Igår sköljde livet, verkligheten, motgångar och annat över mig och jag va tvungen att tömma tårkanalerna. Tårarna var som floder och jag och Hector var själv hemma med hundarna. Våra hundar är inga tröstare direkt däremot är vår son det visade det sig.
Medan jag sitter och snorar, tårarna rinner och jag försöker samla mig så vänder sig Hector om i leken. Tittar en stund på mig innan han slutar med det han höll på med och kryper till mig och kryper upp i mitt knä...❤ Behöver jag säga att mammahjärtat svämmade över och tårarna som kom från utmattning byttes mot glädjetårar i sin renaste form?
Han är så liten men har ändå världens största hjärta❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments