Första steget taget.
Känns bra men dåligt.
Släppa en ovana.
Överge en kick.
En kick som bara skadar.
Borde vara en självklarhet.
Vem vill medvetet skada sig själv?
Vem vill skada de man älskar?
Ingenting är självklart längre.

Reklam på radio, reklam på sms, mail, tv, butiker.
Överallt är reklamen. Den jävla spelreklamen.
Den som jag, men mina pengar, finansierar.
Reklamen som lever på mitt beroende.
Reklamen som uppmanar att sätta in pengar.
Gambla. Chansa. Vinn! Förlora.

Hur hamnade jag här?
Hur har jag kunnat svika alla de som står mig närmst.
Ljuga om och förskingra pengar.
I ett ständigt sökande efter mer.
Mer som blir mindre.
Mer som aldrig blir tillräckligt.
Mer som förstör mitt liv och familj.
Mer som bränner alla broar och trasar sönder alla förtroende.
Jag är inte sån. Jag är en bra tjej.
En ärlig tjej. Jag är ingen tjej med ett spelberoende.
Jag har tappat bort mig själv.
Vart är tjejen som älskade livet och fixade allt?

Jag kippar efter luft.
Bara läpparna håller sig ovanför vattenytan.
Resten av min sargade kropp sprattlar förgäves för att hålla läpparna ovanför ytan.
Syre, bara lite syre så att jag orkar sprattla vidare.
Vart tredje andetag andas jag in vatten, vatten som sakta dränker mig.
Mörkret på botten gapar stort under mina ben.
Känns som om jag ska slukas i tomma intet vilken dag som helst.

Telefonen ringer. Ljudet av telefonen får paniken att skena.
"Din betalning är sen"
Igen.
Dagliga hotelser om inkasso och kronofogden.
Mina dagliga svar "pengarna är på väg"
Vilka pengar? Det finns inga pengar.
Lögner. Lögner för att vinna tid.
Kanske ska jag spela så jag kan vinna och betala?
Förlora.

En kris. En självförvållad livskris. En kris som skadar allt och alla i min närhet. En kris som jag bara kan klandra mig själv för. Jag vill skylla på någon eller något. Men det är jag och bara jag som har satt mig i denna situation.
Vad enkelt det hade varit om jag slapp bära all skuld själv.
Så skönt om man hade kunnat sova utan att tankar.
All ångest.

Inuti mig lever ett intensivt vibrato.
Är det ångest eller abstinens?
Hur kan man ens ha abstinens efter spel?
Irritationen. Frustrationen och ångesten.
Den jävla ångesten som jag så väl förtjänar.

Tjejen med lösningar har inga lösningar.
En hinderbana står framför mig.
Jag behöver bara lite mer syre.
Jag sprattlar vidare, för jag har bestämt mig.
Detta är inte jag.

Likes

Comments


Jag har alltid sökt kickar.

I allt jag gör.

Jag har alltid älskat pengar.

Inte att ha dem, utan att spendera dem.

Jag har alltid varit en gambler.


Jag har haft så mycket tid att tänka. Vart gick det fel? När kom storhetsvansinnet? Jag vet inte. Jag behöver mer tid att tänka.


Det jag vet är att jag börjar bli körd i botten rent ekonomiskt.

Och att jag drar med min familj i fallet. Ändå fattar jag inte. Eller jag fattar men jag kan inte sluta tänka "jag kommer vinna"


Från början var det kul. Sällskapligt med lite poker eller kortspel. Spännande. Nu är det mest ångest och desperation. Jakten på storvinsten. Vinsten som jag haft så många gånger, men ändå spelat bort i jakten på ännu mer. Jag blir aldrig nöjd. Jag kan inte sluta.


Just nu styrs hela min vardag av spel. Jakten på pengar att spela för. Undanflykterna för att få vara själv ifrån omgivningen så att jag kan spela. Lögnerna om ekonomin hela tiden. Jag ljuger inte. Vem har jag blivit? 

Likes

Comments