View tracker

"Banka huvudet i väggen, banka huvudet i väggen, kom igen ******** BANKA HUVUDET I VÄGGEN! " Det är de orden som upprepar sig inuti mitt huvud just nu, min hjärna är inne på banor om skadebeteende. Den försöker göra allt för att jag ska slippa mötet imorgon eftersom jag just nu är psykiskt ostabil och då passar hjärnan alltid på med sina korkade tankar.
Jag är något otrygg i att gå till detta möte där jag vet att jag kommer bli tvungen att tala inför många människor, och fokuset kommer enbart hamna på mig. Jag känner mig otrygg att sitta i ett rum med helt främmande människor där jag kommer vara tvungen att möta deras blickar.
Jag känner mig osäker eftersom allt fortfarande är nytt och väldigt påtvingat och jag är rädd för att få en panikångestattack. En sådan attack har jag inte haft på mer än ett år, jag lyckades bli kvitt med de men jag är nu rädd att de kommer tillbaka eftersom jag inte får ta något i min takt, allt går så fruktansvärt fort. Jag HATAR det!
Jag hatar att jag inte kan kontrollera min hjärna eller min kropp, det är obehagligt!
Jag helt enkelt hatar allt just nu!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

De senaste dagarna som har passerat har varit sköna, har haft små svackor under dagarna med ångest men som har gått över vilket är stor skillnad på veckorna innan. Skönt som fan.

På onsdag börjar jag med den nya medicinen, skulle egentligen börjat imorgon men de fanns inte på lager hos apoteket så ska hämta de på tisdag. Jag är riktigt nervös må jag säga, jag vill absolut inte må så dåligt som jag gjort de senaste veckorna med concerta. Men jag hoppas innerligt att den nya medicinen kommer hjälpa, håll tummarna! 👍🏻

Likes

Comments

View tracker

Nu de senaste två dagarna så har jag struntat i medicinen, varför ska jag äta något som gör så jag mår dåligt? Nä, men var hos läkaren i tisdags och vi kom överens om att jag skulle fortsätta med medicinen tills på fredag(imorgon) men jag kände att jag kan lika gärna sluta nu och påbörja den nya medicinen på måndag. Och jag kan nu säga att jag känner igen mig själv, jag mår fortfarande dåligt men inte SÅ dåligt som jag gjort de senaste två veckorna för de har varit ett rent helvete.
Men nu när jag känner mig som mig själv igen så är jag väldigt nervös över den nya medicinen eftersom läkaren sa att risken finns att man kan må dåligt den första veckan med medicinen och det ser jag absolut inte framemot snarare tvärtom, jag är livrädd.

Likes

Comments

Jag börjar tro att jag är deprimerad, jag känner att jag behöver någon att prata med men att det inte finns någon. Tankarna om att inte vilja existera kommer oftare och tätare och jag är helt ärligt väldigt rädd.
Idag är jag i ett sånt stadie då jag inte vill göra något, jag har verkligen ingen lust. Jag brukar vara glad väldigt ofta men de senaste 2 veckorna har jag bara mått skit. Det kan mycket väl bero på mina mediciner som jag nyligen börja äta men jag mådde ju dåligt redan innan, kanske medicinerna "stärker" visa känslor? Jag läste att en bieffekt på medicinerna är just nedstämdhet så kanske det är de? Tur man ska träffa läkare snart så man kan ta upp detta, för såhär gillar jag absolut inte att må.

Likes

Comments

Ångest, hemsk känsla som tar över mitt liv. Som kommer när jag minst anar det och även utan anledning eller baktanke.
Har numera ingen ork för något, kan knappt le när jag pratar, känner mig bara helt värdelös. Mitt liv känns värdelöst.
Tanken om att jag har hela livet framför mig gör mig deprimerad, just nu önskar jag att jag vore 80år och döende, tyvärr en hemsk tanke men tyvärr så jag önskar det var.
Jag känner mig helt svart inuti, känner ingen glädje, ingen lycka och önskar att det fanns någon jag skulle kunna prata med som inte skulle trycka ner mig ännu mer men tyvärr finns det ingen jag skulle våga öppna mig för. Att öppna upp mig för någon och prata om känslor, minnen osv finns inte på kartan, för när jag väl har öppnat mig förut så har jag blivit lämnad och detta har hänt 3 gånger.

Likes

Comments

Ny blogg nya tag, men denna gång helt anonymt. Vill kunna skriva av mig utan att bli dömd av vänner och bekanta, vill kunna skriva allt jag känner utan att bli tillsagd att jag har fel.

Så från och med nu ska jag vara 100% mig själv.

Likes

Comments