View tracker

Nu har det gått en månad sedan Billy kom till världen.
Det är fantastiskt hur han utvecklas.
Han har upptäckt händerna och tuttar gärna på dom. Han har börjat "prata" allt mer och mer. Förut var det bara ett litet ljud och sedan inget mer. Nu kan han hålla på och "prata" i flera minuter i sträck. Och det där underbara leéndet...
Och ibland när han sover så pruttar han och blir rädd för sina egna pruttar. ☺

Sömnen för mig och Rasmus är sådär. Men man orkar! Man orkar mer när man har ett litet barn, själv tycker jag att jag hinner med mer nu än förut. För nu MÅSTE jag tvätta varannan dag eller mer, jag MÅSTE fixa och dona dag in och dag ut. Man bara måste, så att Billy har det bra.
Förut kunde jag bara ligga i sängen eller bara vara med vänner och umgås eller dylikt, och inte fixa ett skvatt. Men nu har man inget val.
Känns bra att jag har fått in rutiner. Det är något jag alltid har behövt, men rutinerna har bara hållt i en vecka och inte mer. Jag kunde sova till klockan15:00 på dagen. Men nu är det upp och hoppa klockan 04:00 på morgonen ibland.

Min kropp återhämtar sig fortfarande efterförlossningen. Jag har väldigt ont i magen, så jag hoppas det går över snart. Annars är allt prima!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Spyor överallt.
Håret i en ruffsig bulle.
Knipa för att inte kissa på sig.
Vara vaken tills man stupar.

Det är livet som förälder
Men jag älskar det!

Likes

Comments

View tracker

Såhär såg magen ut bara några dagar innan Billy tittade ut.

Likes

Comments

Hejsan.

I mitt tidigare inlägg om min förlossning så nämnde jag någonting om någon personal.
Jo, det är såhär att jag och Rasmus är på ett mamma-pappa-barnhem i Västerås. Dels för att få stöd och stöttning och tips och råd.

Jag har ju en lillasyster som är nio månader. Men det betyder inte att jag kan och vet allt om bebisar för att jag har tagit hand om henne väldigt mycket (sen mamma fick reda på att jag var gravid så gav hon mig mer ansvar för min lillasyster, så att jag lär mig, fick helt enkelt träna på min lillasyster. Vilket var väldigt bra.) Och jag har aldrig tagit hand om ett spädbarn dygnet runt. Så jag hade ju egentligen ingen aning om hur mycket det tär på krafterna. Som tur är har jag min pojkvän Rasmus som finns med i bilden.

Och nu är Rasmus i Örebro en vecka ungefär för att ta körkort, så nu är jag själv. Och då kan jag ta hjälp av personalen om jag måste gå på toaletten, eller som för en stund sen så var jag tvungen och tvätta innan tvättkorgen blev överfull. Och då hjälpte dom mig med Billy i bara någon minut. Inget mer liksom. Vill ta hand om honom själv!
Dom har till och med tjatat några gånger att dom kan ta Billy medans jag äter eller dylikt. Men nej. Jag vill ta ansvaret för mitt och Rasmus barn. Så jag äter antingen med Billy i famnen om han tillåter det, haha (detta är nu när Rasmus är borta, annars äter först han, sen jag exempelvis) eller så äter jag när han har somnat.

Men nu har ni en liten uppfattning om varför jag använde ordet "personal" i förra inlägget.
Nu ska jag försöka lägga gossen i sängen och sedan kolla till tvätten.
Och så får jag för böveln inte glömma och gå på toaletten. Haha.

Likes

Comments

Hej.
Var väldigt längesen som jag var här inne, men som jag skrivit tidigare så var jag gravid.
Billy var beräknad att komma den 12:e December, men han tyckte det var så mysigt i magen att han stannade kvar till den 23:e December.



Förvärkar hade jag haft i över två månader, magen var väldigt öm. Jag åkte in och ut från sjukhuset på grund utav smärtan och av andra skäl.
Men två dygn innan han kom så började dom riktiga värkarna. Det var på natten. Jag log och skrek lite tyst för mig själv, och bet mig hårt i handen för att det gjorde så ont. Värkarna kom med 15-20 minuters mellanrum.
Men på morgonen vid 07:00 (tror jag det var, hade ingen direkt tidsuppfattning då) så gav jag upp.
Jag gick till personalen (återkommer till det sen) och sa att jag ville åka in så jag kunde få något mot smärtan åtminstonde.



Dom bedömde att jag skulle läggas in på kvinnokliniken med sockerdropp (som jag måste ha under förlossningen på grund utav min sjukdom - Porfyri Variegata).
Efter att dom hade gett mig sockerdropp så gav dom mig en sömndos med morfin i. (Kan säga att jag mådde FINT utav den sprutan, haha). Men ändå kunde jag inte sova.



Min pojkvän Rasmus satt på tåget från Örebro till Västerås.
När han kom upp till mig så var jag lite smått drogad. Haha!
Värkarna blev allt värre och värre framåt 16:00. Då kunde jag verkligen inte hålla skriket inne längre. Fick en till sömndos med morfin i senare på kvällen.
Men jag kunde inte sova.
Framåt 21:00 (tror jag det var) så var smärtan olidlig.
Rasmus försökte vila och jag med mellan värkarna. Rasmus somnade, och vid 00:00 så ringde jag på alarmklockan varje minut och nästan skrek att dom skulle ge mig något mot smärtan. Men det gjorde dom inte.
Vid 01:00 tiden så undersökte dom mig i underlivet och sa: "Inte konstigt att du har ont, du är ju öppen sju centimeter!" (nähä, hade jag ont sa dom? Det visste jag inte...)
Dom väckte Rasmus och vi åkte ner till förlossningen. (Kan påpeka att jag hade väckt Rasmus ett antal gånger utav mitt fina skrik).



Jag skulle få smärtstillande. Men det hann dom inte med, så jag fick ta lustgas. Men den slutade jag använda tillslut för att jag blev så yr i huvudet och så använda jag den när jag inte hade värkar, vilket man inte skulle.



03:24 så kom våran son. Våran Billy.
Han vägde 2855 gram och var 47 centimeter lång (snarare kort hahaha).
Dom la han på mitt bröst. Jag kommer ihåg att jag ville gråta utav lycka, men inga tårar kom.
Medans dom sydde mig i underlivet (jag sprack) så fick Rasmus hålla Billy för första gången. Och vet ni vad det första Billy gör är...? Han bajsar på Rasmus mage! Kärlek på hög nivå, haha.



Vi fick sedan åka till BB efter att vi fått i oss lite fika. Vi spenderade julafton där, vilket kändes lite konstigt. Men det var underbart.



Jag hade äntligen min son hos mig.

Likes

Comments

Hejsan alla kära läsare.
Idag kom jag in i vecka 23 i graviditeten.
Mådde jättedåligt imorse. Ont i huvudet, mådde illa + spydde, allmänt trött och hängig.
Mamma frågade mig om jag haft så länge. Och ja, det har varit såhär i några veckor. Och det var tydligen tecken på havandeskapsförgiftning. 
Vilket är farligt för både mig och barnet. Så mamma ringde förlossningen och dom tyckte att jag skulle åka in och ta prover osv. Men allting såg bra ut. Så jag fick åka hem efter cirka 2 timmar.

Fick stöd utav Rasmus (pojkvän), Nynne (lillasyster 19 veckor nu på måndag), Erika (mamma) och Monica (mormor, som körde ner oss).

Men nu blir det och kolla på film och sedan sova! Så godnatt på er.

Likes

Comments

Fixat papper hit och dit idag till mötet imorgon. Ska fixa det sista pappret från banken imorgon som mormor ska hjälpa mig med. Och medans man ändå var på stan var man ju tvungen och shoppa. ;)
Blev ett vitt linne med mörkblåa prickar, ett halsband och ett par röda tygskor. Fast sen så råkade man ju gå förbi en affär på stan... där stod det en Marilyn Monroe (Stavning på efternamnet?) tavla för 99kr. En stoooor tavla. Som jag sedan skulle försöka få med mig in i A-traktorn när Hampus och Rasmus skulle hämta mig. Fast den fick ligga på flaket. Tavla som åker flak är standard! :)
Så just nu är jag i Askersund hos min pojkvän och tar det lugnt efter ännu en hektisk dag.

Blir säkert och ta sig ett glas med juice och kolla på film. :)

Hoppas ni andra har haft en bra och trevlig dag!

Likes

Comments

Har en fråga till alla er där ute.

Det är såhär att i natt så vaknade jag utav att jag inte kunde andas genom munnen, knappt genom näsan heller.
Har detta någonsin hänt er mitt i natten? :)

Likes

Comments

Hektisk dag är dom två orden som beskriver denna dag!

1, mormor skjutsade mamma och Nynne (lillasyster 18 veckor) på ett möte.
2, mormor följde med mig till Arbetsförmedlingen så jag kunde skriva in mig där. Fick för det första ingen hjälp utav tjejen som satt bredvid mig när jag skulle skriva in uppgifter på datorn. Sen stack hon och en kille kom och "hjälpte" mig istället.
Jag skulle bland annat kryssa i vad jag skulle kunna tänka mig och jobba med.
Och jag börjar bli intresserad utav sjukvård, exempelvis ta prover på folk. Jag visste inte vad det hette när man tar exempelvis prover på folk. Och det visste inte han heller. Han visste absolut ingenting. Jag och mormor blev fly förbannade, vi gick dit för att skriva in mig och få hjälp. Men någon hjälp fick vi inte.
3, jag ska få nytt internet varje ny månad. Men sen jag köpte min nya mobil - Samsung Galaxy S5 - så har internet inte fungerat som det ska på min mobil och Telia som jag har sa idag att det var fel på min mobil. Vilket är omöjligt för det har varit fel på Telia dag in och dag ut. Enligt mig och min mormor iallafall.
Så vi drog till Marieberg och han på Telia gick in på inställningar. Tryckte på en knapp. Startade om mobilen... och vips, så funkade mitt internet. Det "komiska" är att när jag köpte mobilen i samma butik som jag var på idag så fick jag ingen som helst hjälp med hur man hanterar mobilen eller något sådant. Aja. Nu är internet fixat! :)
4, har köpt salva till mina bröstvårtor så snart ska dom smörjas in rejält!

Nu är man äntligen hemma och ska vila. Dagen kanske inte lät hektisk. Men för mig var den det. Har lite jobbigt och gå nu med magen. :)

Likes

Comments

I mitt läge just nu med denna stora kula till mage, ja, då är det inte lika enkelt och ta på sig skorna exempelvis.
Magen blir allt större och större. Och grejer blir allt jobbigare och göra.

Enligt mig är min mage ganska stor för att vara i vecka 21 + 2. Men det är ju olika för alla. Men att magen skulle blåsa upp såhär mycket på mig... ojojoj. Det hade jag inte väntat mig. Fast det är bara ett tecken på att jag har en liten knodd i magen som väntar på att få komma ut.

Min pojkvän - Rasmus - brukar prata med barnet ibland. Inte för att han får något direkt svar tillbaka men... ;)
Och det tycker jag är helt underbart när han pratar med våran lilla knodd på det viset.
Jag längtar så otroligt mycket tilla jag får se hur lilla mini jag eller mini Rasmus kommer att se ut. ♡

Likes

Comments