​Idag var jag hos läkare för och eventuellt få en remiss för GBP. Jag får en remiss skickad. Jag uppfyllde kriterierna, men jag ska tillbaka på onsdag för och lämna prover som ska skickas med remissen. Kommer få en kallelse för en tid sen beslutar dom om jag får en remiss eller inte. 

Likes

Comments

Hej!

Jag heter D.... och är 28 år gammal. Jag bor i västra Götalands  tillsammans med min sambo och våra 2 barn.

Jag är lycklig i alla aspekter, förutom med min kropp och vikt. Jag är 173 cm lång och väger 133 kg. Jag har varit uppe och vänt på 152 kg. Som minst i vuxen ålder har jag vägt 85 kg vilket ändå ger ett BMI som klassas som övervikt. 

I dagens läge har jag ett BMI på 43,4 och har ont i leder, ben, knän och framförallt i ryggen. Jag är konstant trött och blir lätt deprimerad. Jag får ångest av att synas bland folk, även bland våra släktingar/vänner. Jag får ångest av att ta på kläder, ännu mer ångest av att ta av mig kläder och ingenting är längre riktigt roligt. Blir vi bortbjudna vill jag helst inte gå för det känns inget bra alls. 

Min sambo är världens finaste, han säger att han tycker om mig som jag är, att jag är fin osv, men de går rakt ut igen, för hur kan någon tycka om mig när jag själv tycker att jag är så  vidrigt äcklig?  Var jag än går så känns det som att det enda folk tänker när de ser mig är att jag är stor. Det känns som att jag inte syns längre, bara mina kilon. Löjligt kanske men så är det. Men en liten dotter blir det mycket lek och bus på golvet. Det känns väldigt jobbigt när jag ska ta mig upp från golvet igen, och jag känner hur hjärtat slår hårt i bröstet och andningen blir väldigt jobbig, vilket resulterar i att jag inte orkar leka med mina barn. Jag är en väldigt tråkig mamma helt enkelt. Jag försöker vara ute och motionera så mycket jag hinner, men min kropp säger ifrån, jag får ont i benhinnor, ryggen, benen domnar  och jag får sätta mig ner. Pga alla smärtor jag får när jag försöker motionera så kan jag inte träna och motionera som jag vill, och tyvärr påverkar detta väldigt mycket mina försök att gå ner i vikt. 


Jag har aldrig varit smal som barn heller, jag var inte fet men "rund". Framåt vuxen åren började jag lägga på mig mer och mer, då påbörjade jag även alla försök att gå ner i vikt igen. Genom åren har jag provat: Viktväktarna, GI, Naturdiet, Nutrilett, Viktväktarna igen, Kålsoppedieten, Herbalife, Modifast, och LCHF. I mina försök att gå ner i vikt har jag nästan varje gång lyckats gå ner ca 10 kg, men så fort dieten avslutats har jag istället gått upp 15-20kg. Klassisk jojjo bantning. De senare åren märker jag att det är svårare att gå ner i vikt, kilona sitter som klister och blir bara fler och fler. Jag kämpar och kämpar i en uppförsbacke som aldrig ta slut. Lyckas jag väl gå ner 1-2 kg kan jag inte längre glädjas åt dettta för snart sitter där ist 4 kg. 


Jag har i 2 års tid tänkt på Gastric Bypass men inte velat förhasta mig och därför kämpat på för att lyckas själv är bättre för mig. Men nu har jag nått en gräns och känner att jag inte har mer att ge och jag vill inte leva resten av mitt liv med krämpor och risk för sjukdomar. Jag vill slippa stå med skammen över att köpa byxor i största storlek på mamma avdelningen trots att jag inte är gravid. Jag vill vara i form att kunna hålla tempo med mina barn, kunna jobba utan att svettas och flåsa så fort jag gör något ( jobbar med tung omvårdnad) och så vill jag kunna leva ett normalt och socialt liv. 


Jag har läst massor om GBP både vad gäller innan, under och framförallt efter, och vi har pratat om det här hemma. Jag (vi) är nu redo för en bestående förändring.



Likes

Comments