Tiden springer iväg! Exemplen haglar för tillfället över mig...
1. Jag och Martin varit tillsammans i snart 10år! Det har hänt såååå mycket och på något vis har vi lyckats ta oss igenom allt på något vis även om det vid vissa stunder varit starka motvindar!

2. Det är snart 1 år sedan vi bestämde oss för att sluta med preventivmedel för att förhoppningsvis starta en familj tillsammans! Vilket gick oförskämt lättsamt och det är jag evigt tacksam över! ❤

3. Om ca två månader blir vår fina son Hector 1år! Han som nyss kom, han som varenda dag lär sig nya saker och som gör hela vår värld till en bättre!

4. Om några dagar fyller jag 25år! Ingen åldersnoja alls över det, men tiden går fort! Kan fortfarande minnas hur vi satt som små 7åringar och tittade på de från högstadiet och längtade tills vi skulle bli så stor! Nu är det snart 10år sedan jag gick i högstadiet!

5. Snart är det sommar och till hösten påbörjar jag sista året på min utbildning till förskollärare! De 3,5åren som kändes som en evighet har bjudit på massor med skratt och tårar och olika toppar och dalar i livet och nu är det inte långt kvar!

Efter ett antal utropstecken och konstateranden så kommer jag bara fram till samma sak... Tiden går så fort! Det gäller att ta vara på all tid hela tiden!!!
Nu ska jag fokusera lite på egentid för Hector sover och Martin är på jobbet! 😉👍

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Efter en kväll med tacos, surr och Fifty shades darker på bio med Ewa, Maddo och Marie så sitter jag hemma med plugget och mjukisbrallorna igen!

Filmen var kanske inte heller denna gången världsklass men helt klart bra! Jag förväntar mig inte heller världsklass så jag är väldigt nöjd över den😉

plugget däremot är jag inte så nöjd över.... alltid samma visa. Det ska in imorn så det är väl bara gilla läget och köra!

Likes

Comments

Öva pincettgrepp och smaka nåt nytt är inte tokigt! majspuffar med morot tror jag bestämt att det är. Det verkar helt klart vara något som går hem och att få ta själv är höjden av lycka även om det är lite svårt också! 

Igår fick han även mat på egen tallrik att äta från själv till lunch. Korv, korvbröd och majs. Matvrak som han är så vibrerade typ hela ungen i extas en liten stund innan han tog så mycket han fick tag på och tryckte in i munnen! Alla sätt är bra utom dom dåliga och övning ger ju färdighet!

Likes

Comments

Igår sköljde livet, verkligheten, motgångar och annat över mig och jag va tvungen att tömma tårkanalerna. Tårarna var som floder och jag och Hector var själv hemma med hundarna. Våra hundar är inga tröstare direkt däremot är vår son det visade det sig.
Medan jag sitter och snorar, tårarna rinner och jag försöker samla mig så vänder sig Hector om i leken. Tittar en stund på mig innan han slutar med det han höll på med och kryper till mig och kryper upp i mitt knä...❤ Behöver jag säga att mammahjärtat svämmade över och tårarna som kom från utmattning byttes mot glädjetårar i sin renaste form?
Han är så liten men har ändå världens största hjärta❤

Likes

Comments

Det går ju ganska fort och lätt att starta en blogg och tänka att nu jäklar ska jag skriva både för att det är ganska roligt att skriva men också för att ha någonstans att skriva av sig lite!

Tyvärr är det lite svårare att hålla igång det!

Försöker väl igen😉

Här händer nya saker varje dag med Hector som växer så det knakar! 😄 Han kryper, ålar, ställer sig upp mot saker och stökar på. Full fart hela dagarna med andra ord!

Pluggandet går vidare, med mer och mindre motgångar från uppgift till uppgift!

Dagen till ära har spenderats inomhus med mys då både Hector och jag varit lite hängig! Vi hade tur att Martin inte behövde jobba idag så fick vi mysa lite med han också! Ställer in oss på en lite mer aktiv dag imorn! Humöret från dagen  behåller vi dock då lillen varit på bra humör hela dagen trots feber osv! 😄

Likes

Comments

Att få barn är ett mirakel och jag är evigt tacksam över att jag fick uppleva detta på det "naturliga" viset! Jag vet att många kämpar och kämpar och att det kanske inte funkar och sen får kämpa med andra metoder. På nåt sätt går det oftast att få ett barn oavsett om det handlar om en "naturlig", provrör, adoption eller annat. Vi hade det väldigt enkelt med lilla Hector, men vet inte hur det blir i framtiden, kanske det inte går lika lätt att få ett syskon. Hur som haver så är det härligt att veta att det nu finns så många möjligheter att få barn.

Det låter konstigt att säga FÅ barn, men barn är ju som en gåva, så på så sätt är det inte så konstigt.

Jag funderar ofta på om jag kommer klara det här med att vara mamma. För med gåvan i form av ett barn kommer ju också ett ansvar och ett engagemang till den lilla varelsen. Det visste vi såklart innan och kände oss redo. Ångrar inte det beslutet en sekund men det gör inte att jag inte tvivlar ibland. Jag menar vi har ju aldrig gjort det här förut.

Att vara kärleksfull men bestämd. Jag önskar mina barn den bästa uppväxten och ska göra mitt allra bästa för att de ska få det.

Innan jag fick barn tänkte jag på min kärlek till Martin som villkorslös,det är den till viss del. Däremot kärleken till Hector är villkorslös på riktigt. Vår pojke, det spelar ingen roll vad han gör så kommer jag alltid älska honom. Såklart finns det mycket som skulle kunna göra mig besviken men det skulle inte förändra att han är min son som jag älskar.

Likes

Comments

Idag är jag lite extra stolt över Hector! Idag var dagen som han efter ett väldigt kämpande lyckades vända sig från rygg till mage helt på egen hand.
Han har enda sedan han va rätt liten varit intresserad av att vända sig på olika vis. På sidan och snurra och stöka. Länge har han lyckats ta sig upp på sidan men fastnat där då han inte har fått undan armen han legat på. Men idag lyckades han äntligen! Första gången det händer missade jag tyvärr då jag lämnade han i babygymmet för att gå och tvätta av ansiktet, när jag kom tillbaka hade jag plötsligt en pojke som låg på mage!

Eftersom jag missade när det hände så har han fått visa fler gånger senare idag, å han är såå duktig! Han gjorde även upptäckten att om man låg på rygg och tittade på mamma, sedan vände sig på mage då "försvann" mamma och hördes endast. Han blev rätt brydd av det😂

nä nu måste jag också sova, resten av familjen sover redan så det är dags för mig med! Imorn är en ny dag, kanske händer nåt nytt spännande? 😄

Likes

Comments

Jag gillar att kramas, tycker det är trevligt! med vänner, familj, Martin, Hector och hundarna osv. Men ibland kan jag känna att det nästan hade varit bättre att hoppa över kramen. Som att ta upp hand med någon som inte tycks ha en enda muskel i handen. Exakt samma menlösa känsla infinner sig med en kram där den ena personen promt ska kramas men när man väl kramas så känns det som att dom inte vill ta i en. Haha jag menar såklart inte att man ska mosa varandra man behöver inte överdriva men ska det bara va nåt mesigt kan man ju lika gärna låta bli😂
För Hector som är så liten och hundarna gäller ju lite annat, men för de som kan ge en ordentlig kram så är det de som gäller.
Såklart kan man bryta ner allt i molekyler och säga att jag då inte borde gilla att kramas med Hector men om man bara tänker lite logiskt så förstår man exakt vad jag menar! 😉

Likes

Comments

Långt mellan gångerna jag skriver men jag antar att jag helt enkelt inte har haft tid och ork, dessutom föredrar jag att skriva på datorn inte på telefonen, och det är sällan jag har tid att slå ner rumpan framför dumburken! Men nu sitter jag här iaf!

Jag tänkte skriva ner hur jag kommer ihåg min förlossning!

Ca 06.00 den 29/4 kliver jag upp för att kissa, hinner precis sätta mig på toaletten så kommer en fors med vatten. Jag blir lite ställd, kissar och går sedan ut i köket för att tala om för Martin att vattnet nog gick. Sitter en stund vid bordet och funderar på om jag ska hämta papper, kliver upp tar två steg och det kommer mer vatten i hallen. Skrattar och får ur mig att Martin får tro vad han vill men jag kissar inte på mig. Martin skrattar lite och försäkrar mig om att han förstår att så inte är fallet. Men mer än så händer inte, jag känner ingenting som känns annorlunda. Vi kommer överrens om att Martin ska åka mot jobbet och jag ska ringa på förlossningen och höra vad dom säger. Martin drar iväg och jag ringer och berättar hur det ligger till. Barnmorskan säger att vi ska komma in och kolla läget även om inga värkar ännu har startat och vi får en tid vid 8. Jag ringer hem Martin igen som inte ens hunnit fram till jobbet. Vi fikar lite, Martin spelar lite dator och går ut med hundarna och jag duschar och ringer storasyster och ber henne komma och va med hundarna då jag inte riktigt vet vad som kommer hända härnäst.

08.00 Sitter vi i nåt slags väntrum på förlossningen eller om det va bb? Hur som helst så blir vi sittande där och vänta till runt 09 ungefär då det är lite mycket för de som jobbar. Vi får komma på ett rum och dom känner och kollar och donar, fortfarande inga värkar eller något som jag märker. CTG blir satt och det visar fina kurvor. blir mycket vänta och jag tror klockan är ca 10 när jag för första gången i livet känner en sammandragning/värk. Det känns okej men känns mer och mer efter varje värk som går. De kommer in och kikar och är då öppen 1cm, tyckte det kändes som att det va länge kvar. Tyckte det gjorde ont och ville prova nåt mot smärtan, hade önskat att få sitta i badet och ta värkar och det fick bli så. Satt i badet och det gick bättre en stund med värkarna men kändes snart outhärdligt igen så jag bad Martin ringa på klockan och en sköterska kom. Vi kom överrens om att ta in lustgas så jag både skulle få bada och ha lustgas samtidigt. sköterskan försvinner iväg och kommer snart tillbaka utan syrgas och berättar att de vill kolla hur mycket öppen jag är nu.

Här minns jag så tydligt att jag tyckte det gjorde svinigt ont och även om sköterskorna inte sa något så upplevde jag det som när de pratade att jag överdrev min smärta. I efterhand har jag frågat Martin och han höll faktiskt med. Det bästa är att när de väl kollade hur öppen jag är sa de lite förvånade att det inte var så konstigt att det gjort ont då jag redan var öppen 10cm!

Klockan är då runt 13 och krystvärkarna tar vid och känns inte lika jobbiga, nu ska ju bebisen snart vara här! Men icke. Bebisen låg för långt upp och ett evigt vändande och vridande började. Sitt här, gör så, ligg såhär, ligg sådär. Jag tänkte att bara jag gör som dom säger blir det bra. Men det va en tjurig unge som inte ville neråt. tillslut bad de mig att inte krysta utan andas genom krystvärkarna. Lättare sagt än gjort tyckte jag men gjorde väl så gott jag kunde. kom ihåg att jag var supertrött mellan värkarna, vet inte om jag kanske tilloch med somnade till. Efter mycket olika metoder, en stressad bebis och en tok-slut blivande mamma så bestämdes att sugklocka skulle användas.

Att sätta sugklocka va nog det som gjorde mest ont. eller kanske inte mest ont men ett helt annat slags ont som inte alls var roligt. Dom drog i den där sugklockan så jag funderade på om ungen skulle komma ut i två delar, En person drog 3 gånger för kung och fosterland och sen fick dom byta. Dom klippte för att minimera skador och sen va det dags. Den nya personen drog en gång men det gick inte. Sen va det som en spärr släppte, hon sa "Nu Gina, nu mår bebisen inte bra så nu måste vi ta ut den". Jag kände mig som världens svagaste person men det fick gå ändå, jag krystade, en person drog och en tryckte bebisen nedåt från magen! Då kom den lille äntligen, detta var kl 15.01! Men inget skrik hördes och jag minns att det var mycket folk och väldigt rörigt. Jag kommer ihåg mig själv säga "mår han bra?" tror jag hann säga det ett antal gånger på vääääldigt kort tid och skrek nästan men jag vet att efter bara en kort stund berättar en sköterska att de tagit honom till ett annat rum för att hjälpa honom få igång andningen, men pappa är med. Sen kom äntligen pappan tillbaka med den där älskade lilla tjuriga ungen. Den där lilla pojken! Jag kom på då att jag sagt mår HAN bra fast jag egentligen inte visste om det var en pojke då, men så var det. En liten Hector! 3888g och 50cm kärlek i form av en liten människa.

Vilken jävla grej! Trots att det var jobbigt, gjorde ont osv så längtar jag och hoppas att jag får vara med om en nästa gång! snacka om mirakel! Jag är evigt tacksam över att ha fått uppleva en förlossning och att ha fått en frisk liten pojke!

Jag tycker det känns som att förlossningen i sin helhet gick ganska fort. Vet inte när man börjar räkna men oavsett om man räknar från kl 6 så är det 9timmar tills han var ute. Men eftersom jag inte kände nåt överhuvudtaget förrän kl 10 och typ inte fick ont på riktigt förrän 11 så känns det ändå helt okej! finns ju dom som håller på både kortare och längre än så! Hur som helst är det grymt bra jobbat oavsett om man föder på en kvart, 40 timmar, vaginalt, kejsarsnitt, epidural, sugklocka eller vad det nu kan vara! hejjahejja!

Nu ska jag gå och sova, passa på innan den lilla killen vaknar och vill ha lite käk och en torr blöja!

Natti natti!

Likes

Comments

I fredags tog jag med Hector och hundarna och åkte hem till skogen, Fränsta var destinationen och sällskapet för dagen var min kära pappa och Hectors morfar Lasse! Vi var iväg och träffade fler släktingar i deras sommarstuga och Hector fick bada för första gången i en sjö! Tror han tyckte att det va rätt skönt även om det va lite kallare än duschen/badbaljan hemma😊 smart som jag är så hade jag inte med badkläder och fick därmed nöja mig med att bada upp till låren bara! Hundarna badade också och tyckte det va toppen i finvädret!
Dagen fortsatte med middag på det nya stället i Ljungaverk som jag inte minns namnet på, god mat va det iaf!
Vidare därifrån till min storebror och Hectors morbror Larsa och hans son Thristan. Där blev det kaffe, surr och lite bus innan vi åkte hem till pappa och fikade en macka innan sängen.

Lördagen va vi kvar i Fränsta men då pappa/morfar inte skulle va hemma så bjöd vi dit en gammal barndomsvän till mig, Sofia, som nyss har fått en liten tjej! Vi surrade en stund och myste med dom små. Hector blev så stor när vi träffade lilla Esther men hon hinner nog växa ikapp och nästa år blir det säkert full fart! 😁
Efter en trevlig fikastund tog jag med mig hundarna och barn och åkte tillbaka hem till stan. In hemma och vände för att ta med Martin och åka och käka supergod grillad middag hos bästis Madde och Micke. Härliga vänner, gott käk och allmänt enkel men rolig kväll!

Hittills idag har jag och Hector varit och tittat på kusin Melvin när han va på hinderbana med gladiatorerna. Varmt men roligt att träffa alla där en snabbis!
När vi kom hem va vi över till Martins syster och hälsade på en sväng. Nu är jag hemma och Martin kommer snart sen får vi se vad resten av kvällen bjuder på. Nu har Martin gått på semester också så nu väntar 3veckor med pappan hemma! jag hundarna och Hector jublar!!  😄😄😄

Helgen i korthet.... man kan ju undra hur länge jag hade måsta skriva om det inte skulle va kort... jaja strunt samma så har det varit en kanonhelg, fler sånna!

delar med mig av lite bilder också på den härliga helgen!

Likes

Comments