View tracker

Venus går ut och ringer ett samtal.

  • Hej, Jamie, säger hon. Vad skulle du säga om att vi träffades idag?
  • Ja, säger Jamie som inte visste nånting om att Venus dött. Jag ska bara duscha, jag kom just hem från en träning.
  • Men kommer du förbi mig, säger Venus. Så kan vi åka någonstans.
  • Okej, säger Jamie.

Venus skyndar till Jamies hus. Han bor i en liten villa med sin familj, hans mamma, pappa och storebror som är mycket äldre än honom. Huset är vitt och har en liten gräsmatta framför. Venus går runt huset för att hitta en väg in. Ett fönster är lite öppet så hon glider lätt in. Hon letar efter badrummet och hittar det. Hon går in och Jamie ser henne inte. Han är i ett badkar. Venus går ut igen och letar efter en elsladd. Hon hittar en och klipper av den. Den långa delen sätter hon in i ett eluttag och sedan tar hon den till badrummet. Den räcker precis. Försiktigt lägger hon ner den i badkaret och sedan sätter hon på strömmen. Hon ser då Jamie får strömmen i sig, då hon stängt av strömmen igen men ser honom ändå skaka. Sedan går hon därifrån, men hon hör någon bakom sig. Jamie kunde tydligen se henne och nu har han följt henne ut. Han är helt naken och får stötar då och då.

  • V… v… enus… s… , säger han hackigt.
  • Nej gå, säger Venus och är lite rädd.

Hon ser hur han sträcker sig efter henne och sedan faller han bara ihop. Venus ser hur han skakar då och då, hon går in i hans hus igen. Då hon kommer tillbaka ut lägger hon en filt över honom. Hon tittar en stund på honom och sedan går hon.

Venus springer tillbaka till Kians hus. Hon hittar honom gråtandes på hans säng.

  • Hur är det? fråga Venus.
  • Va? säger han och tittar upp.
  • Du gråter, Venus får en klump i halsen men hon sätter sig bredvid honom och torkar hans tårar med sina svala fingrar som nästan bara är luft.
  • Det var inte meningen att du skulle se mig så här, säger Kian. Vem är du?
  • Minns du tjejen i din klass med rosa hår? frågar Venus. Hon som var Ainas bästa kompis som du såg med ett hål i huvudet?
  • Ja, säger Kian. Ä...är du ett s..sp..öke?
  • Nej, de finns inte, säger Venus. Jag är umbraculo. En skugga, snart en enhörning.
  • Varför kan inte Aina se dig? frågar Kian med rädsla i rösten.
  • Hon kommer inte bli en enhörning då hon dör, säger Venus. Du kommer det. Du kommer bli som jag, eller inte riktigt du kommer inte bli umbraculo.
  • Jag förstår inte…, säger Kian efter en stunds tystnad.
  • Du kommer att förstå sen, säger Venus. Men varför grät du?
  • De hittade min pappa i hissen, säger Kian och tittar ner på sina fötter. Han var död, Alissa, busschauffören hittade honom.
  • Alissa? frågade Venus, det kunde väll inte vara samma Alissa som på psyket.
  • Ja, men busschauffören heter i alla fall det och hon ringde polisen och igår kom hon och berättade för mig, säger Kian. Jag kommer behöva åka och bo hos min mamma i någon stad långt härifrån. Jag känner knappt henne längre.
  • Jag är så ledsen, säger Venus. Förlåt…
  • Det var inte ditt fel, säger Kian och tar det som ska vara Venus hand. Du skulle inte kunna göra något sådant du är ju bara ett sp...umbraculo…
  • Du vet inte vad jag kan göra, säger Venus och tycker synd om Kian. Men om du inte vill bo hos din mamma kan du komma till mig.
  • Hur menar du då? frågar Kian. Dö?
  • Ja, säger Venus och ler fast det kan inte Kian se. Vi kommer vara enhörningar.
  • Jag vet inte, säger Kian. Inte så taggad på att dö. Tycker att livet är rätt bra ändå och jag kan ju inte bara lämna Aina som du. Eller jag menar det var inte ditt fel att du dog, men någon måste ju vara kvar med Aina.

Venus skrattar för sig själv åt hur dum och idiotisk Kian är, han vet ingenting. Venus har mycket att förklara för honom senare.

  • Aina klarar sig, säger Venus. Jag vet att hon gör det.

De fortsätter prata, sedan börjar Venus sjunga en melodi som nästan hypnotiserar Kian men han somnar direkt. Hon stoppar om honom och kysser honom på pannan. Hon känner hans söta doft och vill egentligen inte släppa taget om Kian men hon går ändå.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Venus går ut i natten, den svala brisen smeker hennes stora hästkropp och hon börjar långsamt galoppera. Hon springer som aldrig förr, Venus tänker på hur bra hon egentligen har det, men det tar inte länge förrän hon känner smärtan och den plågande värken i hennes kropp. Hon saktar ner då hon kommer till sjön. Hon går ner i det kalla vattnet.

  • Kom igen älskling! ropar hennes far. Jag vet att du klarar det.
  • Pappa, säger Venus.

Jayden lyfter upp den fyraåriga flickan och snurrar runt henne i vattnet medan hon skrattar.

Venus tänker på hur det var då hon var mindre och plötsligt så märker hon att det är någon framför henne. Corall.

  • Venus, hur är det? frågar Corall. Jag har följt dig genom allt du har gjort.
  • Jag vet inte, säger Venus. Jag hade det nästan bättre förr, före jag blev umbraculo.
  • Venus, du gjorde mig en stor tjänst då du valde att bli det, säger Corall. Hade du inte gjort det hade mitt liv varit i stor fara.
  • Men varför då? frågar Venus och går längre ut i det mörka vattnet.
  • Min syster är ute efter en hämnd mot mig, säger Corall. Enligt henne förstörde jag hennes liv, även fast jag inte gjort något. Det var hon som förstört för mig. Hon behövde Gninröhne och då du använde det blev det omöjligt för henne att göra det hon ville.
  • Men är hon ute efter mig nu då? frågade Venus. Jag använde ju Gninröhne.
  • Ja, om tre dagar är det solförmörkelse och om du inte gjort allt du behövde för att få ro och bli enhörning så kommer Gninröhne försvinna från sin plats och du kommer aldrig att vara en enhörning, säger Corall. Varför gör du det du gjort?
  • Jag vet inte, säger Venus och tittar ner mot sina hovar.
  • När jag tänker på dig Venus, säger Corall och försöker få Venus att titta på henne igen. Så tänker jag inte att du är den som skulle kunna döda någon.
  • Mm…, säger Venus. Förlåt … mamma.

Venus lägger sitt huvud mot Coralls hals. Corall får tårar i hennes vackra hästögon.

  • Förlåt Venus, säger Corall. Jag har förstört för dig va? Du hade det bättre före du blev ingen.
  • Nej, jag klarar det, säger Venus. Jag kommer inte dö, jag kommer hinna bli som du. Jag vill inte döda men något styr mig, det är som om jag måste för att klara det.
  • Okej, säger Corall. Gör det du behöver, så länge du lovar att komma. Jag vill inte att du ska se mig såhär.

Sedan ser Venus hur Corall sakta förlorar färg och tillslut kan hon inte se henne alls. Venus tänker på hur Corall såg ut. Corall såg ledsen ut.

Venus har inte mycket mer hon ska göra, men hon ska göra ännu ett besök till psyket före hon är klar där. Hon vet inte hur men hon vill hjälpa dem på psyket. Hon springer genom skogen och mitt i ett hopp så förvandlas hon tillbaka till umbraculo. När hon kommer till psyket märker hon att hela stället är ett avspärrat område. Men det bryr sig inte Venus om, det enda som oroar henne är att då kanske hon inte kan hjälpa dem på psyket. Hon vill hämnas mot den som satt i receptionen och hjälpa de som är där lite grann. När hon går in ser hon ändå receptionisten sitta där.

Venus väntar på att hon ska gå och äta lunch eller något liknande men hon får vänta väldigt länge. Hon har tråkigt så Venus äter upp en av fiskarna från akvariumet men tanten märker ingenting. I köket hittar Venus en matlåda där det står Macy Marrow. Hon tänker att eftersom ingen annan är där så måste det vara tanten som jobbar i receptionen. Venus tar fram en liten flaska som hon hittat i en blomkruka. Hon vet inte riktigt vad som är i den men på etiketten står det kokain med blandning av något du inte ska äta //M. Venus ser inget annat som kan tyda på vad som är i flaskan men hon häller allt innehåll i soppan som är i platslådan. Macy Marrow kommer bli den första som får smaka på “M”s dryck eller vad man nu kan kalla det. Venus sätter på locket på lådan och ställer tillbaka den i kylskåpet. När hon gått ut till entrén igen så ser hon att Macy gör sig redo för att gå och äta.

Venus följer med sitt offer till matsalen där Macy tar fram sin matlåda. Hon värmer den i microvågsugnen och sätter sig sedan vid ett av matborden. Macy börjar läsa en av tidningarna som fanns på matbordet medan hon äter. Venus väntar med litet tålamod. Just när Venus tänker göra något annat så ser hon hur Macy faller med huvudet rakt ner i hennes soppa. “M”s dryck funkade och nu kommer Macy att drunkna i sin soppa också. Venus går till ett förråd och hittar där en yxa. Hon tar den och hugger av Macys båda fötter och lägger dem i en sopkorg.

Likes

Comments

View tracker

På morgonen så springer hon mot psyket och ser polisbilar och ambulanser där utanför precis som hon förväntat sig. Från varje polisbil och varje ambulans så gör hon hål i däcken, hennes frätande tårar blir till stor hjälp även om hon plågas av det samtidigt. Hon får dåligt samvete för allt som hon har gjort men ändå så känns det bra. Hon sprejar ett V på en av polisbilarna med en sprejburk hon hittat kvällen innan.

Hon ser när poliserna kommer ut. När de ser vad som hänt med bilarna blir de arga. Det är två poliser en är kort och tjock den andra är lång och smal.

  • Det är ett V här precis som i badrummet, säger den korta polisen.
  • Ja, säger en annan och tittar mot däcken för att se vad som har hänt. Det finns inga fingeravtryck här och det fanns inte på lappen telefonen eller läkaren heller.
  • Den som gjort det måste ha haft hanskar på sig, inte så konstig med tanke på att han eller hon skar upp magen på läkaren, säger den långa polisen. Vi får försöka hitta vittnen och förhörna några av de som jobbar här.
  • Det var ju inte det första mordet här, säger den korta.
  • Det tredje mordet på fyra dagar, säger den långa.

Venus orkar inte lyssna mer så hon går därifrån. Nu ska hon hem till Kian. Venus vet var han bor men hon har aldrig varit där inne hos honom. Hon går in i ett höghus. Kian bor på tredje våningen och hon tar hissen. När hon kommer upp så står Kians pappa där och ser helt chockad ut när han märker att ingen är i hissen. Hissen är gammal och fungerar inte så jättebra längre. Hon stannar i hissen medan han går in. Hon är starkare än honom och trycker ner hans fot i mellanrummet mellan hissen och golvet. sedan trycker hon på våning fyra- knappen och hissen börjar åka upp. Kians pappa sitter fast medan hissen åker upp. Det rinner blod och han skriker. Hon hör hur hans ben knäcks av och han skriker ännu mer. Hon ser att benet krossas i hissdörren och i mellanrummet mellan hissen och golvet. Hon drar i benet och det lossnar lätt, så fort det lossnar så släpper hon det. Hon tittar en stund på benet och lyssnar på skriken från hissen sedan går hon.

Hon skrattar lite för sig själv när hon tittar mot husnummret. Det står 1991 på Kians ytterdörr. Då kommer hon ihåg psyket och rum nr 19 och nr 91 som hon använde samma nyckel till. Hon skulle kunna prova den nyckeln till Kians hus. Inte för att det skulle fungera men ändå. Hon stoppar in nyckeln i låset och vrider om, men dörren går inte upp, sedan vänder hon nyckeln och vrider den åt höger och dörren sakta upp. Hon ställer sig i ingången och hör svag dunkande musik från ett av sovrummen. Venus går mot sovrummen och musiken blir högre. På en av dörrarna står det Kian. Dörren är lite öppen och hon glider in. På sängen ser hon Kian och Aina strula i bara underkläder. Hon blir arg men samtidigt ledsen. Det var ju precis det här som hon och Kian skulle göra och nu ser hon hennes bästa kompis göra det. Hon börjar gråta och lutar sig över högtalaren för att det inte ska höras. Men då börjar det fräta på högtalaren. Musiken slutar men ett kraftigt högt pipande ljud hörs, högtalaren börjar spraka och det flyger gnistor hit och dit. Venus flyttar sig några steg bakåt och Kian sätter sig upp, med Aina som fortfarande kysser honom överallt på halsen, för att se vad hänt.

  • Vad gör du, mumlar Aina i hans öra.
  • Men hör du inte högtalaren? frågar Kian irriterat.
  • Men strunta i det nu, säger Aina och försöker få han att lägga sig ner igen.
  • Släpp mig! säger Kian och höjer rösten.

Kian går fram till högtalaren. Aina blir sur och sitter kvar i sängen. Kian stänger av högtalaren men får lite av den svarta syran från Venus ögon på handen och han skriker till. Venus går fram till honom. Hon lägger sina händer på frätsåret och hon märker att hans hand läker.Han tittar upp mot hennes ansikte och viskar ett tack.

  • Vem pratar du med, frågar Aina medan hon drar tröjan över huvudet.
  • Va? Ingen, säger Kian. Ska du gå någonstans?
  • Ja, säger Aina. Jag ska hem.
  • Varför?
  • För det börjar bli sent, säger Aina.
  • Men klockan är bara åtta, säger Kian.
  • Men jag måste gå, säger Aina och går ut ur rummet.

Kian sätter sig på sängen och suckar. Venus stannar och tittar på honom ett tag sedan går hon. När Venus går ut i trapphuset igen så hör hon röster från våningen över henne. Hon går upp för att se vem det är. Hon ser två poliser och en kvinna. Hon känner igen kvinnan och vet att hon sett henne förut, men hon kommer inte på vem det är. På en bår ligger en man med bara ett ben, hon vet vem mannen är.

  • Jag hörde en pipande ljud från våningen under och skulle gå dit för att se vad det var, säger kvinnan. Jag gick till hissen och blev alldeles förskräckt då jag såg denna man. Jag tror att det Mike Jones som äger lägenheten under mig.
  • Okej, tack för hjälpen, säger den korta polisen. Skulle du kunna skriva ditt namn och adress här?

Kvinnan tar lappen och skriver. Hon tittar mot Venus och Venus tycker det känns som att hon kan se henne. Venus känner igen blicken från kvinnan. Hon skyndar sig snabbt därifrån. Hon måste hem och göra en sak. Hon tänker att hon inte borde ha tagit livet av sig, hon mår mycket sämre nu, och hon förstör bara andras liv. Men det finns ingen väg tillbaka från umbraculo till homo sapiens.

När Venus kommer hem börjar hon förbereda sig. Hon tar fram tre glaslådor. Två som är lite mindre än den tredje. Hon letar i ett av deras skåp och hittar det hon söker. En flaska, en flaska där det står Varning Frätande på. Det är en flaska med syra i. Hon öppnar locket men märker att flaskan är tom. Skit också, tänker Venus och ställer tillbaka flaskan. Hon måste hitta på något annat. Då kommer hon på det, hon börjar tänka på allt det hemska som hon har gjort men som hon ändå måste göra och hon känner hur tårarna börja rinna ner för hennes kinder.

Hon fångar upp tårarna i hennes händer men märker att de bara försvinner och de fräter ju på allt annat. Utom en sak, silver. Hon torkar tårarna och letar efter allt i hennes hus som är gjort av silver. Hon bär ner smycken, bestick, vaser, ljusstakar och även silver fat. Hon lägger alla föremål i en stor svart sopsäck och går ut. Venus springer in i skogen och kommer till stigen hon letade efter. Den är liten och lite övervuxen men Venus har varit där många gånger. När hon har sprungit i ungefär tio minuter så kommer hon till en glänta i skogen.

I gläntan finns en gammal smedja. Venus brukade leka där då hon var liten. Hon vet att den tillhörde hennes förfäder. Dörren har gått sönder och det finns en rostig skylt som hänger löst över den. På skylten står det MB-smedja. Ända sedan Venus var liten har hon undrat vad det står för. Smedjan är ganska stor fast med ett lågt tak, där inne finns det två stora ugnar och på en vägg hänger en massa verktyg. I mitten av rummet finns ett bord av järn och en stor järnhammare. Det finns spindelnät runt väggarna och i hörnen. Det är dammigt och smutsigt överallt. Smedjan blev övergiven för drygt 80 år sedan.

Venus har en låda i smedjan som hon tar fram. I den finns tändstickor, en liten flaska sprit, ett cigarettpaket med bara en cigarett kvar, tidningspapper, en burk med färg och en sten med bokstäverna MB inristade. Hon tar ut tidningspapperet och tändstickorna och lägger dem på bordet. Den svarta sopsäcken har hon lagt på golvet. Hon känner en sval bris från sjön genom det sönderslagna fönstret. Det är nästan sommar men det är fortfarande kallt. Venus sopar bort damm från en av ugnarna med sina händer. Det ligger ny huggna trästockar i ett hörn. Hennes pappa brukar lämna trä där, och sedan gå och hämta då det blir kallt och de måste elda eller vill ha en brasa. Hon bär fyra små trästockar till ugnen. På det lägger hon tidningspapperet. Med darrande händer tänder hon en tändsticka och sätter in den i ugnen. Hon hinner tända fyra stycken före det blir en stor brasa. Hon stänger ugnen och börjar förbereda silversmältningen.

När hon smält och format silvret så bär hon tillbaka det till hennes hus. Hon har smält silvret till tre skålar med ett litet hål i botten på alla, nästan som timglas. Hon har också gjort knivar i en blandning av silver och järn. Det sista silvret använde gjorde Venus till ett pulver. Väl hemma igen satte hon fast knivarna i glaslådorna, strödde silverpulvret i botten av glaset och satte skålarna över lådorna.

















Likes

Comments

Hon vaknade på morgonen mitt ute i skogen. Nu var hon en skugga igen. En skugga som man kan se. Hon börjar springa mot staden igen. Hon springer snabbt även när hon inte är en enhörning. Det första hon kom till var hennes eget hus. Dörren var inte låst så hon går in. Huset är stökigt som vanligt. Hon bestämmer sig för att städa.

Först går hon till sitt rum och ställer allt som det var då de flyttade till huset. Hon slänger gamla papper och ställer allt som det ska vara. Venus tar fram dammsugaren och städar alla våningar i huset. Det enda hon inte tar bort är råttorna. Hon får ont och mår dåligt för varje sak hon gör. Hon gråter hela tiden fast hennes tårar är svarta och fräter på allt. Hon ser hur hennes tårar faller mot golvet och snabbt blir det ett stort hål. Hon måste laga många hål och det blir bara fler och allt blir till ett lidande. Eftersom hon är en skugga så fräter inte tårarna på hennes kinder utan bara på saker som finns. Hon skriver ett V på ytterdörren före hon går.

Aina är på väg till psyket med Kian. De åker i bussen som Aina och Venus åkte i då de åkte dit.

  • Men varför tog du hit Venus? frågar Kian.
  • Hon hade mycket problem, hon var ju helt galen, säger Aina och håller Kians hand då de går in. Hej.
  • Hej, du igen, säger receptionisten irriterat till Aina.
  • Ja, hur går det för Venus, frågar Aina.
  • Gå rakt fram här och sen tar du första till höger och andra dörren till vänster där är hon, säger tanten och tittar inte ens upp på dem.

Aina och Kian går precis så som de blev tillsagda. De kommer till rummet, som då är sjukhusrummet och går in. På en säng ser de Venus. De blir båda chockade och står helt tysta och tittar på Venus som fortfarande har ögonen öppna.

Kian avbryter tystnaden.

  • Vad har hänt? viskar han.
  • Vi vet inte än, vi hittade henne på morgonen, och hon är död, säger en läkare. Men vi vet inte hur hon dog, hon har ju ett stort hål rakt in genom kraniet och hennes hjärna finns inte längre kvar där.
  • Det är mitt fel, säger Aina och tittar ner i golvet. Hade jag inte tagit henne hit så skulle hon inte dött.

Venus hade följt dem dit och stod i ett hörn och tittade på dem. Hon hade känt på sig att något skulle hända på psyket idag. Precis Aina, tänkte Venus. Det är ditt fel att jag dött, det är ditt fel att jag inte längre finns. Hon skrattar till.

  • Vad var det? Kian tittar sig omkring.
  • Vaddå? frågar Aina som just nu snyftar lite försiktigt.
  • Det var någon som skrattade, säger Kian.
  • Ja det var det, säger Venus och kommer ut från sitt hörn.
  • Vad var det? frågar Aina och blir alldeles stel.

Venus är bara en mörk skugga men de som är av arten att bli enhörningar då de dör kan se de som är skuggor. Men alla kan höra dem.

  • Titta, säger Kian och pekar på skuggan.
  • Vad är det du ser? frågar Aina som inte kan se något annorlunda.

Läkaren svimmar eftersom hon kunde se skuggan röra sig mot dem.

  • Kian ska jag lämna dig här nu också? frågar Aina. Du är ju också galen.
  • Men du kunde höra den? frågar Kian.
  • Det var ju bara läkaren, svarar Aina. Var inte dum.

Aina går mot dörren, men Venus fäller henne så hon faller med ansiktet rakt mot stengolvet.

  • Kian vad gör du?! skriker hon och ställer sig upp, hon blöder näsblod och håller handen för näsan.
  • Det var inte jag som fällde dig, säger han och ser oskyldig ut.
  • Vem var det då? Ett spöke? frågar Aina.

Venus skrattar då de har gått. Hon tittar på läkaren, och bestämmer sig för att hon inte vill att läkaren ska berätta något för någon annan så hon bär henne till ett badrum. Venus ger läkaren sömnmedel som hon hittat i sjukrummet och ger henne det så att hon inte vaknar. Venus tar en kniv och skär mellan läkarens midja och revben, där njurarna sitter. Hon tar ut båda njurar och lägger läkaren i badkaret som hon fyllt med is. På väggen skriver hon rör dig inte ring 112. Med hjälp av blod skriver hon sedan ett stort V på väggen. Venus lägger en telefon bredvid badkaret och går. Hon tar med sig njurarna och låser badrumsdörren då hon går ut. Hennes tårar rinner ner för hennes kinder igen.

Hon går till en man som hon känner och lägger njurarna i en frysbox med fler organ som ska säljas på svarta marknaden. Hon vet att hon hjälper mannen och det tycker hon inte känns bra så hon lämnar frysboxlocket öppen. Hennes tårar fräter ett stort hål i locket. Hon vet att mannen kommer bli av med jobbet om organen inte kan användas och om de inte kan säljas på marknaden.

Snart är det kväll så hon skyndar iväg mot skogen. Hon vet att hon har gjort mycket fel men hon tycker det känns bra. Det kan ju inte vara bra för alla. Nu vet hon att Kian kan se henne som skugga och det tycker hon är bra till det som hon har planerat. Nästa dag vet hon att det kommer hända mycket. 

Likes

Comments

Bilden blev lite dålig men men...

Aina är ju Venus bästa vän. Hon är rik och lite bortskämd. 

Vi kommer lägga ut en bild på Venus senare. Kommentera gärna vem ni vill att vi ska lägga ut en bild på. 

Likes

Comments

När hon vaknar så ligger hon på den hårda sängen i psyket och kommer ihåg gårdagen lite suddigt. Det hon inte minns är det om Corall som kom och enhörningshornet. Hon går ut för att äta frukost.

  • Hej, säger hon då hon går förbi Alissa fast hon får inget svar utan bara en förvirrad Alissa som tittar sig åt alla håll och skakar på huvudet.

Venus tar upp sin mobiltelefon och tar fram kameran för att kolla sin spegelbild så märker hon att hon inte finns där. Hon går tillbaka till sitt rum väldigt rädd. Då möts hon av Alissa som skriker NEJ! NEJ! och som springer ut från hennes rum mot cafeterian. Två minuter senare kommer en massa läkare och andra som jobbar där efter Alissa och de går in i Venus rum. Venus följer efter. På golvet i hennes rum ligger en kropp som liknar hennes. Det är blod bredvid den och det är ett stort hål i huvudet på kroppen. Läkarna plockar upp kroppen och bär den mot sjukhus delen av psyket. Plötsligt känner Venus en stor smärta i hela hennes huvud och hon svimmar.

När hon vaknar igen är det redan kväll. Hon tänker på hur hon såg sig själv bäras ut på en bår mot sjukhusrummet med blod i ansiktet. Men hur kunde hon se sig själv? Drömde hon? Då minns hon Corall och enhörningshornet. Tog hon verkligen livet av sig igår? Är hon ett spöke nu eller en enhörning? Hon tycker att det känns som att hon lever. Hon har många frågor som hon vill ha svar på. Corall kommer fram igen.

  • Hej, säger hon. Hur känns det att vara död.

Det sista ordet Corall säger bränner till i Venus.

  • Är jag verkligen död? frågar hon. Tog jag livet av mig igår? Är jag en enhörning?
  • Du är död, säger Corall och tittar med sina vackra enhörnings ögon på henne. Du tog livet av dig igår och du är inte en enhörning än. Inte helt. Du hade så mycket du inte hade gjort än så du kan inte kalla dig enhörning än, du är en skugga. Vi enhörningar kallar det umbraculo.
  • Men vad har jag inte gjort? frågar Venus undrande.
  • Det får du lista ut, säger Corall. Du kan göra vad du vill som umbraculo men du kommer samtidigt att plågas av det du gör. På natten kommer du att bli en enhörning som vi fast du kommer inte kunna vara med oss andra.
  • Så jag är bara en skugga? frågade Venus. Umbraculo…

Solen var precis på väg att försvinna bakom molnen då Venus såg sin skugga på marken. Vid huvudet av skuggan såg hon ett horn. Fast det var inget fint horn, hornet var bara svart som resten av skuggan. Hon började känna sig darrig i hela kroppen och Corall försvann. Venus ben blev längre och hennes händer var inte längre händer utan hovar. Hon ställde sig på alla fyra och kände hur hennes rygg formades om, hennes öron blev längre och hon fick en svans och en man. Hon ställde sig på bakbenen och slog sönder fönstret till rummet och hoppade ut. Hoppet blev jättelångt och Venus blev chockad. Hon var en enhörning. Hon springer iväg mot skogen.

Det var skönt, hon kände hur vinden strök sig mor hennes stora hästkropp. Ingen kunde se henne, inga människor och inga enhörningar. Hon var ful hon passade inte in någonstans. Hon var svart och det finns inga svarta enhörningar. Så fort det blev morgon så måste hon ut, ut och göra klart allt som hon inte hann, allt som gör så att hon inte kan få ro. 

Likes

Comments

Venus nyckel på psyket


Likes

Comments

Okej det här kapitlet är betydligt längre, men hoppas ni gillar den, kapitel 3 kommer imorgon

Tio månader senare

Venus och Aina hade blivit bästa vänner sen dagen då de träffades. Venus pappa hade åkt till London med sitt jobb och skulle komma hem om någon vecka. I Venus klass finns också den populära killen som hon så klart tyckter om. Han heter Kian, och han är inte upptagen men det kommer snart att ändras. Det finns också den som gillar Venus, fast Venus gillar inte honom alls. Han heter Jamie och enligt Venus så irriterar han henne hela tiden. Venus och Aina har delat många hemligheter med varandra och dom är nästan alltid med varandra. Venus har till och med berättat sin hemlighet om enhörningarna alltså berättat allt hon vet om de, förutom om sina ögon. Aina har inte längre glasögon och är en av de snyggaste och populäraste av tjejerna i klassen nu. Aina har börjat tycka att Venus är lite konstig och så men inte vågat säga något än.

  • Venus, Aina kommer springande mot Venus. Jag måste berätta en sak.
  • Vad är det? frågar Venus.
  • Kian pratade med mig igår, säger Aina.
  • ...Jaha, ehh, vad hände då? frågade Venus.
  • Venus, jag är inte singel längre, säger hon.
  • Va?! säger Venus. Vänta…, du och Kian?
  • Ja han frågade, säger Aina och låter jätteglad. Vi såg på film tillsammans och han höll om mig hela kvällen.

Venus kände hur hennes ögon började skifta färg från lila till rödgröna.

  • Venus…, säger Aina inte längre med en glad röst och tittar allvarligt på Venus. Mår du bra?
  • Va, ja, säger Venus.
  • För dina ögon brukar väll vara typ lilablå, säger hon och tittar på Venus ögon.
  • Ehh, oj...emm, jag tror att jag måste gå nu, men jag mår bra, säger Venus och skyndar iväg men Aina följer efter.
  • Kan du inte bara berätta? frågar Aina.

Så Venus förklarar att hon föddes med ögon som skiftar färg och vad alla färger står för. Hon berättar också att hon inte färgat sitt hår utan att hon föddes med det.

  • Venus jag ska ringa ett samtal men kommer tillbaka snart, vänta här, säger Aina och går en bit bort.
  • Venus? frågar en röst, det är Jamies.
  • Vad? frågar Venus. Jag har inte riktigt tid just nu.
  • Men jag behövde fråga dig en sak, säger han. Alltså, kan vi träffas någon dag eller så?
  • Jag vet inte Jamie, säger Venus. Jag har andra saker jag gör hela tiden.
  • Men kan du ringa mig eller så då det går? frågar Jamie. För jag skulle gilla det riktigt mycket.

Venus hör inte så mycket av samtalet men det är en sak hon hör och det är när Aina säger “Venus Gninröhne”. Venus Gninröhne var ju hon, det var Venus för-och efternamn, Aina pratade med någon om henne.

  • Vem pratade du med? frågade Venus då Aina kom tillbaka.
  • En tant, sa Aina. Kom vi måste skynda oss.
  • Va? Vart ska vi åka? frågar Venus.
  • Det får du se då, säger hon och drar med sig Venus.

Först åker de hem till Venus där Aina ber Venus packa det som hon tycker om mest av allt. Så Venus packar en bok där hon skrivit allt om sitt liv från den dagen hon lärt sig skriva, hon packar också ett halsband med hennes mammas och pappas bröllopsringar på. Sen åker de buss en lång väg tills de kommer till en stor parkering där de kliver av.

  • Vad är det här för ställe? frågar Venus.

De står framför en stor tegelbyggnad och en stor parkering med två bilar på. Runt om byggnaden finns det träd som tappats alla sina löv. Där finns också bilvägen som de kom hit på. Men allt ser tråkigt ut och färgen från teglet finns inte längre så tydligt. Det syns att det bara är en våning på byggnaden och det ser lite ut som ett radhus. Byggnaden är säkert minst 100 år gammalt.

  • Vi får gå in och kolla, säger Aina och tar Venus hand och så följs de båda in.

Insidan ser lika hemsk ut. Det är grå väggar och ett grått stengolv. Det finns två soffor där som har hål i. Det finns en liten matta vid sofforna, den ser smutsig ut och har ett litet soffbord på där det finns högar med gulnade tidningar. Där finns också en lång korridor med dörrar på båda sidorna och ett smutsigt akvarium. De kommer fram till en reception.

  • Är det här ett fängelse eller vad? säger Venus sarkastiskt.
  • Det här är ett psyk, säger Aina.
  • Har du tagit mig till ett psyk?! utropar Venus och börjar nästan skratta.
  • Ja, du har så mycket problem, du har varit deprimerad för länge och jag är orolig för ditt hår och dina ögon och allt, du är ju nästan galen, säger Aina och vänder sig sedan till receptionisten. Hej.
  • Hej, säger tanten som jobbar där.
  • Jag ringde för kanske en timme sedan, börjar Aina. Det är Venus som jag pratade om som står där borta.

Aina förklarar allt igen för tanten som jobbar där.

  • Jaha, säger tanten. Då får jag nog ringa en av mina kollegor som kan ta henne till ett rum där hon kan sova för natten. Vad sa du att hon hette? Din vän alltså.
  • Venus Gninröhne, säger Aina lite tydligare.
  • Okej tack, ni kan vänta här så kommer Alissa snart, säger hon.

Aina går fram till Venus där hon står och petar på glaset till akvariummet.

  • Venus förlåt, säger hon och tittar på Venus. Men jag bryr mig om dig och vill att du ska få hjälp.
  • Tror du att de kommer kunna ändra min ögonfärg och min livshistoria?! säger Venus och hennes ögon fylls av trots och blir lite rödaktiga.
  • Nej kanske inte men de kommer att hjälpa dig, säger Aina. Varför blev du avundsjuk förresten?
  • Haha, avundsjuk, skrattar Venus. Nej jag var inte avundsjuk.
  • Hej, säger en röst bakom dem. Är det någon av er som är Venus?
  • Ja, säger Aina och pekar på Venus.
  • Okej, hej, jag heter Alissa, säger hon.

Det är en ganska ung kvinna kanske 20 år. Hennes hår är uppsatt i en slarvig knut på hennes huvud. Det är blont och hon har ljusblå kläder som liknar sjukhuskläder. Alissa är lite längre än Venus och Aina. Hennes ögon och blick påminner Venus om något och hon tror att hon har sett dem någon annanstans.

  • Men Venus då kan du följa med mig, säger hon.
  • Hej då Venus, säger Aina. Jag kommer sakna dig.
  • Hej då, säger Venus och följer med Alissa.

De går genom en lång mörk korridor med trasiga lampor som blinkar hela tiden. De kommer fram till ett rum med nummer 19 på. Nej, tänker Venus. Inte 19. 19 är den siffra som Venus hatar mest av allt eftersom hennes mamma dog då hon var 19. Venus har också haft otur på den 19e varje månad.

  • Här får du en nyckel till det här rummet som du kommer att sova i, sa Alissa. Du ser den här knappen, där kan du trycka om du vill att någon ska komma om du behöver hjälp eller så, okej?
  • Okej.
  • Och du gör inget dumt nu heller, säger hon.
  • Nej, svarade Venus och gick in i rummet.

På kvällen efter hon varit i den ensamma matsalen så satte hon på sig sin pyjamas för att försöka sova. Då kom Corall fram.

  • Hej, viskade Corall tyst.
  • Hej mamma, sa Venus och log. Varför är jag här?
  • Vet inte, svarade Corall och la sig ner bredvid sängen.
  • Men varför är jag fast här på jorden då jag kan vara med dig i paradiset? frågade hon och tittade upp i taket. Det här stället är som ett fängelse, världen är ett fängelse.
  • Du kan komma, sa Corall. Komma till mig.
  • Hur då? frågade Venus.
  • Om du vill komma till mig och vara en enhörning som jag, började Corall. Då ska du gå till rum 91. Du låser upp rummet med nyckeln du fick fast du vänder den upp och ner innan du sätter in den i låset. Där kommer du hitta ett enhörningshorn som är ungefär 20 centimeter långt och det står Gninröhne inristat på det i små rosa glänsande bokstäver.
  • Vad gör jag då jag hittat det? frågar Venus.
  • Då kommer du tillbaka hit, säger Corall.

När klockan börjar närma sig 11 så går Venus ut ur rummet. Nu är det mörkt men det har hänt en olycka så det kommer mycket ljud från den andra korridoren. En man som var psykiskt sjuk hade tagit en pistol och skjutit en av sina läkare till döds. Venus skyndar sig mot rum 91. När hon är framme så vänder hon nyckel precis som Corall sagt. När hon kommer in i rummet ser hon hornet där det mycket riktigt står Gninröhne på. Hon tar det och sätter den i fickan på hennes huvtröja.

  • Venus.

Venus hoppar till.

  • Jag tror nog att du har gått lite fel, säger Alissa som står bakom henne. Jag kan följa dig tillbaka till ditt rum. Du ska inte vara ute och gå såhär. Vi har just haft en olycka och vi vill inte ha fler.

När de gått tillbaka till rummet hör Venus hur Alissa låser dörren från utsidan så att Venus inte ska kunna gå ut igen. Sedan hör hon Alissa mumla argt för sig själv.

  • Corall, viskar Venus försiktigt.
  • Jag är här, säger hon. Nu tar du hornet och trycker den vassaste spetsen mot mitten av ditt huvud.

Venus tvekade en stund men hon bestämde sig för att hon ändå inte har något liv. Venus ögon börjar skifta i gult och svart. Hennes pappa klarar sig själv med råttorna och han är ändå alltid på jobbet. Aina tog henne till det här stället och har ju Kian nu. Kian, Kian tänker hon, hon fick aldrig vara hans som hon hade önskat. Venus känner hur det bränner i ögonen, hon gråter för hon hatar sig själv och allt. Tårarna rinner ner för hennes kinder då hon trycker hornets spets mot mitten av huvudet. Venus behövde inte trycka hårt alls förrän hon började känna blod rinna ner genom hennes hår, ner för näsan och förbi ögonen. Blodet kombineras med hennes tårar och det rinner ner för hennes tröja och ner på golvet. Hon trycker lite hårdare och känner ingen större smärta än, men börjar känna sig yr och till slut blir allt svart och hon faller med en duns mot golvet.















Likes

Comments

Det här är första kapitlet av "Enhörningens hämnd" som vi skrivit då och den är lite konstig och så. Det kommer två till delar efter hela denna bok/berättelse som är ungefär 10 kapitel. Vi hoppas verkligen att ni kommer gilla den. 

Kapitel 1

Venus är en flicka på 15 år. Hon har aldrig färgat sitt hår och hon föddes med rosa hår. Hennes hår är inte neonrosa utan det är mer som en pastelfärg. Hennes ögon är också speciella, de skiftar i färg beroende på vilket humör hon är på. Röda då hon är arg, lila är glad, ljusblå nästan vit då hon är ledsen, gröna för avundsjuka, rosa då hon är kär, gula då hon är deprimerad och nästan svarta för rädsla och oro. Hon är lagom lång för sin ålder och ganska smal. Venus har inte så många vänner. Nästan ingen vill vara med henne eftersom hon är så annorlunda från dom andra. Hon får inte heller blickar från killar även fast hon liknar dom andra tjejerna, det var inget fel på henne eller? Venus granskar sig i spegeln i badrummet. Hon hittar inget större fel med sig själv. Fast då var det ju håret och ögonen.

Hon får inte bli arg eller något sådant och bara försöka vara glad så att ingen märker hennes ögon. Hon sätter på sig munkjackan och huvan som kommer kunna täcka hennes hår lite grann. Sen går hon ner för trappan och ut genom dörren mot busshållplatsen. I år ska hon få en ny start att vara som de andra på en ny skola.

Luften är varm eftersom det fortfarande är sen sommar och Venus vill inte gå till skolan hon vill vara fri och långt från alla som tycker att hon är så konstig. Det är tyst och det enda som hörs är vinden från träden och det låga ljudet från alla bilar långt inne i staden. Det luktar skog överallt och man känner inte längre doften av blommor som på våren. Huset som hon bor i har två våningar och en vind. Fast vinden är mer som en tredje våning eftersom Venus rum är där uppe. Huset är omgiven av skog och det finns en liten grusväg bredvid huset. Venus bor med sin pappa och råttor som bor i väggarna. Venus pappa orkar inte ta bort dem så de stannar där. Hennes mamma dog då Venus föddes. Hennes mamma var bara 19 år gammal då.

Äntligen kommer bussen. Hon åker med 91:ans buss till skolan. Busschauffören tittar lite konstigt på henne då hon går längst bak i bussen och sätter sig. Det tar en halvtimme att åka till skolan. Hon hoppas att det ska gå bättre för henne i skolan i år och att hon får fler vänner.

Ända sedan hon var liten har hon kunnat se enhörningar eller hon har alltid trott att det har varit det. Men nu har hon inte sett något av det på över ett år. Venus fick ju inte riktigt se sin mamma men ändå så ser hon henne i den enhörning som hon oftast ser. Den enhörningen har följt henne ända sen hon var liten. Den enhörningen är den finaste hon sett och hon kallar den för Corall. Den är alldeles vit med lång vit man, den är ganska stor och har ett horn som glittrar i solen.

Venus skyndar sig för att hinna i tid, hon springer inte men hon går fort. Hon hinner precis i tid till lektionen. Den enda platsen som är kvar är en bredvid en mycket liten tjej med stora glasögon. Hon går och sätter sig där.

  • - Hej, säger flickan.
  • - Hej, säger Venus.
  • - Jag heter Aina, säger flickan.
  • - Jag heter Venus.

Likes

Comments