Än en gång släppte jag in dig. In i min fristad; i mitt revir. Dörrarna som jag stängt och låst noga stod nu vidöppna igen. Det vara bara för dig att gå in. Du behövde inte göra det med våld, jag lät dig. För jag hatade dig inte, jag ogillade dig inte ens. Jag blev löjligt glad när du hörde av dig efter lite för lång tid och frågade om jag ville ses. Självklart ville jag det. Du var allt jag ville ha. Din närvaro, din närhet. Din omfamning när jag sov och vaknade. En trött men lycklig godmorgon-puss. Men jag visste också att det bara var ett kort tag innan du skulle försvinna lika snabb som du dykt upp, och sedan efter lite för många veckor höra av dig igen. Då jag än en gång skulle öppna dörren jag flertal gånger stängt och lovat att aldrig öppna igen.

En text jag skrev igår kväll när jag inte kunde sova.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

At first, you were nothing.

Just someone who’d come around sometimes.

Not often, just when you felt like it.

I didn’t care, or really notice.


Then something changed.

All of a sudden you were the only thing on my mind.

My days consisted of waiting for you.

All I felt was the longing for your closeness.


At times I thought I got it, the acceptance I craved.

You’d come around; make me feel good.

But as soon as you left, I’d feel even worse than before.


But why did I want someone who didn’t want me?

Because, you always want what you can’t have.

It’s one of the most common paradoxes.


In the end, I realized that it wasn’t your love that I wanted.

I just wanted your acceptance and touch; not you.

It could’ve been anyone, but at the time, I choose you.

Without noticing I had put it in your hands to decide if I was good enough.

But of course, I didn’t notice that in the moment.

I wasn’t in love, just obsessed.


Vi fick en uppgift att skriva varsin dikt om kärlek på engelskan. Detta är dikten jag skrev.

Likes

Comments