View tracker

Att få barn är ett mirakel och jag är evigt tacksam över att jag fick uppleva detta på det "naturliga" viset! Jag vet att många kämpar och kämpar och att det kanske inte funkar och sen får kämpa med andra metoder. På nåt sätt går det oftast att få ett barn oavsett om det handlar om en "naturlig", provrör, adoption eller annat. Vi hade det väldigt enkelt med lilla Hector, men vet inte hur det blir i framtiden, kanske det inte går lika lätt att få ett syskon. Hur som haver så är det härligt att veta att det nu finns så många möjligheter att få barn.

Det låter konstigt att säga FÅ barn, men barn är ju som en gåva, så på så sätt är det inte så konstigt.

Jag funderar ofta på om jag kommer klara det här med att vara mamma. För med gåvan i form av ett barn kommer ju också ett ansvar och ett engagemang till den lilla varelsen. Det visste vi såklart innan och kände oss redo. Ångrar inte det beslutet en sekund men det gör inte att jag inte tvivlar ibland. Jag menar vi har ju aldrig gjort det här förut.

Att vara kärleksfull men bestämd. Jag önskar mina barn den bästa uppväxten och ska göra mitt allra bästa för att de ska få det.

Innan jag fick barn tänkte jag på min kärlek till Martin som villkorslös,det är den till viss del. Däremot kärleken till Hector är villkorslös på riktigt. Vår pojke, det spelar ingen roll vad han gör så kommer jag alltid älska honom. Såklart finns det mycket som skulle kunna göra mig besviken men det skulle inte förändra att han är min son som jag älskar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag är jag lite extra stolt över Hector! Idag var dagen som han efter ett väldigt kämpande lyckades vända sig från rygg till mage helt på egen hand.
Han har enda sedan han va rätt liten varit intresserad av att vända sig på olika vis. På sidan och snurra och stöka. Länge har han lyckats ta sig upp på sidan men fastnat där då han inte har fått undan armen han legat på. Men idag lyckades han äntligen! Första gången det händer missade jag tyvärr då jag lämnade han i babygymmet för att gå och tvätta av ansiktet, när jag kom tillbaka hade jag plötsligt en pojke som låg på mage!

Eftersom jag missade när det hände så har han fått visa fler gånger senare idag, å han är såå duktig! Han gjorde även upptäckten att om man låg på rygg och tittade på mamma, sedan vände sig på mage då "försvann" mamma och hördes endast. Han blev rätt brydd av det😂

nä nu måste jag också sova, resten av familjen sover redan så det är dags för mig med! Imorn är en ny dag, kanske händer nåt nytt spännande? 😄

Likes

Comments

View tracker

Jag gillar att kramas, tycker det är trevligt! med vänner, familj, Martin, Hector och hundarna osv. Men ibland kan jag känna att det nästan hade varit bättre att hoppa över kramen. Som att ta upp hand med någon som inte tycks ha en enda muskel i handen. Exakt samma menlösa känsla infinner sig med en kram där den ena personen promt ska kramas men när man väl kramas så känns det som att dom inte vill ta i en. Haha jag menar såklart inte att man ska mosa varandra man behöver inte överdriva men ska det bara va nåt mesigt kan man ju lika gärna låta bli😂
För Hector som är så liten och hundarna gäller ju lite annat, men för de som kan ge en ordentlig kram så är det de som gäller.
Såklart kan man bryta ner allt i molekyler och säga att jag då inte borde gilla att kramas med Hector men om man bara tänker lite logiskt så förstår man exakt vad jag menar! 😉

Likes

Comments

Långt mellan gångerna jag skriver men jag antar att jag helt enkelt inte har haft tid och ork, dessutom föredrar jag att skriva på datorn inte på telefonen, och det är sällan jag har tid att slå ner rumpan framför dumburken! Men nu sitter jag här iaf!

Jag tänkte skriva ner hur jag kommer ihåg min förlossning!

Ca 06.00 den 29/4 kliver jag upp för att kissa, hinner precis sätta mig på toaletten så kommer en fors med vatten. Jag blir lite ställd, kissar och går sedan ut i köket för att tala om för Martin att vattnet nog gick. Sitter en stund vid bordet och funderar på om jag ska hämta papper, kliver upp tar två steg och det kommer mer vatten i hallen. Skrattar och får ur mig att Martin får tro vad han vill men jag kissar inte på mig. Martin skrattar lite och försäkrar mig om att han förstår att så inte är fallet. Men mer än så händer inte, jag känner ingenting som känns annorlunda. Vi kommer överrens om att Martin ska åka mot jobbet och jag ska ringa på förlossningen och höra vad dom säger. Martin drar iväg och jag ringer och berättar hur det ligger till. Barnmorskan säger att vi ska komma in och kolla läget även om inga värkar ännu har startat och vi får en tid vid 8. Jag ringer hem Martin igen som inte ens hunnit fram till jobbet. Vi fikar lite, Martin spelar lite dator och går ut med hundarna och jag duschar och ringer storasyster och ber henne komma och va med hundarna då jag inte riktigt vet vad som kommer hända härnäst.

08.00 Sitter vi i nåt slags väntrum på förlossningen eller om det va bb? Hur som helst så blir vi sittande där och vänta till runt 09 ungefär då det är lite mycket för de som jobbar. Vi får komma på ett rum och dom känner och kollar och donar, fortfarande inga värkar eller något som jag märker. CTG blir satt och det visar fina kurvor. blir mycket vänta och jag tror klockan är ca 10 när jag för första gången i livet känner en sammandragning/värk. Det känns okej men känns mer och mer efter varje värk som går. De kommer in och kikar och är då öppen 1cm, tyckte det kändes som att det va länge kvar. Tyckte det gjorde ont och ville prova nåt mot smärtan, hade önskat att få sitta i badet och ta värkar och det fick bli så. Satt i badet och det gick bättre en stund med värkarna men kändes snart outhärdligt igen så jag bad Martin ringa på klockan och en sköterska kom. Vi kom överrens om att ta in lustgas så jag både skulle få bada och ha lustgas samtidigt. sköterskan försvinner iväg och kommer snart tillbaka utan syrgas och berättar att de vill kolla hur mycket öppen jag är nu.

Här minns jag så tydligt att jag tyckte det gjorde svinigt ont och även om sköterskorna inte sa något så upplevde jag det som när de pratade att jag överdrev min smärta. I efterhand har jag frågat Martin och han höll faktiskt med. Det bästa är att när de väl kollade hur öppen jag är sa de lite förvånade att det inte var så konstigt att det gjort ont då jag redan var öppen 10cm!

Klockan är då runt 13 och krystvärkarna tar vid och känns inte lika jobbiga, nu ska ju bebisen snart vara här! Men icke. Bebisen låg för långt upp och ett evigt vändande och vridande började. Sitt här, gör så, ligg såhär, ligg sådär. Jag tänkte att bara jag gör som dom säger blir det bra. Men det va en tjurig unge som inte ville neråt. tillslut bad de mig att inte krysta utan andas genom krystvärkarna. Lättare sagt än gjort tyckte jag men gjorde väl så gott jag kunde. kom ihåg att jag var supertrött mellan värkarna, vet inte om jag kanske tilloch med somnade till. Efter mycket olika metoder, en stressad bebis och en tok-slut blivande mamma så bestämdes att sugklocka skulle användas.

Att sätta sugklocka va nog det som gjorde mest ont. eller kanske inte mest ont men ett helt annat slags ont som inte alls var roligt. Dom drog i den där sugklockan så jag funderade på om ungen skulle komma ut i två delar, En person drog 3 gånger för kung och fosterland och sen fick dom byta. Dom klippte för att minimera skador och sen va det dags. Den nya personen drog en gång men det gick inte. Sen va det som en spärr släppte, hon sa "Nu Gina, nu mår bebisen inte bra så nu måste vi ta ut den". Jag kände mig som världens svagaste person men det fick gå ändå, jag krystade, en person drog och en tryckte bebisen nedåt från magen! Då kom den lille äntligen, detta var kl 15.01! Men inget skrik hördes och jag minns att det var mycket folk och väldigt rörigt. Jag kommer ihåg mig själv säga "mår han bra?" tror jag hann säga det ett antal gånger på vääääldigt kort tid och skrek nästan men jag vet att efter bara en kort stund berättar en sköterska att de tagit honom till ett annat rum för att hjälpa honom få igång andningen, men pappa är med. Sen kom äntligen pappan tillbaka med den där älskade lilla tjuriga ungen. Den där lilla pojken! Jag kom på då att jag sagt mår HAN bra fast jag egentligen inte visste om det var en pojke då, men så var det. En liten Hector! 3888g och 50cm kärlek i form av en liten människa.

Vilken jävla grej! Trots att det var jobbigt, gjorde ont osv så längtar jag och hoppas att jag får vara med om en nästa gång! snacka om mirakel! Jag är evigt tacksam över att ha fått uppleva en förlossning och att ha fått en frisk liten pojke!

Jag tycker det känns som att förlossningen i sin helhet gick ganska fort. Vet inte när man börjar räkna men oavsett om man räknar från kl 6 så är det 9timmar tills han var ute. Men eftersom jag inte kände nåt överhuvudtaget förrän kl 10 och typ inte fick ont på riktigt förrän 11 så känns det ändå helt okej! finns ju dom som håller på både kortare och längre än så! Hur som helst är det grymt bra jobbat oavsett om man föder på en kvart, 40 timmar, vaginalt, kejsarsnitt, epidural, sugklocka eller vad det nu kan vara! hejjahejja!

Nu ska jag gå och sova, passa på innan den lilla killen vaknar och vill ha lite käk och en torr blöja!

Natti natti!

Likes

Comments

I fredags tog jag med Hector och hundarna och åkte hem till skogen, Fränsta var destinationen och sällskapet för dagen var min kära pappa och Hectors morfar Lasse! Vi var iväg och träffade fler släktingar i deras sommarstuga och Hector fick bada för första gången i en sjö! Tror han tyckte att det va rätt skönt även om det va lite kallare än duschen/badbaljan hemma😊 smart som jag är så hade jag inte med badkläder och fick därmed nöja mig med att bada upp till låren bara! Hundarna badade också och tyckte det va toppen i finvädret!
Dagen fortsatte med middag på det nya stället i Ljungaverk som jag inte minns namnet på, god mat va det iaf!
Vidare därifrån till min storebror och Hectors morbror Larsa och hans son Thristan. Där blev det kaffe, surr och lite bus innan vi åkte hem till pappa och fikade en macka innan sängen.

Lördagen va vi kvar i Fränsta men då pappa/morfar inte skulle va hemma så bjöd vi dit en gammal barndomsvän till mig, Sofia, som nyss har fått en liten tjej! Vi surrade en stund och myste med dom små. Hector blev så stor när vi träffade lilla Esther men hon hinner nog växa ikapp och nästa år blir det säkert full fart! 😁
Efter en trevlig fikastund tog jag med mig hundarna och barn och åkte tillbaka hem till stan. In hemma och vände för att ta med Martin och åka och käka supergod grillad middag hos bästis Madde och Micke. Härliga vänner, gott käk och allmänt enkel men rolig kväll!

Hittills idag har jag och Hector varit och tittat på kusin Melvin när han va på hinderbana med gladiatorerna. Varmt men roligt att träffa alla där en snabbis!
När vi kom hem va vi över till Martins syster och hälsade på en sväng. Nu är jag hemma och Martin kommer snart sen får vi se vad resten av kvällen bjuder på. Nu har Martin gått på semester också så nu väntar 3veckor med pappan hemma! jag hundarna och Hector jublar!!  😄😄😄

Helgen i korthet.... man kan ju undra hur länge jag hade måsta skriva om det inte skulle va kort... jaja strunt samma så har det varit en kanonhelg, fler sånna!

delar med mig av lite bilder också på den härliga helgen!

Likes

Comments

Nu kommer det några funderingar
Ni vet, inte några saker som man har speciellt stor nytta av att veta svaret på men som man ändå inte riktigt kan släppa!

För det första: Vad fyller Musslor för funktion? finns en funktion? är det bara vi människor som äter Musslor eller finns det nån fler? vad äter Musslor och hur tar dom sig fram i vattnet?

För det andra: Varför säger man att man har haft främmande? det låter ju som att någon man inte känner har hälsat på fast det oftast inte så man menar.

För det tredje: Varför säger man farbror om man inte ska säga gubbe? farbror är ju någon man är släkt med, och varenda gubbe är man ju inte släkt med...

Som sagt "väldigt" nödvändiga funderingar! 😅🤔🤓

Likes

Comments

Det är precis en dag som denna som jag längtar ännu mer efter att ha ett hus... att kunna släppa hundarna lösa på gården och att bara kunna vara ute. Och ja, jag vet jag kan gå utanför lägenheten och hänga också men det är inte samma sak....

Hector spenderar dagen med att öva att vända sig om och även att ligga på mage och han är så duktig! 😍

För övrigt är det toppen att va småbarnsförälder... Hector kräktes mig i håret förut och tills hans pappa kommer hem så får det vara en fin inpackning🙈🙊😂

Likes

Comments

Efter lite om och men lyckades jag iaf få till en header. Det jag trodde skulle kunna vara det enklare, nämligen att få till en profilbild lyckades jag tyvärr inte med så det får jag prova med igen senare.

Om det skulle finnas någon som läser här som inte känner mig så kan jag ju passa på att lite snabbt klargöra några saker som kanske kan vara bra att veta om man ska förstå vad jag skriver - Så en kort presentation kanske vore på sin plats!

Jag heter Gina är 24 år och bor sedan flera år tillbaka i Sundsvall tillsammans med min sambo Martin. Varken jag eller Martin kommer från Sundsvall egentligen utan hör hemma i "skogen", han i Ljungaverk och jag i Munkbysjön/Fränsta. Tillsammans med oss bor våra två hundar Shadow och Queen och såklart vår son Hector som snart blir 3 månader! Så just nu är jag hemma och är mammaledig men i vanliga fall så jobbar jag som personlig assistent och pluggar till förskollärare. Både jag och Martin har stora familjer som vi håller varmt om hjärtat och vilka alla de är får jag försöka förklara i kommande inlägg eftersom jag skriver om dem!

Dagens händelser hittills är inte speciellt världsomvändande. Jag, Hector och hundarna var ut på en promenad och passade på att plocka Pokemon-bollar åt Martin som har blivit besatt av spelet PokemonGo. Jag håller mig ifrån det själv för att inte bli besatt, jag har andra saker jag måste göra, spelnörden i mig skulle göra volter och applådera om jag började och det vill vi inte riskera! Sen har vår längtan om att Martin går på semester imorn efter jobbet försenats lite och istället ska han jobba över idag och imorn och sedan jobba extra lördag och söndag för att sedan gå på semester på måndag! Men den som väntar på nåt gott...

Tänkte i kommande inlägg berätta om hur jag upplevde graviditeten och sedan fortsättningsvis berätta om min förlossning och även om hur livet är nu med en liten kille som växer och lär både sig själv och mig/oss nya saker varje dag. Detta är både för min egen skull och för er som eventuellt är intresserade. För min skull är för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa nån gång, kanske jämföra när Hector i framtiden förhoppningsvis ska få syskon!

Nä nu ska jag återgå till sonen och hundarna!

Likes

Comments

Min bubbla... börjar med att klargöra att jag inte äger en bubbla, bilen alltså, detta är den bubblan man pratar om att man lever i.

I min såkallade bubbla finns jag, mina familjer, mina vänner, mina funderingar och mina upplevelser. Är du intresserad? Läs! Är du inte intresserad så gör något annat, jag tänker inte tvinga dig att slösa tid på mig! 😊

Återkommer imorn med ett förhoppningsvis lite roligare inlägg och ett förhoppningsvis lite roligare utseende på bloggen. Sov gott sålänge!

Bjuder på en fantastisk snapchat-bild sålänge! 👍

Likes

Comments