Godmorgon babes! Det går ju i vågor det här för mig med uppdateringen på bloggen, just nu är jag väl nere i en lite sämre period och uppdaterar ganska sällan. Har lite strul med min dator - den går inte att starta och jag behöver en skiva för att återställa den men tyvärr så har jag ingen sådan. Jag fick min systers gamla dator vilket var såå snällt, men det var en HP - inte ultimat för att redigera bilder och blogga. Så får blogga från mobilen vilket gör att det inte riktigt blir lika lätt och att köpa en ny är inte på kartan då jag lever på minimum just nu.

Idag ska jag till affektiva mottagningen, vet inte riktigt vad jag ska göra där då jag inte varit där på ett år - kontakten bröts ju när jag flyttade till Eskilstuna och inte fick posten från dom som hyrde lägenheten. Tror det ska vara någon sista koll för att se om jag är bipolär eller inte. Skulle vara skönt att veta om det är så eller om jag kanske endast lider av ångest, depression ibland eller liknande. Då blir det ganska så mycket lättare att hantera och förstå sig själv. Att veta lite varför en gör på vissa sätt och kanske undvika en del situationer. Det kan vara bra för att kunna förklara för andra, men till största del för att själv kunna förstå.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vardag 2017

Fredag babes! Jag är taggad men vaknade upp med ångest så jag stannade hemma - vilket ju bara gör ångesten ännu värre men det hade jag helt tänkt bort. Har endast stannat hemma den här terminen pga fysisk sjukdom och gått iväg till skolan trots ångest. Idag kändes det dock bara som en hemmadag men nej, det är mer värt att bara ta ett djupt andetag och gå iväg. För en kan alltid gå hem om det blir för mycket, men då har en ändå tagit sig iväg och kan vara stolt över sig själv.

Idag ska jag fixa lite här hemma, rensa lite och göra iordning i skåp samt lådor. Städade lite snabbt igår vilket är skönt så nu är det hyfsat rent i lägenheten. Ikväll blir det något glas vin hemma hos Lisa vilket ska bli mys. Behöver komma ut lite och träffa vänner. Bara slappna av och ha kul. Är ändå på en ganska bra plats i livet just nu, även om ångesten ibland gör sig påmind och det är lite stormigt runt omkring. Jag kan hantera dom negativa känslorna på ett helt annat sätt än förut och jag tror att det gör att jag växer i mig själv. Hoppas ni får en fin fredag! Puss

Likes

Comments

Hej babes! Är tillbaks i Sverige sen i söndags. Har haft världens finaste resa - lärt känna så många bra människor, sett Venedig - omg, finaste staden -, ätit god mat, hunnit ha strandhäng, druckit öl & vin (lite för mycket lol) och bara njutit av värmen och att slippa Örebro för en stund. Fick mina möbler i måndags så nu har jag äntligen soffa och en större säng. Så otroligt skönt, tror att jag kommer trivas mycket bättre i lägenheten när jag får den helt iordning - då kommer det inte spela någon roll att den är liten, så länge en planerar den på ett bra sätt.

Idag mår jag bra. Har lite ont i hjärtat och är lite snurrig då jag skrivit och pratat och målat så mycket dom senaste dagarna. Allt det kreativa bara flödar ur mig och jag känner att kanske borde jag få mitt hjärta krossat lite mer ofta. Förra hösten hade jag ingen inspiration alls, jag gick runt på skolan utan att göra ett dugg då jag levde i någon slags trygghet. Denna höst tror jag blir annorlunda, jag tror att mitt skapande kommer att förbättras. Min kreativa sida mår inte bra utav att vara i förhållanden, tyvärr. Där finner jag ingen inspiration. Men i smärtan, sorgen, förälskelserna, kickarna och dom nya erfarenheterna - där finner jag allt.

Jag måste få känna allt på en gång både det bra och det dåliga. Gånger tusen. Det är den jag är och jag borde inte försöka tränga undan det pga att passa in i mallen för vad "normalt" är. För att folk ska acceptera mig eller inte tycka jag är "för mycket". Jag är den jag är och jag har finaste människorna runt omkring mig som tycker att jag är bra som jag är. Även i mina upp och nedgångar.
/ett virrvarr av tankar och känslor och ord som inte går att förstå.

Likes

Comments

Text

Ikväll fäller jag några tårar över en pojke jag inte ens lärt känna. En pojke jag aldrig någonsin kommer lära känna.

Ikväll fäller jag några tårar över alla killar jag någonsin haft. Alla som någonsin sårat mig. Vare sig det var deras mening eller inte.

Över han som jag bråkade med på grund av all passion, som jag var så kär i så jag ville försvinna när han inte längre var med mig.

Över han som hade sådant tålamod med mig när jag inte vågade kyssa honom eller vågade säga att jag älskade honom.

Över han som jag blev något annat än passionerat förälskad i, men älskade av hela mitt hjärta.

Över killarna som inte vill ha mig när jag vill ha dom, men som kommer tillbaks så fort jag vänder mig om.

Över killarna som kommit och gått men fortfarande lämnat spår. Gjort mig starkare. Lärt mig mer om livet. Lärt mig mer om mig själv.

Ikväll fäller jag några extra tårar över han jag aldrig lärde känna. Han som kändes så ärlig, så självsäker och snäll.

Ikväll fäller jag några extra tårar över han jag inte fällt några tårar över än. Han jag delade så mycket med men som det inte längre fungerade med. För ibland kan en dela allt med någon, utan att någonsin kunna ge bort sitt hjärta.

Ikväll fäller jag en tår, ja en tår över han jag blickar in i ögonen ibland och det känns som att jag färdas genom oceaner. Men som det aldrig kommer bli något med.

Ikväll fäller jag några tårar över alla dom som kommer krossa mitt hjärta om och om igen men som kommer göra mig till en bättre person. En mer modig person. Självsäker person. Ja jag fäller några tårar över dom också även om framtiden inte ens är här.

Jag fäller några tårar över att jag äntligen finner mig själv igen. Att jag hittar tillbaks till den jag är och lär mig ännu mer. Att jag skriver mer än någonsin även om det är på grund utav brustet hjärta, crushes och sorg. För i allt det här finns det något fint.

Tårar är ingenting att skämmas över. Tårar är någonting starkt. Det betyder att en känner något. Att en bryr sig om människor. Att en älskar. Jag fäller några tårar ikväll. För att imorgon skratta istället och vara ännu mer stark än idag.

Likes

Comments

Resor

Hej raringar! Tänkte bara checka in här. Lever ju life i Venedig så glömmer av omvärlden vilket är skönt. Bara släppa allt i det vardagliga livet och njuta fullt ut. Här har jag lärt känna underbara människor - klassen är ju helt otrolig, en perfekt blandning utav olika personligheter -, ätit god mat - pastan omg, så oerhört god att det inte funnits något kvar på tallriken när jag går från bordet -, varit på utställningar som varit helt amazing, druckit öl på stranden, gått runt i fina små gränder, skrattat & haft trevliga diskussioner. Det har varit några riktigt härliga dagar men jag känner nu hur jag börjar längta hem lite. För det tar ju ändå på krafterna att umgås med folk dag som natt, aldrig få någon tid för sig själv riktigt samt när det är så många människor en måste lära känna från 0 då en aldrig pratat med varandra förut.

Igår började jag få ont i magen, känna av spiralen vilket var hemskt så idag har jag bara sovit. Gick och la mig vid 24-01 igår och sov till 11 idag. Nu har jag duschat och ätit lite lunch - hittade några lite mörkare mackor som jag la på tapenade och soltorkade tomater. Så oerhört gott och billigt då plånboken börjar eka tomt. Har tagit en värktablett så ska jag försöka vila en stund till. Ikväll ska vi på vernissage - en tjej som gått på Örebro konstskola ställer ut här på ön så det ska bli spännande. Vill egentligen bara krypa upp i någons famn, blunda och fälla några tårar över denna mensvärk men får ta och rycka upp mig, tänka bort smärtan och ha kul istället. Tre dagar kvar med dessa underbara människor och denna fantastiska stad så måste passa på att fylla på inför den långa kalla hösten. Hoppas ni har det bäst, puss!

  • Resor

Likes

Comments

Igår efter att jag bloggat tog jag en till kopp kaffe, en alvedon och en Ipren. Kände att jag ville börja tidigt så att kroppen blev redo för insättning utav hormonspiralen. Lite för mycket kaffe och blandning utav värktabletter samt nervositet gjorde att jag kände mig hög. Var helt borta när klockan var efter 12 och hade svårt att fixa mig. Kände dock att det ändå var bäst - som jag skrivit förut har jag ju hört så många skräckhistorier om spiraler. Åkte upp till Emma, tog två alvedon till vid klockan 13 och nervositeten ökade. På väg till mottagningen köpte vi en Cola som jag smuttade på i väntrummet - blev bara mer och mer nervös och kändes som att jag skulle kissa på mig. Nej men nästan, var så rädd och orolig.

Blev uppropad och Emma följde med in. Det första jag fick göra var att ta ett gravtest - det visade negativt, skönt då kunde vi fortsätta. Blev visad in till ett rum som såg ut som på ett sjukhus och allt började snurra. Är livrädd för sjukhus. Skrattade lite nervöst och visste inte riktigt vad som hände. Jag har aldrig varit hos gynekologen och var nervös över att någon skulle sitta med huvudet rakt framför min fiffi men kände att esch, kan inte göra något nu så slängde upp benen på gynstolen och tänkte bara på att slappna av. Emma satt bredvid. Stolen åkte uppåt närmre taket och Emma blev bara mindre och mindre. Skrattade lite för såg så roligt ut. Kände mig ganska oartig för det enda jag gjorde var att stirra på Emma, även när jag pratade med barnmorskan. Men det var hon som höll mig klar i huvudet, flytande precis över vattnet.

"Nu kommer jag kolla så att allt ser bra ut okej? Du känner min hand på ditt lår och så går jag långsamt inåt" sa barnmorskan. "Absolut" sa jag och kände hennes hand närma sig. In kom även något instrument och det stack till lite men inget mer än så. Tänkte det här går ju bra. Men allt dröjde lite längre tid än vad jag trodde det skulle göra. En bedövningsspray som stacks och sedan var det dags för mätningen för att se hur långt in min livmodertapp satt. Aj. Aj. Aj. Fokusera på Emma. Värsta smärtan i mitt liv. Som mensvärk. Men hundra gånger värre. Som att någon klipper med sax inuti mig. Aj. Vad fan händer tänker jag, varför tar det aldrig slut. Biter ihop. "Jaha" säger jag efter vad som känns som en evighet. "Är det klart snart? När sätter du in den?" Hon svarar att hon inte riktigt klar med mätningen och jag vill bara svimma. En liten stund till, sen är hon klar. Kan inte andas ut för smärtan sitter kvar, inte lika intensivt bara. Men aj. "Nu är det dags för insättning" säger barnmorskan. "Kommer det göra lika ont som när du mätte mig?" Frågar jag. "Ja."

Även det kändes som en evighet men sedan var det äntligen över. Allt snurrar och hon frågar om det gick bra. Har upprepat "Jag kommer dö. Jag kommer seriöst dö. Ajaj, det här var fan det värsta jag varit med om" flera gånger - en är ju lite dramatisk - så förstår att hon är lite orolig. Jag bara ler och biter ihop. "Nejnej förlåt det är helt okej, bara lite överdriven. Men gör förjävligt ont". Får ligga kvar i stolen en stund, babblar på lite med både Emma och barnmorskan för att slippa tänka på smärtan. Ser en blodig lång grej och allt snurrar till igen. Lyckas sätta mig upp tillslut. Dricker lite Cola. Mensvärk. Precis som mensvärk efteråt. Känns skönt att känna igen smärtan. Även om den är hemsk. Enda jag behöver tänka på säger hon är att om jag skulle få feber och en kraftig mensvärk om en vecka är att jag då måste in akut till sjukhus. Men det händer nästan aldrig, men bara så jag vet. Tackar och vi går. Är snurrig men kan andas ut.

En av dom värsta saker jag gjort. Men nu var det över. Emma och jag sätter oss på en bänk utanför, jag röker en cigg för känner att jag måste lugna ner mig lite. Värkarna går upp och ner men är som min vanliga mensvärk vilket känns skönt, något jag känner till. Vi går på stan en stund. Emma ska jobba så vi skiljs åt och jag åker hem. Får ett meddelande som säger "Du ska inte åka hem och städa det första du gör nu om du tror det. Ta det lugnt" och jag ler lite. Att vissa människor känner en så bra ändå. Suddar bort tankarna på att fixa i lägenheten och tar en kväll då jag bara andas och myser till det. Smörjer in mig med brun utan sol, använder inpackningar till håret, rakar benen och plockar ögonbrynen, smörjer in kroppen med olika cremer och kollar på Game of thrones. Det var inte så farligt trots allt. Att sätta in spiral. Bara dom där hemska minuterna när hon höll på. Men nu är mensvärken här och jag känner igen mig. Jag behöver inte oroa mig mer. Jag kan andas ut.

Likes

Comments

Vardag 2017

Friday och här kommer en selfie från när jag var hos Markus i veckan. Smutsiga speglar är min specialitet - där dom flesta bilder tas lol. Kommer bli lite bättre i Venedig - ska tvinga Rasmus ta massa bilder kommer bli amazing!

Idag ska jag ju sätta in spiralen, har valt att jag kör på och har en av mina fina med att hålla handen så behöver inte oroa mig. Är som sagt inte rädd för själva smärtan vid insättning/menssmärtor efteråt för dom känner jag till. Är bara om jag hade fått feber/illamående/blivit sjuk på annat sätt som skrämmer mig. Lite blod under veckan gör inte heller något. Kommer uppdatera om hur det gått sen och vad min upplevelse utav hormonspiralen Kyleena är. Hoppas ni får en fin dag, jag ska dricka upp mitt kaffe, ta mina värktabletter snart som en ska göra innan insättning och sedan ta mig upp på stan. Puss!

Likes

Comments

Vardag 2017

30 Augusti. Kom iväg till skolan trots ont i magen. Det gör ungefär lika ont nu som det gjorde förra året när jag var tvungen att åka till akuten. Dom sa att det bara var stress/varit dålig med maten. Och det har jag ju då jag stressar som en galning, har ångest och sedan äter jag inte på en vecka. Så börjar jag äta igen och då får sig kroppen en chock. Hade det varit hela tiden hade jag trott på IBS men när det händer så sällan och endast vid vissa tillfällen känns det inte så troligt. Har i alla fall börjat äta bättre igen, mer hälsosamt och stressar mindre.

I skolan höll vi på med tusch vilket var spännande. Har äntligen sluppit bort från leran och börjar med måleri vilket känns underbart. Mer min typ av uttryck. Hade en fin dag och klarade mig genom den. Vet ju att det inte är något farligt med det onda nu så då behöver jag inte oroa mig. En vänjer sig med smärtan när det inte går att göra något åt. Mhm mycket om magont men tror ganska många kan ha det vid stress och ångest. Det tar sig liksom uttryck där tyvärr och är viktigt att prata om.

Fick i alla fall ett fint avslut på dagen, kunde tänka bort allt för en stund. Cyklade bort mot venastugan vilket var mysigt. Alla tankar och känslor är lite mer klara nu. Förstår mycket mer och har även reflekterat så fruktansvärt mycket över mig själv. Känns bra och jag är fyllt utav förväntan. Inte ångest, stress och oro. Misstro och förvirring är borta. Allt händer av en anledning och det blir som det blir. Det är ingen anledning att må dåligt över något innan det hänt eller vet om det ens kommer hända. Kryptiskt och svårt men just nu är det så det får vara. Vara personlig men inte privat, en får ju inte börja drömma alltför mycket heller. Xx

Likes

Comments

Inredning

Girls and guys and everything between, ni vet ju att jag har haft det svårt att bestämma soffa? Har verkligen inte vetat om jag velat ha en bäddsoffa eller vanlig soffa, ljus eller mörk, stor eller liten. Men igår fick jag hjälp utav mormor - hon var så snäll och mötte upp mig för att sedan cykla till Jysk trots att hon hade fullt upp och var stressad. Så oerhört tacksam att hon följde med för jag är ju så fruktansvärt snurrig.

Blev i alla fall denna soffa, vad tycker ni om den? Helt okej? Tänker att det är skönt med en lite mörkare soffa då det inte skulle vara hela världen om en spiller (hej klumpighet) och det går ju att ljusa upp allt med lite ljusa filtar och kuddar. Att den står på ben tycker jag är jätte skönt för då blir det mer luftigt. Det är ingen bäddsoffa men jag tänker att den är tillräckligt stor för att någon ska få plats att sova där och annars får jag väl skaffa uppblåsbar madrass i framtiden. Om två veckor levereras den då till mig och är såå taggad på att få ordning i lägenheten. Många tusenlappar fattigare men kommer må så mycket bättre när allt är fixat och jag kan lägga alla inrednings bekymmer bakom mig.

Likes

Comments

Vardag 2017, Text

Klockan är snart 24 och jag har suttit och läst i massa grupper på fb om hormonspiraler. Omg vad mycket läskigt folk skriver och jag vet att jag inte borde ta in det men oj blir lite orolig. På fredag ska jag sätta in Kyleena vilket inte är den med mest hormon men den har ju fortfarande lite. På söndag åker jag till Venedig och jag var beredd på att ha ont hela lördagen men folk berättar skräckhistorier om att dom har ont i flera månader. Att dom blir kaos och mår psykiskt dåligt. Oh lord. Någon som har erfarenhet av Kyleena? Skriv jätte gärna till mig.

Jag har ju använt p-piller förut och det är ju mer hormoner i, blev väl lite kaos av dom men slutade mest för att jag inte riktigt klarar av att svälja tabletter. Så har jag använt mig utav p-ring men det funkade inte heller då jag bara fick biverkningar vilket inte var så kul. Nu på senaste tiden har jag använt mig utav Natural cycles men sover så oregelbundet samt tycker jag det är svårt att komma ihåg på mornarna. Så spiral hade ju varit perfekt om det funkar. Enda är ju som sagt att jag är rädd att det ska förstöra resan. Samt att jag ska bli ett känslosamt monster utan att jag märker det. Men då hoppas jag att mina vänner berättar det för mig så att jag kan ta ut den innan det blir för mycket skada haha. Ni kan lova det va? Okej?

Ska nog inte läsa för mycket om biverkningar för är ju individuellt. Är bara inte sugen på att få hår överallt, gå upp alla kilon jag precis gått ner samt bli obalanserad i humöret. Jag som är på så god väg nu. Men går ju alltid att ta ut den och är ju värt att prova. Så vi kör väl. Trots att jag är rädd och vill gråta lite. Det kan ju faktiskt vara värt det. The time will tell!!

Likes

Comments

Instagram@glitterirymden

Blogkeen
Nouw