Då kom matchen, dagen vi väntat på ett tag.
Äntligen en vinst. Visst känns det skönt tjejer?
2-0 mot Laholm på två fasta situationer.
Min syn på matchen är att Laholm har några farliga lägen i första men i och med att vi är 4 mot 2 i försvaret matchen rakt igenom tycker jag inte att deras anfall är något som hotar oss speciellt mycket.
Vi har bra kontroll på dem. En liten dipp i andra med många byten men återhämtar oss snabbt och kan strax innan domaren blåser i pipan göra 2-0 målet.
Tycker att vi i anfallet är något mer kreativa än vi varit innan. Vi försöker hitta våra anfallare på fötterna som idag var starka och höll emot.
Ett stort grattis till oss tjejer. Detta behövde vi mer än någonsin. Jag kände mig inte orolig en sekund idag när jag tittade på er. För idag kändes glöden vi har, idag kändes viljan, idag tryckte vi till dem från början, idag rullade vi boll - idag vann VI!!

Ni är grymma.
Kärlek från Capaldi

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ja, här har det ekat tomt ett tag. Finns väl egentligen ingen bra förklaring till det mer än att det är roligare att referera när man vinner än när man förlorar.

Vi i A-laget har hunnit med att spela tre matcher (Röke, Kvibille & Centern) sen sist och en massa träningar.


Match 1, Röke borta. Alla som har mött Röke borta vet hur deras plan ser ut. Vi spelade där förra året på en gropig, jordig och hålig plan. Det såg dessvärre inte bättre ut i år. Men redan på genomgången bestämde vi oss för att vi måste göra det bästa av situationen, vi kan (tyvärr) inte göra något åt planen och det var bara att gilla läget. Vi hade en bra känsla i kropparna efter målkalaset i förra matchen mot Hessleholm. Dock är det Röke som börjar bäst och skapar också den farligaste chansen med ett skott utifrån i ribban. Efter 25 minuter måste Jenna kliva av och Mia kommer in. Och vilket inhopp hon gör, redan efter 15 minuter har hon gjort både 1-0 och 2-0 som står sig halvleken ut.

I andra kontrollerar vi matchen och Röke har i stort sett bara en farlig målchans. Vi spelar klokt och när domaren blåser av matchen kan vi återigen plocka med oss tre poäng hem i bussen.



Match 2, Kvibille hemma. Efter två raka segrar och bra spel hade vi en härlig känsla i kroppen inför årets andra hemmamatch. Ny motståndare från Halland och vi vet att vi är starka på vår hemmaplan. Dock försvann känslan ganska omgående då det redan efter 10 minuter stod 0-2 på resultattavlan. En straff i andra minuten och ett lite för enkelt mål resulterade i att vi hade en uppförsbacke att jobba i. Vi spelar stressigt och kommer inte alls upp i normal standard och på halvlekens sista spark får Kvibille ytterligare en straff och vi går till halvtidsvila med underläge 0-3.

Vi stod inför en tuff uppgift att vända inför andra halvlek men vi flyttar fram folk och får ett bra tryck på deras planhalva. Vi skapar tyvärr alldeles för lite farliga målchanser och kommer inte närmre än en reducering till 1-3 genom Julia.

Tyvärr slutar matchen med att Sophia skadar knät i 90:e minuten. Troligtvis en allvarlig skada och vi får nog tyvärr inte se henne på planen igen förrän (med tur) efter sommaren. Sophia är en riktig kämpe och älskar sporten så hon kommer komma tillbaka snabbt, både starkare och bättre.



Match 3, Centern borta. En svårspelad match på en plan som var väldigt ojämn och visade mer jord än gräs. Till skillnad från Kvibille matchen är det vi som får en drömstart med straff redan i den 4:e minuten som Larsson säkert placerar i mål. Tyvärr kvitterar Centern redan efter en kvart och spelet jämnar ut sig.

Andra halvlek trycker vi återigen upp folk för att sätta press på motståndarna men lyckas inte leverera den sista passningen för att skapa några farliga målchanser. Närmst ett mål kom vi efter en bra frispark från Larsson som Jenna skarvar men deras målvakt gör en riktigt bra räddning. Centern är bra på att ställa om och vi får tacka Jobo i målet att det dröjer ända till den 65:e minuten innan de lyckas få in 2-1 som också blir slutresultatet. En fruktansvärt sur förlust som vi får lägga bakom oss.


Redan imorgon, lördag, får vi chans till revansch då vi välkomnar obesegrade Kullabygden till IP. Det blir en tuff nöt att knäcka men vi vet att vi är mycket bättre än vi visat de senaste två matcherna så nu är det bara att rycka upp sig och visa att ingen ska ta poäng från oss på vår hemmaplan.

Likes

Comments

Hej alla glada! Nu var det min tur att skriva lite här på vår fina blogg!

Jennifer Mårtensson heter jag, är 20 år gammal och har spelat fotboll i Västra Karup sen jag var 5. Jag har i hela mitt liv levt och andats fotboll då jag har en minst sagt fotbollstokig familj.

Min fotbollskarriär har i 9 år varit förföljd av samma knäskada så därför kommer jag skriva lite om den här.

11-åriga jag drog av mitt främre korsband i vänster knä år 2008 i samband med skidåkning och var då en rätt lat tjej som avskydde löpning och kondition. När jag skadade mig och fick hålla upp ifrån fotbollen i 1 1/2 år var det precis som att något gick upp för mig, jag förstod hur stor betydelse fotbollen hade i mitt liv. Det var inte på tal om någon operation eftersom jag inte var fullvuxen än så rehab stod på schemat och jag kom sedan som 13-åring tillbaka med en helt annan inställning till fotboll. Jag älskade att få springa, jag älskade att få bli svettig, jag älskade att få spela i mitt älskade lag igen och jag älskade att vara så slut i kroppen att benen knappt bar längre. Jag njöt av att ha blivit tillräckligt bra i mitt knä men en match, 4 september, år 2011, i Bergandy, vek knät sig och fick ett bakslag och jag sjönk ner i rehabträsket i 1 1/2 år till..

Men sen vände det, då jag fick vara med om det roligaste året och den bästa dagen hittills i min fotbollskarriär, 2013, 14 september, serieseger och uppflyttning till division 2. Jag hann med en vårsäsong och en höstsäsong i division 2 där jag kände att jag utvecklades mer och mer, både som spelare och människa.

Men just när jag trodde att det hade vänt och blivit bra för gott, hände det som inte fick hända, en vinterträning på Förslövs konstgräsplan, 4 februari 2015, mitt korsbandsknä fick bakslag. Jag minns att under den träningen kände jag mig mer stark & mer i form än någonsin, men ett inlägg senare kändes det som att det absolut roligaste i mitt liv gick i spillror igen och det enda jag kunde känna var uppgivenhet och en fullständig tomhet. Jag kände en så makalös oro över att som 19-åring, kanske aldrig bli helt bra i knät igen. Att kanske aldrig kunna få spela fotboll igen.

Det blev ett fruktansvärt kämpigt år med rehab och rädsla över att kanske inte mer kunna göra det man älskar.

2016 kom jag tillbaka till fotbollen så smått men denna gång som målvakt, jag var för rädd, knät kändes inte redo för utespel än och därför ställde jag upp med mitt laghjärta och stod i mål. Jag hade kommit till en punkt där jag kände att bara jag får vara med laget på något sätt så är jag nöjd och glad.

Nu, 2017, är jag som utespelare tillbaka till det som är som terapi för mig. Jag har fått som lärdom att uppskatta nuet, att njuta av att just nu kan jag spela, just nu känns knät bra, och kan jag överhuvudtaget spela, då är mitt fotbollsälskande jag lycklig. Och som en summering av allt så är jag på något konstigt sätt glad över att jag skadade mig då för 9 år sen, för annars hade jag nog faktiskt inte spelat fotboll alls idag.

I min fotbollskarriär är det jag har fått brottats mot mest mitt självförtroende, jag har alltid haft väldigt dålig självinsikt och har aldrig riktigt trott på mig själv. Jag grubblar nämligen oftast över vad jag gjort dåligt och sällan över det som jag faktiskt gjort bra och där är jag nog rätt ofta orättvis mot mig själv. Men jag tror att detta krassliga självförtroende har gjort mig bättre, det har nog hjälpt mig att utvecklas eftersom jag hela tiden har velat bli bättre. Min pappa Lars har också varit en stor del i min fotbollsutveckling. Eftersom han har varit min tränare i 8 år har han och jag efter varje träning och varje match haft livliga diskussioner där hemma där han har gett mig fantastiska tips och en massa nyttig feedback och det har hjälpt mig otroligt mycket.

Lagsport, att vinna tillsammans och förlora tillsammans. Det är det som är grejen, det är det som får en att älska denna sport över allt annat. Jag är så lyckligt lottad som har fått dela mitt fotbollsliv med detta fantastiska damlag i så många år, träningsläger i Danmark, alla avslutningsfester, läger i Skeppshult, fixardagar på IP, träningsläger i Turkiet, Bjärecupvinsterna, Lagfesterna, alla Kickoffer, Träningsläger i Tyskland, musikstudioinspelning osv osv..

Eftersom det ofta kan vara svårt att sätta ord på och uttrycka sina känslor för något tänkte jag avsluta med en text som beskriver den där känslan som spirar när jag får spela fotboll.

Tänk dig en sommargrön fotbollsplan, nyinköpta fotbollsskor & en enda ensam boll mitt på plan. 22 spelare & en boll. Tänk dig lukten av det friska, nyklippta gräset och den där pirrande & laddade känslan när domaren blåser i pipan och matchen tar sin start. Den där känslan av att slå den där perfekta crossbollen till yttermittfältaren i laget, när anfallaren i laget springer på en djupledsboll & sen med en klockren vrist sätter den i det högra krysset ovanför målvakten eller när mittbacken gör en helt perfekt genomförd glidtackling. När man knorrar in den där frisparken som man övat så många gånger på och bara känner att, här, på fotbollsplanen, med mitt lag, hör jag hemma. Det är helt fantastiskt, fotboll är fantastiskt. När lagkompisarna sedan samlas runt dig och man inte känner något annat än ren lycka.

Det är fotboll för mig ❤

Fyra snabba:

  1. Förväntningar på 2017: Jag hoppas att det blir ett skadefritt och roligt fotbollsår!
  2. Position: Släpande Forward
  3. Favoritdrink: P2
  4. Bästa minnet med VK: Utan tvekan Seriesegern 2013!!

Likes

Comments

Äntligen var det dags för hemmapremiär, där FC Hessleholm stod för motståndet.

Vi tappade förra året fyra riktigt jobbiga poäng mot ett spelskickligt Hessleholm, som fortfarande är jobbigt att prata om. Så vi visste att det skulle bli en tuff match med högt tempo. Idag skulle vi ta revansch från de två matcherna samt från matchen mot Hittarp.

Jag hade en sån go känsla i kroppen när jag kom till IP, eller ni vet, den där känslan som är att:

INGEN VINNER ÖVER OSS PÅ HEMMAPLAN

Solen sken men det blåste mycket så vi bestämde oss för att ha medvinden första halvlek. Vilket visade vara ett riktigt bra drag från vår sida, då vi redan efter två minuter (om det ens hade hunnit gå det) gör det första målet. Där Jenna står för 1-0 målet. En hög press direkt efter deras avspark efter målet resulterar till att Jenna får bollen. Sedan genom ett riktigt fint samarbete mellan vårt anfallspar, när Jenna passar fram till vår snabba Julia, sätter vi sedan dit 2-0. Men vi var absolut inte nöjda där. Fast beslutna om att fortsätta trumma på kommer även 3-0 målet, genom ett skott utifrån som letar in sig bakom målvakten, av Sophia. 3-0 efter mindre än 10 minuter. Vilken drömstart vi fått. Efter en grym brytning av Li (som tyvärr gjorde lite mer ont än vanligt fick Li utgå) gör vi 4-0 genom Jenna igen. Inte långt efter det kommer även 5-0 genom Julia.

Vi går till halvtid med 5-0. Vilket kändes otroligt skönt! I omklädningsrummet är vi alla överens om att vi inte får sluta kämpa för varandra. I och med att det i andra halvlek innebar motvind kom vi överens om att bollen skulle hållas på marken.

Andra halvlek börjar och jag skulle säga att spelet är lite fram och tillbaka men vi ligger rätt och Hessleholm får inte mycket yta att jobba på. Tyvärr fick de göra ett mål. Det var vi inte nöjda med, då vi själva tyvärr sätter oss i den situationen lite. Men trots detta är alla huvudena uppåt och vi fortsätter kämpa på som ett lag. Vilket leder till att Julia får sätta dit sitt tredje mål för dagen.

6-1 blev slutresultatet, som vi är MER än nöjda med.

Jag har svårt att hålla koll på alla assisterna idag, men återigen gör vi ett mål som kommer från en hörna. Det är guld värt att ha två riktigt bra fötter (Tina och Malin) som lyfter in bollarna till oss där inne. Kul att se att samarbetet mellan Julia och Jenna verkligen klaffade – 5 mål av våra anfallare är VÄLDIGT bra!

Vi kan idag konstatera att det bästa försvaret är anfall. När vi har bollen kan ju inte de göra mål! Vi är trygga och lugna idag till skillnad mot matchen Hittarp. Vi har en backlinje som håller i bollen och rullar fint, ett mittfält som vinner mycket boll, yttermittfältare som springer sjukt mycket och anfallare som gör mål. Kan det bli bättre?

INGEN VINNER ÖVER OSS PÅ HEMMAPLAN!

Tack för idag tjejer, nu taggar vi igång för en vecka med två matcher.

U-laget möter på onsdag Kullabygdens DFF hemma klockan 19.00 och då jävlar är det revansch!!!!!!

A-laget möter på söndag Röke IF borta klockan 14.00.

puss Sophia

BARA KÄRLEK

Likes

Comments

I måndags var det äntligen dags för vår efterlängtade seriepremiär. Det vi tränat för under hela försäsongen. På andra sidan stod Hittarp som i fjol spelade i div 1. Förutsättningarna hade vi klara för oss. Vi visste att det skulle bli en tuff match och vi åkte dit med känslan att vi hade allt att vinna då Hittarp står som seriefavoriter.

Tyvärr får vi en riktig mardrömsstart då Hittarp gör 1-0 redan efter 15 sekunder efter slarv i backlinjen. För en kort stund tänker man att det här kommer bli riktigt tufft men vi jobbar oss in i matchen och efter 10 minuter sitter kvitteringen. Julia kommer runt på kanten, spelar in bollen i boxen och efter lite flipperspel hittar Li ut med bollen till Tina som tar fram sin vänsterslägga och bollen seglar snyggt in över målvakten i bottre gaveln.

Efter målet sätter vi en enorm press och har chans till något mer mål efter nåt bra läge både på hörna och frispark.

Dock tar Hittarp återigen ledningen 10 minuter före halvtid och vi går till vilan med underläge 2-1.

Vi har gjort en bra första halvlek och känner i pausen att vi har all chans att ta med oss minst en poäng hem och till och med vända matchen.

I andra halvlek tappar vi lite av vår press och spelet försämras. I den 65:e minuten gör Hittarp 3-1 men vi reducerar snabbt minuten efter när Larsson snappar upp en felaktig passning i deras backlinje och lägger snyggt in bollen över målvakten. Nu ändrar vi om i elvan och flyttar upp fler spelare i anfallet för att trycka in en kvittering. Strax efter får dock Hittarp en billig (från vår sida) straff som de sätter till 4-2. Vi får inte till de trycket vi vill sista kvarten och resultatet står sig matchen ut.

Målskyttar: Tina ⚽ (assist Li) Malin ⚽

Tycker inte siffrorna speglar matchen riktigt men det är ju helt klart ett bra lag vi möter. Nu är premiären avklarad och vi grymt revanschsugna.

Imorgon, lördag, är det äntligen dags för hemmapremiär och Hessleholm står för motståndet. Vi har haft många tuffa, jämna matcher mot Hessleholm så vi räknar återigen med en match med hårda närkamper och högt tempo.


Välkomna till IP imorgon lördag 22 april 12.00 för att heja fram oss till 3 poäng! :)



Likes

Comments

Lördag 15/4 Påskafton.

Jag vaknar och känner ett inte så härligt hugg i höftpartiet, ischias irriterad, bra start på denna dag..

Jag vet inte med er men jag är en vanemänniska. Innan match är det samma sak som rabblas i huvudet: sport-top, benskydd, skor, sport-top, benskydd, skor.. Hur många gånger kan man kolla innan man är säker på att allt är med!?! Precis innan det är dags för samling så tittade vi alla nog ut och tappade hakan lite (jo de hade ju varnats från appar och dylikt, men ändå!) SNÖ!?!!?? Du måste skämta... Äh lite snö har ju aldrig skadat oss.

Vi samlas och i Christers bil sitter jag som känner sig som en gammal tant med ischias problem, Marie som har haft problem hela veckan med ena skulderbladet och en nervös Louise som inte spelat match på fyra år och då släpper Christer den lilla nyheten om att vi är 11 spelare då två spelare blivit sjuka..

Louise var nervös redan innan, detta var för att sitta på bänken, men det behövde hon inte vara nervös för det längre! Jag själv har inte spelat nittio sedan i början på hösten tack vare foten och Marie hade haft en helvetes vecka med sin skuldra.

Men det finns inget alternativ, det är bara att köra på!

Med facit i hand kanske det var bra ändå för man hade frusit ihjäl på bänken, eller hur Rikard och Christer?!


Framme i Landskrona så ökar nederbörden, vi byter om och kör snacket. Denna seriepremiär frångick vi från "regeln" inga underställ.

Vi ställer upp följande:

Mia

Millan Matilda Janna Evelina

Frida Marie Gabbi Agnes

Felicia Louise


Vi värmer upp, blåsten och nederbörden tilltar. Vi blir lite varmare och det är dags för avspark.

Vi börjar med medvind och boll. Efter 6 minuter så får deras anfallare med bollen med en tursam studs och gör mål.

Vi sätter igång igen och vi spelar jämt. Vi har övertaget nu. Vi har en del uppspel och ett av dessa leder till en hörna efter 20 min. Vinden ligger på så Rikard ropar ut till oss att Agnes ska prova med sin vänsterfot. Och det gör hon, rakt in i mål! Så sjukt snyggt Agnes!

Nu är vi tillbaka i matchen!

Vi fortsätter pressa och spelar bra. Vi har flera bra anfall och 11 minuter senare är det dags igen.

Frida får bollen på högerkanten som hon brövlar upp, passar Felicia och bollen kommer tillbaka till Frida som slår den snett in, där kommer Agnes som placerar in bollen snyggt (eftersom bollen rullade över min fot, bör jag få ass på den, Marie godkände det ;)).

Nu har vinden ökat och det är mer hagel/snö än regn. Nu är det riktigt kallt och blött.

Halvlek - kortaste någonsin på ca 2 min men tur det.


Nu är det vår tur med motvinden, det går knappt att kolla upp för då gör det så ont i ansiktet (vid det här laget har nog de flesta tappat känsel i ben och tår).

Vi krigar på och Mia får bekänna färg några gånger och gör några helt fantastiska räddningar! Mia, tack för du ställer upp och ställer dig i målet!

Men i 59e minuten reducerar Wormo. 2-2.

Rikard ropar från kanten att vi inte ska hänga med huvudena, det är bara det att kollade vi upp så kändes det som hela ansiktet skulle rivas sönder! Men vi förstod vad du menade med det Rikard! ;)


Vi fortsätter kämpa för varandra även om vi är trötta.

I 71a minuten får Wormo en hörna som tyvärr hamnar i mål.

Den sista kvarten vet jag inte hur många gånger spelare från båda lagen frågade domaren hur lång tid det var kvar.. Det var längesedan vi var så blöta och kalla. Till sist blåste domaren av matchen.

Resultatet blev alltså 3-2 till Wormo. Men vi kände att 2-2 hade varit rättvist..


Men en sak ska jag säga till alla som var med! Vi som lag viker aldrig ner oss under matchen, vi kämpar för varandra och har en bra stämning genom hela matchen! Det gör mig stolt! Att trots skitväder, inga avbytare, underlägen, vinnarskallar och allt där i mellan så är vi ETT lag!


Nu laddar vi om och tar Kullabygden hemma den 26/4!


/Gabriella (Gabbi/Bella)

Ps. Sorry för långt inlägg! :D Ds.

Likes

Comments

Som en av de äldsta i laget får jag nu dra mitt strå till stacken med en liten presentation av mig själv!

Malin Larsson, Västra Karups egen smålänning och största fotbollsnörd som hatar att förlora! 😄

Uppväxt i lilla Skeppshult tillsammans med mamma, pappa och storebror.

Fotboll är och har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv. Har sedan barnsben haft ett väldigt stort intresse och ett år gick jag inte och lade mig förrän jag kunde rabbla alla namnen på spelarna på en landslagsplansch jag hade på väggen i sovrummet.

Mitt hjärta slår för Elfsborg, tack vare Anders Svensson, och för Arsenal.

När jag inte spelar själv åker jag land och rike runt för att följa det gul/svarta laget. Oavsett om de spelar en träningsmatch en kall februaridag i Danmark, en 11-timmars biltur upp till Östersund eller en stekhet sommardag i Falkenberg.

Charmen med sporten. Gemenskapen med sporten. Kärleken till laget. 💛


På högstadiet valde jag fotboll som specialidrott och när man skulle välja till gymnasiet var fotbollsgymnasium det givna valet. Drömmarna var stora och landslaget var målet. Klarade intagningen till gymnasiet och allt kändes kanon och jag var ett steg närmre min stora dröm.

En månad in på terminen spelade jag en seriematch med klubblaget och mina drömmar försvann på några få sekunder. Korsbandet rök och operation väntade. Jag hoppade av fotbollsgymnasiet då jag aldrig riktigt kom in i klassen då jag fick spendera alla träningar på gymmet istället för på planen tillsammans med klasskompisarna.


När jag ett år efter gymnasiet fick tips om en KY-utbildning inom sportmarknadsföring i Båstad valde jag att ta klivet och flytta från familj och trygghet hemma i Skeppshult och Småland till utbildning och utmaning i Båstad och Skåne.

Under de första veckorna i skolan fick jag ett mail av Västra Karups dåvarande tränare som frågade om jag var intresserad av att komma och spela i deras lag. Då jag saknade fotbollen hemma och visste att jag inte kunde pendla hem varje helg för att spela match valde jag att åka och provträna. Det tog inte många träningar innan jag bestämde mig för att skriva på.

Det kan ha varit ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Alla borde få komma till en klubb som Västra Karup. Mina drömmar om att få spela i landslaget må ha försvunnit men jag hamnade i en klubb som blev som min andra familj och fick vänner för livet. Precis som Sophia gjorde så ringde jag också hem till mina föräldrar efter de första träningarna och var jätteglad och sa att det kändes som jag känt spelarna hur länge som helst. De tog emot mig med öppna armar.


Nu gör jag min sjunde säsong i klubben och jag tror inte man kan trivas bättre i någon annan klubb.

Trots att mina högsta drömmar försvann så är jag trots det glad att jag hamnade där jag gjorde, i världens finaste förening!

Visa Hjärta Gå För Seger 💚


Fyra snabba:

1. Förväntningar på säsongen:

- Håller vi oss skadefria vet jag att vi är ett topplag i division 2.

2. Position:

- Innemittfältare, yttermittfältare, mittback, målvakt - ja, jag har nog spelat på varenda position men får jag välja själv så trivs jag bäst på innemittfältet.

3. Favoritdrink:

- Strawberry daquiri

4. Bästa minne med VKIF

- Våra träningsläger är svårslagna men får nog ändå säga seriesegern 2013!!!


Likes

Comments

Bättre sent än aldrig, men nu är vi sen nån dagar hemkomna från ett helt fantastiskt träningsläger i Lloret de Mar, Spanien. Vi var ett gott gäng på 55 personer från både herr- och damlaget.

Vi i damlaget hade två bra träningar på en fin konstgräsplan och en träning på en gräsplan med fantastiska vyer.

Under måndagen hann vi med lite tävlingar och solande på stranden under förmiddagen innan vi mötte Bollsta IK i en match där vi vann med 3-0 efter två mål av Turbo och ett av Li.


Här kommer en liten bildbomb från lägret:

Är man skadad får man dricka bubbel till matchen :)

Gänget efter en löptur och ett styrkepass nere på stranden!

Skopåtagning innan träning!

Genomgång av träning! Fullt fokus!

Match mot Bollsta IK!

Träning på gräs med fantastiska vyer!

Marie och Li taggade för ännu en träning!

Obligatoriska träningslägerbilden på Li, Tina och Svensson!

Bästa klubben! #kärlek

Uppladdning i strålande solsken inför matchen!

Skopåtagning inför träning!

Tempospel!

Fix inför träning!


En träning kvar imorgon innan våra seriepremiärer äntligen drar igång till helgen:

U-laget , påskafton borta mot Wormo 14.00

A-laget , annandag påsk borta mot Hittarp 14.00


Likes

Comments

Hej,

Jag får väl hänga på Anki med en liten presentation av mig själv.
Sophia Capaldi, även kallad Capuldi i VK. 😃
Flyttade från Göteborg till Ängelholm och kom till Västra Karup för nästan exakt ett år sedan. Gjorde en träning tillsammans med laget, bestämde mig för VK och drog sedan på semester en vecka. Bra start va?

Jag har spelat fotboll sen jag var 6 år gammal och har aldrig slutat älska det. Min familj lever för fotboll, den är fotboll. Pappa har spelat hela sitt liv och min mamma hon fick lära sig att älska fotboll när hon träffade pappa. Mina två små bröder lirar och det finns inget bättre än att se dem spela. Själv lirar jag på innermittfältet, där jag alltid vetat att jag hör hemma.

Spelade mina år som junior i ett lag som hette Västra Frölunda. Där vi var ett blandat lag med 95-96:or och vi vann allt vi kunde vinna i Göteborg. Vi var oslagbara.
Tyvärr togs vi inte hand om på rätt sätt.
Vi var de äldsta tjejerna i klubben, vilket tyvärr blir mer och mer vanligt hela tiden. Att de äldsta tjejerna är 15 år. Det fanns ingen möjlighet till utveckling. Det sattes press på många tjejer och på snabbare än 2 veckor var det bästa junior laget Göteborg haft på många år borta.

Gick på en fotbollsskola från 5:an till 9:an där jag fick möjligheten att träna tillsammans med killar och tjejer. Skulle säga att den tiden verkligen har format mig som fotbollsspelare.

För mig är fotboll och har alltid varit det bästa jag vet. Fotbollen är det som räddat mig många gånger. Hade jag inte haft fotbollen hade jag inte varit den jag är idag. Det har absolut inte varit en dans på rosor. Det har sina baksidor också, det ska man inte glömma. Men det är glädjen för sporten som gjort att man klarat av de motgångar man haft, både på planen och utanför planen.

När jag kom till VK, kände jag mig väldigt ensam. Hade flyttat från min trygghet - min familj.
Som Li sa i bussen på väg hem från Spanien: vilken tur att du hamnade hos oss, vad hade du annars gjort?
Och det är så sant!
Jag kom till VK utan några förväntningar, hade ingen koll alls på lagen här nere. Hade googlat mycket, när Anton min pojkvän talar om att hans polares flickvän spelar i VK. Så fick numret till Rikard och rätt som det var stod jag där redo med fotbollsskorna på. Väldigt nervös och ringrostig. Men fyfan vad kul det var. Ringde pappa direkt efter träningen och var överlycklig. Det var även min första kväll utan hemlängtan. Västra Karup är så himla mycket mer för mig än bara ett fotbollslag, det har blivit min andra familj. Det är tillsammans med er jag har det som roligast.

Att få spela i en sån vacker och familjär förening som Västra Karup är har jag aldrig gjort. Att få spela i en förening där damer och herrar är lika mycket värda har jag aldrig gjort. Att spela i en förening där damer och herrar åker på träningsläger tillsammans och har svin kul, har jag aldrig tidigare gjort. Att få spela i en förening där alla brinner för klubben har jag aldrig gjort. Älskade Västra Karup!
Jag är oroligt tacksam att ni tog emot mig med öppna armar och nu blir ni fan aldrig av med mig!!

I år tror jag starkt på oss, om vi visar hjärta och går för seger, då kommer inget lag kunna stoppa oss!

1: Mina förväntningar på 2017 är att vi ska vara med och kriga i toppen.
2: Position - innermittfältare
3: Jägerbomb och Redbullvodka
4: Träningslägret nu i Spanien och min första damlagsfest hos Tommy!

puss Capaldi

Likes

Comments

Klockar visar 06.00 och vi sitter i bussen på väg till varmare breddgrader (förhoppningsvis) i Spanien ⚽️☀️

Just nu ser alla rätt trötta ut men vi kan nog räkna med en och annan sangria på kvällarna!

För att underhålla oss lite får herrarnas tränare Svenne svara på tre snabba:

1. Vad ser du mest fram emot på resan?
Efter lite krångel med hotell och liknande så hoppas vi först och främst att allt flyter på utan några större problem!
Men även förstås att vi har flyt med vädret och får ett roligt läger tillsammans!

2. Kommer du få hemlängtan?
Njaae, nej det tror jag inte! På fyra dagar ska jag nog klara mig!

3. Cerveza eller sangria?
Efter djupa funderingar inser han att han inte kan välja, så han tar båda två!

Tack Svenne för pratstunden!

Vi återkommer med fler intervjuer och uppdateringar under resan 🙂⚽️☀️

Likes

Comments