Nya inlägg

Äntligen kommit hem och sitter här nu med en tjurig lilla syster. Fifty shades darker har premiär idag och jag hade tänk att gå imorrn med min syster och en vän. Men min syster insisterade att vi skulle gå idag och efter tjatande och tjatande så säger ju jag, okej. Så klockan 18:43 bestämmer vi oss för att gå men jag ville byta om först, sen rusa vi till bio salongen. Som de flesta vet är det 15 års gräns på denna film och min syster fyller 15 i augusti. När vi väl kommer in i bio salongen börjar Saga babbla spanska o säger att vi inte kommer få komma in och jag säger, lugna dig. Sen så frågar dom henne i kassan: Hur gammal är du?
Saga: 02:a.
Personal: Jaha okey..
Saga: (Saga öppnar munnen ändå) Eller ja, jag är 14 men 15 strax.
Personal: Jaha så du är inte 15?
Saga: (oroande och darrande röst) Jo, om, om en månad.
Personal: Då e jag ledsen men de är jätte strikta regler, om du är under 15 får du inte komma in.
Saga: Snälla asså jag fyller verkligen om en månad (ljuger halsen av sig för att försöka rädda situationen)

Hela vägen hem nu har Saga skrikit för att hon öppna sin mun och jag kan inte hålla mig för skratt. Lite roligt ändå : D

Här har vi en liten video om hur min syster bryter ihop, hehe.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så, nu är längtan över, det är helg. Igår Bestämde jag mig att jag skulle åka tidigt till Lysekil. Finns ingen anledning till att vara hemma och sjuk när jag kan åka hem tidigare och vara sjuk i Lysekil. Det var dock en sak som fick mig att tveka. SÖMN. Jag älskar som sagt att sova eller bara att ligga i sängen under täcket och slumra till mysiga filmer eller serier. Ville verkligen komma hem så tidigt som möjligt men sen när jag kollade på tiden några youtube klipp och ett house party samtal (med Isabelle) senare var klockan halv 3...

Inte bästa kvalitén men gullig bild ändå.

Iallafall, det där med youtube är inte lätt asså. Jag själv brukar inte vara inne på youtube eftersom jag vet att man kollar på ett klipp.. och sen nästa.. och nästa efter det. Man hittar alltid något intressant att kolla på. Det är typ som när Törnrosa blev förtrollad att sticka fingret på en spinnrock bara att vårt finger klickar på en ny video.

Det där med att prata är inte lättare, när man väll börjat prata med nära vänner eller bara bekanta kan man inte sluta (om nu båda är prat glada). Man kommer alltid på något man kan prata om ex. vad som hände 1 år sen osv och sen påminner det dig eller den/de du pratar med om något som hänt och så berättar dom om sitt minne. Ämnen att prata om är något man inte kan få slut på. Det är ett mirakel egentligen att det finns vissa som kan få en helt tom på ord bara med en blick eller något någon gör. Alla kanske inte har varit med om känslan man jag vet att alla känner någon som man kan relatera till. Men vem säger att det är något negativt. Att någon gör en speechless är ju något positivt, dom får ju något inom dig att tappa fokus. Det är nog vanligast att tänka att jag menar dom man kanske är lite mer intresserad över som får en att känna så men det kan ju hända i alla lägen. Man kan ju har varit med om att få en diss som fått en stum för man inte har en comeback eller att någon gjort dig så sur att du inte hittar ord som beskriver hur arg du är. Det där med att få någon stum kan hända i lycka med, om du fått en present som du önskat dig i all evighet eller får träffa din släkting som en överraskning som du saknat enormt.

Men för att komma tillbaks till min färd hem så vann sömnen, hehe. Att åka buss eller tåg kan vara rätt mysigt, det tror jag de flesta kan tycka. Att sitta helt tyst, ösa med musik i öronen och bara låta tankarna flyga runt i huvudet. Jag tycker det är underbart. Jag har även problem med att plugga osv på bussar för jag mår genast illa. Så mina resor är den tiden då jag verkligen kan tänka. Jag får "ingen klump" i magen pågrund läxor eller prov för jag vet att det inte kan göras här. Det gör att all min stress bara släpper. Att köra sin egna bil måste vara ännu bättre. Jag tror inte att jag är ensam när jag säger att jag längtar hur mycket som helst för att bli 18 och kunna köra en egen bil. De känns typ som en free ticket vart du vill, du vet att du kan packa alla saker och dra när som, inget håller dig tillbaks men om man ångrar sig finns biljetten hem igen kvar. I försäg har du alltid den biljetten med tåg osv men det är inte och känns inte som samma sak.

Men iallafall, när jag kom fram till Växjö så märkte jag att mitt tåg gick inom en timma, mer eller mindre. Så smartaste jag ser detta som en möjlighet att käka sushi. Den äkta kärleken i livet. Jag ljuger inte när jag säger att jag kan käka denna maträtt varje dag utan att må illa eller tröttna på smaken som man kan med annan mat. Sushi och jag har en oslagbar relation som ingen kan bryta. Ett mål som jag har är att lära mig hur man gör sushi, för så dum som jag är vet jag inte hur man gör detta. Men det kanske ändå är bra för tror jag hade gjort det för ofta och för mycket annars. Det är så jobbigt att det också ska vara nyttigt?! De liksom bara står där, ser så gott ut och ropar efter en för att man ska äta upp det.

Tb till en mysig sushi kväll med bästa pappan : ))

Likes

Comments

Eftersom jag är sjuk idag med så finns det inte så mycket att göra så har städat hemma lite smått. Här i Tingsryd bor jag på en av skolornas bostäder. Jag bor själv i en liten "lägenhet" med en toa, litet kökspentry kopplat till min hall och sen då ett eget rum. Vi som bor här har ett gemensamt kök för vi får ej steka på våra rum... Sen har vi även allrum här och där. Vårt boende är även kopplat till andra delen av skolan så det kan ju hända att när vi börjar här kan jag gå dit med pyjamas, hehe.

Att flyttat hit var inte riktigt som jag trodde. Jag hade väll tänkt mig att jag skulle kunna fixa allt, diska varje dag, tvätta varje dag och städa. Men vi kan ju säga att jag har haft dom där stunderna då man inte kan se golvet... Sen har ju diskhögen var rätt stor ett antal gånger. Tvätten har jag ändå haft koll på, men att tänka sig att man kan tvätta varje dag e ju något man snabbt måste glömma. Att vara själv slutar med att det inte blir så mkt smutstvätt. Denna terminen har min lägenhet sett som bäst ut. Första terminen gick mer till vänner och göra roliga saker och lära känna fler människor. Man satt och spela ihop och snacka osv. Eftersom alla bor i samma stad med inget avstånd eller är grannar med en så är det inte svårt att ta sig hit och dit. Ett tips är att när man kommer hem städa direkt och gå till vänner efteråt och det låter betydligt lättare än vad det är. Sen är det bästa om man från början sätter in en rutin att diska direkt efter maten, det gjorde inte jag men jag försöker få in det nu. Innan gjorde jag det på kvällen eller på morgonen innan skolan. Det negativa med det är att det blir mer och man blir mindre taggad på det, eller mindre taggad än vad man redan är. Att hålla koll på allt är inte lätt, tiden flyger iväg så fort. Ni som känner mig vet att jag är rätt lat... Men när jag bestämmer mig för att göra det gör jag det rätt snabbt och ordentligt, det är bara det sista steget att verkligen göra det som jag tycker är jobbigt.

När jag flytta hit på min systers födelsedag 21/8 så bodde jag i min lägenhet med en säng och en liten soffa. Det var allt jag hade för vi hade precis kommit från vår lägenhet i Spanien. Jag åt på mitt golv för ville inte spilla i sängen eller i soffan. Mina kläder låg i en resväska och fick låna bestick, glas, tallrikar, örngott, madrass av hotellet här. Sedan 2 veckor efteråt tror jag om inte mer kom min mamma och syster ner hit och då möblera vi hela rummet så jag kunde känna mig som hemma. Jag trivs något enormt även fast det är så litet. Just nu håller jag på att leta efter en ny lägenhet med mina vänner som vi kanske ska flytta till i 2:an. Men inget är bestämt, jag kan lika gärna sluta med att bo själv men det känns ändå helt okej. Eftersom jag bott här i nu ungefär lite mer än ett halvår har jag lärt mig hur det är att bo själv och kan sätta mig in i situation mycket enklare. Jag har mer koll på ekonomi och vad jag egentligen behöver. Här kommer lite bilder på hur det ser ut : )).

Som sagt är det inte största lägenheten men jag trivs.

Likes

Comments

Så jag bestämde mig för att skriva om mitt allmänna awkward och cringe:iga liv. Jag är Tera Gonzalez Niklasson en halv spansk svenne på 16 bast i 136 dagar till. Jag "bor" nu i Tingsryd och flytta hit i höst när jag börja på Academy of Music and Business, annars bor jag i Lysekil med min familj. Bra saker att veta om mig är väll att jag älskar mat, gillar att sova (kanske för mycket). Jag älskar att resa och har det som mitt största mål, vilket jag ska uppleva med min syster. Sen eftersom jag går på en musik skola är jag lite av en musik galning men det är de minsta som gör mig galen. Jag kommer att skriva om skolan, vänner, hur det är att flytta själv som 16 åring, vad jag gör almänt, tips vad som kan se mycket svårare ut än vad det är. Just nu kan jag säga att det händer inte så mycket förutom att jag hostar var 10:de sekund och har ont i halsen. Gick imorse till sjukhuset och man kan ju säga att det var sådär kul, ni som vet, ni vet. Sen drog jag hem och fick ett sånt där "ryck" eller vad man nu ska kalla det och fick för mig att jag ska skaffa blogg. Sånna så kallade "ryck" tror jag några fått, jag har iallafall fått det ett antal gånger och varje gång skapar jag en helt ny blogg. Senast detta hände var när jag var 13-14 år och den bloggen var nämligen på denna hemsidan, fast då kallades sidan för nattstad. Jag läste igenom alla inlägg och skratta så jag grät med en av mina bästa vänner Aryn, ifall det är något vi skrattar om är det hur cringe jag kan vara och hur jag lyckas skämma ut mig som mest. Men man ska ju vara unik och vad går livet ut på om man inte kan kolla tillbaks och skratta. Iallafall så har mina flawless tidigare bloggar hållit i maximalt en vecka kanske 2. Men såsom jag skratta över min tidigare blogg som jag inte ens mindes att jag hade, ungefär något liknande vill jag att detta ska vara. Jag har flyttat 5-6 timmar hemifrån och har inte samma kontakt med mina gammla vänner, vissa snackar man fortfarande med och andra kan man skriva till då och då. Det svåraste är nog att komma ihåg varje sak man gjort, man glömmer alltid något. Det är dom små sakerna man vill komma ihåg och jag går bara i gymnasiet en gång. Just nu har jag kommit till min conclusion att jag vill göra det bästa av mitt liv och att dela med sig det man gör och annat känns som en bra idé.

Likes

Comments