0-3 månader, Min vardag

Igår kom min kära syster på besök. Som jag längtat!! Vi har inte setts sedan i början av november.

Daniel var iväg på bortamatch och gick hemifrån redan halv nio på morgonen. Efter de vanliga morgonrutinerna var jag redo vid halv tolv för att gå bort till gallerian och möta Anna, som kom med buss från stan. För första gången fick jag på mig vanliga kläder och lite smink. Då kände man sig lite som en människa.

Fick jättefina kläder till Olivia och Ellen och godis till oss. Mums!!

Olivia myser hos mister <3

Kläderna ovanför är märket Name it och från Lindex. Och de nedanför är från Annas jobb.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

0-3 månader

Idag är det Fredag och inatt blir tjejerna 2 veckor gamla. Vi har fått besök denna eftermiddag av Marijke och Corey samt familjen Haywood. Jennifers och Matts dotter Charlie är 10 veckor gammal och hon kändes så stor jämfört med Olivia och Ellen. Dock vägde hon mer än Olivia och Ellen tillsammans när hon föddes.

Marinek och Corey kom över först och hade köpt med sig kaffe från Starbucks och goda bakverk från Mark & Spencer. De hade även köpt en färdiglagad rätt för två med lammracks och goda tillbehör i som vi har ätit ikväll. Det var jätte gott!

Så fint med "mom" och "dad" på muggarna istället för våra namn :)

Fina blommor från Jennifer och Matt!

Likes

Comments

0-3 månader

I onsdags hade vi över Lee och Linzee Baldwin på fika så de kunde få träffa tjejerna. Då kom Dale ner och vi gjorde fotavtryck med hjälp av henne och Lee. Tanken var att vi även skulle göra händerna, men det hade aldrig gått. Det får avvakta lite.

Här är resultatet!


Likes

Comments

Min vardag, 0-3 månader

I lördags har våra tjejer funnits i vårt liv i en vecka. Det har varit en omtumlande men helt underbar vecka. Kan inte vara gladare för att vara er mamma och ni har en lika glad och stolt pappa.

Välkomna till oss underbara

Olivia & Ellen!

2017- 03- 04

<3

Double Trouble but SO much love!

Likes

Comments

Min vardag

Som min vän Sanna beskrev ens vardag numera "underbart kaos", det stämmer perfekt! Det är fullt upp hela dagarna och det är mest amma, byta blöja, mata med flaska och detta gånger två. De ska äta var tredje timme och det tar oftast runt 1,5 timme till att de båda är matade och har somnat igen. Ibland upp till två timmar. Den sista timmen går fort. Nappflaskor ska rengöras, pumptillbehören ska rengöras, det ska tvättas och man ska själv hinna äta. Viktigt med snacks eller snabba mellanmål att ta till titt som tätt, för hungrig är jag hela tiden och nu finns det inga särskilda tider för måltider längre eftersom vi äter när det är lägligt. Jag som är uppe mycket på nätterna äter även då. Att amma gör en hungrig!


I fredags kom jag ut för första gången och gick bara bort till gallerian som ligger jätte nära oss, för att gör angår snabba ärenden. Köpte blöjor, bomullstussar, mer tvål, handdesinfektions medel och steriliseringsmedel.

Igår gick vi bort till gallerian igen och satte oss på ett litet café tillsammans med familjen Rosehill och två lagspelare till Daniel, Matt and Scott. Skönt att lämna lägenheten för en kort stund.

På kvällen kom Chelsea förbi med en lasagne som hennes man Matt lagat till oss, med vitlöksbröd till. Guldvårt! Även om vi slapp laga mat så hann vi inte äta förrän halv nio nio på kvällen.

Vi är så tacksamma för våra vänner här som hjälper oss!

Fina tulpaner som vi fick på sjukhuset från Chelse och Matt. Dagen efter vi kommit hem kom Pernilla och Zacke ner med en korg fylld av godsaker som jag inte ätit under graviditeten och som de vet jag gillar. Ostar, kex, choklad, prosecco och vindruvor. Mums!

Vi fick även dessa fina plagg på bilderna nedan. De kommer bli så fina till sommaren!!

Första gången vi går ut med flickorna, för en fika i gallerian.

Vår Emmaljunga vagn har fortfarande inte kommit så vi fick låna en vagn tillsvidare.

This girl has been amazing and we are so happy and thankful for all your help!


Likes

Comments

Min vardag

Sedan morgonen på lördagen efter att våra flickor kommit till världen hade vi ingen aning om hur dagarna framför oss såg ut och att vi skulle vara kvar i sex dagar. Tur det, för då hade jag bara blivit deprimerad.

Tjejernas temperatur var låg, så därför fick de ha värmen på i deras säng hela dagarna. Barnmorskorna kollade deras temp flera gånger per dag och många andra kontroller gjordes. Det kändes som de var inne hos en hela tiden. Var det inte dem som skulle undersökas, så var det jag.

Det var deras temperatur som gjorde att vi var tvungna att stanna så länge. Men i onsdags kväll fick vi äntligen komma hem, precis innan Daniel skulle iväg igen för att spela match. Han hann hem om tio minuter och bara lyfta in alla saker och våra nya familjemedlemmar.

Deras första tur utanför sjukhuset och i bilbarnstolarna. Går inte att beskriva känslan att få lämna sjukhuset och äntligen få komma hem till Daniel och vara tillsammans alla fyra. Var så trött på att sitta i ett och samma rum dygnet runt, med ett extra element för att tjejerna skulle ha det tillräckligt varm och aldrig få någon frisk luft. Det var fruktansvärt varmt i rummet så det blev svettiga nätter.


Efter två nätter fick jag ett eget rum, vilket jag hade önskat att få. Det var för jobbigt att dela rum med två andra som hade barn som skrek på nätterna eller när barnmorskor kom in för att undersöka dem. Det blev droppen när man knappt sov någonting, 2-3 timmar per natt. Senast klockan tio på kvällarna var Daniel tvungen att lämna oss på sjukhuset, då var besökstiden slut. Det var jobbigt för både Daniel och mig. Efter fyra nätter sa de att han kunde sova över i en extra säng, vilket han gjorde den natten. Det blev bara en natt, för natten därpå var dagen före match och det var jag som sa att han borde sova hemma så han får mer sömn.

Home Sweet Home!


De älskar ligga bredvid varandra <3

Trött pappa som myser!

Vänner på besök!

Chelsea och Michal

Matt och Jay

Glada tjejer som får träffa våra små guldkorn för första gången!

Äntligen får vi lämna rummet och sjukhuset. Vilken känsla!


Likes

Comments

I fredags vid tolv tiden blev jag flyttad till förlossningsavdelningen för att "sättas igång"

Eftersom man inte ska äta under tiden passade jag på att stoppa i mig lite mackor innan. Tur det, för dröjde över 14 timmar till nästa gång. Då fick Daniel mata mig med efterlängtad kexchoklad och ytterligare några mackor medan jag höll "Twin 1". De kontrollerade "Twin 2" just då. Fick även flingor med mjölk från sjukhuset. Energi behövdes!

Tillbaka till början av förlossningsprocessen så satte de igång droppen efter att jag fått i mig mat. Det skulle starta värkarna, vilket kom igång efter ett tag. Som bedövning valde jag Epidural som den kallas här, den sattes mellan två koter i ryggraden. Den bedövar mittpartiet av din kropp och låter dig ha kvar känseln i benen, vilket jag ville. De kan däremot aldrig garantera det. Det jobbiga var att hela min kropp började klia något fruktansvärt.Det var hemskt. Det var en av av bieffekterna man kunde få. Så jag kunde inte slappna av alls mellan värkarna. När det kommit upp till fyra värkar under en tio minuters period kollade de hur mycket jag öppnat mig, vilket inte är alls skönt när de gör det och bedövningen inte börjat värka. Var endast öppen en centimeter. Efter ytterligare ett par timmar undersökte de igen hur öppen jag var. Fortfarande bara en centimeter. Värkarna blev kraftigare och tätare. Vid elva tiden på kvällen kollade de igen och då var jag helt plötsligt öppen tio centimeter. Då värdet helt plötsligt bråttom att förbereda inför födseln. Barnmorskorna som var i rummet (de skulle alltid vara en barnmorska i rummet och inte lämna mig ensam)kallade på doktorer och fler barnmorskor som skulle vara beredda samt förberedde allt annat i rummet för att ta emot barnen. Vi hade hört det skulle vara runt 10 personer i rummet, men det var ju skönt att slippa. Däremot kom det och gick många olika personer under alla timmar.

Både jag och Daniel hoppades på att flickorna skulle födas samma dygn så att inte en kom före tolvslaget och en efter så det blivit tredje samt fjärde mars. Men vi klarade hålla oss till efter tolvslaget och det gick fort emellan, då "tvilling 2" lyckats ligga kvar med huvudet nedåt och lagt sig in mot mitten. Våra tjejer föddes klockan 00.35 och 00.45.

Daniel klippte bådas navelsträngar och vi fick sitta och mysa med varsin efter de blivit kontrollerade och tvättade. Går inte att beskriva känslan och hur overkligt det var. Allt gick så fort från att på torsdagen ha frukost här hemma med Pernilla och Dale till att vid midnatt mot lördagen vara föräldrar.

Allt gick bra!

Nu är vi mamma och pappa<3

Likes

Comments

Min vardag, Tredje Trimestern

2 mars 2017


Dale's födelsedag och dagen då vi åkte in för att se om det var fostervattnet som börjat läcka.

För att ta det från början så kom min slempropp ut i söndagskväll när jag la mig i sängen. Att det fanns någon sådan hade jag aldrig hört talas om och Vad det innebär eller hur den såg ut. Daniel googlade på det när jag berättade för honom dagen efter. Likaså gjorde jag i tisdags. Det kan vara starten på förlossningen men det kan även ta upp till flera veckor.

Hade inga värkar dagarna efter men däremot började jag läcka i trosorna, lite av känslan att man kissat på sig. Men det var aldrig så mycket att jag tänkte det kunde vara vattnet.

Så igår mitt i frukostförberedelserna för Dale, ringde jag sjukhuset och efter de ställt många frågor sa de att vi bör åka in eftersom det var ända sedan i söndags slemproppen kom ut. Det finns då risk för infektioner om det är fostervatten som läckt ut.

Daniel stannade hemma från träningen i Edinburgh och strax innan klockan tio kom Pernilla ner med pannkakor, grädde, färska bär och smoothie medan jag hade bakat scones. Till detta hade jag ost, sylt, kaffe och juice. Eftersom Dale fyllde 40 och vi hade bestämt att bjuda henne på födelsedagsfrulle ville jag göra det innan vi åkte. Såg själv emot lyxfrukost, älskar ju det.

Jag passade på att äta stooor frukost ifall något var på gång och det kunde bli en lång dag.

Lite över elva körde vi in med packade väskor. Efter en längre väntan kom vi in på avdelningen "Maternity assesement". Tog urinprov, blodtryck, hjärtljud med monitorer, fick en nål insatt i handen för ev dropp eller andra prover som behöver tas senare. Fick även en spruta med steroider i högra skinkan samt antibiotika tabletter. Steroider för barnens lungor och antibiotika för infektionsrisken som finns.

Vi fick även gå och göra ett ultraljud för att se så allt såg bra ut och hur mycket fostervatten det var kvar. Såg bra ut, trots något mindre vatten. De väger runt 2600 gram båda två, så det känns så himla bra. Det bestämdes att jag skulle läggas in över natten för observation när det var vatten som läckt. Efter ytterligare en längre väntan lades jag in på en annan avdelning "ward 48".

Vi fick även veta att de kommer sätta igång mig dagen därpå, dvs .idag. Då flyttas jag ner till förlossningen. Skönt att veta att det inte var någon infektion och att allt såg bra ut.



Daniel pratar med tjejerna som han brukar och säger hej då innan han måste lämna. 

<3

Likes

Comments

Min vardag

Idag vaknade man med finare väder ute så jag pratade med Pernilla och Zacke om att hitta på något. Vi åkte med båda barnen och hunden Greta till Kelvingrove Park i West End, där jag inte har varit tidigare men som jag många gånger har tänkt att vi ska åka till. Vi har varit vid Universitetet flera gånger och parken ligger precis intill. Daniel har spelat golf idag. 

En lugn promenad genom parken och i fint väder innan vi åt varma ciabatta till lunch på en italienskt litet café. Mysigt!

Likes

Comments

Min vardag

Vi har under en veckas tid pratat om att åka till Turnberry som ligger på västkusten, något nedanför Ayr där jag och Daniel har varit förut. Mitt förslag var att åka idag, måndag, eftersom vädret inte såg lovande ut inför igår, söndag, men med två golffantaster som dessutom bestämt att de ska spela golf idag så blev det till slut att vi körde dit igår.

Trots regn och stormbyar vid havet var det en bra tripp. Det är så Skottlands väder är, så jag försökte trots min besvikelse att de så bestämt ville åka igår, tänka positivt. Jag älskar ju fint väder och sol!

Vi startade i klubbhuset där vi kikade runt innan de erbjöd oss en "shuffle" buss ut till fyren (the lighthouse) som vi frågade vägen till. De såg att jag var höggravid och med regn som öste ner och kraftig vind så var det inte optimalt att gå tyckte dem. Trots att vi inte bodde på hotellet som dessutom var gigantiskt och bedårande, var de så mottagliga och erbjöd oss skjuts dit.

Fyren som byggdes 1873, var jätte fin och ligger där ruinerna efter Turnberry Castle är. Det var i slottet som Robert Bruce hölls fängslad efter ha kidnappats. Slottet byggdes under 1200- talet.

Här höll vi på att blåsa bort men det var lite häftigt att stå där ute precis vid havet och sedan gå in för en värmande lunch i fyren med utsikt ut över havet.

När vi var klara, bad vi kökspersonalen att ringa efter chauffören igen som strax därefter hämtade upp oss igen. Alla chaufförer hade kilt på sig, det gillade jag.


Vi släpptes av vid hotellet, där de kom och öppnade dörren för oss och välkomnade oss in. Vi tog en liten tur på hotellet innan vi fick skjuts ner till klubbhuset igen. Här satte vi oss för en värmande kopp kaffe uppe i det s.k. Här fick Dale även en av sina 40 års presenter av Jay (som vi redan visste om). En natt själv på hotell med roomservice, så vi hade köpt en goodie- bag till henne med en flaska Prosecco, choklad, vindruvor och lakrits. Det var redan natten till idag som hon har sovit på hotell och fått lyxa till det.


The Lighthouse

Ruinerna efter Turnberry Castle

The Club House

Hotellet

Likes

Comments