. Min familj lever för fotboll, den är fotboll. Pappa har spelat hela sitt liv och min mamma hon fick lära sig att älska fotboll när hon träffade pappa. Mina två små bröder lirar och det finns inget bättre än att se dem spela. Själv lirar jag på innermittfältet, där jag alltid vetat att jag hör hemma.

Spelade mina år som junior i ett lag som hette Västra Frölunda. Där vi var ett blandat lag med 95-96:or och vi vann allt vi kunde vinna i Göteborg. Vi var oslagbara.
Tyvärr togs vi inte hand om på rätt sätt.
Vi var de äldsta tjejerna i klubben, vilket tyvärr blir mer och mer vanligt hela tiden. Att de äldsta tjejerna är 15 år. Det fanns ingen möjlighet till utveckling. Det sattes press på många tjejer och på snabbare än 2 veckor var det bästa junior laget Göteborg haft på många år borta.

Gick på en fotbollsskola från 5:an till 9:an där jag fick möjligheten att träna tillsammans med killar och tjejer. Skulle säga att den tiden verkligen har format mig som fotbollsspelare.

För mig är fotboll och har alltid varit det bästa jag vet. Fotbollen är det som räddat mig många gånger. Hade jag inte haft fotbollen hade jag inte varit den jag är idag. Det har absolut inte varit en dans på rosor. Det har sina baksidor också, det ska man inte glömma. Men det är glädjen för sporten som gjort att man klarat av de motgångar man haft, både på planen och utanför planen.

När jag kom till VK, kände jag mig väldigt ensam. Hade flyttat från min trygghet - min familj.
Som Li sa i bussen på väg hem från Spanien: vilken tur att du hamnade hos oss, vad hade du annars gjort?
Och det är så sant!
Jag kom till VK utan några förväntningar, hade ingen koll alls på lagen här nere. Hade googlat mycket, när Anton min pojkvän talar om att hans polares flickvän spelar i VK. Så fick numret till Rikard och rätt som det var stod jag där redo med fotbollsskorna på. Väldigt nervös och ringrostig. Men fyfan vad kul det var. Ringde pappa direkt efter träningen och var överlycklig. Det var även min första kväll utan hemlängtan. Västra Karup är så himla mycket mer för mig än bara ett fotbollslag, det har blivit min andra familj. Det är tillsammans med er jag har det som roligast.

Att få spela i en sån vacker och familjär förening som Västra Karup är har jag aldrig gjort. Att få spela i en förening där damer och herrar är lika mycket värda har jag aldrig gjort. Att spela i en förening där damer och herrar åker på träningsläger tillsammans och har svin kul, har jag aldrig tidigare gjort. Att få spela i en förening där alla brinner för klubben har jag aldrig gjort. Älskade Västra Karup!
Jag är oroligt tacksam att ni tog emot mig med öppna armar och nu blir ni fan aldrig av med mig!!

I år tror jag starkt på oss, om vi visar hjärta och går för seger, då kommer inget lag kunna stoppa oss!

1: Mina förväntningar på 2017 är att vi ska vara med och kriga i toppen.
2: Position - innermittfältare
3: Jägerbomb och Redbullvodka
4: Träningslägret nu i Spanien och min första damlagsfest hos Tommy!

puss Capaldi

Likes

Comments

Klockar visar 06.00 och vi sitter i bussen på väg till varmare breddgrader (förhoppningsvis) i Spanien ⚽️☀️

Just nu ser alla rätt trötta ut men vi kan nog räkna med en och annan sangria på kvällarna!

För att underhålla oss lite får herrarnas tränare Svenne svara på tre snabba:

1. Vad ser du mest fram emot på resan?
Efter lite krångel med hotell och liknande så hoppas vi först och främst att allt flyter på utan några större problem!
Men även förstås att vi har flyt med vädret och får ett roligt läger tillsammans!

2. Kommer du få hemlängtan?
Njaae, nej det tror jag inte! På fyra dagar ska jag nog klara mig!

3. Cerveza eller sangria?
Efter djupa funderingar inser han att han inte kan välja, så han tar båda två!

Tack Svenne för pratstunden!

Vi återkommer med fler intervjuer och uppdateringar under resan 🙂⚽️☀️

Likes

Comments

Hej på er, när Sophia för ett par månader sedan tyckte att vi skulle starta en blogg för vårat kära lag tyckte jag det var en kul idé men tänkte samtidigt ”bara jag slipper skriva något…” Men Sophia har efterfrågat att vi i laget presenterar oss och ja, som en av de mest rutinerade (läs gammal) i laget så har jag tänkt om och tänkte att jag få väl börja, så nu skriver jag mitt första blogginlägg ever…wish me luck.
Jag har alltid spelat fotboll, åtminstone känns det så, uppvuxen i en riktig fotbollsfamilj och kan inte minnas att det fanns ngn tanke på att inte spela fotboll när jag växte upp. 5 år gammal började mina, vad jag hört, ganska tveksamma insatser på idrottsplatsen hemma i kära Västra Karup, 32 år senare håller jag fortfarande på. En lååång fotbollskarriär att titta tillbaka på med allt som hör till, glädje, tårar, skador och lycka. Vi var inte många tjejer som spelade i VK under min uppväxt, men vi var bra, vi vann mycket och det var fantastiskt roliga år. Det mest fantastiska när man tänker tillbaka på den tiden är att vi faktiskt är fyra av tjejerna i vårt så framgångsrika flicklag som fortfarande spelar tillsammans i dag, tror det är ganska unikt. Det som är ännu mer fantastiskt är att vi är tre, 3 stycken!, från samma flicklag från lilla VK som faktiskt spelat i damallsvenskan tillsammans, tror det är ännu mer unikt.
Så vad är det som gör att man fortfarande spelar? Kan tänka mig att det nog är en hel del som undrar vad det är som kan vara så hiiimla roligt..att man inte har vett att lägga av när man är 37 år gammal. Jag kommer ihåg en sjukgymnast som både jag och min bror gick hos eftersom vi var skadade, och ja, skadade har vi varit mycket, han sa till min bror ”- jag vet inte vem som är mest dum, du eller din syster…” (han tyckte nog att det var dags att lägga skorna på hyllan) och ja, visst har man fått höra ett och annat genom åren. När man är tjej ska man dessutom behöva stå ut med diverse gliringar som fotbollsspelare, men det orkar jag inte ens gå in på nu.
Anledningen till att jag fortfarande spelar är dels kärleken till spelet, för att jag tycker det är så kul, men dels beror det även på kärleken till min klubb och till mitt lag. Mitt hjärta är väldigt grönt och det slår för VK. Hade jag inte varit uppvuxen i Västra Karup är det inte säkert att jag hade spelat och hade jag inte trivts så bra som jag gör med mina lagkompisar så hade det varit mycket enklare att lägga av. Vi är en sådan bra mix som kompletterar varandra, både vad gäller ålder och personligheter, och det betyder väldigt mycket att ha sina barndomsvänner som lagkompisar än i dag 25-30 år senare.
Härom veckan uppmärksammade vi internationella kvinnodagen på jobbet och det var någon som sa till mig att ”du Annika, som spelat så mycket fotboll, du måste väl märkt av de stora skillnaderna mellan män och kvinnor vad gäller prioriteringar och rättigheter i klubbarna.” Du vet väl att jag har spelat i Västra Karup de senaste 10 åren sa jag, där sysslar vi inte med sånt, där delar vi systerligt och broderligt på planer och tider, vi har tom delat träningsplan i vinter, varsin halva, undrar i vilken annan klubb det skulle hända. På fredag åker vi på träningsläger tillsammans, herrar och damer, 50-60 man, såsom vi i stort sett alltid gjort, det är ju faktiskt inte lika kul att åka själva. Det är gemenskapen och sammanhållningen i vår klubb, och så klart en fantastisk organisation med allt vad det innebär, som gör att vi funkar och som gör att jag och mina bröder och våra vänner fortsätter år in och år ut, det blir liksom inte bättre än så här.
Nu tackar jag för mig (med bloggandet inte med fotbollen) och hoppas på ett skönt grönt år med nya segertåg som tuffar vidare…

Fyra snabba:
1. Förväntningar på 2017- En rolig säsong där vi förhoppningsvis kan vara med och kriga på övre halvan av serien, ska bli kul att möta lite nya lag och se hur vi står oss mot Hallands-lagen.
2. Position - Mittback
3. Favorit drink - Redbullvodka
4. Bästa minnet med VK - Finns många men tror att det blir seriesegern 2013

Likes

Comments

I onsdags spelade vi vår andra träningsmatch som var ett derby mot ÄFF/Bjärelaget. Med lite ändringar i startelvan sen förra matchen startade vi såhär:

Jobo

Turbo Linnea Anki Tina

Carro Sophia Li Agnes

Jenna Malin


Förutsättningarna var att vi skulle vara det bättre laget men efter att ha sett våra herrar bortaslå Vejby med 7-2 så visste vi att underskattning inte var att tänka på.

Matchen började väldigt ostabilt och det var inte mycket skönspel utan mycket tjongande och stressigt spel. Vi håller inte alls i bollen som vi vet att vi kan utan slår iväg den mycket på chans.

Ett tag in på första halvlek tar Larsson emot bollen på mitten och spelar fram Freja som snyggt avslutar med vänstern. Skönt med 1-0.

I mitten på första halvlek får vi flertalet hörnor på rad innan Larsson skruvar in den femte hörnan direkt i mål. Snyggt!

Vi går till pausvila med en 2-0 ledning!

I pausen görs några byten och vi bestämmer oss för att lugna ner spelet och hitta fötter lite oftare.

Tyvärr fortsätter stressen och motståndarna får lite mer press på oss. Med bara kvarten kvar reducerar ÄFF/Bjärelaget till 2-1 och de får ny energi. Men bara några minuter senare spelar Larsson snyggt fram Turbo som kommer på en bra löpning och enkelt rullar bollen i mål. Skönt!


Vi är inte helt nöjda med vårt spel men det är en styrka att kunna vinna även när spelet inte sitter där det ska.


Nu väntar ytterligare en match imorgon, lördag, och två träningar innan vi sticker till Spanien på träningsläger nästa vecka.


Likes

Comments

Gårdagens träning genomfördes i konstant regnande. Vi kämpade på och träningen genomfördes med bra fart och tempo.

Li stod för dagens flygtur när Sophia kom och använde sin styrka och tryckte till henne precis när hon stod och laddade för skott. Ingen skada och ett gott humör på vägen hem 😊

Glada men dyngsura efter kvällens träning!


Missa inte årets andra träningsmatch på onsdag hemma i Glimminge 19.00 mot Ängelholms FF/Bjärelaget!

Likes

Comments