Hej! Vi är två tjejer på 13 år. Båda har dyslexi och har rätt svårt i skolan ibland men vi får all hjälp vi behöver. Båda älskar djur, mode, familj, vänner och framför allt killar. Haha, nej skämt och sido. Vi drömmer om att köpa en hund tillsammans även om det nog aldrig kommer att ske, men man får väll drömma? Vi båda är väldigt sportiga och älskar att träna, ena tränar simhopp och andra går på ridnig. Vi har tänkt att börja på en "självförsvarsskurs" med våran andra "besti".

Vi har ett budskap och det är att alla är lika värda avsätt vilket utseende, sexuell läggning, kön eller religon ska du bli lika behandlad. Var stolt för att du är just du!

Denna blogg kommer att handla om våra liv, problem, killar och allt mellan himmel och jord.

Hej! Sorry att det inte blev som vi trodde i början....Vi kunde inte uppdatera dom första veckorna. Vi hade så mycket prov och läxor så vi han inte med. Eftersom vi båda har dyslexi så har vi det svårare och måste plugga mer så vi hade inte tid bara : ( Många som jag har träffat har frågat: "va har du dyslexi men då kan en ju inte läsa?" Och snälla sluta tro det. Att ha dyslexi är inte som om ha löss eller what ever. Det är så olikt från en person till en annan. Och ja vissa kan nästan inte läsa men då är det inte som det låter. Det är mer när det är långa svåra ord alt blir knas, när bokstäverna börjar hoppa. Och nej haha folk som tror det bokstäverna hoppar. De hoppar inte bokstavligen runt utan tex som för mig; jag sätter in nya bokstäver utan att tänka på det, läser vissa i fel ordning eller när det e för mycket text blir det för mycket på en gång. Jag försökte googla på lite cool fakta för att vi skulle låta rätt smarta och såklart kolla jag snabbt på wikipedia, och bara ett tips till om ni ska googla på en diagnos kolla inte där. Det stog att vi hade en "funktionnedsettnig som får oss svårare med läsning och/eller skrivning" "en störning i språkliga funktioner" "ett handikapp". Jag vet inte om det jobbigaste var orden eller om det faktiskt är sant. För det är ju det bara att jag aldrig tänkt på dyslexi på det sättet. Det är en diagnos vi frågar om inte att jag är helt efterbliven, för så låter det iaf i mina öron. Varför använder vi så "grova" ord?

Jag hittade iaf mer bra riktigt fakta som är ett bra sätt att förklara på, (som inte jag är) Så i våra hjärnor så finns det ett så kallat språkcentrum och många tror att det är där all skrivning och läsning sker men det e inte sant. Det är flera delar i hjärnan som hjälper varandra, en som skiljer ljuden åt, en som lagrar ord vi lär oss osv, men en person med dyslexi så är det svårare att aktivera alla delar och det gör det svårare att läsa. När vi läser kan vi få ett bra flyt men vi kommer inte ihåg vad vi precis läste (oftast). Vi har det ju väldigt mycket enklare med alla våra hjälpmedel vi får i skolan men det e ju oftast inte tillräckligt. Det är ju vad som händer som mest i hjärnan. Alla som säger "gud va sköt med dyslexi ni får ju skriva på dator" eller "ni får ju värsta lyxen". Tro mig, det vill ni inte. Med våra verktyg så får vi bara en chans att komma upp på eran nivå, få det mer rättvist. Vi kan ju ibland blanda ihop b och d eller e och ä men dubbeltäcknig e värst, sånna saker som är busenkla för vissa. Förlåt om det blev lite lång tråkigt detta blogg inlägg men det kändes viktig att förmedla hur svårt vi har det ibland i skolan och att det är mer "uppförsbacke" för folk med diagnoser. Och ja det är svårt att skriva dessa inlägg men det e också så jävla kul så vi kommer göra allt för att kunna fortsätta! gå in på våran blogg och läs dom två andra inäggen om ni missa dem. Ly/k

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Okej det var väldigt svårt för oss att bestämma oss hur vi skulle börja och vad vi skulle skriva om, men vi var ju tvungna att välja nått så vi tog det som nog är det enklaste ämnet att komma på men det svåraste att uttrycka sig i. Killar. Vi kommer skriva första bokstaven i vårat namn, K & N

Så länge en K har kunnat minnas så har hon varit intresserad av killar, medans N första crush var i feman. Vi båda antar att vi är hetro eftersom vi aldrig har varit intresserade av en tjej. Just to let you know liksom. När vi började sexan så splittrades alla gamla klasser in till nya, vi älskar våran nya klass! Tack vare att vi splittrades fick vi lära känna massa nya människor. Ingen av oss minns det så tydligt, det känns som vi har känt alla i klassen sen vi började skolan. Killarna i vår klass är jätte roliga och snälla men ganska jobbiga ibland också. En an oss var väldigt väldigt kär en period men det blev aldrig nått. Vi har gått i högstadiet i ca 3 månader nu och det är alltid spänning och händer saker, vi har hittat några killar som vi tycker om lite extra och dom som är snyggast. Vi har väldig lik smak när det kommer till killar så vi har varit, inte osams men lite ledsna för vi vill verkligen inte såra varandra genom en kille. Det är väldigt viktigt att hålla ihop som kompisar och inte låta en kille förstöra allt, det är en kille, det kommer fler. Många av våra kompisar vill ha en kille (inklusive oss) det är lite som ett mål. När en förklarar det på det här sättet låter det väldigt desperat och vi kanske är det, men tanken lockar väldigt mycket, om en säger så. Jag (K) har hört många andra beskriva "kärlek" på samma sätt men jag (K) tycker det är bra. "Du är drogen som får mig att fortsätta att kämpa för oss". Det är som om en inte vill men så fort en ser hen igen så går det inte att hålla emot. Även om en har haft en dålig dag och allt har varit skit så går det inte att låta bli att le när en ser personen i ögonen. Det jobbigaste är nog när en har varit super kär och en äger att "hen är inte tillräckligt bra för mig ändå."Men en kan verkligen inte komma över hen, speciellt inte när en möter personen varje dag. Personen är alltid i tankarna Att vara kär är så fantastiskt men så jävla jobbigt samtidigt. Det är som en hat kärlek typ. I ena stunden vil en aldrig se personen mer och i andra så vill en stå så nära det går. Men det bästa är nog när en skrattar tillsammans, får personen att skratta eller le. Och det roliga är att en kommer ihåg alla små detaljer och saker personen säger eller gör, jag har många sånna även om jag har kommit över personen så kommer jag ihåg. men det viktigaste är att alltid komma ihåg vad som går före och att älska sig själv.

Glöm aldrig det!

Vi kommer försöka uppdatera en gång i veckan, vi kommer har varan gång så jag (K) har jämna veckor och (N) har udda. Så hoppas ni gilla det<3

Likes

Comments