tankar, allmänt

Ibland när jag behöver peppa upp mig själv vänder jag mig alltid till min utsida, och mina prestationers håll
Jag tänker:

Jag är vacker.
Jag har stora ögon som blänker fint.
Jag tar bort smutsen under mina naglar varenda dag, fast jag vet att dagen efter kommer dem va lika skitiga.
Jag har fylliga läppar, och en rak näsa.
Förutom min utsida presterar jag alltid på topp.
Jag bär påsar med flera kilo hö varje dag, tunga vatten hinkar.
Mockar minst en box, oftast två eller tre.
Jag får både hö och annat skit i mitt hår, trampar i hästskit, luktar på hästkiss för att avgöra om det är vatten eller urin, trots det klagar jag aldrig!
Rider nästan varje dag, minst en häst.
Putsar all utrustning och hänger upp allt PERFEKT, okej duger inte i mina öron!
Förutom mitt hästliv, får jag alltid tiden att räcka till, fast den skulle vart slut för länge sen.
Har alltid bollar i luften, och slutför det jag påbörjat.
Finns där för mina vänner alla dygnets timmar, oavsett om det är mitt i natten eller på dagen.
Om jag inte är i stallet är jag välklädd och fräsch.
Har lätt att lära mig saker, allt ifrån att spela gitarr, till att teckna
Är otroligt stark.
Jag är rolig, och får folk att skratta varje dag.

Visst låter ovanstående helt underbart och som att jag älskar mig själv.
Men vem är jag när jag inte presterar? Vem är jag när jag bara ligger i sängen och gör ingenting?
Helt plötsligt känner mig mig så liten, ynklig, rädd, oduglig och tom.
Vad har jag att ge när jag inte får prestera?
Jag blir så upptagen av prestationerna och självförtroende, att jag glömmer min självkänsla och vem jag egentligen är.
Ingen är sina prestationer, värdet sitter inte där.
Mitt värde sitter inte där, ditt värde sitter inte där.
Det är värt att tänka på vem man är, när man är kravfri, och bara är.
Jag behöver jobba mer på vem JAG är. Och jag tror de allra flesta behöver göra det.
Vem är du? Tänk på det!

Återigen skönt att lätta på hjärtat.
Behöver verkligen skriva, och ibland dela med mig!
Detta har jag gått runt och tänkt på, men inte kunnat sätta fingret på vad det är, men så plötsligt händer det, jag sätter fingret på det och kommer på!

Och kom ihåg, DU duger. Oavsett prestationer eller inte!
Ha en härlig onsdag!! / G.K

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har försökt dagar att skriva detta inlägget, men någonting skrämmer mig. För detta blir något som är personligt. Men nu sitter jag och skriver, och kanske delar med mig till er.

För ett tag sedan såg jag en idol audition. Där kom det in en kille som var all over the place, skämtade extremt mycket och var jätte hyper. Juryn genomskådade honom och såg att han inne bar på en smärta, och rädsla över att inte bli älskad. Han försökte med all sin humor och charm att få juryn att tycka om honom, men det blev för mycket. I de minuterna sved mitt hjärta, någonting gick sönder inuti. I den killen såg jag mig själv.

Jag tror inte att detta är ett personlighets drag man föds med. Eller jag vet att man inte gör det! Vi föds utan någon självkänsla, varken positiv eller negativ bild av oss själva. Utan det är våran omgivning som formar oss till självkänslan. Sedan går ju självklart självkänslan att jobba upp, men det är inte dit jag vill komma. Dit jag vill komma är hur jag tänker om rubriken jag skrivit.

När du ser en så kallad "klassens clown" eller kan lika väll va på jobbet. Vad tänker du då? Kanske tänker du att personen är jobbig? Tar för mycket plats? Uppmärksamhetkåt? ADHD? Jag vet inte vad du tänker. Men jag vet att detta är kommentarer jag har fått. Och tyvärr även tänk om andra.
Men vad händer om du tänker några varv extra? Får du samma svar då? Inte jag. För jag vet hur den där clownen fungerar. För jag är en själv. Och jobbig kan jag va, fruktansvärt jobbig. Men jag vill varken ta upp all plats, eller är uppmärksamhetskåt. Och så mycket jag vet har jag inte ADHD.

Ha nu i åtanke att jag kan inte prata för alla, utan jag pratar ifrån mitt eget liv och personer jag vet känner samma sak
Meeeeen vad är det då som gör att man blir den där clownen? Själv tror jag man bär på en inre smärta. Jag tror man har ärr och sår, som man med hela sin kraft vill skydda. Genom att vara den skämtsamma som hörs och syns, som gör narr av sig själv och andra. Då är det inte lika lätt att se att den personen bär på en inre smärta. Kanske tänker man att personen är ju så glad och har så mycket energi, varför skulle hen vara ledsen? Men ärligt jag tror personen skyddar sig själv. Med all sin kraft skyddar man sina känsliga punkter. För man vet att det gör så ont om fel person kommer åt dem.

En annan grej jag tänkt på är att man är så rädd för att inte bli älskad och omtyckt. Och det tror jag inte heller man föds med. Utan antagligen har man någon gång blivit så sviken eller utsatt, så man inte förstår att man kan bli älskad för den man är. Därför så drar man de där skämten, är den som syns och hörs. För att bli omtyckt. För vem gillar inte en skämtsam oblyg människa? Om bara för några minuter få känna att man gör någon nytta genom att få människor att skratta.

Clownen är inte alltid en clown. När jag är själv då är jag inte clownen, då är jag mig, utan någon mask. Jag är så mycket mer än den där sketna clownen. Jag är lugn, hyper, glad, ledsen, arg, rädd, tyst, högljud och allt där emellan. Jag sätter mig tyvärr nästan alltid i den positionen. Ibland älskar jag det, men oftast vill jag bara ta mig ur den. Men har man redan satt sig själv i den, är det inte lätt att ta sig ut. Jag älskar att spexa och skämta. Verkligen älskar det! Men bakom det finns ju en helt vanlig tjej, som känner, som har sår och ärr. Precis som vi alla har!

Skönt det var att lätta hjärtat lite. Även fast det var fruktansvärt läskigt! Min blogg kommer innehålla sånt här. Jag gillar väcka frågor och funderingar hos folk. Dela med mig av mina erfarenhet och insikter. Jag kommer aldrig göra min blogg ytlig igen. För sån är inte jag. Förresten hoppas läget är bra med er . Nu säger jag hejdå för denna gång! Lots of love// Gaby <3


Likes

Comments

tankar

Första veckan av gymnasiet är nu avklarat. Ärligt har detta varit en utav den bästa men tuffaste veckan på länge. Hamnat i en heeelt underbar klass med 31 tjejer och 1 kille, jag går alltså hästlinje. Jag har fått chansen att få börja om, och även få lära känna många fina människor med hjärtan av guld. Tack klassen!

Men vad menar jag egentligen med rubriken?
Har du också hört människor utbrista "fortsätt och kör bara på" "känn inte efter så mycket!" "Res dig upp och fortsätt pressa". Förlåt men dessa meningar avskyr jag! Jag vet inte ens varför folk säger det. Kanske för att de är vana vid att köra på för att slippa känna. Eller så uttrycker de sig bara. Kanske är det bara så enkelt att dessa människor bara kan köra på. Men det kan inte jag iallafall!

Veckan har varit fruktansvärt intensiv. Tidiga morgonar, sena kvällar. En massa information. Ny miljö. Nya människor. Nya tider. Allt är nytt. Tid för att hinna smälta, tänka efter och sortera har helt enkelt inte funnits där. Veckorna innan var också intensiva. Min bästa vän och jag har nyligen skaffat häst. Behöver jag ens säga mer? Så direkt efter skolan till stallet. Efter stallet, hem, äta, plugga moppekörkort. För att sedan förhoppningsvis få en hyfsat bra sömn. För mig som inte gått i skolan ordentligt på 1,5 år är detta en helt ny och ganska jobbig omställning.

Och jag ska egentligen inte klaga, för de detta har jag valt helt själv. Grejen är inte den att jag inte tycker mina nya linje eller hästen är kul. För jag älskar det jätte mycket! Utan grejen är att jag har inte fått någon tid att hinna smälta och tänka efter. För mig är det så VIKTIGT att varje kväll få vara en stund för mig själv. Bara att få skriva, rita, ibland så enkelt som att titta på ett avsnitt ifrån en serie. Men framförallt att få sortera i min hjärna. Sortera alla intryck och allt som har hänt under dagen. Timmen på kvällen där jag bara får vara med mig själv, den är fruktansvärt viktig för mig. Såklart kan det gå en dag utan, kanske två ibland. Men inte mer!

Igår sprack det för mig. Flera näsblod attacker kom där bokstavligen det rann, och många tårar. Jag är så utmattad att varje steg jag måste ta känns som en stor ansträngning, likt att springa ett maraton. Ifall jag ställer mig upp känns det som jag ska tuppa av. Varför ska man köra på då? Varför ska man inte tänka efter? Varför ska man göra och inte göra när både kroppen och huvudet skriker på att få varva ner. Nu kanske ni förstår varför jag behöver min kvällstimme! Jag förstår det mer än någonsin nu iallafall, och det är det viktigaste!

Förlåt, men jag tror verkligen inte på att man bara ska köra på. Och jag hoppas att du som känner likadant ska få landa i att det är okej att vila och känna efter. För det är det, det är okej, mer än okej! Och till er som precis börjat gymnasiet, och känner samma som mig, för jag vet att jag är långt ifrån ensam om det. Jag vet att det kommer inte alltid vara såhär intensivt, bara nu i början. Man vänjer sig vid allt nytt sen. Men stressa inte dit, låt det komma själv. Hoppas alla fått en bra start efter sommarlov/smester. Lots of love/ Gaby <3

Likes

Comments

tankar

Ja vad gör man egentligen när själen gör ont? Jag önskar så gärna jag hade facit i hand denna kvällen. Sitter just nu och knappar på tangenterna, och lyssnar på musik för att försöka lätta på mitt hjärta. Själen och hjärtat gör väldigt ont ikväll. Jag får ta minut för minut "en minut till klarar jag" efter en minut tänker jag meningen igen. Tänk att livet leker så mycket med än. Hur läcker man en bruten själ? Tänk om det hade varit lika enkelt att läka, som det är när man bryter ett ben

Hur flyr jag ifrån det här? Går det ens? När släpper detta mörker ifrån min själ?

Vissa timmar, dagar, veckor är värre än andra. Men det känns som det alltid ligger där. Visst har jag fått ljus i mitt liv, det ska jag inte glömma. Men just nu vill jag bara fly, stänga av känslorna. Av erfarenhet vet jag att det kommer upp igen och blir ännu starkare. Så jag försöker bara acceptera och känna just nu, även fast det är för jävligt. Just att stanna i känslan är det värsta jag vet, men jag har inte längre ett val. När jag känner, då känner jag. Inget mellanläge finns i mina känslor, det är antingen 1 eller 100. Det kan var till en stor fördel också, men även en stor nakdel. speciellt i dessa lägen, då det känns som hela min värld ska gå under.

Jag får försöka kolla tillbaka i tiden och se att jag faktiskt kommit en bit. i Januari/Februari skulle jag inte ens nämna lycka, den fanns inte då. Nu kan jag iallafall känna lycka några timmar i veckan. Även fast det kanske inte är så mycket, är det den lyckan jag lever för, den jag längtar till. Om man ska se just en positiv grej av den här skiten är att jag har lärt mig att vara tacksam för lyckan. Förr var det bara en självklarhet att vara lycklig. Jag varken tänkte på det eller kände tacksamhet för det. Idag känner jag dock en otrolig tacksamhet över just lyckan, jag tar den inte längre för givet. Vilket gör att de timmar i veckan jag är glad på riktigt känner jag en sådan tacksamhet för det.

Usch hörni vad läskigt det är att blotta sig såhär, men samtidigt skönt. Dock får jag tänka och filtrera det jag skriver.Vad som helst kan man inte lägga upp.

Lyssnar just nu på "hold on" med Nano. Jag har egentligen aldrig reflekterat över vad han sjunger. Ikväll gick det dock rakt in i mitt hjärta. Så fin text! Hold on!

Nu ska jag försöka få ro och sova. Kom ihåg, det är okej att inte vara okej! Sov gott

- GK

Likes

Comments

tips, inspiration

Hej! Har ni lyssnat för mycket på era låtar och behöver nya, då har ni kommit helt rätt. Igår satt jag och kollade igenom min gamla spotify lista och hittade några gamla favoriter. Så jag tänker att jag listar upp mina 5 gamla favoriter, 5 nuvarande favoriter och 5 beyonce favoriter BC jag älskar bey!! Jag sätter väl igång helt enkelt

5 Beyonce favoriter

- Halo, kommer man någonsin tröttna på den??

- If i were a boy

- Heaven

- Save the hero

- XO


5 Gamla favoriter

- Dragon, Miriam Bryant

- I staden, Kumba

- Little white lies, One Direction

- Big girls cry, Sia

- Timber, Pitbull


5 Nuvarande favoriter

- Recovery (akustisk), James Arthur

- Give me love, Ed Sheeran

- Let it go, James Bay

- Drömfångare, Daniel Adams-Ray

- Hold back the river, James bay


Hoppas ni kanske har fått något förslag iallafall. Jag hoppas ni mår bra och får en bra tisdag, ta hand om er <3

-G

    Likes

    Comments

    allmänt, tankar, dagen

    Hej!

    Som ni säkert har märkt har bloggen stått tom ett bra tag. Det beror på att det har hänt så himla mycket i mitt liv den senaste tiden, jag kan nog inte berätta vad.. På tal om det, hur mycket ska man dela med sig av på en blogg egentligen? Jag fattar ju själv att man inte ska dela med sig av sådant som kan skada andra människor, men om sig själv hur mycket ska man dela egentligen. Den frågan är så svår tycker jag, för att alla tycker så olika. Samtidigt så vill jag vara öppen, och nå ut till människor.. Jag får nog prata med min mamma om det sen, hon brukar ha väldigt kloka ord gällande sånt. Nu kom jag in på ett sidospår så nu tillbaka till ämnet. Ni ser säkert att alla inlägg är raderade, dem tog jag bort för jag helt enkelt var jätte missnöjd med dem. Jag har nog insett att om man vill ha bra blogginlägg, så är det inte att sitta på bussen eller någon av rasterna och slänga iväg ett inlägg lite hur som helst. Tiden behöver också finnas där. Bara det här inlägget har tagit mig hittills 38 minuter. Mer tid kommer läggas på bloggen iallafall, men det är det värt då jag gärna vill satsa på bloggandet. Nog om det

    Vill ni kanske höra mina planer för idag, det får ni göra iallafall. Dagen kommer spenderas i sängen med myskläderna på och datorn i knät. På tal om dator så vaknade jag av ett sms ifrån min storebror att det stod en laptop där nere till mig. Så jag har alltså fått hans gamla laptop, vilket jag är extremt tacksam för, Har jag inte världens bästa bror? Bloggen kommer dessutom vara enklare att driva då jag alltid har bloggat ifrån telefonen eller ipaden innan. Så hela morgonen har gått åt att försöka förstå mig på datorn och magkramper då jag bokstavligen tryckte i mig en hel del massa godis igår.. Och min kropp klarar inte av det, utan det enda som händer är att jag får extremt ont i magen, och mitt blodsocker skjuter i höjden. Nu ska jag lägga mig och vila en stund. Jag hoppas iallafall ni mår bra och får en bra söndag

    - Gaby

    Likes

    Comments