View tracker

Jag antar att jag mest bloggar när jag är på tåget.
Antagligen för att det är skittråkigt att åka tåg.
Jag kan ha de bästa ambitioner i världen på att plugga, rita, skriva brev, läsa,
men det håller bara en liten stund innan jag blir rastlös.

(yes, jag är rödhårig nu.  Hot shit.)

Något som jag ser fram emot just nu är i alla fall att jag blivit "anställd" att göra bröllopsinbjudningar till två av de finaste, mest jordnära människor jag känner.
Sjuttio inbjudningar ska tryckas upp med stämplar gjorda av mig.
Väntar bara på att materialet ska anlända.
Det kommer bli cool as balls.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hade en viss vurm för akvareller redan på högstadiet, även om det var mycket abstraktare och såg ut som skit på den tiden.

Fy fan vad det är tråkigt att åka tåg.

Likes

Comments

View tracker

När jag började med krympplast tappade jag lite inspirationen när det gällde stämplar.
Nu är det plötsligt tvärtom, mycket stämplar och lite krympplast.
Hittade en annan sorts gummiblock på TGR sist jag var i Göteborg, och de är ganska awesome att karva i.

Likes

Comments

Yay, jag älskar verkligen att vakna klockan 06:00 och inte kunna somna om.
Upp på det gör magen ont, lite som om någon slagit mig med ett basebollträ.

I alla fall.
Jag prövade fimo-lera för första gången för några dagar sedan.
Min relation till Fimo har varit ganska komplicerad.
Att jobba med lera är roligt, men jag tycker att riktigt lera känns mycket mer genuin och det blir mycket snyggare resultat.
Dock har jag inte riktigt möjlighet att fixa med sådant i lägenheten, så..
Fimo it is.

Här umgås valrossen Tuskers med några broscher som ska skickas ut.

Likes

Comments

Bild stulen från polarquest.se, tagen av Arne Naevra

Ja, alltså, jag kom ju på att den här bloggen inte bara utlovar kreativitet utan även fenfotingar.

Och eftersom jag inte kan sova kan jag ju lika gärna slänga ihop en text om den nobla, mustaschiga valrossen.

Var vänlig notera att även om jag fått fina fakta från många olika källor under min levnadstid är jag blott bara en simpel dödlig, så faktafel kan självfallet förekomma.


Anledningen att jag ältar det ganska underliga ordet "fenfoting" är att sälar, valrossar och sjölejon tillhör familjen Pinnepedia , vilket du om du kan din antika grekiska vet betyder just fenfot.
(Språknördsöverkurs: basmorfemet "ped" betyder på grekiska fot, ej att förväxla med latinets "ped" som betyder barn. Pedofil betyder som vi vet "barnälskare" och pedikyr berör just fossingarna. Ibland böjs morfemet också som "pus", som i octopus, åttafot, eller Oidipus, vilket betyder svullen fot. Överkursfakta i överkursfaktan: anledningen att Oidipus kallades Oidipus var att enligt myten lät hans pappa skära upp hans fötter så att han absolut inte skulle kunna ta sig hem igen och uppfylla oraklets profetia om att döda sin far och do the nasty med sin mor.)
Fenfot är ju ett ganska logiskt familjenamn för just dessa djur eftersom de just korvar sig fram på fenor. Från vad jag har läst verkar det som att många fenfotingar har ett beteende som påminner väldigt mycket om hundars;
de är väldigt lekfulla och sociala.
Om man kollar rent släktmässigt har jag dock fattat det som att de är ganska nära släkt med björnar.

Vem är då valrossen?
...ja, de är tjocka och korviga.
Nej men skämt åsido.
När bebisvalrossen föds är väger den några hundra kilo, och med hjälp av mammans mycket feta mjölk ökar den snabbt sin kroppsvikt.
Valrossinnans mjölk har en fetthalt på någonstans mellan 30-40%, så det lär ju vara en ganska fet sörja.
Valrossen är en av de fenfotingar som tar hand om sina ungar längst, i 2-3 år.
Småvalrossarna ligger ofta på mammans rygg för att vara säkra från isbjörnar, och det är något de kan hålla på med ganska länge.
Till slut kan det ligga en valross uppe på mammans rygg som är nästan lika stor som mamman själv.
I och med att de är med mamman så länge krävs det mycket arbete för människor om de tar hand om en unge som blivit föräldralös.
De behöver mycket närhet och ömhet.
I vuxen ålder äter valrossen musslor.
Den tjusiga mustaschen består av mycket tjocka strån som de använder till att lokalisera musslorna med.
Tydligen har de till och med gripförmåga i dessa majestätiska strån och kan till och med fånga in musslorna med dem.
Sedan sugs innehållet ut.
Enligt WWF har valrossen en sådan sugkraft att om den sög på en människas arm skulle den antagligen gå av.
Fascinerande tanke.
Enligt någon källa jag läst kan valrossar även ibland äta en säl eller en pingvin, men det hör tydligen inte till vanligheterna.

Valrossarna föds inte med stora betar, utan ungarna maddlar sig runt där med runda, skäggiga ansikten.
Betarna används bland annat för att dra sig upp på isflak eller i strid.
Antagligen är en stor bete ett bra verktyg att sjasa bort isbjörnar med.
Som jag fattat det behöver valrossar för det mesta inte oroa sig för isbjörnarna, bland annat på grund av sin storlek. Ungarna är dock mer utsatta.


Nåväl.
Nu ska jag sova.


Likes

Comments

Hela kroppen ömmar efter jobbet igår.
Jag har saker att göra, men det är svårt att orka när allt gör en smula ont.
Fantiserar om att beställa riktiga visitkort,
sträcker på benen
och hela tiden finns insikten om att jag verkligen borde gå upp och ta itu med saker.

Jag blev väldigt nöjd med den här.
Så nöjd att jag inte vet om jag vågar färglägga den, i skräck att jag skulle råka förstöra den.
Överväger att kopiera den för säkerhets skull först.

Likes

Comments

Herr fästman är på bio och ser nya Star wars-filmen,
så jag packar beställningar och jobbar på en specialbeställning.
Det dricks också flitigt med aprikos/persika-te här. 🍑

Likes

Comments

Förra helgen nådde etsy-affären över 100 sålda varor,
och i samma veva sålde jag slut alla bloody panties-broscher.
Det var en ganska märklig känsla, för även om jag redan när jag gjorde den första broschen misstänkte att jag snubblat över något bra så hade jag nog inte vågat tro att det skulle gå så bra som det gjort.
Men i alla fall, med tanke på den goda respons broscherna fått var det ju bara att jobba på med att fylla på lagret.
Många damer ska det bli! 😜

Likes

Comments

Julruschen är väldigt påtaglig.
Inte bara när jag kollar i affärer, utan även i min lilla etsyaffär.
Herre gud.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara med om julrusch på det sättet.

Jag känner mig en liten smula uppstressad och slut.
Har en massa beställningar att packa,
har fortfarande julklappar att köpa,
julklappar att skicka...
Men igår fick jag åtminstone umgås med min ena favoritdam,
och idag ska jag hem till min andra favoritdam. 💖
Förhoppningsvis kommer det motarbeta stressdöden.

Fabulösa julklappar från Sanna! 😍

Likes

Comments

Mest för att jag sitter på ett tåg och har astråkigt.

🐓Jag tycker inte om när folk säger "donken". Vad då donken? Låter skitlöjligt!
🐊När jag var yngre och läste Kamratposten önskade jag att jag kunde bli illustratör, och göra illustrationer till olika insändare och frågelådor.
🐹Genom hela mitt liv har folk bett mig "prata som folk" och sluta använda "svåra ord", vilket gör mig ursinnig. Nej, jag tänker inte dumma ner min vokabulär efter dig. Aldrig.
🐷Mina naglar är väldigt sköra och bryts väldigt lätt.
🐋Jag får migrän av saker som luktar gardenia.
🐙Jag tycker att folk ska vara snällare mot varandra och sluta känna ett sjukligt behov av att lämna elaka kommentarer eller spy galla över andra på internet. Fast ibland brister tyvärr även mitt tålamod.
🐈Jag blir löjligt glad av djur.

Likes

Comments