View tracker

5 månader sen sist jag träffade min kompis så tänkte vi att det va dags att ses. Så hela helgen var det jag, min kompis och hennes son i fina Landskrona även då det va fult vårväder. Vi gick och handlade sen hjälpte jag henne att laga middag även då hennes son inte ville äta av den men som tur är gjorde hon en stor gryta så vi kunde ha till middag nästa dag Åt jag min efterlängtande sushi och till det hade vi vinet Black Tower som passar bra till sushi. Sen blev det lite hemmakvällsgodis till en bra film, såg på en film som heter Fury med Brad Pitt i huvudrollen, handlade om WW2 och den var faktiskt jättebra, man va på helspänn under hela filmen. Lördagen så köpte vi lite fika på Espresso house och jag är lite avis på min kompis eftersom Espresso House bara ligger runt hörnan från där hon bor. Blev en jättegod Frappe med cookies and cream och en vanilj cheesecake muffins och så tittade vi på Ronja Rövardotter, även då det va mest jag och hon som kollade på den, hennes son sprang bara fram och tillbaka. Vi gick till parken så han fick leka av sig lite och när vi kom tillbaka till lägenheten så sov han middag och då passade vi på att se lite på att kolla på The Walking Dead, som jag precis börjat kolla på och den serien var bättre än vad jag trodde den var och tur va att min kompis också var ett stort fan av serien. Sen fortsatte jag att kolla medans hon förberedde maten, grekiska köttbullar i en tomatsås med pasta, sen var jag så inne i serien så vi åt och kollade på walking dead samtidigt. Fortsatte att titta medans hon nattade sin son och sen kollade vi på en jättebra verklighetsbaserad film som heter Wild, om en kvinna på 90 talet som vandrar 1100 amerikanska mil, för att hitta sig själv. På söndagen så tog vi också en fika på espresso house och så gick vi till museumet där det fanns ett lekrum för barn där hennes son kunde leka av sig lite, jättefint och fantasirikt, sen en liten runda till affären där vi köpte lite mat och lite påskpyssel. Blev lite baknig på hennes håll och jag och hennes son eller mest jag gjorde nån lerfigur, blev också lite walking dead den kvällen också medans hon förberedde maten, klyftpotatis med spareribs och rödvinssås, jättegott! Sen blev hon såklart jättesugen på sushi senare på kvällen så hon åt sushi, jag åt godis och vi försökte kolla på World War Z men hon blev så trött så vi gick i säng tidigt. Min sista dag, ett par timmar innan jag skulle åka hem så påskpysslade vi lite, men hennes son målade mest på sig själv så han fick gå och kolla på t medans vi fortsatte, hon gjorde lite påskkort och , även jag gjorde ett påskkort till henne och hennes son som jag sen tejpade upp på väggen, hann t.o.m göra ett påskkort till en gammal vän, sen ett kort stopp på biblioteket och affären sen så så åkte jag hem och fortsätter mitt påsklov hemma i Simrishamn tillsammans med familjen och våra djur. Får hoppas att vi ses snart, blir lika glad av att se dig varje gång och då får vi hoppas att vi får bättre väder nästa gång :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det stora nya fenomenet, 50 Shades Of Grey. Jag älskar böckerna och gillade filmen även då den kunde vara lite bättre. Det är mycket snack kring filmen om att den ger uttryck för kvinnomisshandel, våld och våldtäkt. Jag vill säga att det gör den inte, inte som jag ser det. Jag kan hålla med om att Christian kan vara mycket kontrollerande och det ser jag som fel. Min bild är som det sägs i boken att han hade en svår uppväxt och har alltid haft det svårt med relationer även om hans sätt att kompensera för sin mammas sätt att behandla han när han var barn var kanske fel men han valde inte den vägen, han blev indragen i den världen av Mrs Robinson, det såg jag som hemskt att en kvinna i medelålderna drar in en 15 årig pojke i den som boken kallar det BDSM världen. Han var bruten och behövde någon som förstod han och hon tyckte väl att det var ok att dra in han i det. Jag tycker som Anastasia, hon är ett peddo som hon uttryckte det. Sen så var det den enda världen han kände till, tack vare Mrs Robinson. Jag kan säga att jag tycker om Christian Grey om man inte räknar med det med kontrollbehovet. Han har ett svårt förflutet men att antyda att det är kvinnomisshandel är bara fel och det som antyds är våldtäkt. Låt mig vara tydlig, Anastasia går med på allt förutom att skriva på kontraktet, hon tycker om och njuter över vad Christian gör med henne, vad dem gör tillsammans. Han slutar faktiskt när hon säger nej inte nånstans är det tal om våldtäkt eller misshandel. Jag kan hålla med om att slutet var hemskt men hon ville att Christian skulle visa hur ont det kunde göra så hon får ju faktiskt skylla sig själv, även om det var hemskt. Han förändras väldigt mycket under böckernas gång, han vill inte straffa henne, vill inte gå in i lekrummet och faktiskt så blir det mer hon som vill att han ska ta in henne i lekrummet. Det är inte BDSM, väldigt vagt, Jamie Dornan aka Christian Grey även förklarar att det är en kärleksfilm även då den första boken visar lite av det. Jag kommer säkert läsa böckerna fler gånger, det är faktiskt väldigt bra böcker och kommer definitivt se dem 2 andra filmerna när dem kommer ut på bio. True 50 shades of Grey fan!

Likes

Comments

View tracker

​Inatt hade jag en dröm om dig, det va den första dröm jag någonsin hatat att vakna upp ur. Jag insåg aldrig hur mycket jag faktiskt tycker om dig förens drömmen väckte mig. Jag ser dig varje dag, vi pratar, vi umgås och vi tittar på PH tillsammans med dem andra. Jag vill berätta men är rädd för vad du ska säga, rädd att du inte ska känna likadant. Hur kommer det kännas när jag väl ser dig, kommer jag bli nervös, kommer jag ha fjärilar i magen? Dem säger att drömmar betyder nåt men vill jag ta chansen och hoppas på att inte bli sårad. Tänker på ditt skratt, ditt leende, dina ögon, på din göteborgsdialekt :)

Vill inte bli sårad, vill inte hoppas på för mycket. Men känner mig ensam och vill ha ngon som säger hur mycket han bryr sig och hur mycket han tycker om mig. Känns som jag går i en dimma, dimman gör mig osynlig, ingen kan eller vill se mig. Har ofta blivit nekad när jag sagt till en kille att jag tyckt om en men dem har aldrig känt likadant. Känns orättvisst. Känner mig bara ledsen och deppig, vet inte vad jag ska göra. Vad ska jag säga, hur ska jag agera. Hur ska hmjag veta om han känner nåt överhuvudtaget. Drömmen om dig kommer aldrig blekna...

Likes

Comments

När jag ser dig, ser jag din skönhet, din blick, ditt leende

Mitt hjärta bankar, ropar, skriker!

Se mig, rör mig. älska mig!

Vill att du blir min...

 

Vad är ett liv utan kärlek,vad är kärlek utan ett liv.

Vad är älska?

Vad är ett liv?

Hatet växer inom mig, den trycker och trycker men kommer inte ut!

Man är rädd att släppa ut det.

Vad göra, varför göra något alls?

Livet kan inte levas, man måste se livet för att kunna leva.

Annars inget liv!

Vad är ett liv utan dig?

 

Varför finns jag, varför finns vi?

Varför finns jorden, livet .Varför?

Vad finns det att älska, vad finns det att hata?

Varför älska livet, varför hata hatet?

Hata och älska allt

Hata inget, älska inget

Inget alls!

Ingen ser, ingen förstår

All den smärta jag bär på

Who to trust, who to love

Ingen att luta mig åt

Försöker le, försöker skratta

Men förgäves, det är en fasad

Av det som en gång var äkta

Bara smärta

Bara sorg

Önskar att du aldrig gick bort!

 

I skuggan av mig själv försöker jag hitta ut

Försöker hitta ljuset, glädjen och värmen

Det är kallt

Det är ensamt

Jag famlar i mörkret

Försöker hitta ut

Kan inte skratta, le och vara glad

Kryper ihop

Vill bara försvinna

I skuggan av mig själv

Ur skuggan jag ser ut

Ser er skratta och peka

Kastar ut ord, känn som knivar

Känns som jag gått i tusen bitar

Ni går iväg, jag pustar ut men jag vet att det aldrig tar slut!

 

 

Likes

Comments

 

Vet inte var jag ska börja, så mycket som hänt den sista tiden och jag vet inte hur jag ska börja.

Det känns tungt, tomt och meningslöst

Har förlorat 2 av mina bästa vänner, vänner som jag trodde jag kunde lita på, som tyckte om mig, som brydde sig om  mig men tydligen hade jag fel.

Dem säger att jag är en hemsk, självisk och hjärtlös person. Och många av mina vänner kan intyga om att det är fel, även min nya kompis som knappt känner mig säger att jag är en underbar, varm och godhjärtad person.

Jag är nog den osjälviska som finns.

Det var dem orden som sårade mest och gjorde mest ont, vet inte om han ( vi kallar han Per) sa så för att såra mig eller om han mena det. Men han vet att det sårade mig.

Per och vi kallar han andra för Alex, är tillsammans och är fina tillsammans men dem tror inte jag är glad för deras skull.

T.o.m Alex tror jag vill ha Per för mig själv och vise versa. Jag sa att jag var avundsjuk för jag önska att jag hade en pojkvän men Alex säger att jag är svartsjuk men jag sa att det är skillnad på svrt och avundsjuk men jag sa att det är skillnad annars hade det fan bara funnits ett ord för det. Fan dem är homosexuella, varför skulle jag då vilja ha någon av dem.

Jag har också haft sexdrömmar om Per men då säger han att jag är psykisk störd för jag har sådana drömmar, jag kan fan inte kontrollera mina drömmar, jag kan fan inte bestämma vad jag ska eller vill drömma om. dem drömmarna bara kommer.

Han säger att jag gjort många misstag och det var ett misstag jag gjorde som fick dem att hata mig och aldrig mer prata eller se mig och det var bara ett litet misstag, inget att gapa över.

Samtidigt för jag hatar dem för dem såra mig så kan jag inte hjälpa att jag saknar dem, det händer t.o.m. att jag gråter vissa nätter efter dem. Jag känner mig dum, jag borde inte visa mig svag och gråta efter dem men jag kam inte hjälpa det, dem ska inte vara en del av mitt liv längre  men jag vet att det kommer ta ett tag innan jag släppt dem helt.

Ärligt så är det inte första gången Per sårat mig och tänker inte låta han göra det fler gånger.

Är det fel av mig att sakna dem, att gråta över dem, jag har andra vänner som bryr sig om mig och tycker om mig för den jag är. Även våra gemensamma vänner kom emellan så nu är dem ovänner, och vill inte att dem ska komma emellan oss, det är inte rättvisst mot dem.

Jag har också en klocka jag fick av Per som jag inte vet var jag ska göra av med, vill inte ha nåt minne från han som bara gör ont.

Jag älskade dem, brydde mig om dem och skulle göra vad som helst för dem, men dem valde att slita ut mitt hjärta, stampa på det och slänga det i en stinkande hög av skit.

Det är så jag känner, jag försöker vara positiv men det är svårt när man känner som man gör, svårt när man är deprimerad, vissa nätter kan jag inte sova, och tänker jag inte på Per och Alex så tänker jag på annat, tänker på hur mycket jag saknar mamma.

Det t.o.m händer att jag får panikattack och är rädd för att jag ska vakna upp nästa dag och pappa ligger död i sängen, han kanske inte är årets pappa direkt men är rädd att han ska försvinna.

Det är svårt att tänka positivt och vara glad när man är ensam hela tiden, när man in te har någon att umgås med, då blir det att man sover länge och sitter vid datan resten av dagen, andra dagar man går till stan för att handla mat.

Klart det är snart sommar och syskonen tar studenten och kommer vara hemma om sommaren men det kommer ändå kännas som man är ensam.

Önskar ibland att jag bara kunde åka iväg nånstans ett tag, bara försvinna och slippa all skit men det är inte så lätt, även om jag hade kunnat åka så har jag ingenstans att ta vägen

Ibland vill jag också bara hoppa från en klippa, ner i mörkret och försvinna.

Men det enda jag kan göra är att sitta och hoppas på att det blir bättre...

 

 

 

Likes

Comments

Det va ett tag sen jag skrev, rättare sagt 6 månader sen, vet inte vad jag vill skriva. Tanke på att min pappa har FB nu så var jag tvungen att koppla bort Nattstad från FB, eftersom det jag ska skriva nu handlar om pappa plus allt annat. 10 månader sen jag tog studenten och fortfarande arbetslös, singel och inte på väg  nånstans känns det som, känns som jag fastnat. Vill bara skrika!

Skrika på min pappa först och främst! Känns ensamt även om han står där, han hör mig men lyssnar inte, vänder ryggen till. Tittar på en precis som han inte fattar även om man står där och gråter och berättar vad som tynger ens axlar. Kan inte andas...

Inte bara det, han har börjat igen med nåt jag inte vill säga högt, men det är nåt som tynger mig och mina syskon. Men inte lönt att säga nåt för han bryr sig inte och han bryr sig inte om att vi mår dåligt av det. Han bryr sig inte om när han dör, klart det är väl bra att man inte är rädd för döden men han tänker inte på sina barn.  Mina syskon har ändå tur, dem har bra relation med resten av släkten men dem hatar mig.

Jag bor fortfarande hemma och ärligt så  har jag INGEN här hemma, bara pappa och katten. Har jag tur så träffar jag på nån jag känner i stan men bara ett par min snackande sen är jag ensam. Pappa jobbar 7-16, kommer hem, tar en kopp kaffe, treo och sitter vid laptopen resten av kvällen, helgen blir det oxå laptopen hela dagarna, klart då får jag ju tvn för ig själv men ärligt helgerna hemma är deprimerande och tråkiga. Ibland har jag tur att jag har råd att jag kan åka till Malmö och vara hos min killkompisar under en helg och då känner jag mig glad och älskad men när jag väl sätter mig på tåget hem igen så kommer depressionen tillbaka. Eftersom det tar 1 och 30 min till Malmö och kostar 160 kr tur & retur så kan jag tyvärr inte åka dit så mycket som jag vill.

 

Allt känns så dåligt och hopplöst att jag ibland önskar att jag kunde somna in för alltid, slippa smärtan som jag känner varje dag. Har mina vänner som verkligen är underbara men det är inte varje dag jag kan prata med dem eftersom dem har sina liv, sina jobb och sina förhållande att tänka på. Jag är t.o.m. avundsjuk på min tjejkompis, hon har en pojkvän och hon har t.o.m. fått barn nu nyligen, hon har det jag vill ha, en familj.

Dem enda jag umgås mest med är mina syskon, dem kan vara riktigt jobbiga ibland men även vara där för en när man behöver dem men man vill ju ändå ha någon annan ibland att dumpa sina tråkigheter på.

Den enda jag känner jag kan prata med är Mamma, pratar med henne hela tiden även om hon inte kan svara mig men önskar så mycket att hon kunde. Vill bara höra hennes röst, höra henne säga att allt kommer bli bra, att allt kommer lösa sig.

Önskar bara att hon kunde komma nerflygandes från himlen,  hålla om mig och trösta mig med sin vackra röst, säga; "Dottern min, allt kommer ordna sig"

Känns som jag lever i en mardröm, men i denna mardrömmen kan jag inte vakna av...

Likes

Comments

I skuggan av mig känner jag mig ledsen, utfryst och ensam, iallafall just nu under skrivandet. Mitt humör är upp och ner hela tiden så jag vet aldrig hur jag mår nästa dag. Känns som min depression långsamt tillbaka, trodde jag var fri från den. Depressionen var hemsk och det är inget jag vill gå igenom igen, sover hela dagarna, ingen matlust förutom att jag bara vill trycka ner mig kakor, läsk och godis. Hade ingen livslust under depressionen och vill inte ha de tankarna igen, hemska tankar.

Jag har mina vänner och en del av min familj som hjälpt mig men ändå känns det ensamt, jag bor hemma fortfarande men pappa är inget roligt sällskap. Det enda roliga med honom är vardagarna då han jobbar, då kan jag ha det lugnt hemma. Se en film, städa, leta jobb eller kela med katten om inte han sover. Annars så sitter han halva dagarna på internet och spelar spel, klart det är hans data men som tur kan jag bestämma över tvn, men man önskar för det mesta att man hade roligare sällskap än pappa som sitter och är sur och tvär hela tiden. Han kanske älskar mig men det är aldrig nåt han visar, och just i denna stund gråter jag och undrar vad jag gjorde för fel i mitt tidigare liv som gjorde att jag fick detta helvetes liv, med en pappa som inte bryr sig om någon annan än sig själv ock katten. Han bryr sig mer om mina syskon än mig,. Det är som om jag är det svarta fåret i denna familj och dem skrattar bakom ryggen på mig.

Om mamma bara inte gått bort så hade jag iallafall haft henne att anförtro mig på. Pappa får för sig bara för att jag är 20 år så kan jag klara mig själv och då menar han klara ALLT själv. Det finns mycket jag inte vet som jag behöver veta man han är ingen sådan person som vill hjälpa en precis. Hade jag bara kunnat flytta hemifrån, ett fungerande boende, mat i kylen, värme, data och eget internet så hade det varit perfekt för jag har redan plamerat hur jag ska leva om jag flyttar hemifrån. Och jag vet redan nu om det blir att jag kan flytta hemifrån så kommer pappa inte bli glad för då får han inte längre pengar från soc, som han får för att jag bor hemma. Tror inte ens att han kommer säga nåt överhuvudtaget. För honom är jag bara en snyltare, i hans ögon är jag ingenting.

Jag lever i min egen skugga, önskar livet mitt var annorlunda. Önskar det var som i filmerna, som Twilight. Önska jag kunde hitta en vampyr som kunde få mig att förlora andan, få mig att tro att kärlek existerar. Eller en kille överhuvudtaget som får mig att känna älskad och behövd. Någon som vill göra vad som helst för mig. Men verkar som jag kommer få vänta länge på min Edward Cullen eller en Jacob Black.

Inne I Skuggan Är Jag Ensam...

  

 

 

 



 

 

 

Likes

Comments

Har gått ett tag sen jag skrev men det tar en stund till för vet inte vad jag ska skriva om men om det är någon som tycker jag ska ta upp någonting så kommentera gärna då :)

Likes

Comments

En serie som är en stor favorit, både av mig och av flera miljoner tittare över hela världen. Den talar till oss alla, vi känner igen oss i karaktärerna.

Men lite om de 5 huvudpersonerna

"Sheldon": Den irriterande, stora geniet som man hatar att älska. Man skrattar, gråter och himmlar med ögonen för denna lustiga karaktär som irriterar alla i hans närhet. Han som tror och vet att han kan mer än alla andra

"Leonard": Den söta lilla figur som man inte kan motstå. Söt, oskuldsfull somm gör allt för att vinna Pennys hjärta. Den person som som Sheldon delar lägenhet med och som Sheldon måste strya över för att Leonard inte ska bryta det otroliga kontarktet.

"Howard": Den såkallade Casanovan som försöker trots alla dissningar försöker stöta på Penny och alla andra tjejer han kommer åt. Den lilla jobbiga mannen som fortfarande bor hemma hos sin mamma.Ses som en desperat nörd som bara vill ha kul med kvinnor men lyckas adldrig, men lyckas hitta kärleken och blir förlovad efter en sån lång tid av ensamhet.

"Raj": Den indiska killen som flyttar från Indien för att han har en dröm. Han hamnar på univeristetet där de andra killarna jobbar och forskar. Den killen som aldrig kan prata med kvinnor, förutom när han är full. Han och Howard har en speciell relation, en bromance och de verkar som de aldrig kan vara utan varann. Den rara, oskuldsfulle omedvetna Raj som följer i Howards spår.

Sist men inte minst så har vi "Penny", söta, roliga Penny som faller av och an för Leonard, grannen i samma trappa som är killarnas bästa vän som hon har kul med men som inte fattar killarnas forskning talk. Lite dum i det sammanhanget men försöker hänga med i den takt hon kan.

Sen har vi alla de andra karaktärerna som man bara kan skratta åt. Vara med deras vardag, deras liv o.s.v.

En serie tillägnad oss alla, en serie som bara får en att både skratta och att gråta.

En serie utan dess like, så populär att man inte kan vara utan den en sekund.

Lite background så för er som inte vet så är det bekräftat att han som spelar Sheldon är homosexuell och har ett troget förhållande sen 10 år tillbaka tsm med sin pojkvän Todd. Ålder 39.

"Leonard", ålder 37.

"Howard", ålder 32.How

"Raj", ålder 31.

Och "Penny", ålder 27.

Man kan inte tro att de är så gamla, iallafall inte "Sheldon" och "Leonard Jag vill hylla denna serie genom att säga tack för ni finns och uppfyller vår vardag med skratt och gråt :)



Likes

Comments

Det finns ett folkslag som jag älskar och det är de HBTQ folket. Dem är inte rädda för att visa sitt sanna jag, dem är stolta för vem dem är. Det är därför det finns Pride festivalen, där de kan visa upp sig att dem är starka och stolta.

Jag har några killkompisar som är homosexuella och dem är toppen, 2 av dem är tillsammans och bor ihopa och dem är en av mina bästa vänner. Snälla, söta, härliga och helt underbara. Dem är som vilken människa som helst förutom att dem gillar samma kön ocha jag hatar att det finns folk som ser ner på de folk som är HBTQ, dem har all rätt att leva och finnas. Tänk dig själv att om du blivit mobbad, nertrampad eller t.o.m slagen för att du är annorlunda, hade du tyckt det var roligt då? nä jag tro inte det. det är det dem flesta HBTQ människor få stå ut med i detta hemska orättvisa samhälle.

Låt dem bara va och låt dem leva sitt liv.

Sådana killkompisar är det bästa man kan ha.

Tänk er tjejer man behöver inte vara rädd att han stöter på en, kollar på ens bröst, eller att du undrar om det kan bli nåt mer mellan er, särskilt om man inte vill ha en pojkvän utan en killkompis, då är en killkompis som är homosexuell ett bra alternativ.

Det är det bästa som jag vet, som har hänt mig.

Jag har festat mycket med dem men då på gayklubbar, och det är det bästa ställen att gå på. Man behöver inte skämmas om hur man ser ut eller att man är annorlunda.

Man känner sig som en av dem, dem är annorlunda på sitt sätt så man känner sig accepterad och det räcker bara att man går upp på dansgolvet så kommer det alltid någon kille som vill dansa med en utan att ha någon snuskig tanke i huvudet, han vill bara ha kul och dansa, och tro mig dem älskar att dansa och duktiga är dem oxå :)

Och man hittar alltid någon att dansa med en om ens vänner inte orkar dansa.

Jag känner mig bekväm och som om jag vore en av dem och det känns skönt.

Som sagt jag är glad ändå att många av dagens HBTQ folk är stolta över vilka dem är och kan visa det och det tycker jag är strongt av dem.

Ni som är homofober, gör mig en tjänst, hacka inte ner på dem bara låt dem vara ifred och lev ert eget liv. Om ni har en åsikt så håll den för er själva istället tack.

Jag stödjer HBTQ folket och jag är stolt över det!



Hylla De Homosexuella!

Likes

Comments