Hela vÀrkarbetet stannade av. Eller, jag hade vÀrkar men de var sÄ korta och gav ingenting. LÀkare tillkallades och jag fick vÀrkstimulerande för att det skulle komma igÄng lite. Klockan var kanske 18? Jag minns Àrligt talat in. Vi kom in till Mölndal vid 14 och det hade gÄtt en bra stund.

HÀrifrÄn minns jag inte mycket. Lustgasen var guld och jag minns hur det blev mörkare och mörkare för varje gÄng jag tittade ut genom fönstret.

Jag minns att det helt plötsligt började lukta sÄ jÀvla illa rent ut sagt och frÄgade vad det var för stank dÀr inne. DÄ har Fredrick sprungit ner 11 vÄningar för att hÀmta kebabtallrik som hans mamma kom och lÀmnade till honom (fanta exotic till mig - för det hade jag tydligen bett om haha). Det var den vÀrsta stanken nÄgonsin!

Lustgasen var en grym fylla. Verkligen super grym och jag Àr glad att jag valde att ha den. Jag Àr glad att jag inte tog EDA - för jag tror det hade varit ett för stort hopp mellan 'icke-smÀrta' tills att ungen skulle ut. FörstÄr ni hur jag menar? Nu kom ju smÀrtan successivt.

Helt plötsligt kom det en smĂ€rta som drog tag i hela magen. Det var dags att krysta. Det var svĂ„rt och jag hade ingen kraft. Jag orkade inte ta i. Jag trodde inte att jag skulle behöva ta i SÅ mycket, men det var verkligen allt vad man hade som gĂ€llde. Varje gĂ„ng jag skulle krysta sĂ„ knep jag ihop benen och det fick komma in 2 extra barnmorskor för att hĂ„lla ihop mina "starka ben" (lite mer skryt, haha). Nu var det alltsĂ„ en lĂ€kare mellan mina ben, en barnmorska pĂ„ vĂ€nstra benet, Fredrick pĂ„ högra och sen en barnmorska som knutit en "norsk knut" pĂ„ ett lakan och som lekte dragkamp med mig innan varje krystning. Jag blev sĂ„ ledsen mot slutet att inget gick, att hon aldrig kom ut och jag började - som jag fasade - sĂ€ga att DET INTE SKULLE GÅ. Fredrick blev arg att jag gav upp och pushade pĂ„ och sa att hon snart var ute, att han kunde se hennes huvud och att det bara var en krystning till. Han gav mig verkligen kraft till att fortsĂ€tta - jag skulle minsann göra honom stolt!

Det började diskuteras sugklocka eftersom krystningarna inte gav sÄ mycket som de vill - men hÀr tog jag i mer Àn jag nÄgonsin gjort och vips sÄ var hon ute! Det brÀnde som fan nÀr hon trycktes ut, men det glömmer man bort efter en sekund. Verkligen med en gÄng!

Jag fick upp henne pÄ bröstet och Fredrick sÄg rörd och trött ut. Jag kommer ihÄg att lÀkaren kom tillbaka in, att det var massor av folk i mitt lilla rum (skiftbyte fick jag veta sen..) och att jag blödde mycket. Tröttheten övergick till oro och jag kunde inte fokusera pÄ min lilla nyfödda dotter.

-"Är du inte glad?" sĂ€ger Fredrick.

-"Vad hÀnder Fredrick? Kan nÄgon sÀga nÄgot?"

-"Du blöder lite mer Àn vi önskar, Malin. Det Àr ingen fara, vi ska bara stoppa det."

Det Àr INTE det man vill höra nÀr man föder barn kan jag tillÀgga. Det var en oro som Àr svÄr att beskriva. En kvinna som jag inte kÀnner igen kommer och sticker en nÄl i mitt ben och det trycks in kompresser i mig. Plötsligt Àr rummet betydligt mycket lugnare och allt verkar under kontroll. Jag hade blött 800 ml (vid 1 liter mÄste man fÄ blod ungefÀr) och det var blodstÀnk pÄ skynket bredvid. Moderkakan var redan ute och inget jag mÀrkte av och det sprayades nÄgon mellan benen pÄ mig innan en annan sköterska började sy ett par stygn. Inget som kÀndes överhuvudtaget.

Vi fick smörgÄsar, Fredrick fick sÀtta pÄ en blöja och jag njöt av att vara KLAR. Det var en galen kÀnsla.

NĂ€r vi fick vara ensamma sĂ„ lĂ€mnade Fredrick över en liten ask med tvĂ„ diamantörhĂ€ngen i. Det var dem Fredricks mamma lĂ€mnat tillsammans med kebabtallriken och jag fick tĂ„rar i ögonen. Han var sĂ„ fin. SĂ„ himla snĂ€ll. Det var min pushpresent. Älskade kille.

NÀr vi Àtit upp sÄ bokade barnmorskan in ett rum pÄ BB, men först ville hon att jag skulle kissa. UrsÀkta? Jag födde precis ett barn och du vill att jag ska kissa? Jag hade för övrigt blivit tappad tvÄ gÄnger under förlossningen. Och ja, jag bajsade ner mig ocksÄ. Too bad. Man bryr sig föga dÀr inne kan jag ju tillÀgga.

Jag gick in pĂ„ toaletten och satt dĂ€r 30 minuter utan framgĂ„ng innan Fredrick kom och frĂ„gade om jag var okej och att parkeringen gĂ„tt ut sĂ„ han mĂ„ste ner och lĂ€gga pĂ„ strax. Sköterskan kom efter ytterligare 10 minuter och jag sa att jag blivit tappad - att jag omöjligt kunde kissa mer Ă€n den droppe som kommit. Det var okej och vi fick Ă€ntligen Ă„ka rullstol ner till BB. Älskade Ă€lskade BB. Gud vad jag njöt av tiden dĂ€r. Det visade sig att paret vi mött pĂ„ CTG Ă€ven fött bredvid oss OCH fick ett rum pĂ„ BB tvĂ„ rum bort. Vad Ă€r oddsen?

Till sist vill jag sÀga: se fram emot förlossningen och försöker skippa all oro - kroppen Àr fantastisk och sköter allt sjÀlv! Just go with the flow :)

Kram!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments