Hejsan hoppsan Karlsson!
Nej men jag har ingen fin bild att dela med mig av mer än om jag skulle fota mina fötter här jag sitter.

Jag är på vårdcentralen hos barnmorskan och ska bara på återbesök om spiralen sitter rätt osv.

Det regnar och är jäkligt ruggigt ute så jag hörde av mig till en kompis och vi ska väl på en liten roadtrip till grannstaden och kanske shoppa lite!

Natten till igår hade jag en obehaglig dröm, det har blivit mer obehagliga drömmar istället för extrema mardrömmar. Men jag drömde om en gammal kärlek och att han ville ha mig tillbaka och såna här drömmar gör mig bara förbannad. Jag vill inte ha dessa killar jag kan drömma om ibland, jag skulle spy av obehag om dom tog kontakt med mig igen för jag är människa okej. Jag gör misstag och alla killar bakåt i tiden är misstag och jag gör inte misstag om och om igen.

Så hela dagen igår var jag helt emotionellt överkörd för jag gick in i någon udda verklighet och liksom saknade honom och var ledsen även fast jag inte saknade honom i förrgår eller idag. Det var endast på grund av drömmen och såhär påverkas jag av drömmar även om jag vet att det bara är dröm så tar känslan av saknad över. Även fast saknaden inte är speciellt befogad heller... jag bara asså va?? 🤷🏽‍♀️

Och jag håller på att acceptera min sjukdom- emotionell instabilitets störning. Men det är ju en process i sig att acceptera den och arbeta med den och inte mot den som jag gör väldigt ofta. För jag blir ledsen och känner mig som ett ufo, självklart vill jag vara frisk och fungera socialt utan att det ska gå flera dagars energi åt det.
Jag är rädd att jag inte kommer kunna återgå till den vardagen jag hade förut, jag är seriöst nojig att jag inte kommer kunna arbeta igen på grund av min inställning till livet.

När jag sitter här nu tillexempel så kan jag inte njuta av tillvaron, jag försöker och sen försöker jag inte men det känns lika hopplöst alltihopa.

Jag valde inte det här livet, jag valde definitivt inte den här sjukdomen och brist på empati från vissa människor på grund av att sjukdomen syns inte fysiskt. Dom enda som vet hur det är har bott med mig, det är liksom dom och professionella inom psykiatrin som förstår.

Samtidigt som jag har haft den uppväxten jag har haft och jag har inte orsakat det här själv.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej bloggen,
Tänkte dela med mig lite av mina senaste dagar...

Jag har mått både upp och ner i min emotionella instabilitet.
I måndags så var det lov från färdighetsträningen men mötena med min individual kontakt har löpt på. Jag hade det bra förra veckan för jag fick beröm över hur jag hanterar olika situationer så att det blir gynnsamt för mig.

Jag gick som på moln förra veckan och tänkte att jag är äntligen på rätt väg och all hopp om att bli frisk tändes!

Jag kände ingen sorg, jag var inte ledsen på flera dagar men så tidigare i veckan... i onsdags tror jag, så hade jag möte med terapeuten och det kom som en chock bara när det vände och där satt jag med gråten i halsen och tårarna bara kom!

Jag blev mest ledsen av att jag insåg hur jag hade gått omkring och gått på autopilot. Lite frustrerad över att all slit och jobb med terapin att hamna i gamla mönster och det var så många jobbiga känslor som bara sköljde över mig.

Jag har lärt mig att det hjälper inte att undvika jobbiga känslor och det hjälper inte mig i längden att hålla på undvika dom hela tiden när de kommer... men jag ska inte sticka under stolen med att jag är rädd att gå ner mig så djupt att jag hamnar i depression igen och det vill jag inte. Att när jag kommer i kontakt med alla jobbiga känslor och minnen att inte hamna nere längst ner på botten. Så det är skit svårt det här för mig.

Men jag har utvecklats till det bättre och jag vet att jag är inte samma person idag som då. Jag har inte samma impulser att skära mig idag och kan nästan räkna mig som självskadefri... nästan!
Jag förstår mina handlingar mycket bättre och det är tack vare terapin ju! Men också tack vare min fina släkt som tar emot mig med öppna armar under deras tak så jag slipper vara hemlös typ.

Jag känner att jag skriver i gåtor men en del av mig skäms över mig själv så kan inte spotta ur mig allt än, känner mig inte riktigt redo liksom...


Likes

Comments

Hej bloggen! Börjar med att visa min coverup jag gjorde idag😍 shit vad nöjd jag är och Gud vad ont det gjorde😂

Det stod ju ”mamma<3” där förut men efter alla omständigheter så valde jag att inte fylla i den utan ville ha ett nytt motiv. Jag var så missnöjd med den tatueringen för att den var sjukt dålig gjord osv...

Men efter det så hämtade jag upp mamma och vi åkte å fikade och pratade lite, det var välbehövligt för jag har saknat henne i flera dagar och haft det jobbigt med tårar och ångest 😔

Likes

Comments

Hej bloggen!
Jag vet att det är tidig fredag morgon men vill dela med mig av torsdagen.

Igår vaknade jag på ett bra humör faktiskt, kände mig utvilad och i fas! Men jag gör oftast det kanske första timmen efter att jag vaknat och bestämt mig för att kliva upp sen kommer tröttheten som en molande värk.

Jag blir tröttare och tröttare ju mer dagen går och tillslut, nu pratar vi vid 14-15 tiden, om jag klivit upp vid 10-11 så orkar jag knappt hålla mig vaken längre!

Jag blir seriöst stressad över detta för jag var en millimeter från att ställa in mötet med terapeuten för att huvudet skrek vila! Men jag tog mig fan in i bilen och till mötet!
Jag är så stolt över mig själv.

Jag använder sjukt många färdigheter nu i min vardag som gör mitt liv lite bättre. Jag har självklart stunder där jag faller tillbaka i gamla mönster men jag kommer på mig själv både i stunden och efteråt.
Det är sjukt vilket stöd jag får av min terapeut också, all cred till henne! Utan hennes möten och individual kontakt vet jag inte hur jag skulle kommit såhär långt!
(Ska köpa en fet bukett och praliner till henne när DBTn tar slut nästa år jag lovar)

Det vänder sig lite i magen när jag tänker på att en vacker dag kanske jag inte behöver terapi och jag får komma ut i arbetslivet sakta men säkert och få eget... jag har smakat på tanken några gånger och ibland är den skrämmande men just den här gången känns det så härligt.

Hade jag aldrig bett om hjälp för att kunna hjälpa mig själv hade jag aldrig varit här jag är idag, alltså vilken resa! Och den är inte slut än!

Jag har så många jag är evigt tacksam för att ha hjälpt mig eller bara varit det stöd jag behövt när allting, verkligen allting, har känts meningslöst. Jag är inte frisk från allting men jag känner hoppet inom mig, och jag tycker det är fruktansvärt hemskt att människor går den här vägen jag vandrar och inte får hjälp. Den rätta hjälpen!

"Han fick ju hjälp" ja men alla är vi olika och behöver olika hjälp på olika sätt när det kommer till psykisk ohälsa. Liksom som en allmänt läkare skulle sitta där med sina alvedon och skriva ut dom till allihopa som hade ont...?

Ta hand om dig och dom omkring dig som betyder säger jag bara! Bara kärlek ❤️

Likes

Comments

Medan alla vaknar av en väckarklocka eller kanske ett barn som skriker för att hon/han sovit färdigt ... så sitter jag här med min målarbok och en kopp svalnat kaffe sen 4- tiden.

Jag tänker inte ligga och vrida och vända mig i sängen och få sån ångest och stress tills jag börjar gråta för jag var så nära på att bara bryta ihop utan att veta exakt varför, eller rättaresagt en jävla massa varför!
Jag frågade om det hjälper att agera på känslan men det skulle inte hjälpa, eller vad vet jag? Jag kanske behöver gråta.

Men det gick över, när jag satte mig och hamna i stunden att det är såhär mitt liv är just nu. Inga varför. Inga "det borde inte" och inga "varför just jag". Bara sitter här och kollar när himlen ljusnar, kanske slår på tvn och kollar på Nyhetsmorgon sen...

Och lever i att mitt liv är inte så som jag vill ha det men det är just såhär det ser ut och jag får utgå därifrån. Och fuck vilket lugn som tog över kroppen!

Likes

Comments

Hejhejhej!
Jag lovar att blogga så fort något kul händer i mitt liv men just nu händer det inte så mycket. Jag vaknade med ryggskott idag och tur i oturen så börjar förkylningen ge med sig så det kunde varit värre tycker jag! :)

Annars löper allting på som vanligt, möten hit och möten dit.
Den 23:dje den här månaden ska jag och girlsen gå se "det" på bio, jag vet inte om den verkar så bra faktiskt. Jag kollade trailern och visst den verkar obehaglig men inte så värst som alla säger att den är. Återstår att se!

På återseende 👋🏼

Likes

Comments

Jag har gått och blivit förkyld. Är mest less och så sjukt irriterad över mina tankar och existens! Jag vill skrika ut i frustration och bara slänga allt åt helvete.

Jag ligger här helt matt men kan absolut inte somna. För jag är rädd. Jag är rädd att somna! För att jag och ingen annan kan ta bort dessa mardrömmar. Jag är hungrig och seriöst bara ledsen... får ingen ordning i huvudet alls
😔

Likes

Comments

Hejsan
Har haft tuffa intensiva dagar här. Men jag bara bröt ihop i går (onsdag) hos terapeuten liksom.
Jag känner sån frustration, skam, aggression och är extremt ledsen över hur mitt liv ser ut. Jag känner bara att vem fan vill ha det såhär, jag känner ångest hela dagarna över att någon ska vara arg på mig och bråka på mig. För det är jag van vid att någon ska vara arg och "kritisera" mig, nu går jag och väntar på kritik och ett bakslag typ att bli tvungen att flytta hem eller något liknade.

Nog om grinighet, jag shoppade lite idag för ska på födelsedagsfest på lördag hos en av det bästa människorna jag vet. Jag köpte en tubkjol och tights för topp har jag redan hemma. Men sen dessa smycken? 😍 i Love them

Likes

Comments

Hej på er👋🏼
Blir ingen bild idag, as tråkigt inlägg men det går bli så när det är såhär.

Jag vaknade med ett ryck i natt vid 2 tiden och hade en mardröm, jag är tacksam att jag vaknade! Jag är så grymt tacksam att jag vaknade istället för att plågas men är ändå irriterad på att jag ska behöva ha dessa mardrömmar.

I min dröm:

Hade jag åkt hem till mamma och hennes sambo för att jag flyttat hem igen. Jag packade upp mina grejer och hade godispåsar som jag stoppade vid fönstret på fönsterbrädet typ. (Har rum i källaren där och källarfönster) och fönstret var lite öppet.

Jag ser en skugga som kommer från baksidan och det är mammas sambo som går där, jag ser hur han sparkar ner godispåsarna och det liksom bara flyger godis överallt.

Jag hör hur han kommer in genom dörren där uppe och säger till min mamma att "Gisela har varit hemma i bara någon timme och har redan skräp vid fönstret" och min mamma svarar att hon ska gå ner och prata med mig.

Mycket riktigt kommer hon ner till mitt rum och jag berättar vad han gjorde och hon svarar att "ja varför gjorde han sådär, ska fråga honom"

Och sen vaknar jag med ett ryck och magont för jag blir stressad av hans hetsiga beteende.

Jag tänker börja spara pengar till en lägenhet för jag vill känna tryggheten av helt eget. Jag klarar inte av den här stressen och bara sitta och gnälla utan jag tänker göra något konkret.
Att spara pengar på sjukpenning kommer ta en massa tid men jag tänker göra det, får jag erbjudande om hyresrätt så tackar jag naturligtvis JA men målet är ju att köpa en bostadsrätt i framtiden för den här ovissheten tar kål på mig.

Ingen bra dag för mig... tänker taskiga grejer om mig själv också, frustrationen över att inte kunna sköta ett jobb har varit som ett svart moln över mig hela dagen och hopplösheten om att det här livet är inte alls vad jag vill ha. Men det kommer väl bättre dagar 🤷🏽‍♀️

Likes

Comments

Hej hej hej👋🏼
Jag klev upp vid 13-14 tiden och gjorde mig rostat macka med KAFFE🙌🏼, jag kunde verkligen inte komma till ro att somna i natt.
Jag kollade på senaste avsnittet av Super nanny Sverige igår på Viafree och jag är sån lipsill när det kommer till lyckliga slut.

Jag blir så tagen och känslosam när hon Nannyn kommer där och familjen är helt kaos, så kommer hon med konfliktlösningar och familjen fungerar som alla familjer borde ha det!

Jag blir så ledsen och rädd för min dysfunktionella barndom och uppväxt är så långt bort från det där. Föräldrarna försöker och JAG säger inte att mina föräldrar inte har försökt för det har dom! Men inte tillräckligt för att jag skulle känna trygghet och bekräftelse.

Så jag låg och grubblade över det där i natt så kunde inte sova riktigt, fällde en och annan tår också för jag blir extremt ledsen och känner mig otroligt ensam för många i min släkt och familj tycker att jag känner fel. Och det har bidragit enormt till min emotionella instabilitet. Och jag blir så förbannad för absolut ingen har rätt att säga åt någon att det den känner är galet eller fel.

Inget jag någonsin har gjort är rätt eller bra enligt vissa, att dra hemifrån och bli besviken på mamma som gifte sig med människan som förstört mig som människa var också fel. Jag har blivit så misshandlad psykiskt att jag slutade fungera där ett tag.

Jag behövde någon som sa åt mig vad jag ska känna för att jag är van vid att någon styr över det. När min terapeut berättade att ingen kan styra över mina känslor blev det ju helt tyst i huvudet och hjärtat.
Jag vet nu idag att jag har känslor och tankar men att skilja på dom och lyssna på mina känslor och acceptera dom är skit svårt. Jag har tappat min självkänsla och mitt självförtroende under alla år jag bott med mamma och den här människan.

Tillslut är man så nedbruten att man inte ser sitt värde någonstans... och där är jag idag. Jag bygger upp allt som flera personer i flera år förstört för mig. Och det är så orättvist men jag är vuxen nu och tar ansvar över mitt mående.

Likes

Comments