Jag mår inte bra...

Jag märker det i min kropp, den är utmattad liksom. Jag känner för att gråta men jag vet inte varför eller om jag ens orkar.

Julafton närmar sig och jag tycker det här är as jobbigt eftersom jag alltid firat den med mamma... vi har som tradition att spela bingo på uppesittarkvällen och jag å syrran får öppna varsin julklapp, sen öppnar vi resten på morgonen allihopa. Jag kommer verkligen sakna det men aa... det är som det borde och det här är bäst för mig.

Men jag kan inte låta bli att känna sån sorg och ångest, jag blir arg och tänker att ”det borde inte va såhär” vilket är icke acceptans och som leder till onödigt lidande.
Mina sårbarhets barriärer kan jag inte påstå att jag vårdar heller, min sömnrutin är helt upp och ner och jag äter inte alls som jag borde plus att jag har en förkylning i kroppen.

Men hur ska man hinna ta hand om sig samtidigt som man ska arbeta och leva life? Jag har inte förstått det där... balansen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Att det ska kännas som en skam du vet...
Jag vet vilka fördomar det finns där ute angående psykisk ohälsa men jag klankar ner på mig själv mycket också.

Jag har jobbat två nätter för första gången på ett halvår och det kändes kul men obehagligt. Jag vill så himla jätte gärna att det ska fungera med det här arbetet men jag vet samtidigt att jag mår bättre psykiskt av att vara vaken på dagen och få så mycket sol som möjligt. Jag blir glad i själen av solen, jag behöver se den liksom!

Psykisk ohälsa syns inte utifrån, såvida man inte har ärr från självskadebeteende eller likande. Och det finns inte mycket kunskap kring det är ämnet heller... det suger verkligen.

Jag går i terapi för att jag vill bli bättre och kunna fungera som en människa igen. Trots min barndom.
Vissa ser det som att jag tar ansvar över mitt mående medans vissa kanske ser det som att jag sitter här och drar offerkoftan.

Men den dagen vi alla är överens om att mår man inte bra så ska man inte fortsätta gå på autopilot, kommer aldrig komma.

Min livslust är på botten just idag iallafall. Jag känner mig värdelös som inte mår bra för jag behöver en inkomst samtidigt som jag behöver må bra. Den där balansen vet du...

Jag är så fruktansvärt avundsjuk på er som har ett arbete att gå till och som kan orka med allt annat livet har att erbjuda. Komma hem till en familj eller ett hem och njuta resten av dygnets timmar och sen gå och sova gott.

Jag orkar inte, energin räcker inte till. Jag orkar knappt med att arbeta och är helt slut sen. Så jag ska vila men slutar med att jag somnar i några timmar och äter sen somnar om och arbetar. Vilket resulterar en livstil som jag inte uppskattar, jag vill ju orka med mer än såhär...

Så snälla ta hand om er
XoXo

Likes

Comments

Hej!
Jag måste bara säga vad naken jag känner mig efter inlägget med länkade låten där...
Det kan kännas riktigt tungt att veta att hela Sveriges befolkning kan läsa vad jag skriver medan samtidigt är det vad jag vill.

Jag vill ju nå ut till er men speciellt ni som plågas av självmordstankar eller psykisk ohälsa överhuvudtaget. Även till anhöriga, jag kan säkert svara på många frågor från er om någon anhörig lider av detta och vad man bör göra och inte bör göra. Jag har själv varit i det tuffaste helvetet jag kan tänka mig och önskar inte ens min värsta fiende att få gå igenom vad jag gått men också GÅR igenom!

För jag kan inte säga att jag haft någon trygg vuxen som velat lyssna och förstå vad jag har haft att säga som liten. Det har väl varit en lärare och lite släkt som varit tryggheter...

Nej men nu tar det emot faktiskt, vill inte gå in på det mer just nu...

Jag har haft en liten sämre dag idag, jag har inte varit på topp riktigt men jag känner att det blir bättre imorgon! Alla har vi sämre dagar ju.

Ta hand om er
XoXo

Likes

Comments

Hej bloggen!
Jag tänkte kompensera förra inlägget med lite pepptalk eller försöka iallafall...

Jag har mått jätte dåligt i helgen som var och fick ett smakprov från förut när jag dagligen kämpade med självmordstankar och den där oförklarliga tomhetskänslan. Men farfar blev dålig och det var riktigt illa så ambulansen fick ingripa liksom...

Men idag mår jag bra, Eller ja bättre! Jag sov till 8 och var alldeles nyss ute på en promenad i soliga vintervädret.

Jag har alltid fått höra och säkert ni också som kämpar med psykisk ohälsa att ”TA ER UT PÅ EN PROMENAD” eller ”PASSA PÅ ATT GÅ UT I SOLEN” för att man mår bättre och vi alla VET ju att vi mår bättre, men att ta sig upp och ut är lättare sagt än gjort. I Know!

Jag är sjukskriven, ska bli deltids sjukskriven, så jag har fått ha mina dagar där jag faktiskt inte har klivit upp. Och jag har behövt dom dagarna.

I terapin har jag lärt mig att göra det som är effektivt och det som leder mig emot mina mål och agera utifrån det, men har man inga mål och är djupt deprimerad så vem fan kliver upp?

Jag har suttit och målat i en målarbok som är för vuxna, lyssnat på podcasts samtidigt för att jag älskar sånt. Svenska var mitt favoritämne i skolan... men om du älskar matte, eller musik så köp en mattebok och sitt och räkna eller börja skriv en låt som du kan pyssla med!

Men gör det endast på dina villkor. Man ska inte känna sig tvungen att sätta sig och räkna eller skriva låten... man gör det som ett litet projekt för sin egen skull!

Ta hand om er
XoXo

Likes

Comments

Den här låten relaterar till sångaren, NFs, förhållande till hans föräldrar. Det slutade med att han bodde med sin pappa för att hans mammas kille höll på med psykisk misshandel mot honom.

Till skillnad från NFs mamma som dog av överdos så lever min mamma idag.

(Källa: Spotify, http://www.umusic.ca/2017/11/04/nf-lyrics/ )
Jag börjar må riktigt illa när jag lyssnar på texten för den är exakt vad jag känt och känner... man ifrågasätter mycket vad man gått igenom och ifrågasätter mycket om känslorna är relevanta liksom.

Hur jävligt fel allting gått och blivit egentligen, att när jag sitter hos terapeuten tror jag knappt mina egna öron att jag sitter och berättar vad jag varit med om.

Likes

Comments

Hej heeeeej!
Jag har inget smaskigt att bjuda på mer än FRAMGÅNGAR i mitt liv just nu. Jag är heltidssjukskriven fram till 3:dje December sen har jag läkarmöte 18:onde.

Jag ska ju gå ner i sjukskrivning så får se vad läkaren säger, om jag går ner till 75% eller 50%. Jag vill ju gå ner till 50% men jag tror att jag behöver 75%.

En arbetsgivare ringde i fredags och sa att jag skulle återkomma när jag haft mötet i december så det ser ju ljust ut alltså!

* * *

Jag vill verkligen säga också att det finns hjälp att få. Jag såg förut upp till personer som vågade ta sina liv för att jag såg ingen annan utväg. Men idag ser det lite annorlunda ut, jag läser fall där unga som äldre lyckas ta sina liv och jag ser inte upp till dom riktigt ... men jag ser empati från min sida och jag känner deras frustration.

Dom har inte hittat rätt hjälp för att när man mår som sämst så försvinner all hopp om att det någonsin kommer bli bättre eller ens bra! Det tog mig minst 10 år innan jag fick rätt hjälp och det var/är DBT:n.
Dialektiska beteendeterapin är det bästa som har hänt mig.

Jag var på bristningsgränsen innan jag gick med i terapin, jag tänkte att hjälper inte det här vad ska jag testa näst. Jag ville nog ändå försöka hitta en lösning för att kunna må bättre.

Det handlar endast om hopp för Hoppet ÄR det sista som lämnar en människa. Det är förjävligt att inte psykisk ohälsa tas på det allvar som det faktiskt är. Det är onödigt och alldeles för stort antal som väljer att ta sitt liv på grund av FEL behandling och FEL omhändertagande av samhället och deras insatser.

Jag gav mig inte. Jag visste att jag behöver försöka och fortsätta leta hjälp för hjälpen finns. Din hjälp kanske inte är DBT men din hjälp finns, alla är olika och behöver olika behandlingar för våra olika måenden beroende på vad vi varit med om eller mår dåligt över.

Min terapeut har sagt till mig i 1 1/2 år nu att vi är vuxna (18+) och att vara vuxen innebär att ta ansvar för sitt mående. Jag tar ansvar genom att jag går varje måndag kl 13 till färdighetsträningen och sen 1 h med terapeuten utöver den varje vecka för att jag tar ansvar över mitt mående.

Är man minderårig så har man ansvar också men största ansvaret ligger hos de vuxna men du måste få uttrycka att du inte mår bra och vill ha hjälp och de vuxna som har ansvar över dig har skyldighet att hjälpa dig. Stå upp för dig och vänd dig till en annan vuxen om just den du berättat för inte tar dig på allvar.

Ta hand om er
XoXo

Likes

Comments

Hej hörni!!
Det har faktiskt inte hänt så mycket spännande latelyy så därav inga uppdateringar men NU har jag lite smått och gott för er😏

Jag fick sjukskrivningen beviljad till 3/12- 17, alltså heltidssjukskrivningen, så blir kanske 50% eller 75% sjukskriven från december och jag är så lättad! Jag har väntat på att den dagen ska komma då någon liksom säger till mig att nu jävlar testar vi lite gränser💪🏼

Jag är så på att börja arbeta igen! Inte heltid eller låta det bli något stressmoment som jag bara bryts ner av igen utan bli en människa och en del av samhället igen!!
Jag har faktiskt skickat in 2 cv:n redan för jag orkar inte gå omkring här hemma längre och ba va alltså...

Jag går som sagt mitt andra och sista år i terapi, den tar slut i juni och då har jag avverkat mina tillgängliga 2 år av DBT. Jag trodde inte att det skulle vara så pass jobbigt som det har varit/ är eller så krävande som det har varit. Vissa hoppar av för att dom inte pallar liksom...
Men jag har fått ett litet facit på livet också i samma veva, jag har lärt mig börja älska mig själv igen och börjat läka alla sår.

Mina bakgrund är min ryggsäck och den blir så himla mycket lättare om jag stannar och tömmer den ibland, få bearbeta samtidigt som livets vandring inte får sluta...Terapin är i alla fall det bästa som hänt mig!





Likes

Comments

Hejsan hoppsan Karlsson!
Nej men jag har ingen fin bild att dela med mig av mer än om jag skulle fota mina fötter här jag sitter.

Jag är på vårdcentralen hos barnmorskan och ska bara på återbesök om spiralen sitter rätt osv.

Det regnar och är jäkligt ruggigt ute så jag hörde av mig till en kompis och vi ska väl på en liten roadtrip till grannstaden och kanske shoppa lite!

Natten till igår hade jag en obehaglig dröm, det har blivit mer obehagliga drömmar istället för extrema mardrömmar. Men jag drömde om en gammal kärlek och att han ville ha mig tillbaka och såna här drömmar gör mig bara förbannad. Jag vill inte ha dessa killar jag kan drömma om ibland, jag skulle spy av obehag om dom tog kontakt med mig igen för jag är människa okej. Jag gör misstag och alla killar bakåt i tiden är misstag och jag gör inte misstag om och om igen.

Så hela dagen igår var jag helt emotionellt överkörd för jag gick in i någon udda verklighet och liksom saknade honom och var ledsen även fast jag inte saknade honom i förrgår eller idag. Det var endast på grund av drömmen och såhär påverkas jag av drömmar även om jag vet att det bara är dröm så tar känslan av saknad över. Även fast saknaden inte är speciellt befogad heller... jag bara asså va?? 🤷🏽‍♀️

Och jag håller på att acceptera min sjukdom- emotionell instabilitets störning. Men det är ju en process i sig att acceptera den och arbeta med den och inte mot den som jag gör väldigt ofta. För jag blir ledsen och känner mig som ett ufo, självklart vill jag vara frisk och fungera socialt utan att det ska gå flera dagars energi åt det.
Jag är rädd att jag inte kommer kunna återgå till den vardagen jag hade förut, jag är seriöst nojig att jag inte kommer kunna arbeta igen på grund av min inställning till livet.

När jag sitter här nu tillexempel så kan jag inte njuta av tillvaron, jag försöker och sen försöker jag inte men det känns lika hopplöst alltihopa.

Jag valde inte det här livet, jag valde definitivt inte den här sjukdomen och brist på empati från vissa människor på grund av att sjukdomen syns inte fysiskt. Dom enda som vet hur det är har bott med mig, det är liksom dom och professionella inom psykiatrin som förstår.

Samtidigt som jag har haft den uppväxten jag har haft och jag har inte orsakat det här själv.

Likes

Comments

Hej bloggen,
Tänkte dela med mig lite av mina senaste dagar...

Jag har mått både upp och ner i min emotionella instabilitet.
I måndags så var det lov från färdighetsträningen men mötena med min individual kontakt har löpt på. Jag hade det bra förra veckan för jag fick beröm över hur jag hanterar olika situationer så att det blir gynnsamt för mig.

Jag gick som på moln förra veckan och tänkte att jag är äntligen på rätt väg och all hopp om att bli frisk tändes!

Jag kände ingen sorg, jag var inte ledsen på flera dagar men så tidigare i veckan... i onsdags tror jag, så hade jag möte med terapeuten och det kom som en chock bara när det vände och där satt jag med gråten i halsen och tårarna bara kom!

Jag blev mest ledsen av att jag insåg hur jag hade gått omkring och gått på autopilot. Lite frustrerad över att all slit och jobb med terapin att hamna i gamla mönster och det var så många jobbiga känslor som bara sköljde över mig.

Jag har lärt mig att det hjälper inte att undvika jobbiga känslor och det hjälper inte mig i längden att hålla på undvika dom hela tiden när de kommer... men jag ska inte sticka under stolen med att jag är rädd att gå ner mig så djupt att jag hamnar i depression igen och det vill jag inte. Att när jag kommer i kontakt med alla jobbiga känslor och minnen att inte hamna nere längst ner på botten. Så det är skit svårt det här för mig.

Men jag har utvecklats till det bättre och jag vet att jag är inte samma person idag som då. Jag har inte samma impulser att skära mig idag och kan nästan räkna mig som självskadefri... nästan!
Jag förstår mina handlingar mycket bättre och det är tack vare terapin ju! Men också tack vare min fina släkt som tar emot mig med öppna armar under deras tak så jag slipper vara hemlös typ.

Jag känner att jag skriver i gåtor men en del av mig skäms över mig själv så kan inte spotta ur mig allt än, känner mig inte riktigt redo liksom...


Likes

Comments

Hej bloggen! Börjar med att visa min coverup jag gjorde idag😍 shit vad nöjd jag är och Gud vad ont det gjorde😂

Det stod ju ”mamma<3” där förut men efter alla omständigheter så valde jag att inte fylla i den utan ville ha ett nytt motiv. Jag var så missnöjd med den tatueringen för att den var sjukt dålig gjord osv...

Men efter det så hämtade jag upp mamma och vi åkte å fikade och pratade lite, det var välbehövligt för jag har saknat henne i flera dagar och haft det jobbigt med tårar och ångest 😔

Likes

Comments