Det dök upp ett tillfälle och jag kände att jag ville testa en liten grej igår.
Pierre Robert hade en reklamdrive i samarbete med en budfirma i Stockholm som heter Ryska Posten. Det hela gick ut på att man ska ta en bild på sig själv, lägga upp den på Instagram och hashtagga "bikemytights". Då kommer ett cykelbud med ilfart och räddar en nödställd med nya strumpbyxor. Jag läste genom avtalet noga och kunde inte hitta någonstans där det stod att det endast gäller kvinnor. Den enda begränsningen var att man var tvungen befinna sig innanför Stockholms tullar. Jag ville helt enkelt testa om jag skulle bli bortvald, ignorerad eller rent av diskriminerad, så jag lade då upp en bild på Instagram och informerade med all önskvärd tydlighet att jag är en vuxen man som önskar leverans av nya strumpbyxor. Så blev det emellertid inte. Endast 11 minuter senare kom en ung vältränad kille på racercykel med en tröja märkt "#bikemytights" och en ryggsäck på ryggen full med strumpbyxor. Han jobbade snabbt och effektivt och visste precis vad han gjorde. Vilken storlek har du? Var hans spontana fråga till mig när han klev av cykeln. Verkligen intressant! Han förutsatte att det var jag som skulle ha dem, som det var världens naturligaste sak. Inga fördomar där inte! Nästa fråga var vilken färg jag ville ha. När jag inte kunde rakt av bestämma mig så fick jag en av varje, för säkerhets skull. Verkligen generöst!
Slutsatsen av det här blev helt enkelt att, Pierre Robert sysslar inte med diskriminering. Behöver en man strumpbyxor, då ska han tydligen ha det! Stort plus för det. Jag kommer med stolthet att fortsätta handla av Pierre Robert.
Ryska posten är proffsiga och sköter sitt jobb snyggt! Jag tittade dessutom in på deras hemsida. Bara det är en stund av underhållning och fascination.
Nu är jag jag lycklig ägare till två par strumpbyxor, ett par svarta och ett par hudfärgade. Båda tunn nylon, 20 den, så nu måste jag ju prova. Tänk om jag upptäcker något nytt jag gillar.

Likes

Comments

Från en trasig fläkt till en modeblogg

Jag är väl inte typen som bloggar, och speciellt inte om mode. Helt enkelt för att jag kan inget om ämnet. Det jag dryftar här handlar mer om skeva könsuttryck genom kläder och andra attribut.
Det hela började en dag i januari för några år sedan. Jag hade varit och hälsat på min syster över helgen. Jag startade i god tid för att hinna med de ca 35 milen innan jag skulle börja på mitt nattjobb. Och tur var väl det, för det var 18 grader kallt ute och värmen strejkade i bilen. Plötsligt inser jag hur mycket man litar på tekniken, för jag hade inga extra kläder med mig. Vad skulle jag med det till? Jag skulle bara sitta i en varm bil hela vägen hem.... Trodde jag. Jag ångrade mig bittert när temperaturen sakta men säkert sjönk i kupén. Vantar och mössa hade jag, men det drog upp kalluft mot benen och efter ett tag började det bli outhärdligt. Jag började frysa rejält om fötterna och det började värka i knäna och jag hade styvt 20 mil kvar. Att leta på en verkstad en söndag hade jag varken tid eller råd med, så jag var tvungen att försöka hitta något varmt att klä på mig. Det är ju inte lätt att hitta någon affär som är öppen en söndag kväll. Men i ett mindre samhälle som jag passerade fanns ett Kvällsöppet snabbköp. Jag stannade till där, dels för att värma mig, dels i förhoppning att det kanske finns några varma kläder att handla. Klädutbudet var väldigt begränsat. Det sträckte sig till enklare underkläder och strumpor. Långkalsonger hade varit härligt, men det fick förbli en dröm. Däremot hittade jag ett par tjocka strumpbyxor som verkade varma. Eftersom jag fortfarande hoppades på fler barn så hade jag inget val. Jag slog till på ett par tjocka, stickade, marinblå strumpbyxor. Sen lånade jag toaletten och klädde på mig. Jag kunde fortsätta min färd, även om det fortfarande var kallt i bilen, men nu blev det åtminstone uthärdligt. Pga haveriet så blev jag nu senare än jag hade planerat. Jag bedömde att det nu inte längre fanns tid att åka förbi hemma, så jag åkte direkt till jobbet. När jag jag sedan stod i omklädningsrummet endast iklädd collagetröja och tjocka strumpbyxor, så kommer två av killarna från kvällsskiftet in. Av en olycklig händelse var det dessutom helt fel killar som kom, för de tyckte uppenbart det var underhållande. Redan nästa kväll när jag åter kom till jobbet, visste alla, exakt ALLA vad jag hade under byxorna den kvällen. Det blev en ganska jobbig situation för jag fick stå ut med många pikar och tråkningar. Det var där jag började fundera på allvar vad som är snett med världen. Jag behövde värma mina ben, men det tillvägagångssätt jag valde var tydligen fel. Hur kan det vara fel? Det är ju ingen som ser vad jag har under kläderna!

Jag började fundera vari felet låg, men jag kunde inte komma på något vettigt. Däremot kunde jag konstatera att könsöverskridande är väldigt enkelriktat.
Låt säga att en tjej råkat ut för samma som jag och endast hittat ett par långkalsonger med Y-front.... Hade det väckt samma uppståndelse i damernas omklädningsrum? Troligen inte. Jag fick försöka förklara orsaken till mitt subordinära klädval, och jag hade en god anledning. Men det var ändå inte acceptabelt. En tjej skulle lika gärna kunna handla långisar med Y-front enbart med motivationen att hon gillar dem, de är sköna eller mönstret var häftigt. Men för en kille att ha tjocka strumpbyxor finns aldrig ett godtagbart skäl. Inte ens om framtida planer på telningar riskerar att bokstavligen frysa inne.
Eftersom jag hade investerat en slant i dessa strumpbyxor såg jag ingen anledning att omedelbart kassera dem för att de tjänat ut sitt syfte. Jag fortsatte såklart att använda dem. Dock inte i tillfällen där jag riskerar att exponera dem. Just på grund av nyss nämnda nesa. Jag kan intyga att de är väldigt behagliga, faktiskt mycket skönare än långkalsonger. De är varma och mjuka och dessutom finns ingen resårkant vid vaden som strumpor har och ger mig ringar runt benen. Ja, jag har inga problem att tassa runt hemma i tjocka strumpbyxor bara för att det är skönt, men omvärlden verkar ha stora problem med det.



Vad är det då som gör att det är så förbjudet med vissa kläder för män?
Jag har ännu inte kommit på svaret, men jag har några hypoteser. Nu kan det ju vara så att jag är ganska vidsynt och därför har svårt att hålla mina tankar inom de snäva ramar som behövs för att kunna förstå. Vad jag har kommit fram till är att kläder har en väldigt stark symbolisk betydelse, och män verkar ha svårare att bredda sina utryck än vad kvinnor har. Män över lag är kanske inte ens intresserade utan följer strömmen och tänker inte så mycket på det. Kanske lite "uniformtänk"? Alla ska se lika ut och man klär sig efter situation. Eller man läser modemagasinen följer vad som skrivs där. Att ta egna initiativ och gå utanför vad som anses okej det krävs ganska starka nerver till.
En sökning på Google så hittar man faktiskt en del strumpbyxor för män. Jag hittar bilder bilder där män poserar i sina strumpbyxor. Ofta välklädda män med en väl genomtänkt outfit. Det är oxå en del fetischister som visar upp sig i absurda ställningar med svällande kön. Dylika bilder är det nog bara andra likasinnade som uppskattar. Där har vi kanske en detalj som kan vara ett hinder i förståelsen
Sen finns det transor som tar till sig hela konceptet med damunderkläder, klänningar, högklackade skor, smink och peruker. Men det är ju förvisso en annan sak. De utrycker en könsidentitet. Det vore kanske synd för dem om kjol och strumpbyxor blev på mode för män, för då kanske de får svårare att uttrycka sin identitet. Eller så kanske det rent av kan vara en fördel för dem?

Likes

Comments