Jag känner själv att jag lever lite farligt. Hur farligt det nu kan bli att leva ensam och att vara ensam. Jag har trots allt älskat att vara omringad av människor fast på mina villkor och när jag känner mig bekväm. Sedan jag flyttade till Borås har det livet blivit allt mer ett minne blått. Jag ser mer fram emot att faktiskt vara själv, sitta hemma själv, gå och handla själv, plugga själv. Samtidigt som jag älskar det så hatar jag det också. Livet i Borås och som student blev inte riktigt som jag hade föreställt mig. Kanske var det därför som det inte blev som jag hade trott, jag föreställde mig alldeles för mycket. Så istället för att öppna ögonen och leva var jag fast i något fiktivt. Jag har sett och hört så mycket om studietiden på högskolan och trodde det skulle vara något för mig. Ett sätt att börja om och leva som jag alltid har föreställt mig. Att man kan komma och gå som man vill, skaffa mig vänner för livet och inte vara det minsta ensam. Men så sitter jag här, med datorn i knät och gnäller om något som inte blev som jag föreställt mig.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skylla på. Var jag "för gammal"? Är jag för introvert? Är jag för tråkig? Försökte jag för mycket?

Jag har börjat känna att detta inte var något för mig. Inte själva studierna utan själva Borås. En stor stad där man blev anonym och inte känna en levande själ var ingenting för mig. Inte för att jag trodde eller tänkte att alla där hemma visste vem jag var. Utan det var mer att man hade fler människor som man kunde spontant ta en kaffe med på kvällen. Det saknar jag. Något så fruktansvärt faktiskt. Jag saknar mina vänner. Men att ha tagit sig från den lilla byhålan till hit för att sedan flytta tillbaka till byhålan känns på något sätt som ett misslyckande. Fast nej!, en del människor är mer stadsmänniskor och andra är är byhålemänniskor.

Jag gillar att bo nära mina vänner och min familj i en byhåla där alla känner alla och alla vet alla ens hemligheter. Jag tror inte att jag behöver nya vänner. Jag har bra vänner som jag tycker om och trivs med. För dem känner en och vet vem man är och hur man fungerar.

Jag tror inte att jag vill vara en ensamvarg längre...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag ser tillbaka på min uppväxt har det ständigt vart en oro för hur jag ser ut. Att jag ser för tjock ut. Jag har en mycket större mage än alla andra, jag är alltid lite klumpigare än alla andra, jag har alltid haft större lår än alla andra. Jag har aldrig vart nöjd med hur jag ser ut och ständigt pendlat mellan-"Nej jag ska fan älska mig själv, jag duger precis som jag är" och "Du är för tjock Gisela, du ska inte äta det." eller "Fan idag ser jag riktigt snygg ut." och "Fy fan vad stor du är"

Jag vet att jag inte är speciellt tjock. Inte så tjock som jag känner mig i alla fall. Samtidigt kan jag inte sitta här och klaga över hur min kropp ser ut när jag knappt gör något åt det. När jag pendlar mellan motivation och soffpotatis.

Jag har alltid känt mig osäker i sociala sammanhang just för att jag inte känt mig hemma i min egna kropp. Att inte känna att man duger till för sina vänner. Att man inte är tillräckligt smal eller snygg för deras skull. Samtidigt, varför ska jag vara smal eller snygg för DERAS skull?! Men av någon anledning är det ens vänner man vill ska se en. Att se på en när man sminkat sig lite extra, piffat till håret lite mer än normalt och klätt på sig sina finaste kläder och säga -" Fan va fin du är ikväll Gisela!" Eller -" Du passade verkligen jätte bra i den tröjan". Jag vet inte om jag har visat så klart och tydligt att jag faktiskt känt mig som den fula ankungen eller den tjocka, stora klumpiga elefanten. Jag tror de flesta har tänkt och sett mig som vilken annan tjej som helst som faktiskt kan ha dålig självbild ibland. Men ja, jag har dålig självbild, alltid. Större delen av mitt liv har jag sett mig själv i spegeln som en person som skulle kunna bära XL kläder. När jag i själva verket pendlar mellan S-M. Jag väljer bara att tänka mer eller mindre på den vissa dagar och framförallt går jag inte direkt gått runt och säger att jag mår dåligt över hur jag ser ut, för vem gör inte det då och då? Så vem hade lyssnat på en? Hur säger man det ens till någon? -"Eh du... jag har dåligt självförtroende, självkänsla och självbild. Bara så att du vet." Folk hade inte vetat vad dem skulle svara och det skulle bara bli en konstig stämning.

Det kan vara därför jag ses som extra känslig eller extra mottaglig mot kommentarer som faktiskt skulle kunna göra vem som helst ledsen. För varför ska vi inte bara lyfta upp alla människor och tillåta dem att se ut och vara precis som dem är?! Varför kan vi inte bara ge varandra en extra kommentar om hur fina vi är?! Idag är det en ständig kamp om att vara snyggare än den andra och alltid vara lite mer än den andra.

Jag vet egentligen inte varför jag mår som jag gör eftersom att jag aldrig blivit mobbad eller kränkt på det viset. Mer än kanske bakom min rygg. Undrar vilket som svider mest? Det enda är att jag jämför mig med allt och alla i precis allt.


Jag tror inte att jag kan vara mer öppen och sårbar än såhär..

Vi måste börja lyfta upp varandra och uppskatta människors olikheter.

Likes

Comments

En ny årstid har kommit tagit sig in ända in i benmärgen. Som jag kan älska den men samtidigt hata den. Jag vet inte varför men samtidigt som den gör mig glad gör den mig samtidigt ledsen. Anledningen till att den gör mig så glad är ljusen man kan tända och tiden man kan spendera inomhus med gott samvete. Men samtidigt kan jag bli så deprimerad, tankspridd och så instängd i mig själv. Hösten har inneburit bara väldigt dåliga minnen, minnen som jag inte riktigt kan få fram men som ändå finns där. Att en liten sekvens i ens liv bara är totalt svart och gömt sig i en låst låda inne i hjärnan för att du inte ska kunna ta fram den. Jag vet inte hur ofta och hur många gånger jag försökt tvinga mig själv att få upp den där lådan utan det minsta resultat. Kommer jag någonsin att kunna öppna den? Eller är det en sekvens som jag aldrig kommer att kunna minnas?

Hösten får en att tänka och känna på saker som man inte har gjort resterande tid av året. Man har vart så uppslukad av ljuset, våren och sommaren. Men nu sitter jag här med mina tankar och känslor. Det finns så många människor jag saknar i mitt liv. Människor som man spenderade mycket tid med. Som man kunde höra av sig till och säga -" Hej! Kan jag komma förbi på en kaffe? Jag behöver ha någon att prata med.." Jag saknar att spontant kunna höra av mig till vänner och umgås en stund en vanlig vardag. Ligga trötta på var sin sida av soffan och bara njuta av varandras sällskap. Det är inte bara vänner som jag saknar. Jag saknar A, något så otroligt mycket. Hade man saknat varandra lika mycket om man hade valmöjligheten att ses varje dag?

Jag ska försöka att hitta saker som gör att jag inte känner mig så deppig eller ensam. Motivationen för träning försvann i somras någon gång. Jag vet annars att det är en väldigt bra medicin. Så bör kanske ta mig i kragen och ta tag i det.

- Vad brukar ni andra göra för att inte hamna i höstdeppen?!

Ha de!

Likes

Comments

​Sitter och njuter av en kopp kaffe och lite mellis i form av vattenmelon, Mums! Plugg för morgondagens omtenta ser ni också på bilden. Satt och filosoferade och kände lite, Vem älskar inte rutiner? Att ha en tid man vaknar, man vet vad man ska göra hela dagen och sen gå och lägga sig och känna att man åstadkommit något under dagen. Jag skulle nog vilja påstå att jag är en morgonmänniska, eller kanske lite av en blandras. Jag går hellre upp tidigt på morgonen för att känna att jag inte behöver stressa mig igenom dagen utan att jag har flera timmar på mig att utföra alla saker som jag har tänkt att jag ska göra. (För det planerar jag ju kvällen innan vad jag ska göra nästkommande dag och då menar jag planera ut i varje timme och minut)

Nu är det mestadels plugg för morgondagens omtenta. Nervös så in iii! Men det brukar jag ju vara så då brukar det att gå bra. När jag gjorde samma tenta sista dagen gick jag in och var inte det minsta nervös just för att jag visste att jag hade pluggat alldeles för lite på den. 

Idag började jag med något som heter periodisk fasta (får se hur det går) men tror nog att det kommer fungera faktiskt. Speciellt under veckorna när jag inte är med A, helgerna kommer det nog att bli lite värre. Men jag får testa helt enkelt och se om det är något för mig. Igår fick jag värsta infallet att ta mig till gymmet. Så en 20 minuters promenad ner, körde cardio step 45 minuter och sedan en 20 minuters promenad hem. Imorse blev det en promenad på en 40-50 minuter för gick ner mot högskolan för att köpa böcker för en av mina kurser så då passade jag på att ta en omväg och röra på fläsket. Jag har liite svårt för att ta en promenad utan att faktiskt ha en slutdestination. Så kan vara något jag skulle behöva öva på.

Har redan planerat kommande helg som jag ska spendera med A. Planerade väl egentligen det lite igår när vi sa godnatt (ja, vi måste typ ringa och säga godnatt och berätta om varandras dagar.) Det är mysigt att få prata i telefon med sin kärlek och avsluta dagen. Så jag hade redan bestämt att jag skulle åka till han både denna helgen och nästa helg. Dels för att det blir smidigare för mig och för mina övriga aktiviteter, hehe. Men då blir det ju också smidigare för oss båda. Men i alla fall, vi ska bara mysa denna helgen och njuta av varandras sällskap helt enkelt :) det ser jag fram emot så mycket för nu saknar jag han så himla mycket.. :(

PussHej!

Likes

Comments

​Imorgon börjar jag år 2! Hur fort går inte tiden? När jag tänker tillbaka till första året i gymnasiet känns det som en evighet (ja en cirka 10 år sedan nu när jag faktiskt tänker efter) Men kan ändå inte föreställa mig att det gick såhär fort. Men det känns spännande och hoppas på att andra året kommer att gå minst lika bra som år Ett! Så mycket som jag lärde mig både nya saker och om mig själv så ska detta året verkligen bli spännande. Mycket tid kommer till att sakna A under veckorna men samtidigt hoppas jag att det kommer göra mig mer motiverad att faktiskt sitta och plugga och inte göra en massa annat.

Lagom till skolstart fick sig håret en uppfräschning. Väldigt välbehövligt och så himla nöjd med färgen nu. Det var alldeles för slitet och gulblont.  Så detta kommer nog att förbli såhär tills min egna färg på håret fått växa ut. För orkar inte hålla på att hålla efter med utväxten. Men jag kommer säkert ångra mig ett par gånger om det där.

Jag kom innanför min dörr idag efter att spenderat större delen tillsammans med A så det kändes konstigt att komma in till min lilla etta istället för hans lite större trea. Diskussionen om att flytta ihop har varit uppe till och från men det får vi se hur det blir med det senare. Vi ska testa och se hur detta kommer att fungera nu i höst. Jag tror att det kommer bli bra men såklart är man ändå lite orolig. Men vi båda vet vad vi känner för varandra och vill vara med varandra och vill kämpa för vad vi har, oavsett. Men jag vet att jag lätt blir så att jag prioriterar han framför att göra andra saker med kompisar. Men det är något jag är medveten och är något jag kommer att få jobba med. För även om man är i en relation ska man också prioritera sig själv och sitt egna välmående.

Nu ska jag läsa lite mer (ja, jag har en omtenta på torsdag) innan det blir läggdags.



Likes

Comments

​Måndag morgon och jag är uppe med tuppen. precis som alla andra dagar förra veckan. Så skönt att komma upp ur sängen och starta dagen tidigt. JAg började varje morgon med en promenad som minst 30 min och som mest 1 h. Skönt att gå där och lyssna på ett podavsnitt och vakna ordentligt. 

Jag befann mig hela veckan i Gnosjö och det verkar som att det kommer att bli likaså denna veckan :) När jag sedan börjar skolan är det lite oklart hur ofta vi kommer att ses så lika bra att njuta av varandras sällskap ordentligt när man kan :) Men kommer nog att bli en dagstur till Borås för att packa om lite, hämta ut ett paket och plugga lite med en klasskompis. Jag skaffade mig så smidigt en omtenta lagom till skolstart. Men samtidigt tacksam för det för annars vet jag inte vad jag hade gjort dessa två veckorna, hehe!

Annars är veckan lite oklar, mestadels studier och försöka hålla rutinen med att ta en morgonpromenad. Det är enklare när jag sover här eftersom att A åker iväg vid 6.30 så då ligger jag kvar lite, tar mig en kaffe (eftersom att det sägs att man förbränner mer) och vaknar till lite och letar upp något att lyssna på. JAg känner inte att jag har så bråttom heller för har inga tider att passa under dagen. Men försöker att börja studera senast kl 10. Annars har jag svårt att hitta motivationen. 

Men hur mycket längtar jag till lönen just nu?! Så himla mycket! när man är ledig vill ma hitta på saker och köpa saker men inte lätt när man inte har några pengar. Håret hade behövt lite kärlek och en klipptid. men får se om jag bokar någon tid i veckan kanske.

Ha en fin måndag!

Pusshej!

Likes

Comments

Uppe med tuppen! Men jag älskar att vakna upp tidigt för att ha hela dagen framför mig och för att kunna unna sig en eftermiddagslur. Befinner mig just nu i lilla Gnosjö hos min pojkvän. Jag har inte längre något sommarjobb utan nu är det uppladdning inför skolstarten som gäller. Detta innebär alltså att jag måste plugga inför min omtenta som är om en sisådär två veckor. Samtidigt som jag blev lite stressad men ändå rätt lugn över det för det är det enda jag har dessa veckorna att bry mig om. Bör hinna med att plugga och känna mig säker. Speciellt om jag stannar här dessa veckorna och vaknar när han tar sig till jobbet. då hinner jag inte fastna i så mycket annat. Måste dock ta mig hem till Borås snart för att hämta ut ett paket, är verkligen saker jag vill ha så det får jag inte gå miste om.

I mitt tidigare inlägg pratade jag mest om träning och om min drömkropp. Jag har jobbat för det och kommer att fortsätta jobba för det. Vaknade inatt av att det regnade och tänkte då att "Vilken tur då behöver jag inte ut och gå" Men vänta här nu GIsela, du skrev för ett tag sedan att du vill få din drömkropp, då får du faktiskt fortsätta jobba för det. Oavsett väder. Så ja, jag ska ge mig ut på en runda sen. Jag ska liksom ändå bara sitta hemma och plugga så inte så att jag skulle dö om mitt hår skulle bli blött direkt. Det är också det bästa med att vara här i GNosjö. Man vaknar tidigt och känner att man faktiskt har tid för en promenad.

Med mina promenader har jag lyssnat på sommarprat i P1, favoriterna har blivit Miriam Bryant, William Spetz och Moa Herngren (tror jag hon hette) så öppet, så ärligt och så sårbart. Jag har gått i ett mysigt litet område som heter Töllstorp. Det är elljusspår/motionsspår och massa andra leder man kan gå eller cykla på. Utsikten, luften och omgivningen är bara så rofylld och skön. Det är ju tusen gånger skönare för kroppen att gå på en stig än på asfalt.

Likes

Comments

Det var ett tag sedan man skrev några vackra ord här. Men det har helt klart sina förklaringar. Jag har levt i min lilla bubbla. Jag kunde inte knyta fast mina känslor. Jag blev kär, så sjukt jävla kär också. Som att gå in i en tegelvägg och falla pladask och bli medvetslös. Typ så kär. Jag lever i tänket att allt har en mening så jag undrar vad det var som fick mig att tillslut fråga A om vi skulle ses. Efter att inte var det minsta intresserad av något med killar överhuvudtaget. Vill ändå säga TACK till min inre röst den onsdagen (eller torsdagen kanske det var) för att du gav mig modet och viljan att frågan Han. Evigt tacksam.

Så ja, det är väl det som hänt. Sen kan jag enbart skylla på jobb. Så mer intressant liv har man inte haft. Nästa år önskar jag att jag kan vara ledig mer än vad jag har varit nu. Men känns ändå som att har vart en del ledig. Men det får bli ett senare inlägg om det för känner mig lite stressad.

Som rubriken lyder vet jag vad jag vill. Men vägen dit är svår. Jag tappar ofta fokus och motivation. Ja, jag har drömmar om att få en finare kropp. En kropp jag känner mig mer bekväm med. Inte för att jag är jätte obekväm i min kropp nu. Men det finns alltid i huvudet att "Nej, du kan inte ha på dig det då ser man alla fettvalkar osv." så drömmen är att känna sig bekväm i alla sorters kläder. Jag ska försöka hålla detta vid liv genom att kolla igenom instagramkonton som inspirerar mig. Ett annat stort steg jag tog nu var att faktiskt gymma. inte enbart gå på passen. Det var så skönt och så kul! Detta ska jag försöka hålla fast vid och ta på vägen till skolan, sen när den börjar. Man behöver ju såklart inte vara där en timme, men man hinner ju inte riktigt med alla övningar. Men vi får se, just nu är målet att försöka! Det jag vet är att maten är min svaghet. Jag älskar att unna mig och äta gott, för mat är ju det bästa som finns.

Dagens frukost som intogs innan pw till gymmet! Nu dusch, äta och sedan vidare mot jobbet.

Pusshej!

Likes

Comments

Så som jag har nämnt tidigare är jag en känslomänniska. Känslor är min svaghet men också min styrka. Jag delar gärna med mig av mina känslor men samtidigt som jag ibland inte vill känna dem. Känslor är viktigt och det är viktigt att faktiskt dela och acceptera dem. Jag valde att förra veckan acceptera mina känslor och efter en viss övertalning dela med mig av dem. Helgen har erbjudit ytterligare stora vågor av känslor, både bra och dåliga.

Jag har sedan länge bestämt mig för att aldrig någonsin tillåta mig själv att ändra mig eller att tillåta mig bli behandlad hur som helst oavsett hur mina känslor för personen ser ut. Att leva i något destruktivt och ohälsosamt är något som ingen ska behöva göra eller framförallt tillåta sig att göra. Så att ha starka känslor som är helt underbara att känna men som också gjorde att hjärta och hjärna fick arbeta en liten sväng mot varandra. Men, istället för att vända, ge upp eller att inte ta tag i det. Sa jag ifrån och berättade precis vad jag tänkte. Just för att jag känner så som jag gör. För det är något speciellt. och fint.

En två veckor kvar med skola, sedan har jag sommarlov. Hur konstigt är inte det?! Jag trodde aldrig att jag skulle få sommarlov någonsin igen! Men innan dess är det två stora tentor som skall skrivas och få godkänt på. Känner mig relativt lugn men samtidigt som man bara vill bryta ihop inuti. Just nu är problemet om jag kommer att behöva arbeta på midsommar eller inte, haha! Funderade först om man skulle höra med chefen om risken finns att man ska behöva göra det. Dock trroooor jag att jag har varit lite smart och bokat in mig på att jobba två helger i rad innan för att han inte ska plocka in mig på midsommar, så jag hoppas nu verkligen! Det var det bästa med att när man bytte arbete, att få ledig helger och att faktiskt veta att man är ledig under högtider. Vill så gärna ha mitt sommarschema så man kan planera någon trevlig liten utflykt under sommaren när resten av Sverige är lediga!

Igår bestämdes också att Charlotte och Niina ska komma hit nästa helg, hur kul?!?! Charlotte har väl varit bestämt att hon ska komma men så skulle Niina hänga på också. Det ska bli så mysigt och kan vara det som håller hoppet och lusten uppe till att faktiskt försöka klara av dessa tentor som man börjat studera till alldeles för sent (som vanligt!)

Summa summarum: Kär & Galen!

Likes

Comments

Ni vet den där lite halvotäcka känslan av känslor som börjar att komma?! När man verkligen känner dem bubbla upp och hjärnan väljer att blåsa bort, eller trycka ner dem. Jag har ändå bestämt mig för att börjar jag att känna känslor och tänka tankar. Är det lika bra att var öppen mot sig själv och sina medmänniskor. Trött på allt vad spel är och heter.

Men är väl medveten om att jag trots detta har bestämt mig för att vara öppen och visa mer känner jag att jag faktiskt trycker undan dem. Men det är ett sätt jag måste arbeta med mig själv med. Jag är en känslomänniska och när jag väl känner för någon så känner jag massor! Därav de mer eller mindre djupa depressionerna som sköljer över mig när känslor inte blir besvarade. Men tror ändå att man förlorar mer på att inte visa och berätta för människor i din närhet vad du faktiskt tycker och tänker om dem. SPRID KÄRLEK!

Men visst finns det människor man klickar från första stunden med och andra det tar lite längre tid med. Frågan är, vilken relation borde bli mer speciell eller djupast? Det är väldigt få människor jag faktiskt har känt att jag klickat på en gång med och faktiskt vågar vara mig själv med. Kan till och med räkna dem på en hand. Så jag tror ändå att de relationerna är lite mer och betyder lite mer. Att det faktiskt är så att man passar och funkar bättre ihop.


Likes

Comments